Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor sumpvivel

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Lixus paraplecticus
Stor sumpvivel Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 10–17 mm lång vivel med omisskännligt utseende. Kroppen är mycket långsträckt spolformig och tillplattad med långa, slanka ben. Täckvingarna är baktill tillspetsade och utdragna i en lång ”svalstjärt”. Kroppen är svart med översidan glest behårad och liksom pudrad av ett gulaktigt sekret. Den gula färgen skavs mycket lätt av, och äldre exemplar kan vara nästan enfärgat svarta.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor sumpvivel Observationer i  Sverige för stor sumpvivel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svenska fynd finns från Skåne till Gästrikland (fynd saknas från Halland, Öland och Gotland, Bohuslän, Dalsland och Värmland), och dessutom med isolerade fynd i södra Lappland samt Norrbotten. Sentida fynd är gjorda i Skåne, Mälarlandskapen och Dalarna, och arten förefaller ha minskat. Närmast känd från Danmark, där artens tillbakagång liknar den svenska, men förekommer också i Finland och Baltikum. Världsutbredningen omfattar Europa och Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lever på olika flockblomstriga växter i våtmarker, främst vattenmärke. Känd från Skåne till Gästrikland samt Norrbotten. Hot mot arten är igenväxning av strandmiljöer som följd av upphörd hävd eller eutrofiering, förvärrat av att expansiva arter som t.ex. jättegröe konkurrerar ut värdväxterna. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (60-140). Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (240-560) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Lever på olika vattenväxande flockblomstriga örter, särskilt vattenmärke (Sium latifolium) men också vattenstäkra (Oenanthe aquatica). Vid eutrofa sjö- och åstränder, vid kärr och småvatten i betesmark, igenväxande lertag, torvgravar osv. Larverna utvecklas inuti värdväxtens stänglar ovan vattenlinjen, där den även förpuppas. Den fullbildade skalbaggen påträffas under sensommaren-hösten, och återigen efter övervintring under våren och försommaren då fortplantningen sker (Rheinheimer et al. 2010).
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bäckmärke
· bäckmärke
· sprängört
· sprängört
· vattenmärke
· vattenmärke
· vattenstäkra
· vattenstäkra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Lixus, Art Lixus paraplecticus (Linnaeus, 1758) - stor sumpvivel Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lever på olika flockblomstriga växter i våtmarker, främst vattenmärke. Känd från Skåne till Gästrikland samt Norrbotten. Hot mot arten är igenväxning av strandmiljöer som följd av upphörd hävd eller eutrofiering, förvärrat av att expansiva arter som t.ex. jättegröe konkurrerar ut värdväxterna. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (60-140). Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (240-560) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
En 10–17 mm lång vivel med omisskännligt utseende. Kroppen är mycket långsträckt spolformig och tillplattad med långa, slanka ben. Täckvingarna är baktill tillspetsade och utdragna i en lång ”svalstjärt”. Kroppen är svart med översidan glest behårad och liksom pudrad av ett gulaktigt sekret. Den gula färgen skavs mycket lätt av, och äldre exemplar kan vara nästan enfärgat svarta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor sumpvivel

Länsvis förekomst och status för stor sumpvivel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor sumpvivel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svenska fynd finns från Skåne till Gästrikland (fynd saknas från Halland, Öland och Gotland, Bohuslän, Dalsland och Värmland), och dessutom med isolerade fynd i södra Lappland samt Norrbotten. Sentida fynd är gjorda i Skåne, Mälarlandskapen och Dalarna, och arten förefaller ha minskat. Närmast känd från Danmark, där artens tillbakagång liknar den svenska, men förekommer också i Finland och Baltikum. Världsutbredningen omfattar Europa och Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Lixinae  
  • Tribus
    Lixini  
  • Släkte
    Lixus  
  • Art
    Lixus paraplecticus(Linnaeus, 1758) - stor sumpvivel

Lever på olika vattenväxande flockblomstriga örter, särskilt vattenmärke (Sium latifolium) men också vattenstäkra (Oenanthe aquatica). Vid eutrofa sjö- och åstränder, vid kärr och småvatten i betesmark, igenväxande lertag, torvgravar osv. Larverna utvecklas inuti värdväxtens stänglar ovan vattenlinjen, där den även förpuppas. Den fullbildade skalbaggen påträffas under sensommaren-hösten, och återigen efter övervintring under våren och försommaren då fortplantningen sker (Rheinheimer et al. 2010).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bäckmärke - Berula erecta (Har betydelse)
· sprängört - Cicuta virosa (Viktig)
· vattenmärke - Sium latifolium (Viktig)
· vattenstäkra - Oenanthe aquatica (Viktig)


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Upprätthåll beteshävd av kärr och stränder. Undvik igenfyllnad av småvatten i jordbrukslandskapet.

Rheinheimer & Hassler (2010) Die Rüsselkäfer Baden-Württembergs. Karlsruhe

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Lixinae  
  • Tribus
    Lixini  
  • Släkte
    Lixus  
  • Art
    Lixus paraplecticus, (Linnaeus, 1758) - stor sumpvivel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.