Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor bandmossa

Organismgrupp Mossor Metzgeria conjugata
Stor bandmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor bandmossa är en bandformad bållevermossa som bildar ljusgröna mattor. Den känns igen på att håren på bålen är begränsade till mittribbans undersida och bålkanten. Håren i bålkanten sitter dessutom alltid parvis. Mittribbans undersida utgörs vanligen av fler än tre celler i bredd. Hos vanlig bandmossa M. furcata är det vanligen färre än tre celler. Därtill är mossan alltid kraftigare och bålkanterna tydligt nedböjda. Arten är skildkönad och fertila exemplar är mycket sällsynta. Sporkapslar är ej funna i Sverige.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor bandmossa Observationer i  Sverige för stor bandmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från sammanlagt ca 90 lokaler, varav de flesta är belägna utefter västkusten från Skåne till Bohuslän. Utanför detta område är endast enstaka lokaler kända såsom Öland (1 lokal), Småland (3), Dalsland (2) och sydvästra Värmland (1). Arten är eftersökt på flera lokaler i Skåne, Småland och Bohuslän med magert resultat. De lokaler där arten inte kunde återfinnas var uppenbart negativt påverkade av försurning. På de enstaka lokaler där arten finns kvar är populationerna små liksom på andra dokumenterade lokaler i Västergötland. Den förekommer i Danmark och Norge. I Norge är den en utpräglad kustart och allmän på Vestlandet. Totalutbredningen omfattar Europa, Madeira, Kanarieöarna, Afrika, Asien, Amerika och Australien. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten växer på fuktiga och skuggade grönstensbranter i sydvästra Sverige. Förekomsterna är få och oftast små och arten kräver hög luftfuktighet och är känslig för exponering och uttorkning. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (200-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (100-2400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan växer endast på skuggade och något fuktiga bergväggar i raviner och bergbranter. Växtplatsen återfinns både på silikatbergarter och grönsten, med undantag för växtplatsen på Öland som utgörs av kalksten i en karstspricka. På fastlandet är växtplatsen ibland belägen i varma sydvända branter som är skuggade av tät skog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Metzgeriales, Familj Metzgeriaceae, Släkte Metzgeria (bandmossor), Art Metzgeria conjugata Lindb. - stor bandmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten växer på fuktiga och skuggade grönstensbranter i sydvästra Sverige. Förekomsterna är få och oftast små och arten kräver hög luftfuktighet och är känslig för exponering och uttorkning. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (200-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (100-2400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Stor bandmossa är en bandformad bållevermossa som bildar ljusgröna mattor. Den känns igen på att håren på bålen är begränsade till mittribbans undersida och bålkanten. Håren i bålkanten sitter dessutom alltid parvis. Mittribbans undersida utgörs vanligen av fler än tre celler i bredd. Hos vanlig bandmossa M. furcata är det vanligen färre än tre celler. Därtill är mossan alltid kraftigare och bålkanterna tydligt nedböjda. Arten är skildkönad och fertila exemplar är mycket sällsynta. Sporkapslar är ej funna i Sverige.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor bandmossa

Länsvis förekomst och status för stor bandmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor bandmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från sammanlagt ca 90 lokaler, varav de flesta är belägna utefter västkusten från Skåne till Bohuslän. Utanför detta område är endast enstaka lokaler kända såsom Öland (1 lokal), Småland (3), Dalsland (2) och sydvästra Värmland (1). Arten är eftersökt på flera lokaler i Skåne, Småland och Bohuslän med magert resultat. De lokaler där arten inte kunde återfinnas var uppenbart negativt påverkade av försurning. På de enstaka lokaler där arten finns kvar är populationerna små liksom på andra dokumenterade lokaler i Västergötland. Den förekommer i Danmark och Norge. I Norge är den en utpräglad kustart och allmän på Vestlandet. Totalutbredningen omfattar Europa, Madeira, Kanarieöarna, Afrika, Asien, Amerika och Australien. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Metzgeriales  
  • Familj
    Metzgeriaceae  
  • Släkte
    Metzgeria - bandmossor 
  • Art
    Metzgeria conjugataLindb. - stor bandmossa

Mossan växer endast på skuggade och något fuktiga bergväggar i raviner och bergbranter. Växtplatsen återfinns både på silikatbergarter och grönsten, med undantag för växtplatsen på Öland som utgörs av kalksten i en karstspricka. På fastlandet är växtplatsen ibland belägen i varma sydvända branter som är skuggade av tät skog.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Det begränsade antalet kända lokaler och de små populationerna innebär att artens fortbestånd inom landet inte kan betecknas som säkrat. Förändringar i exposition och hydrologi innebär ett hot liksom luftföroreningar och försurning.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Artens aktuella lokaler bör ges ett ändamålsenligt skydd. Ingen avverkning av expositionsskyddade träd och buskar invid klippstup bör ske. Dessutom måste utsläpp av föroreningar, särskilt sådana som innebär ökat atmosfäriskt syranedfall minskas.
Utländska namn - NO: Kystband, GB: Rock Veilwort.

Arnell, S. 1956. Illustrated moss flora of Fennoscandia 1. Hepaticae. Lund.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1998. Sotenäsets mossor. Lund.

Jørgensen, E. 1934. Norges levermoser. Bergens Mus. Skr. 16.

Persson, H. 1935. Stenshuvuds mossflora. KVA Skrifter i Naturskyddsärenden 29.

Szweykowski, J. 1962-71. Atlas of geographical distribution of sporeplants in Poland. Ser. 4. Liverworts (Hepaticae) 1-7. Poznán.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Metzgeriales  
  • Familj
    Metzgeriaceae  
  • Släkte
    Metzgeria - bandmossor 
  • Art
    Metzgeria conjugata, Lindb. - stor bandmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.