Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartbent hårmygga

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Bibio fulvicollis
Svartbent hårmygga Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arterna i familjen Bibionidae är mestadels svarta, håriga myggor med ett påfallande fluglikt utseende, bastant kroppsbyggnad och robusta ben som i flykten hänger ned under kroppen på ett typiskt sätt. De liknar på detta sätt en del dansflugor Empididae. Den största delen av tiden tillbringar de dock stillasittande eller krypande på vegetationen. Smalbenen har typiska, framträdande utskott i spetsen. Hanarna har stora ögon som upptar nästan hela huvudet (holoptiska), antennerna är infästa nedanför dessa vid munkanten. Hanarnas ögon har också två tydligt åtskilda delar, en med stora facetter och en med små. Honorna har små, vitt åtskilda ögon och huvudet är i och med detta mycket mindre och smalare. Bibio fulvicollis har en kroppslängd på 5 mm. Antennerna har sex segment. Hanens mellankropp är skinande svart med svarta hår, honans är rostfärgad med tre svarta ränder. Hanens vingar är vitaktiga alltigenom med svarta ribbor i framdelen och färglösa i bakdelen, medan honans vingar är gråaktiga med mörkbruna bakre ribbor. Vingfläcken är hos hanen välutvecklad och rostbrun, hos honan svart. Extremitetskaraktärer: hanens första bakfotsled är cylindrisk och lätt vidgad i bakre delen, honans lårben/femora är rostfärgade medan smalben/tibier och fotleder/tarser är svarta. Larverna är cylindriska och har små utväxter på kroppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för svartbent hårmygga Observationer i  Sverige för svartbent hårmygga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det totala utbredningsområdet omfattar Sverige, Norge, Finland, Baltikum och de västra delarna av Ryssland. Arten är dock funnen även i Schweiz. Fram till 1950 finns många svenska fynd, från Skåne till Torne lappmark men i modern tid finns endast ett svenskt fynd, i Dalarna (Orsa, Sandhed 1978), där den påträffades i ett ålderdomligt kulturlandskap på näringsfattig ängsmark. Arten är dock dåligt eftersökt och kan därför vara vanligare än vad vi känner till. Det är emellertid inte osannolikt att igenväxningen och nedläggning av ängsmarker kan ha missgynnat arten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Tidigare vidsträckt utbredning med många fynd fram till 1950 från Skåne till Torne lpm. Endast ett fynd från Dalarna (Orsa, Sandhed 1978) i ett ålderdomligt kulturlandskap antyder att arten kan finnas kvar. Arten är ängsmarkslevande vilket gör fortsatt minskning sannolik. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (2-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (100-250000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
B. fulvicollis uppges leva på ängsmarker. I övrigt är artens ekologi är mycket dåligt känd och följande uppgifter gäller familjen Bibionidae som helhet. Det kan alltså inte uteslutas att B. fulvicollis avviker i något avseende från dessa beteenden. Parningen inleds i luften men när hane och hona funnit varandra fortsätter processen i vegetationen. Äggen läggs i fuktig jord eller bland döda växter. Larverna lever sedan av multnande växtdelar. De lever ofta tätt tillsammans i en klunga. Liksom alla tvåvingar genomgår de fullständig förvandling. Övervintring sker som nästan färdigutvecklad larv. På våren sker sedan förpuppning i marken eller bland växtdelar. Många arter har synkroniserad kläckning och förekommer då i stora mängder.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Bibionidae (hårmyggor), Släkte Bibio, Art Bibio fulvicollis Gimmerthal, 1842 - svartbent hårmygga Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Tidigare vidsträckt utbredning med många fynd fram till 1950 från Skåne till Torne lpm. Endast ett fynd från Dalarna (Orsa, Sandhed 1978) i ett ålderdomligt kulturlandskap antyder att arten kan finnas kvar. Arten är ängsmarkslevande vilket gör fortsatt minskning sannolik. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (2-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (100-250000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Arterna i familjen Bibionidae är mestadels svarta, håriga myggor med ett påfallande fluglikt utseende, bastant kroppsbyggnad och robusta ben som i flykten hänger ned under kroppen på ett typiskt sätt. De liknar på detta sätt en del dansflugor Empididae. Den största delen av tiden tillbringar de dock stillasittande eller krypande på vegetationen. Smalbenen har typiska, framträdande utskott i spetsen. Hanarna har stora ögon som upptar nästan hela huvudet (holoptiska), antennerna är infästa nedanför dessa vid munkanten. Hanarnas ögon har också två tydligt åtskilda delar, en med stora facetter och en med små. Honorna har små, vitt åtskilda ögon och huvudet är i och med detta mycket mindre och smalare. Bibio fulvicollis har en kroppslängd på 5 mm. Antennerna har sex segment. Hanens mellankropp är skinande svart med svarta hår, honans är rostfärgad med tre svarta ränder. Hanens vingar är vitaktiga alltigenom med svarta ribbor i framdelen och färglösa i bakdelen, medan honans vingar är gråaktiga med mörkbruna bakre ribbor. Vingfläcken är hos hanen välutvecklad och rostbrun, hos honan svart. Extremitetskaraktärer: hanens första bakfotsled är cylindrisk och lätt vidgad i bakre delen, honans lårben/femora är rostfärgade medan smalben/tibier och fotleder/tarser är svarta. Larverna är cylindriska och har små utväxter på kroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartbent hårmygga

Länsvis förekomst och status för svartbent hårmygga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartbent hårmygga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det totala utbredningsområdet omfattar Sverige, Norge, Finland, Baltikum och de västra delarna av Ryssland. Arten är dock funnen även i Schweiz. Fram till 1950 finns många svenska fynd, från Skåne till Torne lappmark men i modern tid finns endast ett svenskt fynd, i Dalarna (Orsa, Sandhed 1978), där den påträffades i ett ålderdomligt kulturlandskap på näringsfattig ängsmark. Arten är dock dåligt eftersökt och kan därför vara vanligare än vad vi känner till. Det är emellertid inte osannolikt att igenväxningen och nedläggning av ängsmarker kan ha missgynnat arten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Bibionoidea  
  • Familj
    Bibionidae - hårmyggor 
  • Släkte
    Bibio  
  • Art
    Bibio fulvicollisGimmerthal, 1842 - svartbent hårmygga

B. fulvicollis uppges leva på ängsmarker. I övrigt är artens ekologi är mycket dåligt känd och följande uppgifter gäller familjen Bibionidae som helhet. Det kan alltså inte uteslutas att B. fulvicollis avviker i något avseende från dessa beteenden. Parningen inleds i luften men när hane och hona funnit varandra fortsätter processen i vegetationen. Äggen läggs i fuktig jord eller bland döda växter. Larverna lever sedan av multnande växtdelar. De lever ofta tätt tillsammans i en klunga. Liksom alla tvåvingar genomgår de fullständig förvandling. Övervintring sker som nästan färdigutvecklad larv. På våren sker sedan förpuppning i marken eller bland växtdelar. Många arter har synkroniserad kläckning och förekommer då i stora mängder.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Igenväxning och nedläggning av ängsmarker kan ha missgynnat arten men om så verkligen är fallet vet vi inte.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Inventering av gamla fyndlokaler vore ett naturligt första steg för att klarlägga artens nuvarande status. Om populationer påträffas bör artens ekologi också undersökas för att öka kunskapen om dess miljökrav.

http://www.faunaeur.org/full_results.php?id=129804 http://no.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5rmygg

Krivosheina, N.P. In Bei-Bienko 1989: Keys to the insects of the European part of the USSR. Volume V:1, 667–682, Bibionidae.

Skartveit, J. 1995. Distribution and flightperiods of Bibio Geoffroy, 1762 species (Diptera, Bibionidae) in Norway. Fauna Norvegica B 42 (2): 83–112.

Skartveit, J. 1996. Distribution and flightperiods of Norwegian Dilophus Meigen, 1803 (Diptera Bibionidae), with a key to species. Fauna Norvegica. Serie B, Norwegian Journal of Entomology. 43(1): 35–46.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Bjelke & Ingemar Struwe 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Bibionoidea  
  • Familj
    Bibionidae - hårmyggor 
  • Släkte
    Bibio  
  • Art
    Bibio fulvicollis, Gimmerthal, 1842 - svartbent hårmygga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Bjelke & Ingemar Struwe 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.