Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  styvskinnsmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Nemapogon gliriellus
Styvskinnsmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Styvskinnmal är lätt att förväxla med slitna exemplar av en av våra vanligaste äkta malar och dessutom en av våra vanligaste fjärilar över huvud taget, nämligen vedsvampmal Nemapogon cloacellus. Emellertid har styvskinnmal på sin höjd ett par smala, svagt markerade svartaktiga streck i området under vingvecket i framvingen. Hos vedsvampmal är detta område mestadels kraftigt översållat av svartaktiga fläckar och spridda fjäll, och också övriga delar av framvingen har mer utbredda svartaktiga teckningar. Styvskinnmal kan också lätt förväxlas med den ytterst sällsynta arten sidensvampmal N. inconditella, och de båda arterna kan egentligen med säkerhet bara skiljas genom undersökning av deras genitalier. Styvskinnmal har smutsvita hårfjäll på huvudet. Mellankroppen är ljust askgrå. Framvingens grundfärg är vitaktig eller ljusgrå och längs framkanten ligger ca 6 svarta fläckar av olika storlek. På framvingens inre finns spridda svartaktiga fjäll och i den yttre tredjedelen ligger ett par ganska stora, diffusa fläckar med bruna fjäll. För en säkrare identifikation hänvisas till Bengtsson (2011). Vingspann 11 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för styvskinnsmal Observationer i  Sverige för styvskinnsmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Styvskinnmal upptäcktes ny för Sverige 2010 i ett naturskogsområde i Småland, Långemåla socken, Danmarksvägens naturreservat. Året därpå påträffades arten även i en intilliggande naturbokskog, Bokhultets naturreservat. Dessa båda lokaler är hittills de enda kända i norra Europa för fjärilen. Arten är tveklöst en gammal medlem av den svenska faunan och utgör exempel på en reliktförekomst. Äkta malar är ofta svåra att träffa på, då de är nattaktiva och inte alltid attraheras så lätt till kvicksilverlampor. Hittills har bara fyra honor påträffats och samtliga har kommit till ljus. Närmaste förekomster ligger nere i mellersta Europa. Den är rapporterad från Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Österrike och södra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)
Styvskinnsmal upptäcktes så sent som 2010, men är utan tvekan en gammal medlem av den svenska faunan. Hittills har arten bara påträffats i två likartade naturreservat i Kalmar län. Reservaten karaktäriseras av åldriga bokar och ekar med inblandning av andra trädslag. Larven anges i litteraturen leva på tickor på lövträd och i död lövträdsved. Den ska vara kläckt från styvskinn. Ett litet antal högstubbar i reservaten är troligen hemvist för styvskinnsmal, men några av dessa högstubbar har fallit efter upptäckten av malen. Därför är framtiden något oviss för arten. Om det ginge att påskynda högstubbeproduktionen och gynna tickorna kan arten hålla sig kvar i de två reservaten. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 40 (20-100) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-20) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Styvskinnmal hör hemma i gammal naturskog med högstubbar av bok och möjligen kan den också hålla till godo med andra lövträd. Utländska observationer är mycket knapphändiga och beskrivningen av fjärilens habitat är byggd på svenska fynd. Med kännedom om artens släktingar lever troligen larven i murken, svampangripen ved, i Sverige nästan säkert i bok. Fjärilen är påträffad från slutet av juni till början av juli, men då bara honor hittills har hittats och dessa vanligen flyger senare än hanarna, kan man misstänka att flygtiden för arten börjar redan vid midsommartid.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Fungivor
Substrat/Föda
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· styvskinn
· styvskinn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Nemapogon, Art Nemapogon gliriellus (Heyden, 1865) - styvskinnsmal Synonymer Nemapogon gliriella (Heyden, 1865), styvskinnmal, Tinea gliriella Heyden, 1865

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)
Dokumentation Styvskinnsmal upptäcktes så sent som 2010, men är utan tvekan en gammal medlem av den svenska faunan. Hittills har arten bara påträffats i två likartade naturreservat i Kalmar län. Reservaten karaktäriseras av åldriga bokar och ekar med inblandning av andra trädslag. Larven anges i litteraturen leva på tickor på lövträd och i död lövträdsved. Den ska vara kläckt från styvskinn. Ett litet antal högstubbar i reservaten är troligen hemvist för styvskinnsmal, men några av dessa högstubbar har fallit efter upptäckten av malen. Därför är framtiden något oviss för arten. Om det ginge att påskynda högstubbeproduktionen och gynna tickorna kan arten hålla sig kvar i de två reservaten. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 40 (20-100) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-20) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Styvskinnmal är lätt att förväxla med slitna exemplar av en av våra vanligaste äkta malar och dessutom en av våra vanligaste fjärilar över huvud taget, nämligen vedsvampmal Nemapogon cloacellus. Emellertid har styvskinnmal på sin höjd ett par smala, svagt markerade svartaktiga streck i området under vingvecket i framvingen. Hos vedsvampmal är detta område mestadels kraftigt översållat av svartaktiga fläckar och spridda fjäll, och också övriga delar av framvingen har mer utbredda svartaktiga teckningar. Styvskinnmal kan också lätt förväxlas med den ytterst sällsynta arten sidensvampmal N. inconditella, och de båda arterna kan egentligen med säkerhet bara skiljas genom undersökning av deras genitalier. Styvskinnmal har smutsvita hårfjäll på huvudet. Mellankroppen är ljust askgrå. Framvingens grundfärg är vitaktig eller ljusgrå och längs framkanten ligger ca 6 svarta fläckar av olika storlek. På framvingens inre finns spridda svartaktiga fjäll och i den yttre tredjedelen ligger ett par ganska stora, diffusa fläckar med bruna fjäll. För en säkrare identifikation hänvisas till Bengtsson (2011). Vingspann 11 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för styvskinnsmal

Länsvis förekomst och status för styvskinnsmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för styvskinnsmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Styvskinnmal upptäcktes ny för Sverige 2010 i ett naturskogsområde i Småland, Långemåla socken, Danmarksvägens naturreservat. Året därpå påträffades arten även i en intilliggande naturbokskog, Bokhultets naturreservat. Dessa båda lokaler är hittills de enda kända i norra Europa för fjärilen. Arten är tveklöst en gammal medlem av den svenska faunan och utgör exempel på en reliktförekomst. Äkta malar är ofta svåra att träffa på, då de är nattaktiva och inte alltid attraheras så lätt till kvicksilverlampor. Hittills har bara fyra honor påträffats och samtliga har kommit till ljus. Närmaste förekomster ligger nere i mellersta Europa. Den är rapporterad från Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Österrike och södra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Nemapogoninae  
  • Släkte
    Nemapogon  
  • Art
    Nemapogon gliriellus(Heyden, 1865) - styvskinnsmal
    Synonymer
    Nemapogon gliriella (Heyden, 1865)
    styvskinnmal
    Tinea gliriella Heyden, 1865

Styvskinnmal hör hemma i gammal naturskog med högstubbar av bok och möjligen kan den också hålla till godo med andra lövträd. Utländska observationer är mycket knapphändiga och beskrivningen av fjärilens habitat är byggd på svenska fynd. Med kännedom om artens släktingar lever troligen larven i murken, svampangripen ved, i Sverige nästan säkert i bok. Fjärilen är påträffad från slutet av juni till början av juli, men då bara honor hittills har hittats och dessa vanligen flyger senare än hanarna, kan man misstänka att flygtiden för arten börjar redan vid midsommartid.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Fungivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Svampar och lavar (Viktig)
· styvskinn - Stereum rugosum (Viktig)
Hittills har styvskinnmal bara påträffats i två mindre naturreservat med bl.a. gammal bok (upp till ca 150 år). De högstubbar, som larven förmodas ha utvecklats i, har nu (2015) fallit omkull under stormar 2012-2014, varför artens förekomst i de båda reservaten kan vara starkt hotad. Inga nya fynd har gjorts efter 2012 trots många försök, och inga blivande högstubbar tycks finnas i områdena. För närvarande utgör bara naturliga processer ett hot mot artens fortlevnad i landet.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Ett påskyndande av åldrandet hos ”medelålders” bokar torde gynna svampangrepp och därmed styvskinnmal. Andra bestånd med äldre bokar och högstubbar i södra Sverige bör undersökas för att om möjligt hitta nya populationer och samtidigt bättre lära känna levnadsbetingelserna för denna internationella raritet. Om arten hittas i nya områden bör markägaren informeras och uppmuntras att medverka till skydd av området. Tillsammans med styvskinmal finns i de aktuella reservaten flera andra rödlistade arter, som har liknande krav på sitt habitat.

Gustafsson, B., Bengtsson, B. Å. & Palmqvist, G. 2015 (in prep.). Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska Föreningen, Stockholm.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Svensson, I. 2005. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 2004. - Ent. Tidskr. 126 (1-2): 21-33.

Internet (Februari 2015)

[http://www.faunaeur.org/distribution.php] (Utbredningskarta - Europa)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Nemapogoninae  
  • Släkte
    Nemapogon  
  • Art
    Nemapogon gliriellus, (Heyden, 1865) - styvskinnsmal
    Synonymer
    Nemapogon gliriella (Heyden, 1865)
    styvskinnmal
    Tinea gliriella Heyden, 1865
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2015.