Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stumpvingeharkrank

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Tipula autumnalis
Stumpvingeharkrank Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stumpvingeharkranken har fått sitt namn av att honan saknar vingar, vilka är reducerade till små stumpar. Mellankroppens ryggstrimmor är svartbruna. Bakkroppen är ockragul. Vingarna är svagt gulaktiga hos hanen. För att skilja arten från närstående arter bör bakkroppsspetsens (hypopygium) studeras.
Utbredning
Länsvis förekomst för stumpvingeharkrank Observationer i  Sverige för stumpvingeharkrank
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Stumpvingeharkrank är i Sverige endast känd från ett fynd på Öland (Torslunda 1967). Denna, den enda kända lokalen, är sannolikt otjänlig för arten, men förhoppningsvis finns arten kvar på någon annan lokal i Mittlandsskogens randområden. Arten är utbredd över stora delar av Öst- och Centraleuropa, inklusive Danmark och Baltikum. Den är sällsynt i hela sitt utbredningsområde.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Endast känd från Öland (Torslunda 1967). I övriga Norden endast i Danmark. Minskat bete i de öländska lövlundarna har troligen minskat artens habitatareal och habitatkvalitet. Honan är oförmögen att flyga och därför är spridningsförmågan ytterst begränsad. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (0-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (0-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)).
Ekologi
Arten är i Sverige funnen i en betad lövlund. Från Litauen finns uppgifter om fynd på fuktig gräsmark bevuxen med al och björk (Podeniene, 2001). Andra källor anger även små bäckar och kärr som habitat (Oosterbroek & de Jong, 2001). Stumpvingeharkrankens larver utvecklas i lerig mark i fuktig skog. Larven livnär sig sannolikt på växtrötter. Den svenska lokalen var vid tiden för fyndet en betad lövlund där antagligen de kreaturstrampade stigarna erbjöd lämplig larvmiljö. Honan är vinglös och oförmögen att flyga, spridningsförmågan är därför ytterst begränsad. De flesta fynden är gjorda under hösten, september–oktober.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattendrag
Vattendrag
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Levande träd
Levande träd
Mark/sediment
Mark/sediment
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Tipulidae (storharkrankar), Släkte Tipula, Art Tipula autumnalis Loew, 1864 - stumpvingeharkrank Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Endast känd från Öland (Torslunda 1967). I övriga Norden endast i Danmark. Minskat bete i de öländska lövlundarna har troligen minskat artens habitatareal och habitatkvalitet. Honan är oförmögen att flyga och därför är spridningsförmågan ytterst begränsad. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (0-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (0-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii)c(iv)+2ab(ii,iii)c(iv)).
Stumpvingeharkranken har fått sitt namn av att honan saknar vingar, vilka är reducerade till små stumpar. Mellankroppens ryggstrimmor är svartbruna. Bakkroppen är ockragul. Vingarna är svagt gulaktiga hos hanen. För att skilja arten från närstående arter bör bakkroppsspetsens (hypopygium) studeras.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för stumpvingeharkrank

Länsvis förekomst och status för stumpvingeharkrank baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stumpvingeharkrank

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stumpvingeharkrank är i Sverige endast känd från ett fynd på Öland (Torslunda 1967). Denna, den enda kända lokalen, är sannolikt otjänlig för arten, men förhoppningsvis finns arten kvar på någon annan lokal i Mittlandsskogens randområden. Arten är utbredd över stora delar av Öst- och Centraleuropa, inklusive Danmark och Baltikum. Den är sällsynt i hela sitt utbredningsområde.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Tipuloidea - harkrankar 
  • Familj
    Tipulidae - storharkrankar 
  • Släkte
    Tipula  
  • Undersläkte
    Tipula (Platytipula)  
  • Art
    Tipula autumnalisLoew, 1864 - stumpvingeharkrank

Arten är i Sverige funnen i en betad lövlund. Från Litauen finns uppgifter om fynd på fuktig gräsmark bevuxen med al och björk (Podeniene, 2001). Andra källor anger även små bäckar och kärr som habitat (Oosterbroek & de Jong, 2001). Stumpvingeharkrankens larver utvecklas i lerig mark i fuktig skog. Larven livnär sig sannolikt på växtrötter. Den svenska lokalen var vid tiden för fyndet en betad lövlund där antagligen de kreaturstrampade stigarna erbjöd lämplig larvmiljö. Honan är vinglös och oförmögen att flyga, spridningsförmågan är därför ytterst begränsad. De flesta fynden är gjorda under hösten, september–oktober.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Myrbiotoper, Sötvattensstrand, Vattendrag, Småvatten

Substrat/Föda:
Levande träd (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Den enda kända svenska lokalen är idag starkt igenvuxen. Minskat bete i de öländska lövlundarna har troligen minskat artens habitatareal och habitatkvalité.
Den är troligen beroende av regelbundet bete i ädellövskog. Arten bör eftersökas på den enda kända lokalen och närliggande lämpliga lokaler i Mittlandsskogen. Bättre kunskap krävs om artens biologi.

Catalogue of Craneflies of the World, Oct 2005. http://ip30.eti.uva.nl/ccw/

Lindner, E. 1980. Die Fliegen der paläarktischen Region Band III:5. 15 Tipulidae. E. Schweizerbartsche Verlagsbuchhandlung. Stuttgart.

Podeniene, V. 2001. Notes on the larvae of Lithuanian Tipulidae from the subgenera Tipula (Acutipula), T.

(Beringotipula) and T. (Platytipula). Ekologija 2: 81–89.

Oosterbroek, P. & de Jong, H. 2001. New data on Tipulidae (Diptera) from the Netherlands. Entomologische Berichten 61: 101–114.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2008.

© ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Tipuloidea - harkrankar 
  • Familj
    Tipulidae - storharkrankar 
  • Släkte
    Tipula  
  • Undersläkte
    Tipula (Platytipula)  
  • Art
    Tipula autumnalis, Loew, 1864 - stumpvingeharkrank
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2008.

© ArtDatabanken, SLU 2008.