Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stort oxstyng

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Hypoderma bovis
Stort oxstyng Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Oxstyng är stora, täthåriga, humlelika flugor. Kroppslängden är 13–15 mm. Mundelar och palper är starkt reducerade. Antennerna är korta och munskölden (clypeus) bred med tunna borst samt kantad av fåror med en rad korta styva munborst. Mellankroppen är gul framtill och svart baktill av långa hår till skillnad från litet oxstyng Hypoderma lineatum, som har enfärgat mörkhårig mellankropp. I det svarta fältet finns några kala blanksvarta fläckar. Bakkroppen är trefärgad – gulgrå, svart och rödaktig i spetsen. Honan har ett långt teleskopiskt äggläggningsrör.
Utbredning
Länsvis förekomst för stort oxstyng Observationer i  Sverige för stort oxstyng
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Artens tidigare utbredning i Sverige är oklar genom sammanblandning med den snarlika H. lineatum. Zetterstedt (1844) betecknar H. bovis + lineatum “som vanlig i hela Skandinavien”. H. bovis är belagd åtminstone upp i Jämtland. Arten är sedan 1950-talet troligen helt utrotad i Sverige genom den landsomfattande och fleråriga bekämpningskampanj som genomfördes under andra världskriget. Nielsen (1984) anger dock att arten kan uppträda genom import av nötkreatur. 2011 rapporterades arten från en gård i Skåne. Hur arten kommit till gården är inte klarlagt men djuren antas ha smittats redan 2010.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Har funnits i landet från Skåne åtminstone upp till Jämtland. Larverna parasitiskt i nötkreatur, senare delen av utvecklingen i rygghuden. Utrotad genom särskilt intensiv kampanj under 1940-talet. Tillfällig återkomst p g a kreatursimport möjlig. Tex i Skåne senast 2011. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1950.
Ekologi
Arten parasiterar på nötkreatur. Flughonan lägger ett stort antal ägg, som fästs enstaka på hårstrån på boskapens sidor och ben. Anflygningen orsakar oftast panik bland boskapen. Äggen är utrustade med en speciell fästanordning och kläcks inom någon dag. Larverna vandrar sedan in genom huden och sedan upp mellan musklerna, längs nervbanorna och upp till ryggmärgskanalens fettvävnad. Där stannar de under vintern. Samtidigt dör en stor del av parasiterna på grund av värddjuret egna försvarsmekanismer, så att maximalt 150 larver kommer att utvecklas till styngbulor med andningshål i rygghuden. Värddjurets inre försvarsmekanismer effektiviseras vid högre parasiteringsgrad, varför parasitens population regleras av värddjuret (negativ feedback). Den fullvuxna larven lämnar värden genom andningshålet under våren och förpuppas i marken. På sommaren kläcks flugorna, parar sig och lägger ägg.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Hypodermatidae (hudstyng), Släkte Hypoderma (oxstyng), Art Hypoderma bovis (Linnaeus, 1758) - stort oxstyng Synonymer oxstyng, stora oxstynget

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Har funnits i landet från Skåne åtminstone upp till Jämtland. Larverna parasitiskt i nötkreatur, senare delen av utvecklingen i rygghuden. Utrotad genom särskilt intensiv kampanj under 1940-talet. Tillfällig återkomst p g a kreatursimport möjlig. Tex i Skåne senast 2011. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1950.
Oxstyng är stora, täthåriga, humlelika flugor. Kroppslängden är 13–15 mm. Mundelar och palper är starkt reducerade. Antennerna är korta och munskölden (clypeus) bred med tunna borst samt kantad av fåror med en rad korta styva munborst. Mellankroppen är gul framtill och svart baktill av långa hår till skillnad från litet oxstyng Hypoderma lineatum, som har enfärgat mörkhårig mellankropp. I det svarta fältet finns några kala blanksvarta fläckar. Bakkroppen är trefärgad – gulgrå, svart och rödaktig i spetsen. Honan har ett långt teleskopiskt äggläggningsrör.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för stort oxstyng

Länsvis förekomst och status för stort oxstyng baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stort oxstyng

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens tidigare utbredning i Sverige är oklar genom sammanblandning med den snarlika H. lineatum. Zetterstedt (1844) betecknar H. bovis + lineatum “som vanlig i hela Skandinavien”. H. bovis är belagd åtminstone upp i Jämtland. Arten är sedan 1950-talet troligen helt utrotad i Sverige genom den landsomfattande och fleråriga bekämpningskampanj som genomfördes under andra världskriget. Nielsen (1984) anger dock att arten kan uppträda genom import av nötkreatur. 2011 rapporterades arten från en gård i Skåne. Hur arten kommit till gården är inte klarlagt men djuren antas ha smittats redan 2010.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Hypodermatidae - hudstyng 
  • Släkte
    Hypoderma - oxstyng 
  • Art
    Hypoderma bovis(Linnaeus, 1758) - stort oxstyng
    Synonymer
    oxstyng
    stora oxstynget

Arten parasiterar på nötkreatur. Flughonan lägger ett stort antal ägg, som fästs enstaka på hårstrån på boskapens sidor och ben. Anflygningen orsakar oftast panik bland boskapen. Äggen är utrustade med en speciell fästanordning och kläcks inom någon dag. Larverna vandrar sedan in genom huden och sedan upp mellan musklerna, längs nervbanorna och upp till ryggmärgskanalens fettvävnad. Där stannar de under vintern. Samtidigt dör en stor del av parasiterna på grund av värddjuret egna försvarsmekanismer, så att maximalt 150 larver kommer att utvecklas till styngbulor med andningshål i rygghuden. Värddjurets inre försvarsmekanismer effektiviseras vid högre parasiteringsgrad, varför parasitens population regleras av värddjuret (negativ feedback). Den fullvuxna larven lämnar värden genom andningshålet under våren och förpuppas i marken. På sommaren kläcks flugorna, parar sig och lägger ägg.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Arten bekämpas med veterinärmedicinska metoder.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Ej motiverade.

Andersson, H. 1988. De svenska styngen. Ent. Tidskr. 109: 31–41.

Nielsen. B. O., Christensson, D. & Nansen, P.1984. Veterinär parasitologi. Entomologi. Kompendium, 2:ed., Veterinärmedicinska fakulteten, SLU, Uppsala.

SVA, länk: http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Not/Sjukdomar-hos-notkreatur/Parasitsjukdomar---Oxstyng/

Zetterstedt, J. W. 1844. Diptera Scandinaviae. III: 970–982.

Zetterstedt, J. W. 1855. Diptera Scandinaviae. XII: 4684.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Roger Engelmark 2005. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Hypodermatidae - hudstyng 
  • Släkte
    Hypoderma - oxstyng 
  • Art
    Hypoderma bovis, (Linnaeus, 1758) - stort oxstyng
    Synonymer
    oxstyng
    stora oxstynget
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Roger Engelmark 2005. © ArtDatabanken, SLU 2007.