Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart ljusmott

Organismgrupp Fjärilar, Mott Pyrausta nigrata
Svart ljusmott Fjärilar, Mott

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 13–18 mm. Honorna är genomsnittligt mindre än hanarna. Vingarnas är täckta av breda svarta vingfjäll och glest ovanpå dessa finns gulbruna avlånga vingfjäll som ger vingen en svartaktig glans. Dessa gulbruna fjäll har ofta hos äldre och slitna exemplar fallit bort. På fram- och bakvingen framträder vita böjda tvärband. På framvingarna syns en tydlig vit mittfläck och en vit smal bakkantsfläck närmare vingbasen som går ihop med en vit fläck på basen av bakvingens framkant. Det svarta ljusmottet är mycket typisk och lätt att känna igen. Den art som den mest liknar är gördelljusmott (Pyrausta cingulata) som också är svart med vita tvärlinjer på fram- och bakvingen men saknar den vita mittfläcken på framvingen och de vita fläckarna vid vingbasen. Larven varierar från grönt till brunt eller violett och är något mörkare på ryggsidan har svarta vårtliknande utskott (scolus). Huvud och nacksköld är olivgröna eller mörkbruna.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart ljusmott Observationer i  Sverige för svart ljusmott
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i landet lokalt i östra och nordöstra Skåne från Kivik, Ravlunda till Åhus och Kristianstadstrakten på främst öppna sandmarker med gles vegetation. I Blekinge är arten funnen på sand- gruslokaler med inslag av berghällar, på minst åtta förekomstområden i kustlandskapet på Listerlandet och Stärnö. I Småland förekommer den på sandåsarna i Högsby, Valåkra. På Öland och Gotland är arten mer utbredd och frekvent på öppna grus- och alvarmarker. Dessutom är arten uppgiven från Västergötland (Benander 1946) men såvitt känt ej funnen där på senare tid. I Danmark har däremot det svarta ljusmottet gått kraftigt tillbaka och klassas numera som sällsynt och mycket lokalt uppträdande. Arten är inte känd från Norge. I Finland förkommer arten i sydväst i lokala populationer. Arten är utbredd i Europa från Baltikum, Ryssland och söderut till Sydeuropa och österut mot Svarta Havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Svart ljusmott lever på mycket torra sandmarker med backtimjam (Thymus serphyllum) på Öland (Stora alvaret) och Gotland, samt har en känd lokal i östra Småland. Tidigare har arten även förekommit i Skåne, Blekinge och Västergötland, men inga fynd har gjorts de senaste tretti åren vilket indikerar att arten är nära att försvinna från fastlandet. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (23-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (8088-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (92-120) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Det svarta ljusmottet är dagaktiv i solsken men kommer också till ljus på natten. Den flyger i två generationer från mitten av maj till mitten av juni och från mitten av juli till mitten av augusti. Larven är polyfag och lever framför allt av timjan (Thymus serpyllum) och kungsmynta (Origanum vulgare) i spinn på undersidan av bladen. Andra värdväxter som enligt litteraturen kan utnyttjas är ängssalvia (Salvia pratensis) och åkermynta (Mentha arvensis).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· kungsmynta
· kungsmynta
· myntor
· myntor
· myskmadra
· myskmadra
· salvior
· salvior
· timjan
· timjan
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Crambidae, Släkte Pyrausta, Art Pyrausta nigrata (Scopoli, 1763) - svart ljusmott Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Svart ljusmott lever på mycket torra sandmarker med backtimjam (Thymus serphyllum) på Öland (Stora alvaret) och Gotland, samt har en känd lokal i östra Småland. Tidigare har arten även förekommit i Skåne, Blekinge och Västergötland, men inga fynd har gjorts de senaste tretti åren vilket indikerar att arten är nära att försvinna från fastlandet. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (23-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (8088-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (92-120) km². -2005. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Vingspann 13–18 mm. Honorna är genomsnittligt mindre än hanarna. Vingarnas är täckta av breda svarta vingfjäll och glest ovanpå dessa finns gulbruna avlånga vingfjäll som ger vingen en svartaktig glans. Dessa gulbruna fjäll har ofta hos äldre och slitna exemplar fallit bort. På fram- och bakvingen framträder vita böjda tvärband. På framvingarna syns en tydlig vit mittfläck och en vit smal bakkantsfläck närmare vingbasen som går ihop med en vit fläck på basen av bakvingens framkant. Det svarta ljusmottet är mycket typisk och lätt att känna igen. Den art som den mest liknar är gördelljusmott (Pyrausta cingulata) som också är svart med vita tvärlinjer på fram- och bakvingen men saknar den vita mittfläcken på framvingen och de vita fläckarna vid vingbasen. Larven varierar från grönt till brunt eller violett och är något mörkare på ryggsidan har svarta vårtliknande utskott (scolus). Huvud och nacksköld är olivgröna eller mörkbruna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart ljusmott

Länsvis förekomst och status för svart ljusmott baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart ljusmott

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i landet lokalt i östra och nordöstra Skåne från Kivik, Ravlunda till Åhus och Kristianstadstrakten på främst öppna sandmarker med gles vegetation. I Blekinge är arten funnen på sand- gruslokaler med inslag av berghällar, på minst åtta förekomstområden i kustlandskapet på Listerlandet och Stärnö. I Småland förekommer den på sandåsarna i Högsby, Valåkra. På Öland och Gotland är arten mer utbredd och frekvent på öppna grus- och alvarmarker. Dessutom är arten uppgiven från Västergötland (Benander 1946) men såvitt känt ej funnen där på senare tid. I Danmark har däremot det svarta ljusmottet gått kraftigt tillbaka och klassas numera som sällsynt och mycket lokalt uppträdande. Arten är inte känd från Norge. I Finland förkommer arten i sydväst i lokala populationer. Arten är utbredd i Europa från Baltikum, Ryssland och söderut till Sydeuropa och österut mot Svarta Havet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pyraloidea  
  • Familj
    Crambidae  
  • Underfamilj
    Pyraustinae  
  • Släkte
    Pyrausta  
  • Art
    Pyrausta nigrata(Scopoli, 1763) - svart ljusmott

Det svarta ljusmottet är dagaktiv i solsken men kommer också till ljus på natten. Den flyger i två generationer från mitten av maj till mitten av juni och från mitten av juli till mitten av augusti. Larven är polyfag och lever framför allt av timjan (Thymus serpyllum) och kungsmynta (Origanum vulgare) i spinn på undersidan av bladen. Andra värdväxter som enligt litteraturen kan utnyttjas är ängssalvia (Salvia pratensis) och åkermynta (Mentha arvensis).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Viktig)
· kungsmynta - Origanum vulgare (Har betydelse)
· myntor - Mentha (Har betydelse)
· myskmadra - Galium odoratum (Har betydelse)
· salvior - Salvia (Har betydelse)
· timjan - Thymus (Viktig)
De öppna sandiga miljöerna där arten förekommer, numera i begränsade populationer i Skåne och Småland, har minskat kraftigt under senare tid till följd av ändrad markanvändning som igenväxning, bebyggelse och annan exploatering. I Skåne har c:a 50 % av sandstäpps-områdena under den senaste 10-årsperioden försvunnit eller tappat sina naturvärden. Upphörande av trädesjordbruk på dessa magra marker och senare igenplantering och igenväxning är de främsta orsakerna liksom att det tidigare extensiva betet som tidigare förekom upphört. På några håll kan dock alltför intensivt fårbete vara förödande då värdväxterna betas ned alltför hårt. På Öland och Gotland kan också tilltagande igenväxning av lokaler ses på flera håll även om denna går långsammare än på fastlandet. Artens förekomstområden riskerar att bli mer fragmenterade i framtiden och utdöendeskulden att öka.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Artens livsmiljöer måste skyddas, vilket också gynnar en lång rad andra torrmarksspecialister bland djur och växter som förekommer i samma miljö. Röjning, i vissa fall anpassat extensivt bete och begränsningar i att exploatera värdefulla torrmarker, sandstäpper och sandåsar är viktiga inslag i upprättandet av skötselplaner. Artens förekomstområden behöver bättre dokumenteras särskilt i Skåne och Småland.

Benander, P. 1946. Microlepidoptera Sueciae. Förteckning over Sveriges småfjärilar. Opuscula Ent. 11: (1-2): 1–82.

Deurs, W. van. 1942. Pyralider. Danmarks Fauna Bd. 48. Goater, B. 1985. British Pyralid Moths. A Guide to their Identification. Harlwy Books. Hannemann, H.-J. 1964. Die Wickler (s.l.) (Cochylidae und Carposinidae), Die Zünslerartigen (Pyralidoidea). Die Tierwelt Deutschlands, 50. Teil.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe. A Distributional Checklist. Apollo Books.

Palm, E. 1986. Nordeuropas Pyralider. Danmarks Dyreliv Bind 3.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1987. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska Föreningen & Naturhistoriska Riksmuseet. Stockholm.

Tyler, T. 2003. Sandstäppens status vårvintern 2003. Botaniska notiser 136(4): 1–22.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pyraloidea  
  • Familj
    Crambidae  
  • Underfamilj
    Pyraustinae  
  • Släkte
    Pyrausta  
  • Art
    Pyrausta nigrata, (Scopoli, 1763) - svart ljusmott
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.