Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor tofsäxing

Organismgrupp Kärlväxter Koeleria grandis
Stor tofsäxing Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stor tofsäxing står mycket nära grön tofsäxing, K. pyramidata, och behandlas ibland som en östlig ras av denna. Särskilt utmärkande för stor tofsäxing är dess bildning av underjordiska utlöpare som bidrar till att den kan bilda klonartade bestånd. Det är ett flerårigt gräs vars strån är grova, upptill ofta småludna och kan bli 80 cm höga. Bladen är platta och blir 1,5–2 mm breda. Särskilt de nedre bladslidorna är tämligen långt täthåriga. Vippan i stråtoppen är ganska tät, smalt pyramidal, blekt lilabrun och blir 8–12 cm lång. Småaxen är kortskaftade, 5,5–7 mm långa, två- eller treblommiga, ytteragnarna är strävprickiga till småludna. Ståndarknapparna är ca 2 mm långa och gula. Blommar på högsommaren.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor tofsäxing Observationer i  Sverige för stor tofsäxing
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stor tofsäxing är endast känd från Kapellskär i östra Uppland, den upptäcktes här redan 1892. I början av 1920-talet var växten rikligt förekommande, om än inom ett starkt begränsat område. Sedan dess har arten successivt minskat och kvar är nu sannolikt endast en liten klon. Växten är troligen från början införd på lokalen, hur och när är dock oklart, ibland har den uppgivits som "ett krigsminne från 1719". Arten växer närmast i Estland, i övrigt är den spridd från Polen till västra och norra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
I Sverige är stor tofsäxing endast känd från en lokal, belägen i Uppland, första belägget därifrån är från 1892. Fåtal individ, gått stadigt tillbaka hela 1900-talet. Den växer på stenig ängsmark helt nära stranden. Åtgärder pågår för att försöka förstärka individantalet. Originalförekomsten inte sedd sedan 2012, medan antalet plantor av de under 2008 100 utplanterade exemplaren har minskat stadigt och var nere på ca 20 sommaren 2014. Antalet reproduktiva individer skattas till 5 (1-10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Den växer på stenig ängsmark helt nära stranden. Typen av växtplats avviker från den i t ex Ryssland, där gräset växer i torra tallskogar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Koeleria (tofsäxingar), Art Koeleria grandis Besser ex Gorski - stor tofsäxing Synonymer Koeleria polonica Domin

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation I Sverige är stor tofsäxing endast känd från en lokal, belägen i Uppland, första belägget därifrån är från 1892. Fåtal individ, gått stadigt tillbaka hela 1900-talet. Den växer på stenig ängsmark helt nära stranden. Åtgärder pågår för att försöka förstärka individantalet. Originalförekomsten inte sedd sedan 2012, medan antalet plantor av de under 2008 100 utplanterade exemplaren har minskat stadigt och var nere på ca 20 sommaren 2014. Antalet reproduktiva individer skattas till 5 (1-10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Stor tofsäxing står mycket nära grön tofsäxing, K. pyramidata, och behandlas ibland som en östlig ras av denna. Särskilt utmärkande för stor tofsäxing är dess bildning av underjordiska utlöpare som bidrar till att den kan bilda klonartade bestånd. Det är ett flerårigt gräs vars strån är grova, upptill ofta småludna och kan bli 80 cm höga. Bladen är platta och blir 1,5–2 mm breda. Särskilt de nedre bladslidorna är tämligen långt täthåriga. Vippan i stråtoppen är ganska tät, smalt pyramidal, blekt lilabrun och blir 8–12 cm lång. Småaxen är kortskaftade, 5,5–7 mm långa, två- eller treblommiga, ytteragnarna är strävprickiga till småludna. Ståndarknapparna är ca 2 mm långa och gula. Blommar på högsommaren.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor tofsäxing

Länsvis förekomst och status för stor tofsäxing baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor tofsäxing

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stor tofsäxing är endast känd från Kapellskär i östra Uppland, den upptäcktes här redan 1892. I början av 1920-talet var växten rikligt förekommande, om än inom ett starkt begränsat område. Sedan dess har arten successivt minskat och kvar är nu sannolikt endast en liten klon. Växten är troligen från början införd på lokalen, hur och när är dock oklart, ibland har den uppgivits som "ett krigsminne från 1719". Arten växer närmast i Estland, i övrigt är den spridd från Polen till västra och norra Ryssland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Koeleria - tofsäxingar 
  • Art
    Koeleria grandisBesser ex Gorski - stor tofsäxing
    Synonymer
    Koeleria polonica Domin

Den växer på stenig ängsmark helt nära stranden. Typen av växtplats avviker från den i t ex Ryssland, där gräset växer i torra tallskogar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Huvuddelen av den ursprungliga växtplatsen har förstörts i samband med anläggningsarbeten i anslutning till färjehamnen. Ett ytterligare hot förefaller vara den dåliga grobarheten hos fröna. Såddförsök har gjorts på närbelägna platser liksom i Uppsalas botaniska trädgård, såväl på friland som i kruka. Resultaten har varit negativa, en orsak kan vara att växten är självsteril och att endast en klon återstår.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Växtplatsen står under uppsikt av floraväktare och ett skydd har varit att den är belägen intill en kulturskyddad häll. Material från Kapellskär uppges finnas i odling i Bergianska botaniska trädgården. Om det tillhör en annan klon än den kvarvarande borde försök göras med korspollination för att utröna om detta skulle ge bättre groningsresultat. Givetvis bör växtplatsen skyddas från vidare skador från anläggningsarbeten, är detta inte möjligt bör växten flyttas till ett säkrare ställe.
Stor tofsäxing är fridlyst. Utländska namn – DK: Stor Kambunke.

Almquist, E. 1929. Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeogr. Suec. l.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet I Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Hylander, N. 1971. Prima loca plantarum vascularium Sueciae. Svensk Bot. Tidskr. 64 Supplement.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1977. Projekt Linné rapporterar, 29–48. Svensk Bot. Tidskr. 71: 3–22.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Koeleria - tofsäxingar 
  • Art
    Koeleria grandis, Besser ex Gorski - stor tofsäxing
    Synonymer
    Koeleria polonica Domin
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2006.