Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stigrostmossa

Organismgrupp Mossor Marsupella funckii
Stigrostmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stigrostmossa bildar kompakta svartaktigt-gröna till bruna mattor på främst jord. Skotten är 0,3-0,7 mm breda och 0,5-1,5 cm långa och växer krypande till snett upprätta. Stammen är oftast ogrenad och har i tvärsnitt 2-3 lager av tjockväggiga barkceller. Bladen är tvåflikade, rakt utstående, nästan i rät vinkel mot stammen, till formen rundat kvadratiska till brett ovala, vid basen ofta hjärtformade. De två flikarna är triangulära, trubbigt spetsiga och med platta kanter och flikarna utgör 0,35-0,45 av bladets längd. Bladens inskärning är spetsig. Bladcellerna har oljekroppar vilka är 2 (-3) per cell och är vanligen äggformiga till elliptiska i formen. Arten är skildkönad. Svepen och sporkapslar är ovanliga. Groddkorn saknas. Arten känns igen på dess mörkt gröna färg, övergående till mörkbrunt med purpurröda inslag i skottspetsarna. Den kan förväxlas med små former av klipprostmossa M. emarginata, men är alltid mycket mindre. Skotten har dessutom blad som är mer djupt delade, inskärningar spetsiga och bladkanter aldrig tillbakavikta som hos klipprostmossa.
Utbredning
Länsvis förekomst för stigrostmossa Observationer i  Sverige för stigrostmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige hade arten tidigare en vid utbredning i hela Göta- och Svealand (utom Öland och Gotland där den saknas helt), men idag är endast enstaka moderna fynd kända. De nutida aktuella lokalerna finns främst i de västra delarna av Götaland samt enstaka i Värmland och västra Dalarna. Arten finns mycket sällsynt även i Danmark, Färöarna, Norge, Island och sydvästra Finland. I Nordeuropa finns arten främst i låglandet och är ytterst sällan funnen ovanför subalpin zon. Artens världsutbredning är västligt tempererad-montan och amfiatlantisk. Den är vitt spridd, men sällsynt, i stor del av Europa från Storbritannien och Irland i väster, Italien i söder österut till Rumänien och Kaukasus. Den är också känd från Makaronesien och Azorerna. I Asien finns den bl a i Turkiet och Japan. I Nordamerika förekommer den främst i de östra delarna. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Arten växer på blottlagd lera och sand på skogsstigar i barrskogsmiljö i södra Sverige. Endast enstaka fynd är gjorda på senare år trots att arten aktivt blivit eftersökt. Stigar och liknande miljöer bedöms fortsatt minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (40-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (8-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Mossan är en pionjär, som växer på fuktiga, sura jordar längs stigar eller igenväxta vägkanter, ofta i skogsmark men också på öppna hedar. Den påträffas ofta tillsammans med päronsvepemossa Gymnocolea inflata och klippskapania Scapania nemorea.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Gymnomitriaceae, Släkte Marsupella (rostmossor), Art Marsupella funckii (Web. & Mohr) Dum. - stigrostmossa Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Arten växer på blottlagd lera och sand på skogsstigar i barrskogsmiljö i södra Sverige. Endast enstaka fynd är gjorda på senare år trots att arten aktivt blivit eftersökt. Stigar och liknande miljöer bedöms fortsatt minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (40-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (8-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Stigrostmossa bildar kompakta svartaktigt-gröna till bruna mattor på främst jord. Skotten är 0,3-0,7 mm breda och 0,5-1,5 cm långa och växer krypande till snett upprätta. Stammen är oftast ogrenad och har i tvärsnitt 2-3 lager av tjockväggiga barkceller. Bladen är tvåflikade, rakt utstående, nästan i rät vinkel mot stammen, till formen rundat kvadratiska till brett ovala, vid basen ofta hjärtformade. De två flikarna är triangulära, trubbigt spetsiga och med platta kanter och flikarna utgör 0,35-0,45 av bladets längd. Bladens inskärning är spetsig. Bladcellerna har oljekroppar vilka är 2 (-3) per cell och är vanligen äggformiga till elliptiska i formen. Arten är skildkönad. Svepen och sporkapslar är ovanliga. Groddkorn saknas. Arten känns igen på dess mörkt gröna färg, övergående till mörkbrunt med purpurröda inslag i skottspetsarna. Den kan förväxlas med små former av klipprostmossa M. emarginata, men är alltid mycket mindre. Skotten har dessutom blad som är mer djupt delade, inskärningar spetsiga och bladkanter aldrig tillbakavikta som hos klipprostmossa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stigrostmossa

Länsvis förekomst och status för stigrostmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stigrostmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige hade arten tidigare en vid utbredning i hela Göta- och Svealand (utom Öland och Gotland där den saknas helt), men idag är endast enstaka moderna fynd kända. De nutida aktuella lokalerna finns främst i de västra delarna av Götaland samt enstaka i Värmland och västra Dalarna. Arten finns mycket sällsynt även i Danmark, Färöarna, Norge, Island och sydvästra Finland. I Nordeuropa finns arten främst i låglandet och är ytterst sällan funnen ovanför subalpin zon. Artens världsutbredning är västligt tempererad-montan och amfiatlantisk. Den är vitt spridd, men sällsynt, i stor del av Europa från Storbritannien och Irland i väster, Italien i söder österut till Rumänien och Kaukasus. Den är också känd från Makaronesien och Azorerna. I Asien finns den bl a i Turkiet och Japan. I Nordamerika förekommer den främst i de östra delarna. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Gymnomitriaceae  
  • Underfamilj
    Gymnomitrioideae  
  • Släkte
    Marsupella - rostmossor 
  • Art
    Marsupella funckii(Web. & Mohr) Dum. - stigrostmossa

Mossan är en pionjär, som växer på fuktiga, sura jordar längs stigar eller igenväxta vägkanter, ofta i skogsmark men också på öppna hedar. Den påträffas ofta tillsammans med päronsvepemossa Gymnocolea inflata och klippskapania Scapania nemorea.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Orsaken till varför arten har minskat är ännu oklar. Arten är idag uppenbart sällsynt trots att det finns gott om lämpliga miljöer. Den tycks vara konkurrenssvag och gynnad av småskaliga störningar såsom tramp och naturliga störningar.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Det krävs undersökningar som fastställer artens krav och reaktion på störningar av olika slag för att upprätthålla artens populationsstorlek och livskraft. I avvaktan på denna kunskap måste alla kända lokaler hållas under uppsikt.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 27 juli 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Gymnomitriaceae  
  • Underfamilj
    Gymnomitrioideae  
  • Släkte
    Marsupella - rostmossor 
  • Art
    Marsupella funckii, (Web. & Mohr) Dum. - stigrostmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 27 juli 2010.