Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stortapetserarbi

Organismgrupp Steklar, Bin Megachile lagopoda
Stortapetserarbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vårt största tapetserarbi (14-17 mm) som relativt lätt identifieras i fält. Kroppen är svart och försedd med brungul- brunsvart behåring. Tergiternas bakkanter är försedda med tätare, blekgula fransar som i kontrast med de mörkare mellanliggande fälten ger bakkroppen ett randigt intryck. Hos hanen är framlår och framtarser spatellikt utvidgade. Framtarserna är dessutom försedda med en plym av lång behåring som bidragit till att ge arten dess latinska namn (lagopoda = harfot). Honans bukborste är rödorange mot bakkropsspetsen övergående i svart. Småväxta exemplar skulle i fält kunna förväxlas med det närstående stocktapetserarbiet Megachile willughbiella. Arten kan lätt bestämmas med Scheuschl (2006) eller Amiet et al (2004).
Utbredning
Länsvis förekomst för stortapetserarbi Observationer i  Sverige för stortapetserarbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har genomgått en mycket dramatisk tillbakagång sedan 50-talet och dagens utbredningsområde motsvarar endast 13 % av den då aktuella. Utbredningen har minskat från att omfatta Skåne-Bohuslän-Gästrikland till att idag endast omfatta Öland, Gotland och ett relativt begränsat område i Nordöstra Skåne. En ensam hane har nyligen också obsereverats på en lokal vid Smålandskusten men det är ännu för tidigt att bedömma detta som en etablerad population. Världsutbredningen omfattar Europa, Nordafrika och Asien, ända till Japan. Arten saknas helt på Brittiska öarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc; B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Vårt största tapetserarbi som lätt identifieras i fält. Stortapetserarbi är värmeälskande och bocellerna anläggs under stenar och i grävda hål i marken. Storblommiga tistlar och väddklint är huvudsakliga pollenkällor. Arten har genomgått en mycket dramatisk tillbakagång sedan 50-talet (populationsnedgången beräknas till ca 5% av 1950-talets nivå). Tidigare omfattade utbredningen Skåne-Bohuslän-Gästrikland, men arten saknas nu i stora delar av Västsverige och norra delarna av det tidigare utbredningsområdet. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (6000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (860-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Utdöende i Skåne sannolikt nära förestående pga habitatförstörelse. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2bc; B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Stortapetserarbiets habitat består av solvarma, sandiga eller steniga torrmarker, oftast med riklig förekomst av väddklint Centaurea scabiosa. Stortapetserarbiet uppträder ofta på eller i anslutning till ruderatmarker, vägkanter och militära övningsområden där den intermediära markstörningen erbjuder både goda möjligheter till bobyggnad och rika bestånd av de störningsgynnade värdväxterna. Arten är värmeälskande och bocellerna anläggs under stenar och i grävda eller existerande håligheter i marken, företrädesvis i sydlänta sluttningar som vägslänter, erosionshak och täktsluttningar. Storblommiga tistlar och väddklint är huvudsakliga pollenkällor. Hanarna är starkt revirhävdande och kan till och med visa aggressivt uppträdande mot besökare. Boparasiter är i Sverige storkägelbiet Coelioxys conoidea och Thomsonkägelbiet C. obtusispina. Båda dessa parasitära arter har förekommit på fastlandet, men storkägelbi finns idag endast kvar på Öland och Thomsonkägelbiet endast på Gotland. För den sistnämnda arten utgör troligen Gotlandsförekomsten en stor del av den totala världspopulationen.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Megachile (tapetserarbin), Art Megachile lagopoda (Linnaeus, 1761) - stortapetserarbi Synonymer Apis lagopoda Linnaeus, 1761

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc; B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Vårt största tapetserarbi som lätt identifieras i fält. Stortapetserarbi är värmeälskande och bocellerna anläggs under stenar och i grävda hål i marken. Storblommiga tistlar och väddklint är huvudsakliga pollenkällor. Arten har genomgått en mycket dramatisk tillbakagång sedan 50-talet (populationsnedgången beräknas till ca 5% av 1950-talets nivå). Tidigare omfattade utbredningen Skåne-Bohuslän-Gästrikland, men arten saknas nu i stora delar av Västsverige och norra delarna av det tidigare utbredningsområdet. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (6000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (860-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Utdöende i Skåne sannolikt nära förestående pga habitatförstörelse. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2bc; B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Vårt största tapetserarbi (14-17 mm) som relativt lätt identifieras i fält. Kroppen är svart och försedd med brungul- brunsvart behåring. Tergiternas bakkanter är försedda med tätare, blekgula fransar som i kontrast med de mörkare mellanliggande fälten ger bakkroppen ett randigt intryck. Hos hanen är framlår och framtarser spatellikt utvidgade. Framtarserna är dessutom försedda med en plym av lång behåring som bidragit till att ge arten dess latinska namn (lagopoda = harfot). Honans bukborste är rödorange mot bakkropsspetsen övergående i svart. Småväxta exemplar skulle i fält kunna förväxlas med det närstående stocktapetserarbiet Megachile willughbiella. Arten kan lätt bestämmas med Scheuschl (2006) eller Amiet et al (2004).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stortapetserarbi

Länsvis förekomst och status för stortapetserarbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stortapetserarbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har genomgått en mycket dramatisk tillbakagång sedan 50-talet och dagens utbredningsområde motsvarar endast 13 % av den då aktuella. Utbredningen har minskat från att omfatta Skåne-Bohuslän-Gästrikland till att idag endast omfatta Öland, Gotland och ett relativt begränsat område i Nordöstra Skåne. En ensam hane har nyligen också obsereverats på en lokal vid Smålandskusten men det är ännu för tidigt att bedömma detta som en etablerad population. Världsutbredningen omfattar Europa, Nordafrika och Asien, ända till Japan. Arten saknas helt på Brittiska öarna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Megachile - tapetserarbin 
  • Art
    Megachile lagopoda(Linnaeus, 1761) - stortapetserarbi
    Synonymer
    Apis lagopoda Linnaeus, 1761

Stortapetserarbiets habitat består av solvarma, sandiga eller steniga torrmarker, oftast med riklig förekomst av väddklint Centaurea scabiosa. Stortapetserarbiet uppträder ofta på eller i anslutning till ruderatmarker, vägkanter och militära övningsområden där den intermediära markstörningen erbjuder både goda möjligheter till bobyggnad och rika bestånd av de störningsgynnade värdväxterna. Arten är värmeälskande och bocellerna anläggs under stenar och i grävda eller existerande håligheter i marken, företrädesvis i sydlänta sluttningar som vägslänter, erosionshak och täktsluttningar. Storblommiga tistlar och väddklint är huvudsakliga pollenkällor. Hanarna är starkt revirhävdande och kan till och med visa aggressivt uppträdande mot besökare. Boparasiter är i Sverige storkägelbiet Coelioxys conoidea och Thomsonkägelbiet C. obtusispina. Båda dessa parasitära arter har förekommit på fastlandet, men storkägelbi finns idag endast kvar på Öland och Thomsonkägelbiet endast på Gotland. För den sistnämnda arten utgör troligen Gotlandsförekomsten en stor del av den totala världspopulationen.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
Hoten utgörs av processer som medför en minskning av pollenkällor och möjlighet till bobyggnad. Framför allt har arten drabbats hårt av den storskaliga intensifieringen av jordbruket i slättbygder och detta är troligen förklaring till att artens försvinnande från Östergötland, Västergötland och stora delar av Skåne. Negativa processer som försämrar artens habitat innefattar övergödning av för arten lämpliga marker samt hårt bete. Allför tidig slåtter av vägkanter med rik förekomst av väddklint tycks också vara ett hot mot arten på flera håll. Även efterbehandling av täkter och vägarbetesytor som innefattar återförande av avbaningsmassor, täckning med krossten eller insådd av bindande gräsvegetation påverkar arten negativt.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Rekommenderade åtgärder för bevarande av stortapetserarbi innefattar utökande och säkerställande av artens habitat. Detta innebär i sin tur ett förstärkande dels av blomresursen inom artens nuvarande utbredningsområde och dels etablerandet av lämpliga boplatser i anslutning till dessa blomresurser. Åtgärder för att förstärka och säkerställa blomresursen kan bestå i att senarelägga slåtter på vägsträckningar med rik förekomst av väddklint och att så in väddklint i vägkanter eller andra ytor som genomgått beredningsarbeten. I hårt betade marker med förekomst av väddklint kan man se till att betesfreda vissa delar av marken för att tillåta blomning. Beredning av boplatser bör omfatta nyskapande av sydlänta och solbelysta brantavsnitt vid täktefterbehandling eller vid vägarbeten. I de fall arten förekommer på militära övningsfält bör skötselansvariga informeras om artens och värdväxtens beroende av kontinuerlig markstörning och vikten av att miltär trafik fortsatt skapar markstörda ytor. Stortapetserarbiet och dess båda boparasiter omfattas av ett nationellt åtgärdsprogram (Nilsson 2010) som syftar till att bevara arten och dess livsmiljöer.

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4. Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Johnson, K. 2015. Ny dellokal för stortapetserarbi Megachile lagopoda (L.) i Åhus och vikten av små blomrika kantzoner. Fazett 28(2): 33–37.

Nilsson, L.A. 2007. Stora bin på stora blomster. En bevarandeinventering av stortapetserarbi Megachile lagopoda (Linné) och dess parasitiska kägelbin Coelioxys conoidea (Illiger) och C. obtusispina Thomson i Sverige. Rapport till Länsstyrelsen i Södermanlands län. EkoBi Natur, Uppsala.

Nilsson, L.A. 2010. Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi 2010-2014 (Megachile lagopoda, Coelioxys conoidea, Coelioxys obtusispina). Naturvårdsverket rapport 6332.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. II: Megachilidae - Melittidae. 2:a uppl. Apollo Books. Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Megachile - tapetserarbin 
  • Art
    Megachile lagopoda, (Linnaeus, 1761) - stortapetserarbi
    Synonymer
    Apis lagopoda Linnaeus, 1761
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012