Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor ängsmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum lamprophyllum
Stor ängsmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor ängsmaskros hör till gruppen ängsmaskrosor, Taraxacum sect. Hamata. Den är ovanligt stor och långbladig för att vara en ängsmaskros och blir ofta 30-40 cm hög. Bladen är brett lansettlika. De har en liten ändflik med en utdragen förtjockad spets samt ofta en enstaka grov tand på ryggsidan. Sidoflikarna bildar 6-7 par, har på ryggsidan många tänder, varav en brukar vara betydligt kraftigare än de övriga. Mellan flikparen, på interlobierna, finns ofta en kraftig, långt utdragen uddtand. Bladskaftet är intensivt rödviolett och övergår uppåt i en röd-grönstrimmig mittnerv. Holken är typisk för en ängsmaskros, mörk med pruinösa, rätt utstående, ca 4-5 mm breda yttre holkfjäll, vilka med sin ljusa färg kontrasterar vackert mot holken. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor ängsmaskros Observationer i  Sverige för stor ängsmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stor ängsmaskros har under sen tid hittats på många lokaler i norra Smålands inland. Det första fyndet från Småland gjordes 1935 i Eksjö. Det kom därefter att dröja närmare 60 år innan arten uppmärksammades på nytt. Inventeringar av Smålands flora har sedan avslöjat arten på ytterligare 13 lokaler, alla i de inre delarna av landskapet. Även om arten setts på många nya lokaler finns det ingen anledning att tro att den ökar. Tvärtom har naturbetesmarkerna minskat kraftigt i antal, inte minst i inre Småland, och många lokaler för stor ängsmaskros har säkerligen försvunnit genom igenväxning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Stor ängsmaskros har under sen tid hittats på ett antal lokaler i norra Smålands inland. Om det beror på att arten är sent inkommen och befinner sig på spridning eller om den är gammal och upptäckts i ett område som tidigare ej undersökts är oklart. Men eftersom huvuddelen av lokalerna är naturbetesmarker, en biotop som minskar starkt i de inre delarna av Småland, så är det senare scenariot det troligaste. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (11-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (2540-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Växer av nutida fynd att döma i huvudsak i naturbetesmarker. Då arten i Danmark även växer i gräsmattor, vägkanter och andra öppna, inte nödvändigtvis betade marker, skulle den även hos oss kunna finnas i sådana miljöer, främst i västra Sverige.
Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum lamprophyllum M. P. Christ. - stor ängsmaskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Stor ängsmaskros har under sen tid hittats på ett antal lokaler i norra Smålands inland. Om det beror på att arten är sent inkommen och befinner sig på spridning eller om den är gammal och upptäckts i ett område som tidigare ej undersökts är oklart. Men eftersom huvuddelen av lokalerna är naturbetesmarker, en biotop som minskar starkt i de inre delarna av Småland, så är det senare scenariot det troligaste. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (11-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (2540-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Stor ängsmaskros hör till gruppen ängsmaskrosor, Taraxacum sect. Hamata. Den är ovanligt stor och långbladig för att vara en ängsmaskros och blir ofta 30-40 cm hög. Bladen är brett lansettlika. De har en liten ändflik med en utdragen förtjockad spets samt ofta en enstaka grov tand på ryggsidan. Sidoflikarna bildar 6-7 par, har på ryggsidan många tänder, varav en brukar vara betydligt kraftigare än de övriga. Mellan flikparen, på interlobierna, finns ofta en kraftig, långt utdragen uddtand. Bladskaftet är intensivt rödviolett och övergår uppåt i en röd-grönstrimmig mittnerv. Holken är typisk för en ängsmaskros, mörk med pruinösa, rätt utstående, ca 4-5 mm breda yttre holkfjäll, vilka med sin ljusa färg kontrasterar vackert mot holken. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor ängsmaskros

Länsvis förekomst och status för stor ängsmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor ängsmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stor ängsmaskros har under sen tid hittats på många lokaler i norra Smålands inland. Det första fyndet från Småland gjordes 1935 i Eksjö. Det kom därefter att dröja närmare 60 år innan arten uppmärksammades på nytt. Inventeringar av Smålands flora har sedan avslöjat arten på ytterligare 13 lokaler, alla i de inre delarna av landskapet. Även om arten setts på många nya lokaler finns det ingen anledning att tro att den ökar. Tvärtom har naturbetesmarkerna minskat kraftigt i antal, inte minst i inre Småland, och många lokaler för stor ängsmaskros har säkerligen försvunnit genom igenväxning.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Hamata - ängsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum lamprophyllumM. P. Christ. - stor ängsmaskros

Växer av nutida fynd att döma i huvudsak i naturbetesmarker. Då arten i Danmark även växer i gräsmattor, vägkanter och andra öppna, inte nödvändigtvis betade marker, skulle den även hos oss kunna finnas i sådana miljöer, främst i västra Sverige.
Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Växten hotas främst av att naturbetesmarker växer igen till skog eller förbuskas. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdriften och trampet upphör i betesmarker, kan inverka negativt på föryngringen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
De individrika lokaler för arten bör identifieras och växtplatserna skötas med hänsyn till växtens ekologiska krav, t.ex. genom att förhindra igenväxning av buskar och gräs. Arten bör hållas under uppsikt och ingå i floraväktarprogram. Arten bör eftersökas i västra Sverige som i Skåne, Halland och Bohuslän, där arten i likhet med Danmark skulle kunna uppträda i mer ruderata miljöer, t.ex. i vägkanter.

Christiansen, M.P. 1936: Nye Taraxacum-arter af gruppen Vulgaria. Dansk Bot. Arkiv

9 (2): 1-32.

Dudman, A. A. & Richards, A. J. 1997: Dandelions of Great Britain and Ireland. BSBI

Handbook No 9. Botanical Society oft he British Isles. London (BILD).

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Øllgaard, H. i Hansen, K. 1981: Dansk feltflora, släktet Taraxacum, s. 558, 560. Gyldendal.

Øllgaard, H. 1983: Hamata, a New Section of Taraxacum (Asteraceae).

Pl. Syst. Evol. 141: 199-217.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Hamata - ängsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum lamprophyllum, M. P. Christ. - stor ängsmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22