Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stinkfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Coenomyia ferruginea
Stinkfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stinkfluga är en stor (12–20 mm), något klumpigt byggd, mörkbrun fluga med tvärrandad bakkropp, till det yttre påminnande om en broms eller snäppfluga, men med ovanligt litet huvud. Yttersta fotleden har tre likstora häftskivor, yttersta antennleden (3:e) består av ca åtta småleder, vingribba R4-5 omsluter gaffelgrenigt vingspetsen, ögonen är håriga, antennerna gula och mellanryggen har baktill två små bakåtriktade tornar. Bakkroppen har gulvita ränder som är särskilt tydliga på hanarna. Den flyger relativt tungt och trögt, påminnande om en sandjägare i flykten. Både levande och döda exemplar utsöndrar en ganska angenäm lukt påminnande om eteriska oljor.
Utbredning
Länsvis förekomst för stinkfluga Observationer i  Sverige för stinkfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stinkflugan är i Norden bara känd från Danmark och Sydsverige. I Danmark finns inga fynd yngre än 100 år. Utbredningen omfattar i övrigt Mellaneuropas nemorala lövskogsområden, österut nående södra Sibirien. En art i östra Nordamerika och sydöstra Kanada anses vara identisk med vår art. Den uppges överallt vara sällsynt och mycket lokal, i flera länder på kontinenten dessutom minskande. Förr även förekommande på låglandet uppträder den i Mellaneuropa numera endast i mera höglänt terräng. Från Sverige finns ganska många artonhundratalsfynd från Skåne (Alnarp, Abusa, Ringsjön, Lindholmen) och en okänd lokal i Blekinge, samt två från Västergötland (Stensjön och Kinnekulle). Under början av 1900-talet påträffades arten säkert åtminstone en gång (Öved 1922, leg. D. Melin) men därefter sågs den inte mer. Inte förrän den återupptäcktes vid Rumperöd i nordöstra Skåne 1998, nära gränsen till Blekinge. Detta är det enda kända nordiska fyndet i modern tid, och artens nuvarande status är därför okänd. Sannolikt finns dock en population i Rumperödstrakten, men detta behöver kontrolleras. Den eventuella svenska populationen är helt isolerad från närmaste kontinentala populationer (södra Polen, Sydtyskland, Frankrike).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Känd från Skåne, Blekinge, Västergötland med ett stort antal skånska fynd från 1800-talet. Under 1900-talet bara tre fynd: Skåne (Öved 1922, Glimåkra 1998) och Blekinge (Sjöarp 1950). En stor och markant art som borde blivit samlad på väsentligt fler lokaler av även andra än dipterologer om den funnes. Förekommer i lövskog, bryn och buskmark. Larven utvecklas i humusrik jord och/eller murken ved, rovlevande. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (1-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (10-160000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (4-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea (endast ett modernt belägg finns) och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)c(iv)).
Ekologi
Stinkflugan påträffas i lövblandskog och lövbuskmark med t.ex. hassel, ek, alm och bok där den kan ses sittande på marknära blad, gärna i skugga och ofta nära bäckar och sjöar. Den är tämligen orädd, förekommer vanligtvis enstaka, men kan uppträda i grupp. I USA har den attraherats av UV-ljus. Den vuxna flugan lever av fukt och blomnektar medan larven, som är ett rovdjur, utvecklas i humusrik jord, gärna i anslutning till träd och murken ved, t ex av poppel och asp, men även i bokskog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· bokar
· bokar
Dött träd
Dött träd
Levande djur
Levande djur
· ryggradslösa djur
· ryggradslösa djur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Coenomyiidae (stinkflugor), Släkte Coenomyia, Art Coenomyia ferruginea Scopoli, 1763 - stinkfluga Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Känd från Skåne, Blekinge, Västergötland med ett stort antal skånska fynd från 1800-talet. Under 1900-talet bara tre fynd: Skåne (Öved 1922, Glimåkra 1998) och Blekinge (Sjöarp 1950). En stor och markant art som borde blivit samlad på väsentligt fler lokaler av även andra än dipterologer om den funnes. Förekommer i lövskog, bryn och buskmark. Larven utvecklas i humusrik jord och/eller murken ved, rovlevande. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (1-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (10-160000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (4-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea (endast ett modernt belägg finns) och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)c(iv)).
Stinkfluga är en stor (12–20 mm), något klumpigt byggd, mörkbrun fluga med tvärrandad bakkropp, till det yttre påminnande om en broms eller snäppfluga, men med ovanligt litet huvud. Yttersta fotleden har tre likstora häftskivor, yttersta antennleden (3:e) består av ca åtta småleder, vingribba R4-5 omsluter gaffelgrenigt vingspetsen, ögonen är håriga, antennerna gula och mellanryggen har baktill två små bakåtriktade tornar. Bakkroppen har gulvita ränder som är särskilt tydliga på hanarna. Den flyger relativt tungt och trögt, påminnande om en sandjägare i flykten. Både levande och döda exemplar utsöndrar en ganska angenäm lukt påminnande om eteriska oljor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stinkfluga

Länsvis förekomst och status för stinkfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stinkfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stinkflugan är i Norden bara känd från Danmark och Sydsverige. I Danmark finns inga fynd yngre än 100 år. Utbredningen omfattar i övrigt Mellaneuropas nemorala lövskogsområden, österut nående södra Sibirien. En art i östra Nordamerika och sydöstra Kanada anses vara identisk med vår art. Den uppges överallt vara sällsynt och mycket lokal, i flera länder på kontinenten dessutom minskande. Förr även förekommande på låglandet uppträder den i Mellaneuropa numera endast i mera höglänt terräng. Från Sverige finns ganska många artonhundratalsfynd från Skåne (Alnarp, Abusa, Ringsjön, Lindholmen) och en okänd lokal i Blekinge, samt två från Västergötland (Stensjön och Kinnekulle). Under början av 1900-talet påträffades arten säkert åtminstone en gång (Öved 1922, leg. D. Melin) men därefter sågs den inte mer. Inte förrän den återupptäcktes vid Rumperöd i nordöstra Skåne 1998, nära gränsen till Blekinge. Detta är det enda kända nordiska fyndet i modern tid, och artens nuvarande status är därför okänd. Sannolikt finns dock en population i Rumperödstrakten, men detta behöver kontrolleras. Den eventuella svenska populationen är helt isolerad från närmaste kontinentala populationer (södra Polen, Sydtyskland, Frankrike).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Xylophagoidea  
  • Familj
    Coenomyiidae - stinkflugor 
  • Släkte
    Coenomyia  
  • Art
    Coenomyia ferrugineaScopoli, 1763 - stinkfluga

Stinkflugan påträffas i lövblandskog och lövbuskmark med t.ex. hassel, ek, alm och bok där den kan ses sittande på marknära blad, gärna i skugga och ofta nära bäckar och sjöar. Den är tämligen orädd, förekommer vanligtvis enstaka, men kan uppträda i grupp. I USA har den attraherats av UV-ljus. Den vuxna flugan lever av fukt och blomnektar medan larven, som är ett rovdjur, utvecklas i humusrik jord, gärna i anslutning till träd och murken ved, t ex av poppel och asp, men även i bokskog.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· bokar - Fagus (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· ryggradslösa djur - Evertebrata (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Stinkflugan verkar ha gått tillbaka på bred front över större delen av sitt europiska utbredningsområde, inklusive Sverige och Danmark. Vad orsakerna till detta kan vara är okänt. Även om ett visst mörkertal kan tänkas finnas borde arten, som är stor och iögonfallande, ha påträffats oftare om det verkligen funnes en större population i landet. Möjligen behöver stinkflugan tillgång till lövskogar med mycket stabila, oförändrade förhållanden och med lång kontinuitet. Arten var t.ex. ganska vanlig i markprover tagna i Bialowieza-skogen ännu på 1950-talet. Men man kan inte utesluta andra faktorer som klimatförändringar, minskad tillgång på död ved och föroreningar, eller en kombination av dessa.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevara äldre lövskogsområden med lång kontinuitet, särskilt i kuperade områden. Inventeringar med fokus på stinkflugan behöver göras.

Lyneborg, L. 1960. Tovinger 2. Danmarks fauna 66: 78–79.

Oldroyd, H. Notes on Coenomyia Latreille (Diptera: Coenomyiidae). Beiträge zur Entomologie 16: 953–963.

Sörensson, M. 1998. Stinkflugan Coenomyia ferruginea (Scopoli) återfunnen i Sverige. FaZett 11(2): 24–29.

Wahlgren, E. 1907. Svensk insektfauna XI:1:2. Ent. tidskr. 28: 145–146.

Webb, D.W. 1983. The genus Coenomyia (Diptera: Coenomyiidae) in the Nearctic region and notes on generic placement. Proc. of the Ent. Soc. of Washington 85(4): 653–664.

Zetterstedt, J.W. 1842. Diptera Scandinaviae. I: 130–131.

Zetterstedt, J.W. 1852. Diptera Scandinaviae. XII: 4551.

Zetterstedt, J.W. 1859. Diptera Scandinaviae. XIII: 4950.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Xylophagoidea  
  • Familj
    Coenomyiidae - stinkflugor 
  • Släkte
    Coenomyia  
  • Art
    Coenomyia ferruginea, Scopoli, 1763 - stinkfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2008.