Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor aspticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Phellinus populicola
Stor aspticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor aspticka är en ticka med fleråriga, stora, hovlika, upp till 15 cm breda och lika tjocka fruktkroppar som skjuter ut 5–12 cm. Ovansidan är svart, mot kanten gråare eller brunaktig och har breda tillväxtzoner. Kanten är rundad. Äldre exemplar är ofta övervuxna med mossor. Porerna är runda, kanelbruna till mörkbruna. Den kan förväxlas med eldticka (Phellinus igniarius), som dock sällan växer på asp, och med liten aspticka (Phellinus tremulae), som är mycket vanlig på asp i större delen av landet, men som har smala tillväxtzoner markerade på hattskorpan.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor aspticka Observationer i  Sverige för stor aspticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en vid utbredning i större delen av Sverige från Skåne till Norrbotten. Ett relativt stort antal lokaler är idag kända, men större luckor finns i sydvästra Sverige och i delar av Norrland. Den är känd från övriga Skandinaviska länder, i Norge på relativt många lokaler i östra delen. I Europa är arten spridd i det nordliga och kontinentala området, men finns inte i väst eller syd. Sannolikt är utbredningsbilden dåligt känd p.g.a förväxling med eldtickans många former. Arten är rödlistad i Finland och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Parasit på stammar av levande och döende aspar i löv- och blandskog. Arten förefaller ha andra krav utöver tillgång till grova aspar. I vad som till synes lämpliga växtmiljöer med god tillgång till grova aspar kan arten ofta saknas eller endast förekomma på enstaka träd, medan den i andra fall kan finnas på en ensam asp i ett barrskogsbestånd. En väl känd art, eftersökt bl.a. genom nyckelbiotopinventeringen. Förekommer mycket sällan på flera träd på en och samma lokal. Riksskogstaxeringsdata visar stabil tillgång till asp 20 år bakåt i tid. Senaste decenniets naturhänsyn genom sparande av evighetsträd bedöms dock vara gynnsamt för arten då antalet grova aspar ser ut att öka i skogslandskapet.Total population av stor aspticka i landet bedöms dock ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskad tillgång till för arten lämpliga värdträd. Osäkert i vilken omfattning grova aspar kommer att förekomma om 20 år och i vilka miljöer dessa träd kommer stå. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (3200-32000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (4000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (800-8000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Ekologi
Svampen växer på levande träd och är i Sverige huvudsakligen känd från asp, men även fynd på poppel förekommer. Den indikerar skyddsvärda biotoper dominerade av asp. Fruktkroppar påträffas vanligen på grova träd, ofta högt upp på stammen eller ända uppe i kronan. Ett angrepp kan ibland ses som en fördjupning eller sprickbildning längsmed stammen. Svampen påträffas där det finns gamla aspar t.ex. i lövbrännor och inom översvämningszonen längs älvar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· popplar
· popplar
Levande träd
Levande träd
· asp
· asp
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Phellinus, Art Phellinus populicola Niemelä - stor aspticka Synonymer Ochroporus populicola (Niemelä) Niemelä

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Parasit på stammar av levande och döende aspar i löv- och blandskog. Arten förefaller ha andra krav utöver tillgång till grova aspar. I vad som till synes lämpliga växtmiljöer med god tillgång till grova aspar kan arten ofta saknas eller endast förekomma på enstaka träd, medan den i andra fall kan finnas på en ensam asp i ett barrskogsbestånd. En väl känd art, eftersökt bl.a. genom nyckelbiotopinventeringen. Förekommer mycket sällan på flera träd på en och samma lokal. Riksskogstaxeringsdata visar stabil tillgång till asp 20 år bakåt i tid. Senaste decenniets naturhänsyn genom sparande av evighetsträd bedöms dock vara gynnsamt för arten då antalet grova aspar ser ut att öka i skogslandskapet.Total population av stor aspticka i landet bedöms dock ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskad tillgång till för arten lämpliga värdträd. Osäkert i vilken omfattning grova aspar kommer att förekomma om 20 år och i vilka miljöer dessa träd kommer stå. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (3200-32000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (4000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (800-8000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 9030 Landhöjningsskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Stor aspticka är en ticka med fleråriga, stora, hovlika, upp till 15 cm breda och lika tjocka fruktkroppar som skjuter ut 5–12 cm. Ovansidan är svart, mot kanten gråare eller brunaktig och har breda tillväxtzoner. Kanten är rundad. Äldre exemplar är ofta övervuxna med mossor. Porerna är runda, kanelbruna till mörkbruna. Den kan förväxlas med eldticka (Phellinus igniarius), som dock sällan växer på asp, och med liten aspticka (Phellinus tremulae), som är mycket vanlig på asp i större delen av landet, men som har smala tillväxtzoner markerade på hattskorpan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor aspticka

Länsvis förekomst och status för stor aspticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor aspticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en vid utbredning i större delen av Sverige från Skåne till Norrbotten. Ett relativt stort antal lokaler är idag kända, men större luckor finns i sydvästra Sverige och i delar av Norrland. Den är känd från övriga Skandinaviska länder, i Norge på relativt många lokaler i östra delen. I Europa är arten spridd i det nordliga och kontinentala området, men finns inte i väst eller syd. Sannolikt är utbredningsbilden dåligt känd p.g.a förväxling med eldtickans många former. Arten är rödlistad i Finland och Polen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus populicolaNiemelä - stor aspticka
    Synonymer
    Ochroporus populicola (Niemelä) Niemelä

Svampen växer på levande träd och är i Sverige huvudsakligen känd från asp, men även fynd på poppel förekommer. Den indikerar skyddsvärda biotoper dominerade av asp. Fruktkroppar påträffas vanligen på grova träd, ofta högt upp på stammen eller ända uppe i kronan. Ett angrepp kan ibland ses som en fördjupning eller sprickbildning längsmed stammen. Svampen påträffas där det finns gamla aspar t.ex. i lövbrännor och inom översvämningszonen längs älvar.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· popplar - Populus (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
Slutavverknings- och gallringsåtgärder i löv- och blandskogsbestånd som innebär att tillgågnen på grov asp minskar är ett hot mot arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att äldre aspar och aspbestånd sparas. För att gynna arten på sikt bör aspinslagen i t.ex. bergbranter, raviner, skogsbryn och kring äldre odlingsmarker generellt sparas i större utsträckning än vad som görs idag.
Utländska namn – NO: Stor ospeildkjuke, DK: Poppel-ildporesvamp, FI: Haavanarikakääpä.

Kotiranta, H. & Niemelä, T. 1996. Uhanalaiset käävät Suomessa (Threatened polypores in Finland). Oy Edita Ab, Helsinki.

Niemelä, T. 1975. On Fennoscandian Polypores. IV. Phellinus igniarius, P. nigricans and P. populicola, n. sp. Ann. Bot. Fenn. 12: 93–122.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. 1995. Art- och biotopbevarande i skogen. Gävle.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindqvist 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus populicola, Niemelä - stor aspticka
    Synonymer
    Ochroporus populicola (Niemelä) Niemelä
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindqvist 1997.