Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strandsötväppling

Organismgrupp Kärlväxter Melilotus dentatus
Strandsötväppling Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Strandsötväppling är en tvåårig, 20–60 cm hög ärtväxt med från basen grenig stjälk. De trefingrade bladen har stipler med smala tänder vid basen. Småbladen är avlångt lansettlika, 2,5–5 cm långa och har 18–22 par sidonerver som löper ut i vassa, tätstående tänder. Blommorna sitter i långa, rikblommiga klasar från bladvecken och har ca 3 mm långa, blekgula kronor där vingarna är kortare än seglet men längre än kölen. Den 2-fröiga baljan är 5–6 mm lång, brunsvart med fint nätnervig, kal yta. Arten blommar i juli-september och sprider sig med frön. Strandsötväppling är lik sötväppling Melilotus officinalis och stor sötväppling Melilotus altissimus. Dessa två arter har dock 4–7 mm långa kronor, helbräddade stipler och småblad med grövre tänder och högst 14 par sidonerver.
Utbredning
Länsvis förekomst för strandsötväppling Observationer i  Sverige för strandsötväppling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Strandsötväppling beskrevs som egen art 1802 och upptäcktes som svensk art några år senare (1814). Sammanlagt har den noterats på några få lokaler utmed den skånska Öresundskusten, från Stora Hammar i söder till Härslöv i norr. Den försvann från flera lokaler redan under 1800-talet och den negativa utvecklingen har fortsatt under detta sekel. Idag är strandsötväppling mycket ovanlig och har endast tre kända förekomster. Vid Lundåkrabukten och Gässie finns det relativt livskraftiga populationer med vardera mer än 100 exemplar, medan antalet individ vid Hököpinge ängar är mycket få (ca 10). Arten har även påträffats som tillfälligt inkommen på avfallsplatser i några landskap. I Danmark är strandsötväppling tämligen sällsynt på öarna, men betraktas ännu inte som hotad eller sårbar. I Norge och Finland har den endast påträffats som tillfällig adventivväxt vid något enstaka tillfälle. Strandsötväppling är en östlig art med en utbredning som sträcker sig från Tyskland och norra Italien österut genom större delen av Centralasien. Arten anses ha sitt urhem i trakterna öster om Kaspiska havet bort mot Altai, varifrån den sedan huvudsakligen spridit sig åt väster och nordväst.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Tre lokaler kända i Skåne. Den växer på havsstrandängar, men kan även etablera sig på vallar eller vägkanter i närheten av ängarna. Kraftigt bete missgynnar arten, samtidigt är den beroende av att ängarna hålls öppna. Vass och andra högvuxna arter konkurrerar ut strandsötväpplingen. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (25-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 95 (80-112) km² och förekomstarean (AOO) till 16 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
I Skandinavien och vid den tyska Östersjökusten anges strandsötväppling normalt växa på havsstrandängar, vanligen i anslutning till den övre strandlinjen och här gärna vid driftvallar och diken. Av de kvarvarande lokalerna i Skåne är det endast den vid Lundåkrabukten som ger ett mera naturligt intryck. Här växer arten på sandiga blottor på den övre delen av stranden. Påverkan från havet gör troligen att igenväxningen fortfarande är måttlig trots att området inte hävdats under lång tid. De två övriga lokalerna är av mera sekundärt slag. Vid Gässie växer strandsötväppling längs kanten av en grusväg som leder ut mot havet. Trots att stora arealer betad havsstrandäng finns i området, förefaller strandsötväppling saknas på dessa. I sitt övriga utbredningsområde växer strandsötväppling på saltstäpper och saltpåverkade strandängar, men även vid flodstränder.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Melilotus (sötväpplingar), Art Melilotus dentatus (Waldst. & Kit.) Pers. - strandsötväppling Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Tre lokaler kända i Skåne. Den växer på havsstrandängar, men kan även etablera sig på vallar eller vägkanter i närheten av ängarna. Kraftigt bete missgynnar arten, samtidigt är den beroende av att ängarna hålls öppna. Vass och andra högvuxna arter konkurrerar ut strandsötväpplingen. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (25-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 95 (80-112) km² och förekomstarean (AOO) till 16 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Strandsötväppling är en tvåårig, 20–60 cm hög ärtväxt med från basen grenig stjälk. De trefingrade bladen har stipler med smala tänder vid basen. Småbladen är avlångt lansettlika, 2,5–5 cm långa och har 18–22 par sidonerver som löper ut i vassa, tätstående tänder. Blommorna sitter i långa, rikblommiga klasar från bladvecken och har ca 3 mm långa, blekgula kronor där vingarna är kortare än seglet men längre än kölen. Den 2-fröiga baljan är 5–6 mm lång, brunsvart med fint nätnervig, kal yta. Arten blommar i juli-september och sprider sig med frön. Strandsötväppling är lik sötväppling Melilotus officinalis och stor sötväppling Melilotus altissimus. Dessa två arter har dock 4–7 mm långa kronor, helbräddade stipler och småblad med grövre tänder och högst 14 par sidonerver.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strandsötväppling

Länsvis förekomst och status för strandsötväppling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strandsötväppling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Strandsötväppling beskrevs som egen art 1802 och upptäcktes som svensk art några år senare (1814). Sammanlagt har den noterats på några få lokaler utmed den skånska Öresundskusten, från Stora Hammar i söder till Härslöv i norr. Den försvann från flera lokaler redan under 1800-talet och den negativa utvecklingen har fortsatt under detta sekel. Idag är strandsötväppling mycket ovanlig och har endast tre kända förekomster. Vid Lundåkrabukten och Gässie finns det relativt livskraftiga populationer med vardera mer än 100 exemplar, medan antalet individ vid Hököpinge ängar är mycket få (ca 10). Arten har även påträffats som tillfälligt inkommen på avfallsplatser i några landskap. I Danmark är strandsötväppling tämligen sällsynt på öarna, men betraktas ännu inte som hotad eller sårbar. I Norge och Finland har den endast påträffats som tillfällig adventivväxt vid något enstaka tillfälle. Strandsötväppling är en östlig art med en utbredning som sträcker sig från Tyskland och norra Italien österut genom större delen av Centralasien. Arten anses ha sitt urhem i trakterna öster om Kaspiska havet bort mot Altai, varifrån den sedan huvudsakligen spridit sig åt väster och nordväst.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Melilotus - sötväpplingar 
  • Art
    Melilotus dentatus(Waldst. & Kit.) Pers. - strandsötväppling

I Skandinavien och vid den tyska Östersjökusten anges strandsötväppling normalt växa på havsstrandängar, vanligen i anslutning till den övre strandlinjen och här gärna vid driftvallar och diken. Av de kvarvarande lokalerna i Skåne är det endast den vid Lundåkrabukten som ger ett mera naturligt intryck. Här växer arten på sandiga blottor på den övre delen av stranden. Påverkan från havet gör troligen att igenväxningen fortfarande är måttlig trots att området inte hävdats under lång tid. De två övriga lokalerna är av mera sekundärt slag. Vid Gässie växer strandsötväppling längs kanten av en grusväg som leder ut mot havet. Trots att stora arealer betad havsstrandäng finns i området, förefaller strandsötväppling saknas på dessa. I sitt övriga utbredningsområde växer strandsötväppling på saltstäpper och saltpåverkade strandängar, men även vid flodstränder.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Havsstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Flera lokaler för strandsötväppling har skadats eller försvunnit genom att områden vid Öresundskusten blivit utfyllda med schaktmassor eller blivit föremål för andra anläggningsarbeten. De kvarvarande förekomsterna hotas alla på sikt av igenväxning. På lokalen vid Kungstorp var strandsötväpplingen hårt trängd genom att åkern, för något år sedan, plöjdes upp ända intill vallen där arten har sin huvudförekomst. Efter detta så försvann arten från lokalen. Vid Gässie skadades förekomsten i början av 1990-talet av alltför tidig vägkantsslåtter under sommaren. Planer fanns även att förbättra vägen och skrapa vägkanterna där strandsötväpplingen växer. Skulle förekomster av strandsötväppling finnas på betade strandängar är troligen överbetning och konstgödning hot mot arten.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Vid Kungstorp bör skötseln följas upp så att strandsötväpplingen får ett ändamålsenligt skydd och en skötsel, som kan innefatta en viss röjning och utglesning av den höga vegetationen. Förhoppningsvis kan detta gynna arten och få den att överleva på lokalen. Efter informationsmöten med den villaägareförening som sköter vägen vid Gässie, finns inte längre några planer på att förbättra vägen. På denna lokal kan troligen växten gynnas genom att vägkanten slås efter det strandsötväpplingens frön mognat. Den rika förekomsten vid Lundåkrabukten bör skyddas. Även om arten, trots sedan länge upphört bete, inte förefaller att ha gått tillbaka under senare år, bör troligen området hävdas i framtiden genom ett måttligt, extensivt bete. Förekomsterna av strandsötväppling hålls under årlig uppsikt av Floraväktarna i Skåne.
Strandsötväppling är fridlyst. Svenskt material av strandsötväppling odlas i Helsingborgs och Uppsala botaniska trädgårdar. Utländska namn – NO: Steppesteinkløver, DK: Strand-Stenkløver, FI: Rantamesikkä, GB: Small-flowered Melilot.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Jessen, K. 1931: The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Kraft, J. 1996. Floran i Landskrona kommun. Lund.

Lindquist, B. 1925. Några Melilotus-arter och deras hemortsrätt i Sveriges Flora. Bot. Not. 87: 153–157.

Mattiasson, G. 1993. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1992. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1993:1.

Mattiasson, G. 1995. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1994. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1995:1.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 106–120. Svensk Bot. Tidskr. 73: 353–372.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Melilotus - sötväpplingar 
  • Art
    Melilotus dentatus, (Waldst. & Kit.) Pers. - strandsötväppling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.