Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strimvassfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Senta flammea
Strimvassfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
De lansettformade framvingarna har samma grågula färg som fjolårsstrån av bladvass. Genom en svagt avvikande nyans på vingribborna får vingarna längsgående strimmor. I övrigt består framvingteckningen endast av en rad svarta punkter på ribborna och ett svart rotstreck vid vingbasen. Framvingekanten är mer välvd än hos några förväxlingsbara arter. Bakvingarna är gråvita. Vingbredd 35–36 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för strimvassfly Observationer i  Sverige för strimvassfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Streckat strandfly påträffades som ny för landet i ett exemplar vid Kristianstad av Ammitzböll 1888. Denna spensliga art lever ett mycket dolt liv i bladvassområden och är uppenbarligen mycket kortlivad. Den påträffas vanligen endast när den eftersöks målinriktat. I Skåne förekommer arten idag framförallt vid Vinslöv, Rinkaby, Klagshamnsudden och Falsterbo. Där är den ofta påträffad i stort antal. Övriga fyndplatser i Skåne är Åhus, Espet och Kiaby, Väjlasjön, plus ett enstaka fynd i Skäralid. I Blekinge är arten påträffad i Listerby, Gö under 1950–60-talen. Ett enstaka fynd har även gjorts i Halland: Halmstad 1986. Härtill kommer en grupp fynd i Mellansverige som föranlett misstankar om att arten expanderar. Upptäckten av streckat strandfly där kan härledas till ett ökat intresse för insamling med UV-ljus i bladvassområden, från det vassborrare Phragmataecia castaneae upptäcktes som ny art för landet 1955 i Katrineholm. Det är framförallt i västra Södermanland som streckat strandfly sedan början av 1960-talet kunnat påträffas talrikt på några lokaler, bl.a. vid sjön Näsnaren och andra sjöar runt Katrineholm. Enstaka exemplar som påträffades 1984 vid Göksholm i Närke och på Tidö i Västmanland var sannolikt migranter. Artens talrika förekomst i centrala västra Södermanland och inte i de större bladvassrika sjöarna Hjälmaren och Mälaren, som befinner sig på lägre nivå över havet, framstår som märkligt och oförklarligt. I Danmark gjordes det första fyndet av streckat strandfly som puppa på Själland 1837. Det dröjde till 1911 innan arten påträffades på nytt, nu på Lolland. Därefter påträffades den åter på Själland 1915 och 1929 på Jylland. Arten är numera känd genom många fynd från samtliga av de stora öarna och från Sydjylland och Östjylland, i norr till Djursland. I Västjylland har den endast påträffats talrikt på en lokal. De nordligaste fynden i Danmark utgörs av enstaka exemplar från Nordjylland, Läsö 1969 och 1978, Säby 1971, Saltum 1981, Bälum och Höstemark vid Lille Vildmose 1983–1984, vilka tyder på expansion. I Finland påträffades arten första gången 1934 på sydkusten vid Tvärminne. Här är den vissa år talrik på ett par lokaler. Vid Helsingfors, Nordsjö påträffades den i stort antal 1956, men senare mest enstaka. Mellan 1957–1961 upptäcktes arten på ytterligare fyra lokaler vid sydkustens västra del. Den är nu funnen längre österut, men är fortfarande en sällsynthet som oftast påträffas enstaka. Streckat strandfly anmäldes första gången funnen i Estland 1952, i Lettland 1961, i Litauen 1928 och i S:t Petersburgsområdet 1922. Möjligen hade arten en expansiv period under 1930–40-talens gynnsamma fjärilsår – en period som även sammanföll med ett stadigt minskande nyttjande av våtmarker för bete och bladvasstäkt. Det betydande antalet österifrån expanderande småfågelarter under senare hälften av 1900-talet indikerar en markant förbättring av livsmiljöerna för arter knutna till högörtsängar och bladvassområden. Huruvida streckat strandfly är nyinvandrad eller en tidigare förbisedd art inom sitt nordligare utbredningsområde i Mellansverige och Finland är omöjligt att avgöra. Världsutbredningen sträcker sig från södra England, lokalt i Suffolk, Norfolk och Hunts, genom Mellaneuropa, med sydgräns i Portugal, södra Frankrike, norra Italien, Ungern, Donaudeltat i Rumänien och vidare österut till Altai, Kaukasus, Ussuriområdet och Japan. I Mellaneuropa är arten främst utbredd i norra Tyskland vid Östersjökusten, där den uppträder mycket lokalt och sällsynt. Det enda exemplaret från Ungern är möjligen en migrant. I England har arten etablerat sig på ett par nya områden under senare år och cirka tjugo exemplar anses ha migrerat dit från kontinenten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Streckat strandfly är endast känd från Skåne och Halland och från sjöarna runt Katrineholm. I Skåne förekommer arten mycket lokalt, bland annat vid Skanör-Falsterbo och Klagshamnsudden i söder och vid Åraslövs mosse i norr. Arten är knuten till bladvass (Phragmites australis) och förekommer i olika typer av habitat, men endast där vassen växer på land. Minskar sannolikt pga strandbete. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (100-280) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Larven lever under sensommaren på bladen av bladvass Phragmites australis (communis) och döljer sig under dagen i döda vasstrån. Den övervintrar som fullbildad larv eller puppa i puppkammaren inuti ett vasstrå. Den kortlivade fjärilen påträffas från slutet av maj till slutet av juni, mer eller mindre samtidigt över hela det nordiska utbredningsområdet. Arten har vanligen en mycket uttalad kläckningstopp under första hälften av flygtiden, då den under en veckas tid kan ses i större mängd på bra lokaler. Senare påträffas där endast enstaka individer. Fjärilarna kan lockas till UV-ljus eller påträffas sittande på vasstrån med hjälp av pannlampa. De är temperaturkänsliga och svärmningen uteblir ofta vid ogynnsamt väder. Detta kan vara en av de främsta orsakerna till artens mycket skilda livsmiljöer. Helt olika faktorer skapar på respektive områden förutsättningar för gynnsamma nattemperaturer. Starka förekomster finns i Skåne exempelvis på Åraslövs mosse, en genom näringsläckage eutrofierad torvmosse med f.d. täktverksamhet bevuxen med gles bladvass och luckig sumplövskog, vidare utgör bladvassänkor på Falsterbohalvöns utsida som påverkas av havsvattnets snabbare uppvärmning på starkt uppgrundade bankar en gynnsam miljö. Vid Klagshamn förekommer streckat strandfly i öppen kärrmark som under sommaren torkar ut betydligt. I Södermanland förekommer arten bl.a. i bladvass runt klipphällar. Artens unika förekomster vid de mindre sjöarna i Södermanland är befriade från långvariga större vattennivåskillnader mellan vårflod och sommar genom att sjöarna har mer begränsade tillrinningsområden. Vattennivån varierar avsevärt mer i Hjälmaren och framförallt i Mälaren, som genom sin begränsade höjd över havet (0,3 m) inte går att reglera nämnvärt för att motverka en annalkande vårflod. Detta kan vara betydelsefullt för puppans överlevnad, då puppkammaren tillverkas under sensommaren, vid normalt lågt vattenstånd. Vid en vinteröversvämning riskerar puppan att krossas av expansionskraften hos nybildad sjöis. Den senaste extremt långvariga våröversvämningen i Mälaren inföll 1977.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· vass
· vass
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Senta, Art Senta flammea (Curtis, 1826) - strimvassfly Synonymer Mythimna flammea (Curtis, 1826), streckat strandfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Streckat strandfly är endast känd från Skåne och Halland och från sjöarna runt Katrineholm. I Skåne förekommer arten mycket lokalt, bland annat vid Skanör-Falsterbo och Klagshamnsudden i söder och vid Åraslövs mosse i norr. Arten är knuten till bladvass (Phragmites australis) och förekommer i olika typer av habitat, men endast där vassen växer på land. Minskar sannolikt pga strandbete. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (100-280) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
De lansettformade framvingarna har samma grågula färg som fjolårsstrån av bladvass. Genom en svagt avvikande nyans på vingribborna får vingarna längsgående strimmor. I övrigt består framvingteckningen endast av en rad svarta punkter på ribborna och ett svart rotstreck vid vingbasen. Framvingekanten är mer välvd än hos några förväxlingsbara arter. Bakvingarna är gråvita. Vingbredd 35–36 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strimvassfly

Länsvis förekomst och status för strimvassfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strimvassfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Streckat strandfly påträffades som ny för landet i ett exemplar vid Kristianstad av Ammitzböll 1888. Denna spensliga art lever ett mycket dolt liv i bladvassområden och är uppenbarligen mycket kortlivad. Den påträffas vanligen endast när den eftersöks målinriktat. I Skåne förekommer arten idag framförallt vid Vinslöv, Rinkaby, Klagshamnsudden och Falsterbo. Där är den ofta påträffad i stort antal. Övriga fyndplatser i Skåne är Åhus, Espet och Kiaby, Väjlasjön, plus ett enstaka fynd i Skäralid. I Blekinge är arten påträffad i Listerby, Gö under 1950–60-talen. Ett enstaka fynd har även gjorts i Halland: Halmstad 1986. Härtill kommer en grupp fynd i Mellansverige som föranlett misstankar om att arten expanderar. Upptäckten av streckat strandfly där kan härledas till ett ökat intresse för insamling med UV-ljus i bladvassområden, från det vassborrare Phragmataecia castaneae upptäcktes som ny art för landet 1955 i Katrineholm. Det är framförallt i västra Södermanland som streckat strandfly sedan början av 1960-talet kunnat påträffas talrikt på några lokaler, bl.a. vid sjön Näsnaren och andra sjöar runt Katrineholm. Enstaka exemplar som påträffades 1984 vid Göksholm i Närke och på Tidö i Västmanland var sannolikt migranter. Artens talrika förekomst i centrala västra Södermanland och inte i de större bladvassrika sjöarna Hjälmaren och Mälaren, som befinner sig på lägre nivå över havet, framstår som märkligt och oförklarligt. I Danmark gjordes det första fyndet av streckat strandfly som puppa på Själland 1837. Det dröjde till 1911 innan arten påträffades på nytt, nu på Lolland. Därefter påträffades den åter på Själland 1915 och 1929 på Jylland. Arten är numera känd genom många fynd från samtliga av de stora öarna och från Sydjylland och Östjylland, i norr till Djursland. I Västjylland har den endast påträffats talrikt på en lokal. De nordligaste fynden i Danmark utgörs av enstaka exemplar från Nordjylland, Läsö 1969 och 1978, Säby 1971, Saltum 1981, Bälum och Höstemark vid Lille Vildmose 1983–1984, vilka tyder på expansion. I Finland påträffades arten första gången 1934 på sydkusten vid Tvärminne. Här är den vissa år talrik på ett par lokaler. Vid Helsingfors, Nordsjö påträffades den i stort antal 1956, men senare mest enstaka. Mellan 1957–1961 upptäcktes arten på ytterligare fyra lokaler vid sydkustens västra del. Den är nu funnen längre österut, men är fortfarande en sällsynthet som oftast påträffas enstaka. Streckat strandfly anmäldes första gången funnen i Estland 1952, i Lettland 1961, i Litauen 1928 och i S:t Petersburgsområdet 1922. Möjligen hade arten en expansiv period under 1930–40-talens gynnsamma fjärilsår – en period som även sammanföll med ett stadigt minskande nyttjande av våtmarker för bete och bladvasstäkt. Det betydande antalet österifrån expanderande småfågelarter under senare hälften av 1900-talet indikerar en markant förbättring av livsmiljöerna för arter knutna till högörtsängar och bladvassområden. Huruvida streckat strandfly är nyinvandrad eller en tidigare förbisedd art inom sitt nordligare utbredningsområde i Mellansverige och Finland är omöjligt att avgöra. Världsutbredningen sträcker sig från södra England, lokalt i Suffolk, Norfolk och Hunts, genom Mellaneuropa, med sydgräns i Portugal, södra Frankrike, norra Italien, Ungern, Donaudeltat i Rumänien och vidare österut till Altai, Kaukasus, Ussuriområdet och Japan. I Mellaneuropa är arten främst utbredd i norra Tyskland vid Östersjökusten, där den uppträder mycket lokalt och sällsynt. Det enda exemplaret från Ungern är möjligen en migrant. I England har arten etablerat sig på ett par nya områden under senare år och cirka tjugo exemplar anses ha migrerat dit från kontinenten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Leucaniini  
  • Släkte
    Senta  
  • Art
    Senta flammea(Curtis, 1826) - strimvassfly
    Synonymer
    Mythimna flammea (Curtis, 1826)
    streckat strandfly

Larven lever under sensommaren på bladen av bladvass Phragmites australis (communis) och döljer sig under dagen i döda vasstrån. Den övervintrar som fullbildad larv eller puppa i puppkammaren inuti ett vasstrå. Den kortlivade fjärilen påträffas från slutet av maj till slutet av juni, mer eller mindre samtidigt över hela det nordiska utbredningsområdet. Arten har vanligen en mycket uttalad kläckningstopp under första hälften av flygtiden, då den under en veckas tid kan ses i större mängd på bra lokaler. Senare påträffas där endast enstaka individer. Fjärilarna kan lockas till UV-ljus eller påträffas sittande på vasstrån med hjälp av pannlampa. De är temperaturkänsliga och svärmningen uteblir ofta vid ogynnsamt väder. Detta kan vara en av de främsta orsakerna till artens mycket skilda livsmiljöer. Helt olika faktorer skapar på respektive områden förutsättningar för gynnsamma nattemperaturer. Starka förekomster finns i Skåne exempelvis på Åraslövs mosse, en genom näringsläckage eutrofierad torvmosse med f.d. täktverksamhet bevuxen med gles bladvass och luckig sumplövskog, vidare utgör bladvassänkor på Falsterbohalvöns utsida som påverkas av havsvattnets snabbare uppvärmning på starkt uppgrundade bankar en gynnsam miljö. Vid Klagshamn förekommer streckat strandfly i öppen kärrmark som under sommaren torkar ut betydligt. I Södermanland förekommer arten bl.a. i bladvass runt klipphällar. Artens unika förekomster vid de mindre sjöarna i Södermanland är befriade från långvariga större vattennivåskillnader mellan vårflod och sommar genom att sjöarna har mer begränsade tillrinningsområden. Vattennivån varierar avsevärt mer i Hjälmaren och framförallt i Mälaren, som genom sin begränsade höjd över havet (0,3 m) inte går att reglera nämnvärt för att motverka en annalkande vårflod. Detta kan vara betydelsefullt för puppans överlevnad, då puppkammaren tillverkas under sensommaren, vid normalt lågt vattenstånd. Vid en vinteröversvämning riskerar puppan att krossas av expansionskraften hos nybildad sjöis. Den senaste extremt långvariga våröversvämningen i Mälaren inföll 1977.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Vattendrag

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog, Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· vass - Phragmites australis (Viktig)
Det främsta hotet mot arten kan i framtiden vara vasstäkt i stor skala för eldning i fjärrvärmeverk. Arten är troligtvis känslig för vattenreglering. Övriga hot är högst speciella för varje enskilt förekomstområde. Vid Åraslövs mosse är sannolikt en tilltagande beskogning och överskuggning det främsta hotet. På Falsterbohalvön kan möjligen andra naturvårdssträvanden, med vasslåtter eller bränning av bladvassen som en metod för att skapa öppnare våtmark utgöra ett hot. I dagsläget har inga hot kunnat identifieras för artens kända förekomstområden i Södermanland. En faktor som kan inverka starkt på artens framtida populationsutveckling är skäggmesens kraftiga spridning i Mellansverige.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Artens utvecklingsstadier har inte studerats i Sverige, varför det råder stor osäkerhet om vilka faktorer som begränsar dess utbredning. En sådan undersökning vore mycket önskvärd. De berörda länsstyrelserna i respektive län bör informeras om artens beroende av att fjolårsvassen får stå kvar genom vintern, för att undvika konflikt med andra naturvårdssträvanden. De främsta förekomsterna förtjänar möjligen någon form av skydd mot exploatering.

Andersson, J. 1890. Bidrag till kännedomen om svenska Makrolepidopterers geografiska utbredning. Ent. Tidskr. 11(1–2): 81–86.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Forster, W. & Wohlfahrt, T.A. 1980. Die Schmetterlinge Mitteleuropas, Eulen (Noctuidae). Franckhsches Verlagshandlung, Stuttgart.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Kaisila, J. 1962. Immigration und Expansion der Lepidopteren in Finnland in den Jahren 1869–1960. Acta Ent. Fennica 18.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Norgaard, I. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961–1986. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1958. Phragmataecia castaneae Hb. (arundinis Hb.), vassborrare, ny för Sverige. Ent. Tidskr. 79(1–2): 11–13.

Palmqvist, G. 1985. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1984. Ent. Tidskr. 106: 65–70.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135–139.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to Moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Leucaniini  
  • Släkte
    Senta  
  • Art
    Senta flammea, (Curtis, 1826) - strimvassfly
    Synonymer
    Mythimna flammea (Curtis, 1826)
    streckat strandfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.