Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart vedblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Xylota suecica
Svart vedblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt liten, helsvart art med jämnsmala baklår. Påträffas i norra Sverige i mosaiklandskap av myr- och skogsmark samt i fjällnära skogar.

Längd 8-11 mm. Hanens ögon sammanstötande. Honans panna med ett relativt smalt, i mitten nästan avbrutet puderband. Ryggsköld svart, med övervägande brun till svart (längst fram dock ljus) behåring; hos hanen kort och utstående, hos honan mycket kort och mer åtliggande. Skutell svart. Mellankroppens sidor svarta, med ljus behåring. Bakkroppen är hos båda könen oval och svart. På tergit 2 och 3 finns blanka trekantiga, metalliskt blåglänsande parfläckar. De blanka partierna har ljus behåring (vid hörnen på tergit 2 och 3 utstående, i övrigt åtliggande); övriga partier har åtliggande mörk behåring. Tergit 4 är helt svartglänsande. Hanens bakkroppsspets är ljushårig med några spridda svarta hår. Vingarna är relativt klara, och bakre basalcellen är helt täckt av mikrohår. Benen är så gott som helt svarta; dock kan skenbenen vara mer eller mindre bruna i upp till inre tredjedelen. Hanens bakre lårring har en antydan till sporre. Baklåren är inte nämnvärt förtjockade. Femuralområdet på deras översida omfattar ca 60 % av lårets längd. Det täcks av utstående, ljusa och relativt korta hår med inslag av ett fåtal lite längre hår närmast basen. Baklårets undersida har en rad av svarta borst som blir kraftigare mot spetsen.
Arten är extremt lik Chalcosyrphus jacobsoni och C. nigripes, men dessa arter har både korta och långa hår på bukplåten mellan mellan- och bakhöfterna (metasternum). Den extrema likheten, i kombination med arternas sällsynthet, har bidragit till att Xylota suecica inte skiljdes ut förrän 1943. I fält påminner speciellt honan genom sin något ovala bakkropp även om svarta arter i släktet Cheilosia.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart vedblomfluga Observationer i  Sverige för svart vedblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige påträffas svart vedblomfluga ganska sällsynt i norra Norrland. Drygt ett tiotal fynd under det senaste decenniet tyder dock på att arten tidigare i viss mån har varit förbisedd. Det finns dessutom fyra jämtländska fynd från perioden 1925-1972, och åtminstone fyra fynd från mitten av 1800-talet. I Pasvikdalen i norra Norge (norr om 69° N) har sju hanar och en hona påträffats. Från Finland finns tre äldre fynd från Muonio (Enontekis lappmark, 68° N) och ett från Soumussalmi (Kajanaland, 65° N) samt några fynd från trakten kring Rovaniemi (Norra Österbotten, 66,5° N) som gjordes under perioden 1974-76 i samband med studier av insekter som pollinerar hjortron. Dessutom finns sydligare fynd från Södra Savolax. I övriga Europa förekommer arten bara i norra Ryssland, bl.a. på Kolahalvön. Världsutbredningen omfattar även Sibirien fram till Stilla havet.
Ringdahl fann arten i Jämtland 1925 och 1932, den återfanns där 1971 och 1972. Senaste fynden är från Västerbotten och Norrbotten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Från 1800-talet finns åtminstone fyra fynd från Norrbotten och Lappland. Ringdahl fann den i Jämtland 1925 och 1932, den återfanns där 1971 och 1972. Därefter påträffad i Pite och Lule lpm samt Norrbotten (Granlandet 2003), en orörd myr- och skogsmosaik. Av fynden att döma sällsynt, men tidigare ev. vidsträckt förekommande i boreala skogar. Larvens biologi okänd men släktets arter är knuten till gamla träd eller död ved. Arten förekommer i fjällnära barrskogar samt i orörd myr- och skogsmosaik med tall, gran och björk. Den torde ha missgynnats av produktionsskogsbruk (skogsavvattning, ett nät av skogsvägar och minskad andel gamla träd och död ved). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Svart vedblomfluga förekommer i fjällnära barrskogar samt i orörda nordliga mosaiklandskap av myr- och skogsmarker som har inslag av gamla tallar, gran, dvärgbjörk och gråal. Den klarar av ett kontinentalt arktiskt klimat med plötsliga förändringar i vädret från dag till dag. Mycket lite är känt om artens biologi. Flugan har dock setts besöka blommor av smörblomma Ranunculus acris och hjortron Rubus chamaemorus. Flygtiden sträcker sig från andra halvan av juni till åtminstone slutet av juli. Larven har ännu inte påträffats.
De norska exemplaren togs norr om 69.e breddgraden i mosaik av tallskog, myrar och sjöar bl a på blombesök på Ranunculus acris och hjortron Rubus chamaemorus från slutet av juni till slutet på juli. Även de finska fynden synes härröra från myr- och skogsmosaikområden vid polcirkeln och norrut med inslag av mycket dvärgbjörk Betula nana och gråal Alnus incana. De besökte även här i juni/juli blommor av hjortron. Släktets larver lever i anslutning till döda eller gamla träd och beroende på art i röthål, död ved, savrinningar under bark mm. Artens larv är inte beskriven. Artens svarta färg kan tyda på att den gynnas av skogsbränder.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Xylota, Art Xylota suecica (Ringdahl, 1943) - svart vedblomfluga Synonymer Xylota suecia (Ringdahl, 1943), svensk vedblomfluga, nordisk träblomfluga

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Från 1800-talet finns åtminstone fyra fynd från Norrbotten och Lappland. Ringdahl fann den i Jämtland 1925 och 1932, den återfanns där 1971 och 1972. Därefter påträffad i Pite och Lule lpm samt Norrbotten (Granlandet 2003), en orörd myr- och skogsmosaik. Av fynden att döma sällsynt, men tidigare ev. vidsträckt förekommande i boreala skogar. Larvens biologi okänd men släktets arter är knuten till gamla träd eller död ved. Arten förekommer i fjällnära barrskogar samt i orörd myr- och skogsmosaik med tall, gran och björk. Den torde ha missgynnats av produktionsskogsbruk (skogsavvattning, ett nät av skogsvägar och minskad andel gamla träd och död ved). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En relativt liten, helsvart art med jämnsmala baklår. Påträffas i norra Sverige i mosaiklandskap av myr- och skogsmark samt i fjällnära skogar.

Längd 8-11 mm. Hanens ögon sammanstötande. Honans panna med ett relativt smalt, i mitten nästan avbrutet puderband. Ryggsköld svart, med övervägande brun till svart (längst fram dock ljus) behåring; hos hanen kort och utstående, hos honan mycket kort och mer åtliggande. Skutell svart. Mellankroppens sidor svarta, med ljus behåring. Bakkroppen är hos båda könen oval och svart. På tergit 2 och 3 finns blanka trekantiga, metalliskt blåglänsande parfläckar. De blanka partierna har ljus behåring (vid hörnen på tergit 2 och 3 utstående, i övrigt åtliggande); övriga partier har åtliggande mörk behåring. Tergit 4 är helt svartglänsande. Hanens bakkroppsspets är ljushårig med några spridda svarta hår. Vingarna är relativt klara, och bakre basalcellen är helt täckt av mikrohår. Benen är så gott som helt svarta; dock kan skenbenen vara mer eller mindre bruna i upp till inre tredjedelen. Hanens bakre lårring har en antydan till sporre. Baklåren är inte nämnvärt förtjockade. Femuralområdet på deras översida omfattar ca 60 % av lårets längd. Det täcks av utstående, ljusa och relativt korta hår med inslag av ett fåtal lite längre hår närmast basen. Baklårets undersida har en rad av svarta borst som blir kraftigare mot spetsen.
Arten är extremt lik Chalcosyrphus jacobsoni och C. nigripes, men dessa arter har både korta och långa hår på bukplåten mellan mellan- och bakhöfterna (metasternum). Den extrema likheten, i kombination med arternas sällsynthet, har bidragit till att Xylota suecica inte skiljdes ut förrän 1943. I fält påminner speciellt honan genom sin något ovala bakkropp även om svarta arter i släktet Cheilosia.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart vedblomfluga

Länsvis förekomst och status för svart vedblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart vedblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffas svart vedblomfluga ganska sällsynt i norra Norrland. Drygt ett tiotal fynd under det senaste decenniet tyder dock på att arten tidigare i viss mån har varit förbisedd. Det finns dessutom fyra jämtländska fynd från perioden 1925-1972, och åtminstone fyra fynd från mitten av 1800-talet. I Pasvikdalen i norra Norge (norr om 69° N) har sju hanar och en hona påträffats. Från Finland finns tre äldre fynd från Muonio (Enontekis lappmark, 68° N) och ett från Soumussalmi (Kajanaland, 65° N) samt några fynd från trakten kring Rovaniemi (Norra Österbotten, 66,5° N) som gjordes under perioden 1974-76 i samband med studier av insekter som pollinerar hjortron. Dessutom finns sydligare fynd från Södra Savolax. I övriga Europa förekommer arten bara i norra Ryssland, bl.a. på Kolahalvön. Världsutbredningen omfattar även Sibirien fram till Stilla havet.
Ringdahl fann arten i Jämtland 1925 och 1932, den återfanns där 1971 och 1972. Senaste fynden är från Västerbotten och Norrbotten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Xylota  
  • Art
    Xylota suecica(Ringdahl, 1943) - svart vedblomfluga
    Synonymer
    Xylota suecia (Ringdahl, 1943)
    svensk vedblomfluga
    nordisk träblomfluga

Svart vedblomfluga förekommer i fjällnära barrskogar samt i orörda nordliga mosaiklandskap av myr- och skogsmarker som har inslag av gamla tallar, gran, dvärgbjörk och gråal. Den klarar av ett kontinentalt arktiskt klimat med plötsliga förändringar i vädret från dag till dag. Mycket lite är känt om artens biologi. Flugan har dock setts besöka blommor av smörblomma Ranunculus acris och hjortron Rubus chamaemorus. Flygtiden sträcker sig från andra halvan av juni till åtminstone slutet av juli. Larven har ännu inte påträffats.
De norska exemplaren togs norr om 69.e breddgraden i mosaik av tallskog, myrar och sjöar bl a på blombesök på Ranunculus acris och hjortron Rubus chamaemorus från slutet av juni till slutet på juli. Även de finska fynden synes härröra från myr- och skogsmosaikområden vid polcirkeln och norrut med inslag av mycket dvärgbjörk Betula nana och gråal Alnus incana. De besökte även här i juni/juli blommor av hjortron. Släktets larver lever i anslutning till döda eller gamla träd och beroende på art i röthål, död ved, savrinningar under bark mm. Artens larv är inte beskriven. Artens svarta färg kan tyda på att den gynnas av skogsbränder.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Arten har sannolikt påverkats negativt av modernt produktionsskogsbruk (liten andel gamla träd och död ved, skogsavvattning mm). Långsiktigt torde även ett något varmare klimat utgöra ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Artens utbredning och biologi behöver utforskas innan konkreta förslag kan lämnas.
Namngivning: Xylota suecica (Ringdahl, 1943). Originalbeskrivning: Zelima suecica. Opusc. Entomol. 8: 23.
Etymologi: suecica (lat.) = svensk.
Uttal: [Ksylóta svésica]

Andersson, H. 1988. De svenska Xylotini-arterna (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 109: 129–137.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 1997. Efterlysta, ovanliga, förbisedda och några andra intressanta norrländska blomflugor (Diptera, Syrphidae). Natur i Norr 16: 69–94.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Hippa, H. 1968. Classification of the palaearctic species of the genera Xylota Meigen and Xylotomima Shannon (Dipt., Syrphidae). Ann. ent. Fenn. 34:179–197.

Hippa, H. 1972. Some species of Syrphidae (Diptera) new to the Finnish fauna. Ann. ent. Fenn. 38: 187–189.

Hippa, H. 1978. Classification of Xylotini (Diptera, Syrphidae). Acta Zool. Fennica No. 156. Helsinki.

Hippa, H., Koponen, S. & Osmonen, O. 1981. Flower visitors to the cloudberry (Rubus chamaemorum L.) in northern Fennoscandia. Kevo Subarctic Res. Stat 17: 44–54.

Hippa, H., Koponen, S. & Osmonen, O. 1981. Pollen transport and pollinating efficiency of flower visitors to the cloudberry (Rubus chamaemorus L.) in northern Fennoscandia. Kevo Subarctic Res. Stat 17: 58–66.

Ringdahl, O. 1943. Bidrag till kännedomen om de svenska Zelima-(Xylota) arterna (Diptera: Syrphidae). Opusc. ent. 8: 19–23.

Ringdahl, O. 1951. Flugor från Lapplands, Jämtlands och Härjedalens fjälltrakter (Diptera Brachycera). Opusc. ent. 16: 113–186.

Ringdahl, O. 1954. Katalog över Sveriges Diptera Syrphidae. Opublicerat manuskript. Ent. Mus. Lund.

Nielsen, T.R. 1998. Hoverflies (Dipt., Syrphidae) in the arctic Pasvik valley, Norway. Fauna norv. Ser. B 45: 83–92.

Nielsen, T.R. 1999. Check-list and distribution maps of Norwegian Hoverflies, with description of Platycheirus laskai nov. sp. (Diptera, Syrphidae). Norsk Institutt for Naturforskning. Fagrapport 035.

Speight, M.C.D. 1989. The Council of Europe and the Conservation of Diptera. Diptera Digest 2: 3–7.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1921. Contributions à la faune des Syrphides (Diptera) du gouvernement de Jakutsk. Russk. ent. Obozr. 17 (1917-1921):139-143 (på ryska)

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II: 11–147. Amarind Publishing Co. New Delhi.

Violovith, N.A. 1983. Sibirian Syrphidae. Transl. Inst. v.Tax. Zoöl. Univ. van Amsterdam 43.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Xylota  
  • Art
    Xylota suecica, (Ringdahl, 1943) - svart vedblomfluga
    Synonymer
    Xylota suecia (Ringdahl, 1943)
    svensk vedblomfluga
    nordisk träblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).