Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strandviol

Organismgrupp Kärlväxter Viola stagnina
Strandviol Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Strandviol är en flerårig, upp till 3 dm hög växt med jordstam med uppåtriktade, kala stjälkar utan basala bladrosetter. Blommorna, som utgår från bladvecken, är vita eller ljust blå med kort ljus sporre. Den blommar i juni-juli. Bladen har karaktäristisk tvär bas och är ungefär dubbelt så långa som breda. Stiplerna är kortare än bladskaftet vilket skiljer den från både storviol V. elatior och dvärgviol V. pumila vilka också har avlånga blad, men stipler som är lika långa eller längre än bladskaften. Hybridisering med dvärgviol V. pumila och ängsviol V. canina har iakttagits.
Utbredning
Länsvis förekomst för strandviol Observationer i  Sverige för strandviol
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Strandviol växer sparsamt i de södra och mellersta delarna av Sverige upp till Dalarna och Gästrikland. Flest lokaler har den i de östra delarna av Götaland och Svealand. Antalet lokalområden kan uppskattas till omkring 2000. Minskningstakten beräknas ha uppgått till omkring 20 % under de senaste 30 åren och minskningen bedöms fortsätta även i framtiden. Även i de övriga Skandinaviska länderna är strandviol en ovanlig växt. I Danmark finns den i de östra delarna och i Norge växer den på ett fåtal lokaler i Oslo-regionen. I båda dessa länder är arten rödlistad i hotkategorin Sårbar (VU). I Finland växer strandviol på Åland, medan den är mycket sällsynt i de södra delarna på fastlandet. Strandviol har spridda lokaler i västra Europa medan den har ett mera sammanhängande utbredningsområde genom de centrala delarna av Europa bort till de kontinentala delarna av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ac+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Strandviol förekommer i södra och mellersta delarna av landet. Växer i fuktig, kalkrik, grus- eller torvmark främst på å- och sjöstränder men även i naturbetesmarker. Stark tillbakagång i flertalet landskap, upphört strandbete kan vara en orsak. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2000-5000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (15-50) % under de senaste 30 åren. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 20 (15-50) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+4ac).
Ekologi
Strandviol växer främst på hävdade strandängar vid sjöar och åar. Ibland kan den även finnas på ohävdade strandängar som hålls naturligt öppna genom regelbundna översvämningar och isskjutningar under vinterhalvåret. Någon gång kan man även finna strandviol på fuktiga naturbetesmarker. På Öland växer strandviol främst på hävdade naturbetesmarker på Stora alvaret och i kanten av mindre kärr i lövskog.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Sötvatten
Sötvatten
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Violaceae (violväxter), Släkte Viola (violer), Art Viola stagnina Kit. ex Schult - strandviol Synonymer Viola persicifolia Schreb.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ac+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Strandviol förekommer i södra och mellersta delarna av landet. Växer i fuktig, kalkrik, grus- eller torvmark främst på å- och sjöstränder men även i naturbetesmarker. Stark tillbakagång i flertalet landskap, upphört strandbete kan vara en orsak. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2000-5000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (15-50) % under de senaste 30 åren. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 20 (15-50) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+4ac).
Strandviol är en flerårig, upp till 3 dm hög växt med jordstam med uppåtriktade, kala stjälkar utan basala bladrosetter. Blommorna, som utgår från bladvecken, är vita eller ljust blå med kort ljus sporre. Den blommar i juni-juli. Bladen har karaktäristisk tvär bas och är ungefär dubbelt så långa som breda. Stiplerna är kortare än bladskaftet vilket skiljer den från både storviol V. elatior och dvärgviol V. pumila vilka också har avlånga blad, men stipler som är lika långa eller längre än bladskaften. Hybridisering med dvärgviol V. pumila och ängsviol V. canina har iakttagits.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strandviol

Länsvis förekomst och status för strandviol baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strandviol

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Strandviol växer sparsamt i de södra och mellersta delarna av Sverige upp till Dalarna och Gästrikland. Flest lokaler har den i de östra delarna av Götaland och Svealand. Antalet lokalområden kan uppskattas till omkring 2000. Minskningstakten beräknas ha uppgått till omkring 20 % under de senaste 30 åren och minskningen bedöms fortsätta även i framtiden. Även i de övriga Skandinaviska länderna är strandviol en ovanlig växt. I Danmark finns den i de östra delarna och i Norge växer den på ett fåtal lokaler i Oslo-regionen. I båda dessa länder är arten rödlistad i hotkategorin Sårbar (VU). I Finland växer strandviol på Åland, medan den är mycket sällsynt i de södra delarna på fastlandet. Strandviol har spridda lokaler i västra Europa medan den har ett mera sammanhängande utbredningsområde genom de centrala delarna av Europa bort till de kontinentala delarna av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola stagninaKit. ex Schult - strandviol
    Synonymer
    Viola persicifolia Schreb.

Strandviol växer främst på hävdade strandängar vid sjöar och åar. Ibland kan den även finnas på ohävdade strandängar som hålls naturligt öppna genom regelbundna översvämningar och isskjutningar under vinterhalvåret. Någon gång kan man även finna strandviol på fuktiga naturbetesmarker. På Öland växer strandviol främst på hävdade naturbetesmarker på Stora alvaret och i kanten av mindre kärr i lövskog.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Sötvatten, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Sjöar, Småvatten

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
De främsta hoten mot strandviolens växtplatser är igenväxning till följd av upphörd hävd och minskade vattenståndfluktuationer. Gödsling samt dikning och andra åtgärder som påverkar de hydrologiska förhållandena, är andra konkreta hot mot arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Lokaler som inte hålls naturligt öppna, måste hävdas genom bete eller slåtter. Gödsling och dikning måste undvikas på växtplatserna. Där arten växer inom reservat eller områden som omfattas av biotopskydd och skötselavtal, bör åtgärder som gynnar arten tas upp i de föreskrifter och avtal som upprättas. Markägare bör informeras om artens förekomst och behov av skötsel. På växtplatser som håller på att växa igen till följd av upphörd hävd kan restaurering i form av röjningar och återupptagen hävd vara lämpliga åtgärder.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L., 2007. Den virtuella floran. ]http.//linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html[. Nordiska Riksmuseet.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Jonsell, L. (red.). 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Rasmussen, S. M. 1954. Euphorbiaceernes, Malvaceerne og Violaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 50: 263-264.

Tyler, T. m.fl. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011-10-27

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola stagnina, Kit. ex Schult - strandviol
    Synonymer
    Viola persicifolia Schreb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011-10-27