Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strandlummer

Organismgrupp Kärlväxter Lycopodiella inundata
Strandlummer Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Strandlummer, är en liten lummerart, ibland inte större än en mossa. Liksom flertalet andra lummerarter har den nedliggande stammar, vilka dock inte blir längre än högst 1 dm. De sporangiebärande skotten är upprätta och omkring 5 cm höga. Bladen är barrlika, 4–6 mm långa och spetsiga samt uppåtböjda på de nedliggande skotten. Sporangieaxen är otydligt skilda från den sterila delen av skottet. Sporangierna stöds av blad som är ganska lika de vanliga bladen, men bredare vid basen och ofta något tandade. Sporangierna är runda och öppnar sig med en tvärspricka. Strandlummer är en växt som har generationsväxling med en könlig generation (gametofyt) som är liten, men frilevande från själva lummerplantan. Utvecklingen från spor till gametofyt till mogen lummerplanta går snabbare än hos flertalet övriga lummerarter. Viss vegetativ förökning kan komma till stånd genom att sidogrenar skiljs från moderplantan. Strandlummer känns igen på sin litenhet och på de nedliggande plattade skotten och de bågböjda bladen. Därmed kan den knappast förväxlas med den likaledes småvuxna dvärglummern, som dessutom är speciell genom att ha ax med tydligt olikstora sporer: stora längst ner på axen och små högre upp.
Utbredning
Länsvis förekomst för strandlummer Observationer i  Sverige för strandlummer
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Strandlummer förekommer i stort sett i hela landet, utom i de nordligaste fjälltrakterna. Den fanns tidigare på Gotland, i Härjedalen och Jämtland, men därifrån har den uppenbarligen försvunnit. Kraftig minskning har registrerats bl.a. i Skåne, Blekinge, Östergötland och Uppland. På sina växtplatser på myrar förefaller strandlummern inte minska. Strandlummer förekommer i stora delar av Europa utom Medelhavsområdet och dessutom i form av andra underarter i Nordamerika och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Strandlummer förekommer i stort sett i hela landet, utom i de nordligaste fjälltrakterna. Strandlummer är mycket konkurrenssvag och kalkskyende. Den växer i gles vegetation på fuktiga - blöta, magra, steniga och sandiga eller dyiga platser, såsom sjö- och åstränder, myrhöljor, dynsänkor och i fuktiga sandtag. Den gynnas av markstörningar som ger den livsrum, såsom växlande vattenstånd och iserosion. Ingår i art- och habitatdirektivets bilaga 5 (som innebär restriktioner mot kommersiell insamling och exploatering). Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1000 (700-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (10-40) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ab).
Ekologi
Strandlummer är mycket konkurrenssvag och kalkskyende. Den växer i gles vegetation på fuktiga - blöta, magra, steniga och sandiga eller dyiga platser, såsom sjö- och åstränder och dynsänkor, gärna tillsammans med pors Myrica gale, starrarter Carex spp. och småsileshår Drosera intermedia. Den gynnas av markstörningar som ger den livsrum, såsom växlande vattenstånd och iserosion. Även bete förbättrar växtbetingelserna, kanske framför allt genom trampet, som åstadkommer markstörningar, men även genom att högvuxna växer hålls nere. Sällsynt förekommer strandlummer i naturlig myrvegetation på naken torv eller dy. Den växer dessutom på kulturskapade ståndorter såsom blöta bottnar i grustag, på körvägar och gärna på torvmark som påverkats av dikning eller dämning. Sådana biotoper tycks under de senaste decennierna ha blivit den vanligaste växtplatsen och är i södra Sverige den helt dominerande biotopen idag.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lycopodiopsida (lummerväxter), Ordning Lycopodiales (lummerordningen), Familj Lycopodiaceae (lummerväxter), Släkte Lycopodiella (strandlumrar), Art Lycopodiella inundata (L.) Holub - strandlummer Synonymer Lycopodium inundatum L., Lepidotis inundata (L.) Opiz

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Strandlummer förekommer i stort sett i hela landet, utom i de nordligaste fjälltrakterna. Strandlummer är mycket konkurrenssvag och kalkskyende. Den växer i gles vegetation på fuktiga - blöta, magra, steniga och sandiga eller dyiga platser, såsom sjö- och åstränder, myrhöljor, dynsänkor och i fuktiga sandtag. Den gynnas av markstörningar som ger den livsrum, såsom växlande vattenstånd och iserosion. Ingår i art- och habitatdirektivets bilaga 5 (som innebär restriktioner mot kommersiell insamling och exploatering). Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1000 (700-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (10-40) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ab).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 5, Typisk art i 4010 Fukthedar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 9. Bestämmelsen gäller hela landet
Strandlummer, är en liten lummerart, ibland inte större än en mossa. Liksom flertalet andra lummerarter har den nedliggande stammar, vilka dock inte blir längre än högst 1 dm. De sporangiebärande skotten är upprätta och omkring 5 cm höga. Bladen är barrlika, 4–6 mm långa och spetsiga samt uppåtböjda på de nedliggande skotten. Sporangieaxen är otydligt skilda från den sterila delen av skottet. Sporangierna stöds av blad som är ganska lika de vanliga bladen, men bredare vid basen och ofta något tandade. Sporangierna är runda och öppnar sig med en tvärspricka. Strandlummer är en växt som har generationsväxling med en könlig generation (gametofyt) som är liten, men frilevande från själva lummerplantan. Utvecklingen från spor till gametofyt till mogen lummerplanta går snabbare än hos flertalet övriga lummerarter. Viss vegetativ förökning kan komma till stånd genom att sidogrenar skiljs från moderplantan. Strandlummer känns igen på sin litenhet och på de nedliggande plattade skotten och de bågböjda bladen. Därmed kan den knappast förväxlas med den likaledes småvuxna dvärglummern, som dessutom är speciell genom att ha ax med tydligt olikstora sporer: stora längst ner på axen och små högre upp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strandlummer

Länsvis förekomst och status för strandlummer baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strandlummer

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Strandlummer förekommer i stort sett i hela landet, utom i de nordligaste fjälltrakterna. Den fanns tidigare på Gotland, i Härjedalen och Jämtland, men därifrån har den uppenbarligen försvunnit. Kraftig minskning har registrerats bl.a. i Skåne, Blekinge, Östergötland och Uppland. På sina växtplatser på myrar förefaller strandlummern inte minska. Strandlummer förekommer i stora delar av Europa utom Medelhavsområdet och dessutom i form av andra underarter i Nordamerika och Japan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Lycophytina - lykofyter 
  • Klass
    Lycopodiopsida - lummerväxter 
  • Ordning
    Lycopodiales - lummerordningen 
  • Familj
    Lycopodiaceae - lummerväxter 
  • Släkte
    Lycopodiella - strandlumrar 
  • Art
    Lycopodiella inundata(L.) Holub - strandlummer
    Synonymer
    Lycopodium inundatum L.
    Lepidotis inundata (L.) Opiz

Strandlummer är mycket konkurrenssvag och kalkskyende. Den växer i gles vegetation på fuktiga - blöta, magra, steniga och sandiga eller dyiga platser, såsom sjö- och åstränder och dynsänkor, gärna tillsammans med pors Myrica gale, starrarter Carex spp. och småsileshår Drosera intermedia. Den gynnas av markstörningar som ger den livsrum, såsom växlande vattenstånd och iserosion. Även bete förbättrar växtbetingelserna, kanske framför allt genom trampet, som åstadkommer markstörningar, men även genom att högvuxna växer hålls nere. Sällsynt förekommer strandlummer i naturlig myrvegetation på naken torv eller dy. Den växer dessutom på kulturskapade ståndorter såsom blöta bottnar i grustag, på körvägar och gärna på torvmark som påverkats av dikning eller dämning. Sådana biotoper tycks under de senaste decennierna ha blivit den vanligaste växtplatsen och är i södra Sverige den helt dominerande biotopen idag.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Eftersom strandlummern är konkurrenssvag hotas den av igenväxning på grund av ökad kvävegödning, upphörande bete eller störd naturlig vattenregim i åar och sjöar. Även torrläggning utgör givetvis ett hot. De kulturskapade lokalerna får i de flesta fall bedömmas som tillfälliga.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
På strandlummerns växtplatser bör igenväxning förhindras på lämpligt sätt. Eftersom den är så lågväxt måste behandlingen nå själv markytan och utföras så att man t.ex. med några års mellanrum skrapar marken. Man bör även undersöka gametofytens ekologi för att kunna ta hänsyn till de faktorer som gynnar dennas tillväxt och mognad. Strandlummerpopulationernas utveckling på olika typer av lokaler bör studeras.
Utländska namn - DK: Liden Ulvefod, FI: konnanlieko, NO: myrkråkefot, GB: Marsh Clubmoss.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Georgson, K. m. fl. 1997. Hallands flora. Lund.

Jonsell. B. (red.) 2000. Flora Nordica 1.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Wiinstedt, K. 1953. Pteridofyternes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 49: 305–388.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Lycophytina - lykofyter 
  • Klass
    Lycopodiopsida - lummerväxter 
  • Ordning
    Lycopodiales - lummerordningen 
  • Familj
    Lycopodiaceae - lummerväxter 
  • Släkte
    Lycopodiella - strandlumrar 
  • Art
    Lycopodiella inundata, (L.) Holub - strandlummer
    Synonymer
    Lycopodium inundatum L.
    Lepidotis inundata (L.) Opiz
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. © ArtDatabanken, SLU 2005.