Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stubbdaggkåpa

Organismgrupp Kärlväxter Alchemilla samuelssonii
Stubbdaggkåpa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stubbdaggkåpa är flerårig med mer eller mindre njurlika, grunt handflikiga blad. Blommorna, som är små och gröna, saknar kronblad och sitter i sammansatta knippen i övre delen av stjälkarna. Arten har tilltryckt hårighet på stjälken. Rosettbladen är blågröna, tjocka och njurlika med rundade flikar. Blombägare är gula i tät samling. Den blommar främst i juni, men enstaka stjälkar utvecklas långt in på hösten. Senblommande exemplar är ofta otypiska och kan vara svåra att bestämma. Frukterna är millimeterstora nötter. De saknar särskilda anpassningar för spridning men kan dock transporteras långt med t ex hö och vallfrö. Möjligheter till vegetativ spridning saknas. Daggkåporna är ofta apomiktiska, dvs sätter frö utan befruktning, vilket medför att avkomman är genetiskt identisk med moderplantan. På så vis uppkommer samlingar av helt lika individer. Om en sådan är väl anpassad till sin omgivning kan den med tiden få en stor utbredning.
Utbredning
Länsvis förekomst för stubbdaggkåpa Observationer i  Sverige för stubbdaggkåpa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stubbdaggkåpa har ca 20 aktuella lokaler i provinserna Östergötland (Vårdnäs), Närke (Asker och Sköllersta), Södermanland (Nacka 2 lokaler), Västmanland (Viker) och Uppland (Björkö-Arholma 11 lokaler, Möja 3 lokaler och Hållnäs), dessutom förmodligen tillfälligt i Bohuslän (Ödsmål järnvägsstation 1948). Arten förekommer för övrigt endast spritt i södra Finland och Baltikum.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland och Uppland. Stubbdaggkåpa växer i fuktig, örtrik ängs- och betesmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (20-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (32000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (80-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Stubbdaggkåpa växer i fuktig, örtrik ängs- och betesmark och visar ingen eller måttlig tendens att spridas till i sen tid kulturskapade lokaler. Dess utbredning är relativt sammanhängande och ofta begränsade till ett eller några få angränsande landskap. Stubbdaggkåpa är särskilt starkt bunden till hagmark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Rosaceae (rosväxter), Släkte Alchemilla (daggkåpor), Art Alchemilla samuelssonii Rothm. ex S. E. Fröhner - stubbdaggkåpa Synonymer Trubbtandad daggkåpa

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland och Uppland. Stubbdaggkåpa växer i fuktig, örtrik ängs- och betesmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (20-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (32000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (80-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Stubbdaggkåpa är flerårig med mer eller mindre njurlika, grunt handflikiga blad. Blommorna, som är små och gröna, saknar kronblad och sitter i sammansatta knippen i övre delen av stjälkarna. Arten har tilltryckt hårighet på stjälken. Rosettbladen är blågröna, tjocka och njurlika med rundade flikar. Blombägare är gula i tät samling. Den blommar främst i juni, men enstaka stjälkar utvecklas långt in på hösten. Senblommande exemplar är ofta otypiska och kan vara svåra att bestämma. Frukterna är millimeterstora nötter. De saknar särskilda anpassningar för spridning men kan dock transporteras långt med t ex hö och vallfrö. Möjligheter till vegetativ spridning saknas. Daggkåporna är ofta apomiktiska, dvs sätter frö utan befruktning, vilket medför att avkomman är genetiskt identisk med moderplantan. På så vis uppkommer samlingar av helt lika individer. Om en sådan är väl anpassad till sin omgivning kan den med tiden få en stor utbredning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stubbdaggkåpa

Länsvis förekomst och status för stubbdaggkåpa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stubbdaggkåpa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stubbdaggkåpa har ca 20 aktuella lokaler i provinserna Östergötland (Vårdnäs), Närke (Asker och Sköllersta), Södermanland (Nacka 2 lokaler), Västmanland (Viker) och Uppland (Björkö-Arholma 11 lokaler, Möja 3 lokaler och Hållnäs), dessutom förmodligen tillfälligt i Bohuslän (Ödsmål järnvägsstation 1948). Arten förekommer för övrigt endast spritt i södra Finland och Baltikum.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Alchemilla - daggkåpor 
  • Sektion
    Alchemilla vulgaris - daggkåpa 
  • Art
    Alchemilla samuelssoniiRothm. ex S. E. Fröhner - stubbdaggkåpa
    Synonymer
    Trubbtandad daggkåpa

Stubbdaggkåpa växer i fuktig, örtrik ängs- och betesmark och visar ingen eller måttlig tendens att spridas till i sen tid kulturskapade lokaler. Dess utbredning är relativt sammanhängande och ofta begränsade till ett eller några få angränsande landskap. Stubbdaggkåpa är särskilt starkt bunden till hagmark.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Det främsta hotet är igenväxning av eller skogsplantering på tidigare hävdad mark. För stubbdaggkåpan är gödsling av naturbetesmark negativ. Utdikning, överdämning, bebyggelse, vägomläggning och andra ingrepp kan spoliera lokala bestånd.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Stubbdaggkåpa är sällsynt och aktuella lokaler bör hållas under uppsikt. Några av dessa bör skyddas. En inventering av samtliga kända lokaler bör företas. Arten bör övervakas av floraväktare.
Stubbdaggkåpa antogs tidigare vara identisk med den i Centraleuropas bergstrakter utbredda A. obtusa, men beskrevs 1964 som en egen art (A. samuelssonii). Uppdelningen har inte vunnit hävd i Norden förrän senaste åren. Andra besläktade arter förekommer i Ryssland. I ett begränsat område i inre Södermanland (Ludgo och Spelvik) finns en lokalgrupp av en daggkåpa som även den antagits vara stubbdaggkåpa, men en närmare granskning har visat att materialet tillhör en annan, ännu ej identifierad art. I seklets början användes A. obtusa i än vidare mening, varför äldre material med denna bestämning undantagslöst måste kontrolleras. Stubbdaggkåpan är bristfälligt känd; två av lokalerna (Närkes Kil och Bondkyrka) har tillkommit på senare tid genom ombestämning av herbariekollekter. Material av stubbdaggkåpa finns i odling i Uppsala botaniska trädgård. Utländska namn – NO: Stubbmarikåpe, DK: Tykbladet Løvefod, FI: Tylppähammaspoimulehti.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005 Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Fröhner, S. 1964. Zwei Alchemilla-probleme aus Nord-Europa. Bot. Not. 117: 33–55.

Fröhner, S. 1990. Alchemilla. I G. Hegi, Illustrierte Flora von Mittel-Europa IV (2B): 13–242.

Kurtto, A., Fröhner, S. E. & Lampinen, R. (eds.) 2007: Atlas Florae Europaeae. Distribution of Vascular Plants in Europe. 14. Rosaceae (Alchemilla and Aphanes). — The Committee for Mapping the Flora of Europe & Societas Biologica Fennica Vanamo, Helsinki. 200 pp.

Länsstyrelsen i Östergötland, 2002. Floraövervakningen i Östergötland 2001.

Rydberg, H. 1986. Om Alchemilla obtusa och dess förekomst i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 80: 1–7.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Samuelsson, G. 1940. Alchemilla-studier. 1-2. Svensk Bot. Tidskr. 34: 427–453.

Samuelsson, G. 1943. Die Verbreitung der Alchemilla-Arten aus der vulgaris-Gruppe in Nordeuropa (Fennoskandien und Dänemark). Acta Phytogeogr. Suec. 16.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Stefan Ericsson 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Alchemilla - daggkåpor 
  • Sektion
    Alchemilla vulgaris - daggkåpa 
  • Art
    Alchemilla samuelssonii, Rothm. ex S. E. Fröhner - stubbdaggkåpa
    Synonymer
    Trubbtandad daggkåpa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Stefan Ericsson 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.