Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strandvedel

Organismgrupp Kärlväxter Astragalus danicus
Strandvedel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Strandvedel är en lågvuxen, perenn, glest mattbildande ört med grågröna, parbladiga blad och en tät, huvudlik samling av rödlila, relativt stora blommor. Arten blommar under en kort period på försommaren (omblomning på eftersommaren kan ibland förekomma) och kan vara svår att finna efter blomningen.
Utbredning
Länsvis förekomst för strandvedel Observationer i  Sverige för strandvedel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Strandvedel har i Sverige påträffats i sydvästra Skåne (vid Alnarp i Lomma/Burlöv, 1863–ca 1900), sydöstra Småland (Angö vid Kalmar, 1852–ca 1950), mellersta Öland (Glömminge, 1935), sydvästra Gotland (Varvsholm i Klinte utanför Klintehamn, från 1885, och norr därom), mellersta Halland (Falkenbergs hamn, 1894–1895) samt norra Bohuslän (Havstenssund, från 1927, Viken, från 1937, och Ulsholmen, 2006 i Tanum). Numera förekommer arten dels på de gotländska lokalerna, där den fortfarande förekommer rikligt och även upptäckts på några nya fyndorter, dels på de nordbohuslänska, där arten växer på tre lokaler. Arten förekommer i Danmark tämligen allmänt på Sjaelland och delar av Fyn, sällsynt på några andra öar samt på Jylland, men saknas i övriga Norden. I övrigt omfattar utbredningen Brittiska öarna, Centraleuropas berg, Baltikum, Ryssland, Kaukasus och delar av Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iv,v)+2ab(iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i Bohuslän samt på Gotland. Strandvedel förekommer på relativt torra, kalkpåverkade ängs- och hagmarker nära havsstranden. Igenväxning med busksnår utgör ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (500-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (5-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3296 km² och förekomstarean (AOO) till 20 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iv,v)+2ab(iv,v)).
Ekologi
Strandvedel förekommer huvudsakligen på relativt torra, kalkpåverkade ängs- och hagmarker nära havsstranden. Arten är kulturgynnad och åtminstone de baltiska förekomsterna synes ha inkommit med ballast till hamnar, varifrån arten förmått sprida sig. Detta gäller säkert för flertalet av de svenska förekomsterna (eventuellt samtliga).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Astragalus (vedlar), Art Astragalus danicus Retz. - strandvedel Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iv,v)+2ab(iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i Bohuslän samt på Gotland. Strandvedel förekommer på relativt torra, kalkpåverkade ängs- och hagmarker nära havsstranden. Igenväxning med busksnår utgör ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (500-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (5-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3296 km² och förekomstarean (AOO) till 20 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iv,v)+2ab(iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Strandvedel är en lågvuxen, perenn, glest mattbildande ört med grågröna, parbladiga blad och en tät, huvudlik samling av rödlila, relativt stora blommor. Arten blommar under en kort period på försommaren (omblomning på eftersommaren kan ibland förekomma) och kan vara svår att finna efter blomningen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strandvedel

Länsvis förekomst och status för strandvedel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strandvedel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Strandvedel har i Sverige påträffats i sydvästra Skåne (vid Alnarp i Lomma/Burlöv, 1863–ca 1900), sydöstra Småland (Angö vid Kalmar, 1852–ca 1950), mellersta Öland (Glömminge, 1935), sydvästra Gotland (Varvsholm i Klinte utanför Klintehamn, från 1885, och norr därom), mellersta Halland (Falkenbergs hamn, 1894–1895) samt norra Bohuslän (Havstenssund, från 1927, Viken, från 1937, och Ulsholmen, 2006 i Tanum). Numera förekommer arten dels på de gotländska lokalerna, där den fortfarande förekommer rikligt och även upptäckts på några nya fyndorter, dels på de nordbohuslänska, där arten växer på tre lokaler. Arten förekommer i Danmark tämligen allmänt på Sjaelland och delar av Fyn, sällsynt på några andra öar samt på Jylland, men saknas i övriga Norden. I övrigt omfattar utbredningen Brittiska öarna, Centraleuropas berg, Baltikum, Ryssland, Kaukasus och delar av Sibirien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Astragalus - vedlar 
  • Art
    Astragalus danicusRetz. - strandvedel

Strandvedel förekommer huvudsakligen på relativt torra, kalkpåverkade ängs- och hagmarker nära havsstranden. Arten är kulturgynnad och åtminstone de baltiska förekomsterna synes ha inkommit med ballast till hamnar, varifrån arten förmått sprida sig. Detta gäller säkert för flertalet av de svenska förekomsterna (eventuellt samtliga).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Igenväxning med busksnår eller högvuxet gräs är, förutom exploatering, det största hotet mot strandvedelns förekomst på dess svenska ståndorter. Den skånska förekomsten spolierades genom uppodling, medan den småländska växte igen med tallskog. Den största växtplatsen i Bohuslän förstördes genom bebyggelse.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Buskröjning och bete kan bibehålla den öppna gräsmarken kring strandvedeln på dess fåtaliga nuvarande ståndorter. Viken-lokalerna i Tanum är belägna inom naturvårdsområde, men hotas förstöras genom igenväxning. Strandevedel bör övervakas av floraväktare. .
Strandvedel är fridlyst. Utländska namn – NO: Strandmjelt, DK: Dansk Astragel, GB: Purple Milk-vetch.

Areschoug, F. W. C. 1881. Skånes flora. 2 uppl. Lund.

Blomqvist, S. G:son 1918. Ballastvegetationen vid Kalmar 1912–1914. Svensk Bot. Tidskr. 11: 289–303.

Folke, I. 1990. i Karlsson, T. (red) Floristiska notiser. Svensk Bot. Tidskr. 84: 246–249.

Frisendahl, A. 1936. Om Astragalus danicus Retz. i Sverige Acta Hort. Gotob. 11: 223–232.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hallberg, H. P. 1965. Bidrag till Göteborgs och Bohus läns växtgeografi. Svensk Bot. Tidskr. 59: 368–376.

Hanson, S. 1950. Natur kring Kalmar. I Eklundh, A. & Curry-Lindahl, K. (red). Natur i Småland: 416–425.

Hylander, N. 1971. Prima loca plantarum vascularium Sueciae Plantae subspontanae vel in tempore recentiore adventitiae. Svensk Bot. Tidskr. 64 Supplement.

Jessen, K. 1931: The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Lénström, C. A. E. 1888. Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens flora. Bot. Not. 41: 241–263.

Lilja, N. 1870. Skånes flora. 2 uppl. Stockholm.

Lundqvist, Å. 1983. Öländska havsstrandsaspekter. Svensk Bot. Tidskr. 77: 105–116.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1977. Projekt Linné rapporterar 29–48. Svensk Bot. Tidskr. 71: 3–22.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Nordhag, Y. 1989. Strandvedel, Astragalus danicus, kvar i Havstenssund. Svensk Bot. Tidskr. 83: 175–176.

Nordhag, Y. 1991. Om strandvedeln, Astragalus danicus, i Havstenssund. Svensk Bot. Tidskr. 85: 201–205.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Svedberg, T. 1927. Astragalus danicus och Botrychium simplex funna i Bohuslän. Acta Hort. Gotob. 3: 167–168.

Weimarck, H. 1951. Försvunna eller försvinnande växtarter i Skåne. Skånes Natur. 1951: 3–19.

Weimarck, H. 1958. Bidrag till Skånes Flora 52. Utforskningen av Skånes flora. Bot. Not. 111: 81–122.

Westerlund, C. A. 1852. Anteckningar till Ölands Flora sommaren 1852. Bot. Not. 12: 151–155.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. Rev Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Astragalus - vedlar 
  • Art
    Astragalus danicus, Retz. - strandvedel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. Rev Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.