Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stjälkröksvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tulostoma brumale
Stjälkröksvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En marklevande röksvamp med skaftad rökboll (endoperidium). Rökbollen är rundad, 5–10 mm i diameter, som ung orangebrun men bleknar snart till beige eller ljust ockrafärgad och blir så småningom nästan vit. Helt unga exemplar är täckta av ett membranöst hyfskikt (exoperidium) som på utsidan väver in sand och förnapartiklar. Exoperdiet faller snart av, men rester av det kan ibland ses som hängande flagor utmed rökbollens nederkant. I toppen av rökbollen finns en tublikt utdragen, distinkt mynningspor som oftast är omgiven av en brun mynningszon. Färgen kring mynningen kan blekna ur på gamla exemplar. Foten är ljusbrun, smal, 2–4 cm hög, något trådig. Sporerna är runda till subglobosa, 3,5–4,5 µm, vårtiga. I den mogna spormassan (gleban) finns kapillitietrådar på vars ytterväggar det sitter rikligt med oregelbundet formade kristaller. Kapillitiets septa är kraftigt utvidgade. 

En sällsynt dubbelgångare, T. simulans, har påträffats på ett fåtal svenska lokaler, växande tillsammans med stjälkröksvamp. Den känns igen på att den har ett hyfartat exoperidium och något större sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för stjälkröksvamp Observationer i  Sverige för stjälkröksvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har arten sina huvudsakliga förekomster i Skåne samt på Öland och Gotland. Dessutom förekommer den i norra Uppland, på urkalksområdet kring Stockholm, i Östergötland och längs Västkusten (Skåne, Halland och Bohuslän; Andersson 1950, Andersson & Gunnarsson 2016, Hallberg 1971, Jeppson 1989, Mörner 1939). Även om den måste betraktas som sällsynt är det den vanligaste av våra stjälkröksvampar. Den är starkt knuten till områden med kalksten och kalkhaltig sand och förekommer ofta mycket rikligt på sina växtlokaler. I våra grannländer har den spridda förekomster i Danmark och kring Oslofjorden i Norge och längs den norska sydkusten. I södra Finland finns några få fynd. I Europa i övrigt förekommer den i torra och varma områden i Centraleuropa, i Medelhavsområdet liksom längs Atlant- och Nordsjökusterna. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare som lever i varma lägen i sand, hällsprickor och på mosstuvor på kalkrik hällmark, sandgräshed, sanddyner och alvarhed. Ibland även i vägslänter, grustag, gamla stenbrott etc i kalktrakter. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden, med åtföljande igenväxning. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (488-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
En nedbrytare som växer på kalkhaltig, väldränerad, solvarm, ofta betad mark med lågvuxen och inte alltför tät vegetation. Exempel på växtplatser är sandgräshedar, sanddyner, alvarmarker och bland mossor på kalkhällmark. Vid några tillfällen är den funnen i mossa på stenmurar av kalksten. Den växer ofta tillsammans med takmossa (Syntrichia ruralis), sandskruvmossa (S. ruraliformis) och ibland plyschmossa (Ditrichum flexicaule).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Tulostoma (stjälkröksvampar), Art Tulostoma brumale Pers.:Pers. - stjälkröksvamp Synonymer ofransad stjälkröksvamp, Lycoperdon pedunculatum L.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare som lever i varma lägen i sand, hällsprickor och på mosstuvor på kalkrik hällmark, sandgräshed, sanddyner och alvarhed. Ibland även i vägslänter, grustag, gamla stenbrott etc i kalktrakter. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden, med åtföljande igenväxning. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (488-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
En marklevande röksvamp med skaftad rökboll (endoperidium). Rökbollen är rundad, 5–10 mm i diameter, som ung orangebrun men bleknar snart till beige eller ljust ockrafärgad och blir så småningom nästan vit. Helt unga exemplar är täckta av ett membranöst hyfskikt (exoperidium) som på utsidan väver in sand och förnapartiklar. Exoperdiet faller snart av, men rester av det kan ibland ses som hängande flagor utmed rökbollens nederkant. I toppen av rökbollen finns en tublikt utdragen, distinkt mynningspor som oftast är omgiven av en brun mynningszon. Färgen kring mynningen kan blekna ur på gamla exemplar. Foten är ljusbrun, smal, 2–4 cm hög, något trådig. Sporerna är runda till subglobosa, 3,5–4,5 µm, vårtiga. I den mogna spormassan (gleban) finns kapillitietrådar på vars ytterväggar det sitter rikligt med oregelbundet formade kristaller. Kapillitiets septa är kraftigt utvidgade. 

En sällsynt dubbelgångare, T. simulans, har påträffats på ett fåtal svenska lokaler, växande tillsammans med stjälkröksvamp. Den känns igen på att den har ett hyfartat exoperidium och något större sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stjälkröksvamp

Länsvis förekomst och status för stjälkröksvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stjälkröksvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har arten sina huvudsakliga förekomster i Skåne samt på Öland och Gotland. Dessutom förekommer den i norra Uppland, på urkalksområdet kring Stockholm, i Östergötland och längs Västkusten (Skåne, Halland och Bohuslän; Andersson 1950, Andersson & Gunnarsson 2016, Hallberg 1971, Jeppson 1989, Mörner 1939). Även om den måste betraktas som sällsynt är det den vanligaste av våra stjälkröksvampar. Den är starkt knuten till områden med kalksten och kalkhaltig sand och förekommer ofta mycket rikligt på sina växtlokaler. I våra grannländer har den spridda förekomster i Danmark och kring Oslofjorden i Norge och längs den norska sydkusten. I södra Finland finns några få fynd. I Europa i övrigt förekommer den i torra och varma områden i Centraleuropa, i Medelhavsområdet liksom längs Atlant- och Nordsjökusterna. 
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma brumalePers.:Pers. - stjälkröksvamp
    Synonymer
    ofransad stjälkröksvamp
    Lycoperdon pedunculatum L.

En nedbrytare som växer på kalkhaltig, väldränerad, solvarm, ofta betad mark med lågvuxen och inte alltför tät vegetation. Exempel på växtplatser är sandgräshedar, sanddyner, alvarmarker och bland mossor på kalkhällmark. Vid några tillfällen är den funnen i mossa på stenmurar av kalksten. Den växer ofta tillsammans med takmossa (Syntrichia ruralis), sandskruvmossa (S. ruraliformis) och ibland plyschmossa (Ditrichum flexicaule).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Hotas på de flesta lokalerna av upphörande bete och betestramp med påföljande igenväxning. Även användning av gödning kan utgöra ett hot. Skogsplantering har spolierat flera tidigare kända lokaler. Där arten växer i tunna mossmattor på hällytor kan alltför intensiv trampstörning vara negativt.


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
På förekomster som är belägna inom naturreservat bör områdesbestämmelserna borga för fortsatt betestryck och markslitage för att upprätthålla ett glest fältskikt. På artens växtplatser finns ofta en stor artdiversitet av sällsynta och rödlistade svampar.
Utländska namn – NO: Grann styltesopp, DK: Stilkbovist, FI: Hiekkajalkakuukunen.

Andersson, O. 1950. Larger fungi on sandy grass heaths and sand dunes in Scandinavia. Bot. Not., suppl. 2(2).

Andersson, U. & T. Gunnarsson. 2016. Stjälkröksvampar i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 110(1): 16-23.

Brochmann, C., Rustan, Y.H. & Brandrud, T. 1981. Gasteromycetslekten Tulostoma (styltesopp) i Norge. Blyttia 39: 209–226.

Hallberg, H.P. 1971. Vegetation auf den Schalenablagerungen in Bohuslän, Schweden. Acta Phytogeographica Suecica 56.

Jeppson, M. 1989. Svampar på Koster. Senhöstsvampar på sandmarker. Jordstjärnan 10(2): 12–28.

Kreisel, H. 1984. Die Stielboviste (Gattung Tulostoma) der Deutschen Demokratischen Republik und Westberlins. Hercynia 21: 396–416.

Mörner, C. T. 1939. Gasteromyceten Tulostoma brumale Pers. Några data ur dess litteratur och inventering av dess utbredning inom Sverige och de nordiska grannländerna. Svensk Bot. Tidskr. 33: 1–16.

Nitare, J. 1988. Stjälkröksvampen Tulostoma kotlabae i Sverige. Jordstjärnan 9(2): 7–10.

Pouzar, Z. 1958. Tulostoma. I: A. Pilát (red), Flora CSR. B–1. Gasteromycetes. Prag.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma brumale, Pers.:Pers. - stjälkröksvamp
    Synonymer
    ofransad stjälkröksvamp
    Lycoperdon pedunculatum L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.