Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart mulmblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Chalcosyrphus nigripes
Svart mulmblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt liten, helt svart och måttligt långsträckt art med kraftigt förtjockade lår. Förefaller vara knuten till mosaiklandskap av gammal skog och våtmarker i norra Norrland och övriga fjällnära områden.

Honan av denna art är inte beskriven, och något fynd har inte kunnat spåras. Nedanstående beskrivning avser därför endast hanen.
Längd 8-11 mm. Ögonen är sammanstötande längs en sträcka som överstiger ögontriangelns höjd. Ryggskölden, sidoplåtarna och skutellen är glänsande svarta med ljusgul behåring. Bakkroppen är helsvart med metallglänsande band (som kan vara avbrutna i mitten) på tergit 2-4. Den är relativt kort och bred, med parallella sidor och svagt antydd midja. Vingarnas tvärribbor saknar skuggning. Benen är vanligen helt svarta; dock kan lårspetsarna och skenbensbaserna vara gulaktiga. Baklåren är krökta och kraftigt förtjockade, främst i mitten och närmast översidan. Deras lårringar har åtskilliga små borst på undersidan.
Arten är mycket lik Chalcosyrphus jacobsoni och Xylota suecica. Alla tre är lika stora och har helsvart bakkropp med metallglänsande band eller fläckar på tergit 2-4. C. jacobsoni har dock bara måttligt förtjockade baklår samt gulaktiga fötter och skenbensbaser. Xylota suecica har inte förtjockade baklår, och enbart kort behåring på metasternum. Även honan av svart mulmblomfluga kan förmodas likna C. jacobsoni, men ha kraftigare förtjockade baklår.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart mulmblomfluga Observationer i  Sverige för svart mulmblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svart mulmblomfluga är en extremt sällan påträffad art. Dess ursprungliga utbredningsområde i Sverige är stort, men numera har den troligen synnerligen lokala förekomster. Det senaste svenska fyndet utgörs av en hane påträffad på Kallkällsmyren nära Jokkmokk i Lule lappmark 1978. Sedan får man gå tillbaka till 1928, då ett par fynd gjordes vid Jörn i Västerbotten. Under mitten av 1800-talet gjordes åtminstone sex fynd i Norrbotten och Lycksele lappmark, och troligen gjordes även ett fynd i Dalafjällen. Därmed finns totalt ungefär tio kända svenska fynd. I övriga Norden finns endast äldre fynd från mellersta Finland (Kainuu). Inga fynd är kända från övriga Europa. Världsutbredningen omfattar även nordvästra Sibirien (Jakutien) och kustområdet längs Stilla havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Svart mulmblomfluga är känd i ett tiotal exemplar. Från 1800-talet finns åtminstone sex belägg från Norrbotten och Lappland (Lycksele och trol. Åsele och/eller Lule lpm). Därefter har arten endast påträffats i Västerbotten (Jörn 1928) och Lule lappmark (Jokkmokk, Kallkällsmyren 1978). Arten lever i boreala skogar av sumpig och naturskogsartad karaktär. Släktets larver lever normalt på savande lövträd eller under död bark i savansamlingar mm, ev. även på gran och tall. Skogsbrukåtgärder som medför avvattning och liten andel gamla träd och död ved torde vara det största hotet. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (1-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (1000-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (4-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Svart mulmblomfluga förekommer hos oss i nordliga och fjällnära skogar med mycket död ved samt ett betydande inslag av gamla björkar, tallar och granar. Sannolikt kräver arten skogar med lång kontinuitet som ingår i mosaiklandskap med myrar och andra fuktiga marker. Flygtiden varar i Sverige åtminstone från mitten av juni till mitten av juli. Larverna utvecklas i utsipprande sav på lövträd, eller i savansamlingar under död bark etc. Det är troligt att utvecklingen sker i gamla björkar under nedbrytning, kanske även i granar och tallar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Chalcosyrphus, Art Chalcosyrphus nigripes (Zetterstedt, 1838) - svart mulmblomfluga Synonymer kraftig mulmblomfluga

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Svart mulmblomfluga är känd i ett tiotal exemplar. Från 1800-talet finns åtminstone sex belägg från Norrbotten och Lappland (Lycksele och trol. Åsele och/eller Lule lpm). Därefter har arten endast påträffats i Västerbotten (Jörn 1928) och Lule lappmark (Jokkmokk, Kallkällsmyren 1978). Arten lever i boreala skogar av sumpig och naturskogsartad karaktär. Släktets larver lever normalt på savande lövträd eller under död bark i savansamlingar mm, ev. även på gran och tall. Skogsbrukåtgärder som medför avvattning och liten andel gamla träd och död ved torde vara det största hotet. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (1-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (1000-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (4-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
En relativt liten, helt svart och måttligt långsträckt art med kraftigt förtjockade lår. Förefaller vara knuten till mosaiklandskap av gammal skog och våtmarker i norra Norrland och övriga fjällnära områden.

Honan av denna art är inte beskriven, och något fynd har inte kunnat spåras. Nedanstående beskrivning avser därför endast hanen.
Längd 8-11 mm. Ögonen är sammanstötande längs en sträcka som överstiger ögontriangelns höjd. Ryggskölden, sidoplåtarna och skutellen är glänsande svarta med ljusgul behåring. Bakkroppen är helsvart med metallglänsande band (som kan vara avbrutna i mitten) på tergit 2-4. Den är relativt kort och bred, med parallella sidor och svagt antydd midja. Vingarnas tvärribbor saknar skuggning. Benen är vanligen helt svarta; dock kan lårspetsarna och skenbensbaserna vara gulaktiga. Baklåren är krökta och kraftigt förtjockade, främst i mitten och närmast översidan. Deras lårringar har åtskilliga små borst på undersidan.
Arten är mycket lik Chalcosyrphus jacobsoni och Xylota suecica. Alla tre är lika stora och har helsvart bakkropp med metallglänsande band eller fläckar på tergit 2-4. C. jacobsoni har dock bara måttligt förtjockade baklår samt gulaktiga fötter och skenbensbaser. Xylota suecica har inte förtjockade baklår, och enbart kort behåring på metasternum. Även honan av svart mulmblomfluga kan förmodas likna C. jacobsoni, men ha kraftigare förtjockade baklår.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart mulmblomfluga

Länsvis förekomst och status för svart mulmblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart mulmblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svart mulmblomfluga är en extremt sällan påträffad art. Dess ursprungliga utbredningsområde i Sverige är stort, men numera har den troligen synnerligen lokala förekomster. Det senaste svenska fyndet utgörs av en hane påträffad på Kallkällsmyren nära Jokkmokk i Lule lappmark 1978. Sedan får man gå tillbaka till 1928, då ett par fynd gjordes vid Jörn i Västerbotten. Under mitten av 1800-talet gjordes åtminstone sex fynd i Norrbotten och Lycksele lappmark, och troligen gjordes även ett fynd i Dalafjällen. Därmed finns totalt ungefär tio kända svenska fynd. I övriga Norden finns endast äldre fynd från mellersta Finland (Kainuu). Inga fynd är kända från övriga Europa. Världsutbredningen omfattar även nordvästra Sibirien (Jakutien) och kustområdet längs Stilla havet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Chalcosyrphus  
  • Art
    Chalcosyrphus nigripes(Zetterstedt, 1838) - svart mulmblomfluga
    Synonymer
    kraftig mulmblomfluga

Svart mulmblomfluga förekommer hos oss i nordliga och fjällnära skogar med mycket död ved samt ett betydande inslag av gamla björkar, tallar och granar. Sannolikt kräver arten skogar med lång kontinuitet som ingår i mosaiklandskap med myrar och andra fuktiga marker. Flygtiden varar i Sverige åtminstone från mitten av juni till mitten av juli. Larverna utvecklas i utsipprande sav på lövträd, eller i savansamlingar under död bark etc. Det är troligt att utvecklingen sker i gamla björkar under nedbrytning, kanske även i granar och tallar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Storskaligt skogsbruk och minskande andel gamla träd och död ved torde vara det största hotet. Även påverkan på hydrologi kan utgöra ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas. Dess ekologi, status och hotbild bör klarläggas.
Namngivning: Chalcosyrphus nigripes (Zetterstedt, 1838). Originalbeskrivning: Xylota nigripes. Insecta Lapponica: 585.
Etymologi: nigripes = svartfotad; niger (lat.) = svart; pes (lat.) = fot.
Uttal: [Kalkos´yrfus nígripes]

Andersson, H. 1988. De svenska Xylotini-arterna (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 109: 129–137.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 1997. Efterlysta, ovanliga, förbisedda och några andra intressanta norrländska blomflugor (Diptera, Syrphidae). Natur i Norr 16: 69–94.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Boheman, C.H. 1844. Resa i Lappland. Öfv. KVA förhandl. 1 årg.: 95–105.

Engelmark, R. & Engelmark, T.-B. 1989. Den calyptrata flugfaunan (Diptera, Calyptratae) på tre myrar vid Jokkmokk i Lule lappmark. Entomologisk tidskrift 110: 81–95.

Gaunitz, S. 1947. Notizen über die Gattung Zelima (Dipt. Syrphidae). Opusc. ent.12: 81–84.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Hippa, H. 1968. Classification of the palaearctic species of the genera Xylota Meigen and Xylotomima Shannon (Dipt., Syrphidae). Ann. ent. Fenn. 34: 179–197.

Hippa, H. 1978. Classification of Xylotini (Diptera, Syrphidae). Acta Zool. Fennica 156. Helsinki.

Ringdahl, O. 1943. Bidrag till kännedomen om de svenska Zelima-(Xylota) arterna(Diptera: Syrphidae). Opusc. ent. 8: 19–23.

Ringdahl, O. (opubl.). Katalog över Sveriges Diptera Syrphidae. Manuskript. Ent. Mus. Lund 1954.

Rotheray, G.E. 1993. Colour Guide to Hoverfly Larvae (Dipterea, Syrphidae). Dipterists Digest 9.

Stackelberg, A.A. in Bei-Benko, G. Ya. 1988: Keys to the Insects of the European Part of the USSR, Volume V, Diptera and Siphonaptera, Part II: 147. Amarind Publishing Co. New Delhi.

Violovith, N.A. 1983. Sibirian Syrphidae. Transl. Inst. v.Tax. Zoöl. Univ. van Amsterdam 43.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor. Cyclorapha. Entomologisk tidskrift 30: 1–86.

Zetterstedt, J.W. 1838. Insecta lapponica. Sectio Tertia. Diptera. Lipsiae. Columna 477–868.

Zetterstedt, J.W. 1849. Diptera Scandinaviae. VIII.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Chalcosyrphus  
  • Art
    Chalcosyrphus nigripes, (Zetterstedt, 1838) - svart mulmblomfluga
    Synonymer
    kraftig mulmblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).