Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stinkmålla

Organismgrupp Kärlväxter Chenopodium vulvaria
Stinkmålla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stinkmålla är en ettårig, decimeterhög, delvis nedliggande ört med små grönaktiga blommor i täta samlingar. Bladen är rombiska och helbräddade. Växten har en mycket karakteristisk odör som påminner om gammal sillake. Den är vindpollinerad och förökningen sker med frö. Beståndens individantal växlar med årsmånen. En fröreserv förefaller kunna byggas upp i jorden, men dess varaktighet är dåligt känd. Blomningen inträffar från juli till september.
Utbredning
Länsvis förekomst för stinkmålla Observationer i  Sverige för stinkmålla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stinkmålla har i Sverige förekommit dels mera bofast på några platser i Skåne, mest efter kusterna, tillfälligt på några få lokaler i flera landskap upp till Norrbotten. Till de nordligaste lokalerna kom den med barlast. Stinkmålla var tidigare känd från åtskilliga lokaler i de södra och västra delarna av Skåne men finns numera endast på några enstaka lokaler i Skanör och Falsterbo och där mycket sparsamt. På Bjärehalvön i Hov fanns ett par lokaler nära stranden med totalt ca 50 exemplar 1977. Under senare år har den uppträtt tillfälligt på soptippar i Göteborgsområdet (2005) samt i Småland (1997). Växten har förekommit m el m tillfälligt på ett fåtal lokaler i övriga Norden, mest i de södra delarna, men är nu försvunnen eller försvinnande; den minskar också starkt i övriga Europa. Dess ursprungsområde är inte känt. Inom de tempererade zonerna har stinkmållan erhållit en nästan världsvid utbredning som ogräs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Stinkmålla är regelbundet återkommande på några närliggande lokaler i Skanör och Falsterbo i Skåne. Arten har även noterats då och då i Mjölby i Östergötland samt som tillfällig på soptippar i Småland och Västergötland m fl. platser under senare år. I Skåne växer stinkmållan på kullerstensbelagda gårdsplaner och gatukanter. Det största hotet mot arten är ogräsrensning. Stinkmålla är föremål för ett åtgärdsprogram som säkerligen har bidragit till att förbättra dess populationsstatus under senare år. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 832 (8-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-24) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Stinkmålla växer på kulturmark, t ex trädgårdsland, gårdsplaner, hamnar och gatkanter, dels mer naturligt på havsstränder på ruttnande tångvallar och liknande.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Amaranthaceae (amarantväxter), Släkte Chenopodium (ogräsmållor), Art Chenopodium vulvaria L. - stinkmålla Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Stinkmålla är regelbundet återkommande på några närliggande lokaler i Skanör och Falsterbo i Skåne. Arten har även noterats då och då i Mjölby i Östergötland samt som tillfällig på soptippar i Småland och Västergötland m fl. platser under senare år. I Skåne växer stinkmållan på kullerstensbelagda gårdsplaner och gatukanter. Det största hotet mot arten är ogräsrensning. Stinkmålla är föremål för ett åtgärdsprogram som säkerligen har bidragit till att förbättra dess populationsstatus under senare år. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 832 (8-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-24) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Stinkmålla är en ettårig, decimeterhög, delvis nedliggande ört med små grönaktiga blommor i täta samlingar. Bladen är rombiska och helbräddade. Växten har en mycket karakteristisk odör som påminner om gammal sillake. Den är vindpollinerad och förökningen sker med frö. Beståndens individantal växlar med årsmånen. En fröreserv förefaller kunna byggas upp i jorden, men dess varaktighet är dåligt känd. Blomningen inträffar från juli till september.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stinkmålla

Länsvis förekomst och status för stinkmålla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stinkmålla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stinkmålla har i Sverige förekommit dels mera bofast på några platser i Skåne, mest efter kusterna, tillfälligt på några få lokaler i flera landskap upp till Norrbotten. Till de nordligaste lokalerna kom den med barlast. Stinkmålla var tidigare känd från åtskilliga lokaler i de södra och västra delarna av Skåne men finns numera endast på några enstaka lokaler i Skanör och Falsterbo och där mycket sparsamt. På Bjärehalvön i Hov fanns ett par lokaler nära stranden med totalt ca 50 exemplar 1977. Under senare år har den uppträtt tillfälligt på soptippar i Göteborgsområdet (2005) samt i Småland (1997). Växten har förekommit m el m tillfälligt på ett fåtal lokaler i övriga Norden, mest i de södra delarna, men är nu försvunnen eller försvinnande; den minskar också starkt i övriga Europa. Dess ursprungsområde är inte känt. Inom de tempererade zonerna har stinkmållan erhållit en nästan världsvid utbredning som ogräs.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Amaranthaceae - amarantväxter 
  • Släkte
    Chenopodium - ogräsmållor 
  • Art
    Chenopodium vulvariaL. - stinkmålla

Stinkmålla växer på kulturmark, t ex trädgårdsland, gårdsplaner, hamnar och gatkanter, dels mer naturligt på havsstränder på ruttnande tångvallar och liknande.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
I Skanör och Falsterbo växer stinkmålla på kullerstensbelagda gårdsplaner och gatukanter. Rensning av rabatter och trottoarer är ett stort hot. Lokaler har försvunnit i samband med olika anläggningsarbeten och bebyggelse. I Malmö växte stinkmållan i ett trädgårdsland på en privat tomt och försvann några år efter att ägaren avled. Tillförseln av frö till tillfälliga förekomster har minskat. I Hov har troligen tångbanken där den växte spolats bort.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Lokalerna i Skanör och Falsterbo måste skyddas. Frömaterial av stinkmålla bör tas till någon botanisk trädgård och sås upp för att sedan skördas och sås ut på lokalerna. Ett åtgärdsprogram för stinkmålla ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Fastställt
Stinkmålla är fridlyst. Växten är mycket lättodlad. Odling i botanisk trädgård kan vara ett komplement till andra skyddsåtgärder eftersom sådan odling föga avviker från stinkmållans vanliga växtsätt. Utländska namn – NO: Sildemelde, DK: Stinkende Gåsefod, FI: Haisusavikka, GB: Stinking Goosefoot.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska. Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Gustafsson, M. 1996. Kulturlandskap och Flora på Bjärehalvön. Lund.

Hansen, A. & Pedersen, A. 1965. Chenopodiaceernes og Amaranthaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 63: 205–288.

Jørgensen, P. M. 1973. The Genus Chenopodium in Norway. Norw. J. Bot. 20: 303–319.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1982. Projekt Linné rapporterar 121–132. Svensk Bot. Tidskr. 76: 135–145.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Olsson, K.-A. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historikst perspektiv II. Bot. Not. 134 (3): 1–35.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Stenberg, L. 2010: Norrbottens flora II. SBF-förlaget, Uppsala.

Uotila, P. & Suominen, J. 1976. The Chenopodium species in Finland, their occurence and means of immigration. Ann. Bot. Fenn. 13: 1–25.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Amaranthaceae - amarantväxter 
  • Släkte
    Chenopodium - ogräsmållor 
  • Art
    Chenopodium vulvaria, L. - stinkmålla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.