Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svärta

Organismgrupp Fåglar Melanitta fusca
Svärta Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svärtan är en grovt byggd dykand med ganska tung flykt, i storlek som en gräsand. Hanen i praktdräkt är enfärgat svart med vita armpennor och med en liten vit fläck under ögat. Näbben är ganska grov och kilformad, hos hanen orangegul med en svart knöl vid basen. Honan är mörkt gråbrun, ofta med en eller ett par ljusa fläckar på kinden. Flygande svärtor i alla åldrar är lätta att känna igen på de kritvita armpennorna som står i kontrast till den i övrigt mörka dräkten.
Utbredning
Länsvis förekomst för svärta Observationer i  Sverige för svärta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen är nästan cirkumpolär och omfattar främst tundran och de norra delarna av barrskogsregionen. I stora delar av häckningsområdet är svärtan en utpräglad insjöart. Häckning vid bräckt vatten förekommer dock i stor omfattning i Östersjöns skärgårdar, på Gotland och längs Finska viken och Bottniska viken. Häckar i Sverige dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten (ca 90 % av beståndet), dels vid sjöar i Norrlands inland och fjälltrakter från norra Dalarna och norrut. Den är fåtalig i Skåne och i Blekinge, men allmän på Gotland, i vissa ytterskärgårdar i Sörmland och Uppland och längs delar av Hälsinglands och Västerbottens kust. Den svenska populationen uppgår till ca 10000 par (8000-12000). Från att ha varit en mycket allmän fågel i ostkustens skärgårdar gick svärtan kraftigt tillbaka under 1950- och 1960-talet. Under de allra senaste decennierna har minskningen fortsatt i ostkustskärgårdarna. Kraftiga minskningar har konstaterats bl.a. i Stockholms och Östergötlands skärgårdar (minskning med 70–90 %). Tillbakagången utefter södra norrlands-kusten tycks inte vara lika omfattande och från Norra Kvarken rapporteras ökande bestånd, men denna ökning kompenserar inte för minskningen i egentliga Östersjön. Totalt indikerar inventeringar längs ostkusten en beståndsminskning med 50–60 % de senaste 10–25 åren (Blekinge + Öland + Småland + Östergötland + Stockholms skärgård + Gävleborgs län + Västernorrlands län + Västerbotten). Uppgifter saknas emellertid från bl.a. fjällen och Gotland och den totala beståndsminskningen i landet bedöms därför vara inom intervallet 30–50 % de senaste 25 åren. Den europeiska populationen beräknas till 85 000–100 000 par varav minst 60 000 i Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2abce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)
Svärta häckar dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten, dels vid sjöar i Norrlands inland och fjälltrakter från norra Dalarna och norrut. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 21 åren. Under perioden 2001-2012 beräknas populationen ha varit mer eller mindre stabil men har minskat med 30-70 % de senaste 30 åren. I Finland anses arten ha minskat med 27-57 % 2001-2012 och med 40-62 % 1980-2012. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (eutofiering av Östersjön, störning fritidsaktiviteter) och negativ påverkan (predation från bl.a. mink). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abce).
Ekologi
En insjöhäckande dykand som koloniserat Östersjöns brackvattenmiljö men tillbringar vintern i grunda havsområden. Svärtan är monogam med ny parbildning varje häckningssäsong. Blir könsmogen vid två-tre års ålder. Svärtan kräver för sin trivsel klart vatten och föredrar områden med tillgång till vindskyddade vattenytor såsom flador och sund. Längs Östersjökusten häckar den vanligen på öar medan boet i norra Sverige och på Gotland i stor utsträckning ligger på fastland ofta en bit från stranden. Boet placeras väl skyddat i tät vegetation, längs kusten ofta i enbuskmattor, alsnår, under täta nedhängande grangrenar eller i hög örtvegetation. I ytterskärgården ligger bona ibland i måsfågelkolonier med silltruten som vanligaste granne. Häckar senare än övriga kustfåglar. Äggen läggs i slutet av maj till juni och ungkullarna dyker upp i juli månad, medan omlagda kullar ibland kläcks först i slutet av augusti. Äggen är 8–10 och ruvas i cirka 28 dagar. Ungarna blir flygfärdiga vid 50–55 dagars ålder. Ungkullarna splittras lätt vid störningar från båtfolk och dessutom är de känsliga för blåsigt, kallt och regnigt väder. Ungmortaliteten är i de flesta områden mycket hög och det har framförts att Östersjöbeståndet inte är självbärande utan upprätthålls genom ett inflöde av svärtor från andra håll. Födan utgörs av mollusker och kräftdjur. I sötvatten äter den mycket insekter och insektslarver. Övervintrar i södra Östersjön, i farvattnen runt de danska öarna, i Kattegatt och i Nordsjön.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Hav
Hav
Buskmark
Buskmark
Vattenmassa
Vattenmassa
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Vattenyta
Vattenyta
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· insekter
· insekter
· kräftdjur
· kräftdjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Anseriformes (andfåglar), Familj Anatidae (änder, gäss och svanar), Släkte Melanitta (sjöorrar och svärtor), Art Melanitta fusca (Linnaeus, 1758) - svärta Synonymer Anas fusca Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2abce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)

Dokumentation Svärta häckar dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten, dels vid sjöar i Norrlands inland och fjälltrakter från norra Dalarna och norrut. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 21 åren. Under perioden 2001-2012 beräknas populationen ha varit mer eller mindre stabil men har minskat med 30-70 % de senaste 30 åren. I Finland anses arten ha minskat med 27-57 % 2001-2012 och med 40-62 % 1980-2012. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (eutofiering av Östersjön, störning fritidsaktiviteter) och negativ påverkan (predation från bl.a. mink). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abce).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA, Typisk art i 3130 Ävjestrandsjöar (Alpin region (ALP))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Global rödlistning VU A2abcde+3cde+4bcde (2015)
Svärtan är en grovt byggd dykand med ganska tung flykt, i storlek som en gräsand. Hanen i praktdräkt är enfärgat svart med vita armpennor och med en liten vit fläck under ögat. Näbben är ganska grov och kilformad, hos hanen orangegul med en svart knöl vid basen. Honan är mörkt gråbrun, ofta med en eller ett par ljusa fläckar på kinden. Flygande svärtor i alla åldrar är lätta att känna igen på de kritvita armpennorna som står i kontrast till den i övrigt mörka dräkten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svärta

Länsvis förekomst och status för svärta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svärta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen är nästan cirkumpolär och omfattar främst tundran och de norra delarna av barrskogsregionen. I stora delar av häckningsområdet är svärtan en utpräglad insjöart. Häckning vid bräckt vatten förekommer dock i stor omfattning i Östersjöns skärgårdar, på Gotland och längs Finska viken och Bottniska viken. Häckar i Sverige dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten (ca 90 % av beståndet), dels vid sjöar i Norrlands inland och fjälltrakter från norra Dalarna och norrut. Den är fåtalig i Skåne och i Blekinge, men allmän på Gotland, i vissa ytterskärgårdar i Sörmland och Uppland och längs delar av Hälsinglands och Västerbottens kust. Den svenska populationen uppgår till ca 10000 par (8000-12000). Från att ha varit en mycket allmän fågel i ostkustens skärgårdar gick svärtan kraftigt tillbaka under 1950- och 1960-talet. Under de allra senaste decennierna har minskningen fortsatt i ostkustskärgårdarna. Kraftiga minskningar har konstaterats bl.a. i Stockholms och Östergötlands skärgårdar (minskning med 70–90 %). Tillbakagången utefter södra norrlands-kusten tycks inte vara lika omfattande och från Norra Kvarken rapporteras ökande bestånd, men denna ökning kompenserar inte för minskningen i egentliga Östersjön. Totalt indikerar inventeringar längs ostkusten en beståndsminskning med 50–60 % de senaste 10–25 åren (Blekinge + Öland + Småland + Östergötland + Stockholms skärgård + Gävleborgs län + Västernorrlands län + Västerbotten). Uppgifter saknas emellertid från bl.a. fjällen och Gotland och den totala beståndsminskningen i landet bedöms därför vara inom intervallet 30–50 % de senaste 25 åren. Den europeiska populationen beräknas till 85 000–100 000 par varav minst 60 000 i Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Anseriformes - andfåglar 
  • Familj
    Anatidae - änder, gäss och svanar 
  • Underfamilj
    Anatinae - änder 
  • Tribus
    Mergini - tunga dykänder 
  • Släkte
    Melanitta - sjöorrar och svärtor 
  • Art
    Melanitta fusca(Linnaeus, 1758) - svärta
    Synonymer
    Anas fusca Linnaeus, 1758

En insjöhäckande dykand som koloniserat Östersjöns brackvattenmiljö men tillbringar vintern i grunda havsområden. Svärtan är monogam med ny parbildning varje häckningssäsong. Blir könsmogen vid två-tre års ålder. Svärtan kräver för sin trivsel klart vatten och föredrar områden med tillgång till vindskyddade vattenytor såsom flador och sund. Längs Östersjökusten häckar den vanligen på öar medan boet i norra Sverige och på Gotland i stor utsträckning ligger på fastland ofta en bit från stranden. Boet placeras väl skyddat i tät vegetation, längs kusten ofta i enbuskmattor, alsnår, under täta nedhängande grangrenar eller i hög örtvegetation. I ytterskärgården ligger bona ibland i måsfågelkolonier med silltruten som vanligaste granne. Häckar senare än övriga kustfåglar. Äggen läggs i slutet av maj till juni och ungkullarna dyker upp i juli månad, medan omlagda kullar ibland kläcks först i slutet av augusti. Äggen är 8–10 och ruvas i cirka 28 dagar. Ungarna blir flygfärdiga vid 50–55 dagars ålder. Ungkullarna splittras lätt vid störningar från båtfolk och dessutom är de känsliga för blåsigt, kallt och regnigt väder. Ungmortaliteten är i de flesta områden mycket hög och det har framförts att Östersjöbeståndet inte är självbärande utan upprätthålls genom ett inflöde av svärtor från andra håll. Födan utgörs av mollusker och kräftdjur. I sötvatten äter den mycket insekter och insektslarver. Övervintrar i södra Östersjön, i farvattnen runt de danska öarna, i Kattegatt och i Nordsjön.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Havsstrand, Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sjöar, Hav, Buskmark, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Vattendrag, Småvatten, Öppen fastmark, Blottad mark, Vattenyta, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
Oljeutsläpp är ett allvarligt hot i första hand mot övervintrande svärtor. På grund av vanan att uppträda i stora flockar under icke häckningstid blir arten extra exponerad för denna hotfaktor. Kräver klart vatten varför minskat siktdjup kan innebära negativa konsekvenser. Ungkullarna har svårt att hitta ostörda och vindskyddade födosöksplatser i områden där tätheten på båtturister är hög. Storskalig anläggning av vindkraftparker kan få negativa effekter för artens ruggning och övervintring. Svärtans sena häckningsvanor gör den mer utsatt för minkens predation än andarter som häckar tidigt. Artens tillbakagång i stora delar av skärgården under senare decennier kan åtminstone delvis förklaras av minkens invandring. Vid lokal decimering av mink har svärtbeståndet återhämtat sig.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Syrgasbrist (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Svärtan är inom sitt häckningsområde spridd över stora områden. På lokaler med tätare förekomst bör artens ges hög prioritet vid all översiktlig planering. Ett antal områden är avsatta som naturreservat eller fågelskyddsområden med restriktioner mot exploatering och med begränsningar av båtfolkets rörelsefrihet. Flera av de mest betydande övervintringsplatserna är skyddade eller på väg att bli skyddade som marina skyddsområden under Helsingforskonventionen. Hårdare regler för oljetransporter och tankrengöring bör införas för att minimera riskerna för oljeskador. Svärtans behov av födosöksområden och ruggningsområden måste beaktas vid planering av framtida parker med vindkraftverk. Svärtans status längs Norrbottens skärgård, i Norrlands inland samt i fjällområdet bör klaras ut.
Utländska namn – NO: Sjøorre, DK: Fløjlsand, FI: Pilkkasiipi, GB: Velvet Scoter. Svärtan är kvalificerad för placering under Sårbar (VU) enligt minskningskriteriet A2bce. Försvinnanderisken nedgraderas emellertid till Nära hotad (NT) eftersom goda invandringsmöjligheter bedöms föreligga, bl.a. från Ålands skärgård där beståndet beräknats till 32 000 par. Arten är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt AEWA (African-Euroasian Waterbird Agreement). Svärtan är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Andersson, Å. & Staav, R. 1980. Den häckande kustfågelfaunan i Stockholms län 1974–75. Stockholms läns landsting. Regionplanekontoret. Nacka.

Aspenberg, P. & Axbrink, M. 1998. Kustfågelinventering. Gävleborgs län 1997-98. Fåglar i X län 29: 132–174.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Durinck, J., Skov, H., Jensen, F.P. & Pihl, S. 1994. Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea. EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01. Ornis Consult report 1994.

Gezelius, L. 1997. Inventering av kustfågelfaunan i Östergötlands skärgård. Vingspegeln 16: 110–123.

Larsson, T. 2001. Häckfågelfaunan i östra Smålands ytterskärgård 1990–2000. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar. Meddelande 2001: 21.

Mikola, J., M. Miettinen & E. Lehikoinen m fl. 1994. The effects of disturbance caused by boating on survival and behavior of Velvet Scoter Melanitta fusca ducklings. Biological Conservation 67: 119–124.

Nordberg, M. 2002. Svärtans (Melanitta fusca) populationsutveckling samt häckande numerär under senare delen av 1900-talet på Åland. Examensarbete 20 poäng, Institutionen för Narurvårdsbiologi, SLU, Uppsala. Naturvårdsbiologi (stencil).

Nordström, M., Högmander, J., Nummelin, J., Laine, J., Nikolaj, L. & Korpimäki, E. 2002. Variable responses of waterfowl breeding populations to long-term removal of introduced American mink. Ecography 25: 385–394.

Nordisk Ministerråd. 1995. Kortlægning af overvintrede dykænder i Østersøen. TemaNord 1995: 649 Kopenhavn.

Olsson, C. & Wiklund, J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.

Pettersson, J. 1999. Kustfågelinventering 1999. Sammanställning, analys och förslag till skydd. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Publikation 1999: 6.

Scott,D.A. & Rose, P.M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and Western Eurasia. Wetlands International Publication No. 41, Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.

Sundström,T. & C. Olsson.2005. Västerbottens kustfågelfauna. Inventering av kustfågelbestånden 2001/2002.

Länsstyrelsen Västerbotten. Meddelande 4:2005.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Andersson 2001. Rev. Åke Andersson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Anseriformes - andfåglar 
  • Familj
    Anatidae - änder, gäss och svanar 
  • Underfamilj
    Anatinae - änder 
  • Tribus
    Mergini - tunga dykänder 
  • Släkte
    Melanitta - sjöorrar och svärtor 
  • Art
    Melanitta fusca, (Linnaeus, 1758) - svärta
    Synonymer
    Anas fusca Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Andersson 2001. Rev. Åke Andersson 2005.