Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre silverdystermal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Eulamprotes superbella
Mindre silverdystermal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten vacker stävmal som närmast kan förväxlas med målerisk dystermal Eulamprotes wilkella (Linnaeus, 1758), som dock är tydligt större. Framvingens grundfärg är mörkbrun till svartbrun. Den har tre tydliga breda, glittrande, silverfärgade till synes hela tvärgående linjer tvärs över framvingen. Dessa når dock inte ända fram till framvingens bakkant. De yttersta ligger delade som motfläckar. I vingspetsen sitter ytterligare ett par silvriga fläckar. Honan har spetsigare vingar som är korta till den förhållandevis klumpiga kroppen. Bakvingarna hos båda könen är mörkgrå. Huvudet är mycket tydligt ljust, mer eller mindre vitt. Vingspann 6-8 mm och honan är något mindre än hanen (Elsner et. al. 1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre silverdystermal Observationer i  Sverige för mindre silverdystermal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Superb dystermal är funnen i de allra sydligaste landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Öland, men ej i Småland eller på Gotland. Därutöver är det två långa hopp i den kända utbredningen till Södermanland samt Medelpad (Svensson et. al. 1994). Från Halland föreligger troligen ett enda exemplar från Vallda 29.8 1968. På lokalen fanns dock ingen backtimjan. Därför är det osäkert om den har en alternativ värdväxt eller om det var ett långväga förfluget exemplar. Den har en vid utbredning i Europa men är exempelvis inte funnen i Norge, Storbritannien, Spanien eller Grekland (Karsholt & Razowski 1996). Under 2000-talet har de nästan bara påträffats i östra Skåne och på mellersta Öland (Artportalen 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Superb dystermal lever på sandiga marker med mycket låg vegetation och värdväxten backtimjan. Den är bland annat funnen i Aledal på Öland, Gårdby sandhed och Åby sandstäpp samt på sandmarkerna vid Åhus i Skåne. Främsta hotet mot arten är troligen igenväxning av artens biotop. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (40-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Superb dystermal ser ut att vara knuten till öppna sandmarker med mycket låg och sparsam vegetation, ofta på lokaler med mycket öppna sandytor. Gärna sandiga marker med kalk, men den är även funnen på kalkfattig sandmark. Dess värdväxt är backtimjan Thymus serpyllum. I litteratur anges även noppa Gnaphalium sp (Elsner 1999). Fjärilen är i nutid främst funnen på Skånes och Ölands sandmarker. Det finns inga rapporter om att den skulle vara påträffad på alvarmark trots att det är miljö som har gott om backtimjan. Om arten saknas på det alvarrika Gotland kan det vara en indikation på att superb dystermal endast lever i sandmiljöer. Den tycks vara hårt knuten till backtimjan och den fångas nästan endast genom att man skraphåvar de lågväxta timjantuvorna. Den ser inte ut att fångas på ljus. Honan kan förmodas vara en mycket dålig flygare på grund av de små vingarna och klumpiga kroppen och förmodligen är det därför man mest ser hanar. Fjärilen flyger från senare halvan av maj till första halvan av juni. Larvstadiet uppges vara från mitten av augusti till mitten av september (Svensson 1993).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· noppor
· noppor
· timjan
· timjan
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Eulamprotes, Art Eulamprotes superbella (Zeller, 1839) - mindre silverdystermal Synonymer superb dystermal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Superb dystermal lever på sandiga marker med mycket låg vegetation och värdväxten backtimjan. Den är bland annat funnen i Aledal på Öland, Gårdby sandhed och Åby sandstäpp samt på sandmarkerna vid Åhus i Skåne. Främsta hotet mot arten är troligen igenväxning av artens biotop. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (40-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En liten vacker stävmal som närmast kan förväxlas med målerisk dystermal Eulamprotes wilkella (Linnaeus, 1758), som dock är tydligt större. Framvingens grundfärg är mörkbrun till svartbrun. Den har tre tydliga breda, glittrande, silverfärgade till synes hela tvärgående linjer tvärs över framvingen. Dessa når dock inte ända fram till framvingens bakkant. De yttersta ligger delade som motfläckar. I vingspetsen sitter ytterligare ett par silvriga fläckar. Honan har spetsigare vingar som är korta till den förhållandevis klumpiga kroppen. Bakvingarna hos båda könen är mörkgrå. Huvudet är mycket tydligt ljust, mer eller mindre vitt. Vingspann 6-8 mm och honan är något mindre än hanen (Elsner et. al. 1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre silverdystermal

Länsvis förekomst och status för mindre silverdystermal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre silverdystermal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Superb dystermal är funnen i de allra sydligaste landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Öland, men ej i Småland eller på Gotland. Därutöver är det två långa hopp i den kända utbredningen till Södermanland samt Medelpad (Svensson et. al. 1994). Från Halland föreligger troligen ett enda exemplar från Vallda 29.8 1968. På lokalen fanns dock ingen backtimjan. Därför är det osäkert om den har en alternativ värdväxt eller om det var ett långväga förfluget exemplar. Den har en vid utbredning i Europa men är exempelvis inte funnen i Norge, Storbritannien, Spanien eller Grekland (Karsholt & Razowski 1996). Under 2000-talet har de nästan bara påträffats i östra Skåne och på mellersta Öland (Artportalen 2015).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Anomologinae  
  • Släkte
    Eulamprotes  
  • Art
    Eulamprotes superbella(Zeller, 1839) - mindre silverdystermal
    Synonymer
    superb dystermal

Superb dystermal ser ut att vara knuten till öppna sandmarker med mycket låg och sparsam vegetation, ofta på lokaler med mycket öppna sandytor. Gärna sandiga marker med kalk, men den är även funnen på kalkfattig sandmark. Dess värdväxt är backtimjan Thymus serpyllum. I litteratur anges även noppa Gnaphalium sp (Elsner 1999). Fjärilen är i nutid främst funnen på Skånes och Ölands sandmarker. Det finns inga rapporter om att den skulle vara påträffad på alvarmark trots att det är miljö som har gott om backtimjan. Om arten saknas på det alvarrika Gotland kan det vara en indikation på att superb dystermal endast lever i sandmiljöer. Den tycks vara hårt knuten till backtimjan och den fångas nästan endast genom att man skraphåvar de lågväxta timjantuvorna. Den ser inte ut att fångas på ljus. Honan kan förmodas vara en mycket dålig flygare på grund av de små vingarna och klumpiga kroppen och förmodligen är det därför man mest ser hanar. Fjärilen flyger från senare halvan av maj till första halvan av juni. Larvstadiet uppges vara från mitten av augusti till mitten av september (Svensson 1993).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Viktig)
· noppor - Gnaphalium (Har betydelse)
· timjan - Thymus (Viktig)
Öppna, örtrika, sandiga marker, och i synnerhet sandstäpp, hör idag till de mest hotade biotoperna i Sverige. Särskilt miljöer med helt kala öppna sandytor. De har, i förhållande till landet som helhet, en mycket liten areal och missgynnas eller är starkt hotade av ett flertal olika faktorer. Hit hör igenplantering, särskilt av tall som planteras för att binda sanden och hindra sandflykt. Vidare upphörd hävd som bidrar till att konkurrenståliga högvuxna växter tränger undan den lägre floran, vilket gör marken igenvuxen och artfattig, samt minskad markstörning som missgynnar frösättningen av den hävdgynnade floran. Kvävenedfall och direkt gödsling bidrar till urlakning av kalkrika sandmarker samt som helhet att den kvävegynnade floran konkurrerar ut den lägre växtligheten. Backtimjan är en växt som genom sitt låga växtsätt är mycket konkurrenssvag och snabbt trängs ut av andra växter. Tidigare har flera sandiga stora områden varit använda som skjutfält, vilket varit mycket gynnsamt för floran som kunnat föryngras genom bränder och markstörningar. Avvecklingen av militära områden har tyvärr missgynnat ett stort antal sandmarksarter som gynnats av militära aktiviteter. På sandmarker finns även ett hårt exploateringstryck eftersom de ur samhällelig synpunkt och inom jordbruket inte upplevs ha något större värde och därför är eftertraktade för bland annat bostadsbyggnation. Täktverksamhet har två olika följder. Dels kan en lokal fördärvas och arter utrotas genom att en täkt skapas. En täkt blir dock med tiden ofta en värdefull livsmiljö för många sandmarksarter och igenplantering eller efterbehandling av täkter som fått höga naturvärden kan förstöra livsmiljön för känsliga sandmarksarter i dessa. Superb dystermal är sannolikt mycket känslig för fragmentering av sandmiljöer med backtimjan. Man kan förmoda att den klumpigt byggda honan är dålig på att sprida sig till andra lokaler och att det kanske bara är några få kilometer eller mindre som är artens spridningsradie.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Inventeringar och rapporteringar över artens idag kända förekomster. Arten påträffas troligen inte genom ljusfångst utan måste skraphåvas på timjantuvor under varma eller soliga dagar. Extensiv beteshävd som håller ned vegetationen men ändå lämnar kvar blommande växter. Markstörningar som gynnar frösättningen för konkurrenssvaga arter. Utökat skydd för de få återstående öppna sandmarkerna. Övergivna täkter ska inte efterbehandlas, utan hållas öppna, hävdade och markstöras vid behov.

Elsner, G., Huemer, P & Tokár, Z. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechiidae) Mitteleuropas. Apollo Books.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe. A Distributional Checklist. Apollo Books.

Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Förteckning över svenska fjärilnamn. Catalogus Lepidopterorum Suecicae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Kristianstad 1993.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Suecicae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindeborg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Anomologinae  
  • Släkte
    Eulamprotes  
  • Art
    Eulamprotes superbella, (Zeller, 1839) - mindre silverdystermal
    Synonymer
    superb dystermal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindeborg 2015.