Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stortimjan

Organismgrupp Kärlväxter Thymus pulegioides
Stortimjan Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stortimjan är en låg dvärgbuske med från nedliggande, rotslående bas uppstigande grenar. Stjälkarna är fyrkantiga med hårlister längs kanterna. Bladen är motsatta och har gula knappformiga körtlar på undersidan. Vid gnidning luktar de aromatiskt ("timjanlukt"). Blommorna är små, lila (sällan vita), och sitter i kransar, som bildar huvudlika samlingar i grenspetsarna. Den nedersta kransen brukar sitta ett stycke nedanför de övriga. Stortimjan är en ganska variabel art. På en del av de införda lokalerna är den representerad av en avvikande grovvuxen typ med delvis långt åtskilda blomkransar. Stortimjan liknar backtimjan Thymus serpyllum ssp. serpyllum, som dock har smalare blad, allsidigt håriga blomskott och växer på torrare och sandigare mark. Hos backtimjan är huvudskotten krypande och växer vidare år från år, men hos stortimjan avslutas alla skott med en upprätt blomställning. Backtimjan bildar därför större och till marken mer tryckta mattor än stortimjan. Hybrider bildas lätt när de båda arterna möts. Detta sker dock sällan eftersom de har olika biotopkrav. I Blekinge växer de ibland tillsammans, och där har också hittats hybrider. Stortimjan blommar i juli till september. Blommorna är rika på nektar och besöks av bl a bin.
Utbredning
Länsvis förekomst för stortimjan Observationer i  Sverige för stortimjan
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stortimjan har i Sverige två typer av förekomster. I östra halvan av Blekinge och södra Småland samt i Bohusläns skärgård är den en gammal floramedlem i betes- och slåttermark. I södra Småland har den att tidigare varit vanlig men gått tillbaka. I östra Blekinge har inte någon nämnvärd tillbakagång noterats, och arten är alltjämt någorlunda vanlig. I den avslutade landskapsflorainventeringen påträffades arten i 66 rutor, och antalet lokaler är betydligt större än så. I övrigt är den funnen som gräsfröinkomling i alla landskap upp till Västerbotten (utom Härjedalen). Sådana förekomster är beständiga i varje fall i Göta- och Svealand. På västkusten, där arten även förekommer som spontan, är den dock märkligt nog obeständig som inkomling. Arten är vanlig i stora delar av Danmark och räknas som spontan. Den saknas dock i norra Jylland och på Bornholm. I Norge finns den särskilt i sydöst och upp i Gudbrandsdalen. Övriga norska förekomster är få och sannolikt kulturspridda. Till Finland är stortimjan kulturspridd i sen tid, men den är bofast i södra halvan av landet. Totalutbredningen täcker större delen av västra Europa och når österut något över gränsen till Ryssland. Arten är dock sällsynt i Medelhavsområdet och i västra delen av Brittiska öarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Stortimjan har i landet två typer av förekomster. I främst Blekinge och södra Småland samt i Bohusläns skärgård växer den naturligt i betes- och slåttermark. I övrigt är den funnen som gräsfröinkomling och som förvildad från odling. Igenväxning på grund av ohävd är det stora hotet mot de naturliga förekomsterna i betesmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (5000-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 700 (550-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Den spontana typen av stortimjan växer i ogödslad, mager, måttligt torr betes- och slåttermark på sand eller sandig morän, gärna tillsammans med stagg Nardus stricta, knägräs Danthonia decumbens, blodrot Potentilla erecta, solvända Helianthemum nummularium och backmåra Galium suecicum. Särskilt rik utveckling når den i områden där grässvålen tunnas ut, t ex på tuvor med myrbon eller i anslutning till stenhällar. De införda typerna växer i park- och trädgårdsgräsmattor och slåttervallar samt på vägrenar och banvallar. De har sannolikt främst kommit in med sydfranskt gräsfrö och växer ibland tillsammans med andra inkomlingar från samma håll, t ex knylhavre Arrhenatherum elatius, gullhavre Trisetum flavescens och parkmåra Galium pumilum. Stortimjan är inte kalkgynnad men kan växa på kalkrik mark. Den uthärdar lätt skugga och finns i ganska sluten hagmark om betet är tillräckligt hårt för att hålla grässvålen kort.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Thymus (timjan), Art Thymus pulegioides L. - stortimjan Synonymer Thymus chamaedrys Fr., Thymus pulegioides ssp. chamaedrys (Fr.) Gusul., Thymus serpyllum ssp. chamaedrys (Fr.) Celak., Bredtimjan

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Stortimjan har i landet två typer av förekomster. I främst Blekinge och södra Småland samt i Bohusläns skärgård växer den naturligt i betes- och slåttermark. I övrigt är den funnen som gräsfröinkomling och som förvildad från odling. Igenväxning på grund av ohävd är det stora hotet mot de naturliga förekomsterna i betesmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (5000-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 700 (550-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 5130 Enbuskmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Stortimjan är en låg dvärgbuske med från nedliggande, rotslående bas uppstigande grenar. Stjälkarna är fyrkantiga med hårlister längs kanterna. Bladen är motsatta och har gula knappformiga körtlar på undersidan. Vid gnidning luktar de aromatiskt ("timjanlukt"). Blommorna är små, lila (sällan vita), och sitter i kransar, som bildar huvudlika samlingar i grenspetsarna. Den nedersta kransen brukar sitta ett stycke nedanför de övriga. Stortimjan är en ganska variabel art. På en del av de införda lokalerna är den representerad av en avvikande grovvuxen typ med delvis långt åtskilda blomkransar. Stortimjan liknar backtimjan Thymus serpyllum ssp. serpyllum, som dock har smalare blad, allsidigt håriga blomskott och växer på torrare och sandigare mark. Hos backtimjan är huvudskotten krypande och växer vidare år från år, men hos stortimjan avslutas alla skott med en upprätt blomställning. Backtimjan bildar därför större och till marken mer tryckta mattor än stortimjan. Hybrider bildas lätt när de båda arterna möts. Detta sker dock sällan eftersom de har olika biotopkrav. I Blekinge växer de ibland tillsammans, och där har också hittats hybrider. Stortimjan blommar i juli till september. Blommorna är rika på nektar och besöks av bl a bin.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stortimjan

Länsvis förekomst och status för stortimjan baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stortimjan

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stortimjan har i Sverige två typer av förekomster. I östra halvan av Blekinge och södra Småland samt i Bohusläns skärgård är den en gammal floramedlem i betes- och slåttermark. I södra Småland har den att tidigare varit vanlig men gått tillbaka. I östra Blekinge har inte någon nämnvärd tillbakagång noterats, och arten är alltjämt någorlunda vanlig. I den avslutade landskapsflorainventeringen påträffades arten i 66 rutor, och antalet lokaler är betydligt större än så. I övrigt är den funnen som gräsfröinkomling i alla landskap upp till Västerbotten (utom Härjedalen). Sådana förekomster är beständiga i varje fall i Göta- och Svealand. På västkusten, där arten även förekommer som spontan, är den dock märkligt nog obeständig som inkomling. Arten är vanlig i stora delar av Danmark och räknas som spontan. Den saknas dock i norra Jylland och på Bornholm. I Norge finns den särskilt i sydöst och upp i Gudbrandsdalen. Övriga norska förekomster är få och sannolikt kulturspridda. Till Finland är stortimjan kulturspridd i sen tid, men den är bofast i södra halvan av landet. Totalutbredningen täcker större delen av västra Europa och når österut något över gränsen till Ryssland. Arten är dock sällsynt i Medelhavsområdet och i västra delen av Brittiska öarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Thymus - timjan 
  • Art
    Thymus pulegioidesL. - stortimjan
    Synonymer
    Thymus chamaedrys Fr.
    Thymus pulegioides ssp. chamaedrys (Fr.) Gusul.
    Thymus serpyllum ssp. chamaedrys (Fr.) Celak.
    Bredtimjan

Den spontana typen av stortimjan växer i ogödslad, mager, måttligt torr betes- och slåttermark på sand eller sandig morän, gärna tillsammans med stagg Nardus stricta, knägräs Danthonia decumbens, blodrot Potentilla erecta, solvända Helianthemum nummularium och backmåra Galium suecicum. Särskilt rik utveckling når den i områden där grässvålen tunnas ut, t ex på tuvor med myrbon eller i anslutning till stenhällar. De införda typerna växer i park- och trädgårdsgräsmattor och slåttervallar samt på vägrenar och banvallar. De har sannolikt främst kommit in med sydfranskt gräsfrö och växer ibland tillsammans med andra inkomlingar från samma håll, t ex knylhavre Arrhenatherum elatius, gullhavre Trisetum flavescens och parkmåra Galium pumilum. Stortimjan är inte kalkgynnad men kan växa på kalkrik mark. Den uthärdar lätt skugga och finns i ganska sluten hagmark om betet är tillräckligt hårt för att hålla grässvålen kort.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Stortimjan är konkurrenssvag och den försvinner vid gödsling, skogsplantering och stark igenväxning. Gräsmatteförekomster hotas dessutom av omplanering och modernisering av äldre parker och trädgårdar.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
När stortimjan förekommer i betes- eller slåttermark finns det i regel även andra skyddsvärda arter på lokalen. Sådana lokaler får inte gödslas eller planteras igen och hävden får inte upphöra. Måttligt bete är en lämplig form av hävd. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Bakketimian, DK: Bredbladet Timian, FI: Nurmiajuruoho, GB: Large Thyme.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L., m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Upspala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hylander, N. 1943. Die Grassameneinkömmlinge schwedischer Parke mit besonderer Berücksichtigung der Hieracia Silvaticiformia. Symb. Bot. Upsal. 7(1).

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Thymus - timjan 
  • Art
    Thymus pulegioides, L. - stortimjan
    Synonymer
    Thymus chamaedrys Fr.
    Thymus pulegioides ssp. chamaedrys (Fr.) Gusul.
    Thymus serpyllum ssp. chamaedrys (Fr.) Celak.
    Bredtimjan
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.