Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  streckhedspinnare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Spiris striata
Streckhedspinnare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En smalvingad, strecktecknad, dagaktiv spinnare som i Norden bara förekommer på torra, hedartade ängsmarker i södra Sverige och lokalt i Danmark. Den kan knappast förväxlas med någon annan art i Norden.

Vingspann hane 28–37 mm, hona 30–40 mm. Antenner brunsvarta, hos hanen med dubbel kamtandning, hos honan trådformiga. Huvudet och mellankroppen är ljusgult–gult benfärgade och mellankroppen har ett par svarta, längsgående streck. Bakkroppen är gul–bärnstensfärgad med tydlig, svart tvärrandning. Sugsnabeln är tillbakabildad. Framvingarna är smala, ljusgult–gult benfärgade, hos hanen med svarta, längsgående streck mellan vingribborna och med en tydlig, svart diskfläck. Bakvingarna är hos båda könen honungsgula–bärnstenfärgade och har ofta ett brett, svartbrunt ytterkants- och framkantsband samt en tydlig, svartbrun diskfläck. Honan är oftast lite större än hanen och har kraftigare kropp, lite ljusare vingar med svagare svartgrå streckteckning och mer eller mindre diffus bakvingeteckning. Arten varierar ganska mycket; den svarta framvingeteckningen kan särskilt hos hanen vara mer eller mindre tydlig, grundfärgen lite ljusare eller mörkare och bakvingen mer eller mindre svartskuggad. Hos enstaka hanar är bakvingarna enfärgat svartbruna (f. melanoptera). Arten kan knappast förväxlas med någon annan art i Norden.
Ägget är klotformigt med plattad undersida och glänsande guldgult, efter ett par dagar gulbrunt–brunt. Larven är som fullvuxen 28–30 mm lång och är svartbrun med en tydlig, tegelröd rygglinje och smutsvita sidor under andningshålen. Behåringen är ganska kraftig, på ryggen och sidoryggen svart, delvis också brun och utmed sidolinjen ljusare–vitaktig. Huvudet är glänsande svart. Puppan är kraftig och kort, ca 12 mm lång (honpuppan tydligt större) och glänsande svartbrun samt saknar mer eller mindre kremaster.
Utbredning
Länsvis förekomst för streckhedspinnare Observationer i  Sverige för streckhedspinnare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Streckhedspinnare förekommer i Sverige utpräglat lokalt på sandområden i de östra, centrala och västra delarna av Skåne och på Öland och Gotland. Den uppträder emellanåt ganska talrikt. I Danmark finns den bara i kustområdena på norra Själland där den kan vara ganska talrik. Den har aldrig påträffats i Norge eller Finland.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från Iberiska halvön österut genom stora delar av Medelhavsområdet och Centraleuropa (i Alperna på lägre höjder) till Balkan och Turkiet. I Tyskland och Polen finns den norrut till Östersjökusten. Den förekommer lokalt i Litauen, Lettland och Estland. Vidare förekommer den i Vitryssland, Ukraina, södra Ryssland (norrut till S:t Petersburgsområdet), Kaukasus, Transkaukasien och Kazakstan genom södra Sibirien till Transbajkal, Jakutien, Mongoliet och nordvästra Kina. Arten har gått tillbaka tydligt på många platser i Västeuropa.

Streckhedspinnare är en av våra mest lokaltrogna arter och den har endast vid ett tillfälle påträffats utanför sina förekomstregioner. Arten var redan under 1800-talet känd från Skåne, Öland och Gotland. Den har i Skåne påträffats på stäppängar och torra backar i ett bälte från Löddeköpinge och Saxtorp till Veberöd och sammanhängande längs Skånes östkust från Ystad till Kristianstadstrakten. Den påträffades här åtminstone på någon plats inom flertalet regioner mellan 1983–1987, undantaget västra Skåne. Nuvarande status, efter den kyliga och solfattiga sommaren 1987, är sämre känd, men arten har även under 1990-talet påträffats i Veberödstrakten. Artens försämrade status i Skåne är främsta orsaken till att den upptagits på rödlistan. På Öland är den streckade hedspinnaren utbredd och vissa år lokalt allmän från Stora alvaret till Mensalvret i norr, också på passande öppna ytor genom Mittlandsskogen, bland annat på Ancylusvallen vid Övetorps Höge Ås, Skedemosse, Karums alvar och ovan landborgskanten vid Rälla. Såvitt känt saknas dock fynd mellan Köpingsvik och Högby. På Gotland är den streckade hedspinnaren främst utbredd längs östkusten från Hoburgen till Östergarn, men arten har även påträffats vid Visby och på Fårö. Även här är arten idag mindre hotad. I Danmark är den streckade hedspinnaren endast påträffad på norra Själland och Bornholm. Idag förekommer den möjligen endast vid Rösnäs och Vesterlyng i Nordvästsjälland och Melby overdrev och Heatherhill i Nordöstsjälland. Samtliga områden är öppna hedar vid havet. I Tyskland är arten främst utbredd i Nordtyskland och den saknas i många regioner i mellersta och södra Tyskland. I Baltikum förekommer den idag nordligast vid Piusa i Estland och anges som sällsynt i Litauen, med förekomst i sju distrikt. I Storbritannien är den inte återfunnen sedan 1803–1859 då ett fåtal exemplar insamlades i Yorkshire och i urkalkområden i norra Wales, där fortfarande ett antal reliktförekomster av sällsynta fjärilsarter understryker områdets unika karaktär. I västra Mellaneuropa når arten norra Frankrike och Belgien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Streckhedspinnare förekommer på sand- och alvarmarker på Öland och Gotland, i huvudsak uppträder den lokalt. Dessutom har arten förekommit på betade stäppängar i södra och östra Skåne. Dessa förekomster har minskat under senare årtionden och numera är arten troligen begränsad till Revingehed skjutfält (östra Tvet) och Ravlunda-Maglehemstrakten. Larven lever på diverse låga gräs och örter som växer på denna typ av torrmarker som minskar starkt i areal på fastlandet till följd av igenväxning orsakad av upphörd hävd och fortgående kvävenedfall som på sikt gynnar mer högväxt kvävegynnad vegetation. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2500-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (26868-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 450 (236-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Streckhedspinnare är utpräglat värmeälskande och förekommer mycket lokalt på varma, torra, hedartade ängsmarker, i första hand på sandjordar och i Danmark endast på sandiga kustslänter. Den hittas ofta tillsammans med andra värmegynnade arter som gulpannad lavspinnare Eilema pygmaeolum, ockragul lavspinnare E. lutarellum och punkthedspinnare Coscinia cribraria, men den ställer högre krav på torrt och varmt klimat än de båda senare. Fjärilen kan ibland uppträda ganska talrikt men uppträder normalt mer fåtaligt. Den är lokaltrogen och har inga kända migratoriska beteenden. Den flyger på dagen, och särskilt under varma soliga förmiddagar flyger hanen i en ganska intensiv sicksackflykt nära marken på jakt efter lockande honor. Före parningen flyger honorna knappast alls eftersom de är tunga av den stora äggmängden. Efter parningen flyger de korta sträckor under eftermiddagarna mellan olika strån för att lägga ägg. Båda könen kan skrämmas upp ur vegetationen och flyger då en kort sträcka innan de slår sig ner igen. I vila håller fjärilen vingarna tätt rullade runt kroppen och får en långsmal form som gör den väl kamouflerad bland olika strån. Parningen sker under förmiddagen och honan börjar lägga äggen så snart denna är över. Arten lockas inte till lampor. Den flyger i en generation från slutet av juni till början av augusti, ibland från första halvan av juni. Högflygningen infaller normala år kring mitten av juli. Söder om Alperna uppträder arten i två generationer, den andra vanligen med mindre exemplar.
Honan lägger upp till ca 200 ägg som kittas fast med ett klisterliknande sekret i ringformiga grupper om 25–100 ägg runt torra grässtrån. Den första samlingen läggs där parningen skett, varefter honan lättare kan flyga. Äggläggningen sker på varma, torra, väl solexponerade och lågbevuxna platser. Äggen kläcks efter omkring två veckor och larverna växer långsamt fram till övervintringen då de är sex till åtta millimeter långa och söker sig ner till basen av grästuvor. Före övervintringen lever larverna sällskapligt i ljusa spånader. De kan hittas upp till 20 cm upp på grässtrån under hösten, ibland även under milda vinterdagar. Larven lever på flera olika arter örter och gräs, t.ex. hökfibblor Hieracium spp., ljung Calluna vulgaris, fältmalört Artemisia campestris, smalbladiga gräs som fårsvingel Festuca ovina, längre söderut även på ängssalvia Salvia pratensis, svartkämpar Plantago lanceolata, borsttåtel Corynephorus canescens, raklosta Bromopsis erecta, backskafting Brachypodium pinnatum, smalgröe Poa pratensis ssp. angustifolia, knylhavre Arrhenatherum elatius och bergsyra Rumex acetosella. Efter övervintringen är larven främst nattaktiv och kryper under den sena eftermiddagen eller kvällen upp på grässtrån för att äta. Larverna är lätta att hitta med hjälp av pannlampa på natten, ibland även i antal. De kryper neråt på morgonen och gömmer sig under dagen marknära i vegetationen, bland förna eller under stenar. Ibland kan de sola sig mitt på dagen uppkrupna på strån, direkt på marken eller på stenar. Blir de störda släpper de sig till marken och kan krypa iväg ganska snabbt. Larven blir fullvuxen i slutet av maj eller början av juni. Förpuppningen sker nära marken mellan grässtrån i en vitgrå, lucker spånad med invävda larvhår. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backskafting
· backskafting
· bergsyra
· bergsyra
· blomväxter
· blomväxter
· borsttåtel
· borsttåtel
· fältmalört
· fältmalört
· fårsvingel
· fårsvingel
· hökfibblor
· hökfibblor
· knylhavre
· knylhavre
· ljung
· ljung
· raklosta
· raklosta
· smalgröe
· smalgröe
· svartkämpar
· svartkämpar
· ängssalvia
· ängssalvia
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Erebidae, Släkte Spiris, Art Spiris striata (Linnaeus, 1758) - streckhedspinnare Synonymer Phalaena (Bombyx) striata Linnaeus, 1758, Coscinia striata (Linnaeus, 1758), streckad hedspinnare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Streckhedspinnare förekommer på sand- och alvarmarker på Öland och Gotland, i huvudsak uppträder den lokalt. Dessutom har arten förekommit på betade stäppängar i södra och östra Skåne. Dessa förekomster har minskat under senare årtionden och numera är arten troligen begränsad till Revingehed skjutfält (östra Tvet) och Ravlunda-Maglehemstrakten. Larven lever på diverse låga gräs och örter som växer på denna typ av torrmarker som minskar starkt i areal på fastlandet till följd av igenväxning orsakad av upphörd hävd och fortgående kvävenedfall som på sikt gynnar mer högväxt kvävegynnad vegetation. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2500-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (26868-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 450 (236-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
En smalvingad, strecktecknad, dagaktiv spinnare som i Norden bara förekommer på torra, hedartade ängsmarker i södra Sverige och lokalt i Danmark. Den kan knappast förväxlas med någon annan art i Norden.

Vingspann hane 28–37 mm, hona 30–40 mm. Antenner brunsvarta, hos hanen med dubbel kamtandning, hos honan trådformiga. Huvudet och mellankroppen är ljusgult–gult benfärgade och mellankroppen har ett par svarta, längsgående streck. Bakkroppen är gul–bärnstensfärgad med tydlig, svart tvärrandning. Sugsnabeln är tillbakabildad. Framvingarna är smala, ljusgult–gult benfärgade, hos hanen med svarta, längsgående streck mellan vingribborna och med en tydlig, svart diskfläck. Bakvingarna är hos båda könen honungsgula–bärnstenfärgade och har ofta ett brett, svartbrunt ytterkants- och framkantsband samt en tydlig, svartbrun diskfläck. Honan är oftast lite större än hanen och har kraftigare kropp, lite ljusare vingar med svagare svartgrå streckteckning och mer eller mindre diffus bakvingeteckning. Arten varierar ganska mycket; den svarta framvingeteckningen kan särskilt hos hanen vara mer eller mindre tydlig, grundfärgen lite ljusare eller mörkare och bakvingen mer eller mindre svartskuggad. Hos enstaka hanar är bakvingarna enfärgat svartbruna (f. melanoptera). Arten kan knappast förväxlas med någon annan art i Norden.
Ägget är klotformigt med plattad undersida och glänsande guldgult, efter ett par dagar gulbrunt–brunt. Larven är som fullvuxen 28–30 mm lång och är svartbrun med en tydlig, tegelröd rygglinje och smutsvita sidor under andningshålen. Behåringen är ganska kraftig, på ryggen och sidoryggen svart, delvis också brun och utmed sidolinjen ljusare–vitaktig. Huvudet är glänsande svart. Puppan är kraftig och kort, ca 12 mm lång (honpuppan tydligt större) och glänsande svartbrun samt saknar mer eller mindre kremaster.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för streckhedspinnare

Länsvis förekomst och status för streckhedspinnare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för streckhedspinnare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Streckhedspinnare förekommer i Sverige utpräglat lokalt på sandområden i de östra, centrala och västra delarna av Skåne och på Öland och Gotland. Den uppträder emellanåt ganska talrikt. I Danmark finns den bara i kustområdena på norra Själland där den kan vara ganska talrik. Den har aldrig påträffats i Norge eller Finland.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från Iberiska halvön österut genom stora delar av Medelhavsområdet och Centraleuropa (i Alperna på lägre höjder) till Balkan och Turkiet. I Tyskland och Polen finns den norrut till Östersjökusten. Den förekommer lokalt i Litauen, Lettland och Estland. Vidare förekommer den i Vitryssland, Ukraina, södra Ryssland (norrut till S:t Petersburgsområdet), Kaukasus, Transkaukasien och Kazakstan genom södra Sibirien till Transbajkal, Jakutien, Mongoliet och nordvästra Kina. Arten har gått tillbaka tydligt på många platser i Västeuropa.

Streckhedspinnare är en av våra mest lokaltrogna arter och den har endast vid ett tillfälle påträffats utanför sina förekomstregioner. Arten var redan under 1800-talet känd från Skåne, Öland och Gotland. Den har i Skåne påträffats på stäppängar och torra backar i ett bälte från Löddeköpinge och Saxtorp till Veberöd och sammanhängande längs Skånes östkust från Ystad till Kristianstadstrakten. Den påträffades här åtminstone på någon plats inom flertalet regioner mellan 1983–1987, undantaget västra Skåne. Nuvarande status, efter den kyliga och solfattiga sommaren 1987, är sämre känd, men arten har även under 1990-talet påträffats i Veberödstrakten. Artens försämrade status i Skåne är främsta orsaken till att den upptagits på rödlistan. På Öland är den streckade hedspinnaren utbredd och vissa år lokalt allmän från Stora alvaret till Mensalvret i norr, också på passande öppna ytor genom Mittlandsskogen, bland annat på Ancylusvallen vid Övetorps Höge Ås, Skedemosse, Karums alvar och ovan landborgskanten vid Rälla. Såvitt känt saknas dock fynd mellan Köpingsvik och Högby. På Gotland är den streckade hedspinnaren främst utbredd längs östkusten från Hoburgen till Östergarn, men arten har även påträffats vid Visby och på Fårö. Även här är arten idag mindre hotad. I Danmark är den streckade hedspinnaren endast påträffad på norra Själland och Bornholm. Idag förekommer den möjligen endast vid Rösnäs och Vesterlyng i Nordvästsjälland och Melby overdrev och Heatherhill i Nordöstsjälland. Samtliga områden är öppna hedar vid havet. I Tyskland är arten främst utbredd i Nordtyskland och den saknas i många regioner i mellersta och södra Tyskland. I Baltikum förekommer den idag nordligast vid Piusa i Estland och anges som sällsynt i Litauen, med förekomst i sju distrikt. I Storbritannien är den inte återfunnen sedan 1803–1859 då ett fåtal exemplar insamlades i Yorkshire och i urkalkområden i norra Wales, där fortfarande ett antal reliktförekomster av sällsynta fjärilsarter understryker områdets unika karaktär. I västra Mellaneuropa når arten norra Frankrike och Belgien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Erebidae  
  • Underfamilj
    Arctiinae - björnspinnare 
  • Tribus
    Arctiini  
  • Undertribus
    Callimorphina  
  • Släkte
    Spiris  
  • Art
    Spiris striata(Linnaeus, 1758) - streckhedspinnare
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) striata Linnaeus, 1758
    Coscinia striata (Linnaeus, 1758)
    streckad hedspinnare

Streckhedspinnare är utpräglat värmeälskande och förekommer mycket lokalt på varma, torra, hedartade ängsmarker, i första hand på sandjordar och i Danmark endast på sandiga kustslänter. Den hittas ofta tillsammans med andra värmegynnade arter som gulpannad lavspinnare Eilema pygmaeolum, ockragul lavspinnare E. lutarellum och punkthedspinnare Coscinia cribraria, men den ställer högre krav på torrt och varmt klimat än de båda senare. Fjärilen kan ibland uppträda ganska talrikt men uppträder normalt mer fåtaligt. Den är lokaltrogen och har inga kända migratoriska beteenden. Den flyger på dagen, och särskilt under varma soliga förmiddagar flyger hanen i en ganska intensiv sicksackflykt nära marken på jakt efter lockande honor. Före parningen flyger honorna knappast alls eftersom de är tunga av den stora äggmängden. Efter parningen flyger de korta sträckor under eftermiddagarna mellan olika strån för att lägga ägg. Båda könen kan skrämmas upp ur vegetationen och flyger då en kort sträcka innan de slår sig ner igen. I vila håller fjärilen vingarna tätt rullade runt kroppen och får en långsmal form som gör den väl kamouflerad bland olika strån. Parningen sker under förmiddagen och honan börjar lägga äggen så snart denna är över. Arten lockas inte till lampor. Den flyger i en generation från slutet av juni till början av augusti, ibland från första halvan av juni. Högflygningen infaller normala år kring mitten av juli. Söder om Alperna uppträder arten i två generationer, den andra vanligen med mindre exemplar.
Honan lägger upp till ca 200 ägg som kittas fast med ett klisterliknande sekret i ringformiga grupper om 25–100 ägg runt torra grässtrån. Den första samlingen läggs där parningen skett, varefter honan lättare kan flyga. Äggläggningen sker på varma, torra, väl solexponerade och lågbevuxna platser. Äggen kläcks efter omkring två veckor och larverna växer långsamt fram till övervintringen då de är sex till åtta millimeter långa och söker sig ner till basen av grästuvor. Före övervintringen lever larverna sällskapligt i ljusa spånader. De kan hittas upp till 20 cm upp på grässtrån under hösten, ibland även under milda vinterdagar. Larven lever på flera olika arter örter och gräs, t.ex. hökfibblor Hieracium spp., ljung Calluna vulgaris, fältmalört Artemisia campestris, smalbladiga gräs som fårsvingel Festuca ovina, längre söderut även på ängssalvia Salvia pratensis, svartkämpar Plantago lanceolata, borsttåtel Corynephorus canescens, raklosta Bromopsis erecta, backskafting Brachypodium pinnatum, smalgröe Poa pratensis ssp. angustifolia, knylhavre Arrhenatherum elatius och bergsyra Rumex acetosella. Efter övervintringen är larven främst nattaktiv och kryper under den sena eftermiddagen eller kvällen upp på grässtrån för att äta. Larverna är lätta att hitta med hjälp av pannlampa på natten, ibland även i antal. De kryper neråt på morgonen och gömmer sig under dagen marknära i vegetationen, bland förna eller under stenar. Ibland kan de sola sig mitt på dagen uppkrupna på strån, direkt på marken eller på stenar. Blir de störda släpper de sig till marken och kan krypa iväg ganska snabbt. Larven blir fullvuxen i slutet av maj eller början av juni. Förpuppningen sker nära marken mellan grässtrån i en vitgrå, lucker spånad med invävda larvhår. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backskafting - Brachypodium pinnatum (Har betydelse)
· bergsyra - Rumex acetosella (Har betydelse)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· borsttåtel - Corynephorus canescens (Har betydelse)
· fältmalört - Artemisia campestris (Har betydelse)
· fårsvingel - Festuca ovina (Har betydelse)
· hökfibblor - Hieracium (Har betydelse)
· knylhavre - Arrhenatherum elatius (Har betydelse)
· ljung - Calluna vulgaris (Har betydelse)
· raklosta - Bromopsis erecta (Har betydelse)
· smalgröe - Poa pratensis subsp. angustifolia (Har betydelse)
· svartkämpar - Plantago lanceolata (Har betydelse)
· ängssalvia - Salvia pratensis (Har betydelse)
Artens förekomster på torra sandmarker hotas av igenväxning och igenplantering. Där sandstäppsmiljöer ännu är betade hotas biotopen av gödsling och alltför intensivt bete då djuren genom sitt tramp förstör larvernas spånader. Genom artens mycket stationära uppträdande är det osannolikt att områden som pånytt blir gynnsamma livsmiljöer genom återupptagen hävd blir återkoloniserade inom överskådlig tid, även om avståndet till närmaste livskraftiga population endast överstiger ett fåtal kilometer. Fragmenteringen av livsmiljöer med rätt hävd kan i Skåne leda till att arten helt försvinner. I vissa naturreservat hotas arten av att fårbetet i alltför hög grad sliter på vegetationen och på sikt utarmar antalet ettåriga örter och fleråriga örter känsliga för ett hårt betestryck. En god årlig frösättning är nödvändig också för många fleråriga växter, då torkkatastrofer regelbundet decimerar bestånden.

Påverkan
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Kvarvarande sandstäppsområden i Skåne bör helt undantas från igenplantering. Som en följd av EU:s regelverk för arealstöd är det idag omöjligt att med bibehållna bidrag genomföra ett rotationsbete där vissa arealer för några år i följd lämnas obetade. Detta var tidigare ett vanligare händelseförlopp då jordbruket inte styrdes av bidrag. Idag betas hela Stora Alvaret på Öland då det i sin helhet ingår i ett Natura 2000 område med ekonomiskt stöd från Life fonden. Regelverket lämnar mycket lite frihet åt svenska myndigheter att här bedöma vilken nivå av betestryck som är lämplig för ett artinriktat bevarandearbete. Det är därför också viktigt att idag övervaka hur populationsdynamiken utvecklas inom denna vår största förekomstarea med streckad hedspinnare. I naturreservat med betesmarker på sand bör antalet betande får vara lägre än arealens beräknade bärkraft. Beteshävd av nötboskap eller hästar är att föredra då dessa i högre grad lämnar betesbefriade ytor runt sin spillning vilket är gynnsamt för många växters fröförökning. Blandbesättningar av får och kor används ofta idag för att även utnyttja dessa marginella ytor vilka är viktiga för frösättningen. Ur naturvårdssynpunkt är detta i flertalet fall sannolikt betydligt sämre än rena djurbesättningar. Undvik all gödsling av betade torrängsmiljöer på strandängar, torra backar och sandfält i inlandet. Många känsliga växtarter och deras följearter bland insekterna slås mycket snabbt ut av de triviala kvävegynnade växterna vid gödsling. Stäppängar på sandmark är en av landets mest hotade miljötyper till vilken ett stort antal rödlistade insektsarter är knutna.
Namngivning: Spiris striata (Linnaeus 1758). Originalbeskrivning: Phalaena (Bombyx) striata. Systema Naturae, 10:e­ upplagan, 1: 502. Synonym: Coscinia striata (Linnaeus, 1758). Svensk synonym: streckad hedspinnare.
Etymologi: striata fem. av striatus (lat.) = streckad, syftar på framvingarnas svarta streckteckning.
Uttal: [Spíris striáta]

Ekström, M. 1950. Lepidopterologiska notiser från Gotland. Opusc. ent. 15(2): 139–142.

Forshed, N. 1958. Fjärilsfynd från Skåne 1957. Ent. Tidskr. 79: 14–21.

Freina de, J. J. & Witt, T. J. 1987. Die Bombyces und Sphinges der Westpalaearktis, Vol. I. Forschung und Wissenschaft verlag, München.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hydén, N., Jilg, K. & Östman, T. 2006. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar:ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. II teil; Bären, Spinner, Schwärmer und Bohrer. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Lindeborg, M. 1996. Fjärilsåret i sydost 1995. Lucanus 1(1): 10–28.

Lindeborg, M. 2001. Fjärilsfynden i Sydost 2000. Lucanus 6: 1–12.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning. C. W. K. Gleerups förlag, Lund.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961–86. Lepidopterologisk forening.

Norgaard, I. (red.). 1998. Samlet liste over fund af danske storsommerfugle i tiden fra 1987–1996, del I. Tillæg til Lepidoptera. Lepidopterologisk forening, Köpenhamn.

Palmqvist, G. 1990. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1989. Ent. Tidskr. 111: 61–68.

Pedmanson, R. & Viidalepp, J. 1994. Huvitavaid suurliblikate (Macrolepidoptera) leide Estist 1993. A.

Lepidopteroloogiline informatsioon 9: 32–46.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006 (Kännetecken, Levnadssätt, Utbredning). Claes U. Eliasson 1997. Rev. Claes U. Eliasson 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005 (Naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Erebidae  
  • Underfamilj
    Arctiinae - björnspinnare 
  • Tribus
    Arctiini  
  • Undertribus
    Callimorphina  
  • Släkte
    Spiris  
  • Art
    Spiris striata, (Linnaeus, 1758) - streckhedspinnare
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) striata Linnaeus, 1758
    Coscinia striata (Linnaeus, 1758)
    streckad hedspinnare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006 (Kännetecken, Levnadssätt, Utbredning). Claes U. Eliasson 1997. Rev. Claes U. Eliasson 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005 (Naturvårdsinformation).