Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartgrön spindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius atrovirens
Svartgrön spindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svartgrön spindling är en ganska karaktäristisk och vacker spindling tillhörande undersläktet Phlegmacium. Hatten är ganska mörk, glänsande olivgrön till olivbrun och mycket slemmig i fuktigt väder. Foten är ljusare gröngul, men har ett mörkt olivbrunt velum på kanten av bulben. Lamellerna är täta och gröngula. Köttet är ljusgult och har en ganska stark och stickande lukt.
Utbredning
Länsvis förekomst för svartgrön spindling Observationer i  Sverige för svartgrön spindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna art förekommer i Sverige huvudsakligen på Gotland, där den dock förefaller att finnas på många lokaler. Därutöver är den funnen i Böda på norra Öland. 32 kända aktuella lokaler i landet (2005). Iögonfallande lätt identifierbar art som luktar peppar. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 1 000-1 500 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. slutavverkningar. Minskningen bedöms fortgå framöver. I övriga Nordeuropa är den veterligen bara känd från Ösel i Estland, som har en natur liknande Gotlands. Den finns också i Mellaneuropas barrskogsområden, främst på relativt höga nivåer i Alperna, Schwarzwald, Karpaterna, Jurabergen etc. Den är dock inte särskilt vanlig där och är uppförd som sårbar på den tyska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med gran och tall i ängsgranskog och barrblandskog på kalkrik mark. Iögonfallande och lätt identifierbar art som är välkänd. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsätta minska p.g.a. slutavverkningar av äldre kalkbarrskogar.Förefaller ha svårt att återetableras efter kalavverkning. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (700-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (35-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (25556-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (140-400) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med tall, gran och silvergran i tallskog och ängsgranskog på kalkrik mark. I Mellaneuropa anges den vara bunden till silvergran Abies alba. I norra Europa växer den dock med vanlig gran. Det är inte känt om den är beroende av tillgång på äldre skog. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
· silvergran
· silvergran
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius atrovirens Kalchbr. - svartgrön spindling Synonymer mörkgrön spindelskivling

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran och tall i ängsgranskog och barrblandskog på kalkrik mark. Iögonfallande och lätt identifierbar art som är välkänd. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsätta minska p.g.a. slutavverkningar av äldre kalkbarrskogar.Förefaller ha svårt att återetableras efter kalavverkning. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (700-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (35-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (25556-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (140-400) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Svartgrön spindling är en ganska karaktäristisk och vacker spindling tillhörande undersläktet Phlegmacium. Hatten är ganska mörk, glänsande olivgrön till olivbrun och mycket slemmig i fuktigt väder. Foten är ljusare gröngul, men har ett mörkt olivbrunt velum på kanten av bulben. Lamellerna är täta och gröngula. Köttet är ljusgult och har en ganska stark och stickande lukt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartgrön spindling

Länsvis förekomst och status för svartgrön spindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartgrön spindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna art förekommer i Sverige huvudsakligen på Gotland, där den dock förefaller att finnas på många lokaler. Därutöver är den funnen i Böda på norra Öland. 32 kända aktuella lokaler i landet (2005). Iögonfallande lätt identifierbar art som luktar peppar. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 1 000-1 500 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. slutavverkningar. Minskningen bedöms fortgå framöver. I övriga Nordeuropa är den veterligen bara känd från Ösel i Estland, som har en natur liknande Gotlands. Den finns också i Mellaneuropas barrskogsområden, främst på relativt höga nivåer i Alperna, Schwarzwald, Karpaterna, Jurabergen etc. Den är dock inte särskilt vanlig där och är uppförd som sårbar på den tyska rödlistan.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius atrovirensKalchbr. - svartgrön spindling
    Synonymer
    mörkgrön spindelskivling

Bildar mykorrhiza med tall, gran och silvergran i tallskog och ängsgranskog på kalkrik mark. I Mellaneuropa anges den vara bunden till silvergran Abies alba. I norra Europa växer den dock med vanlig gran. Det är inte känt om den är beroende av tillgång på äldre skog. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· silvergran - Abies alba (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Intensivt skogsbruk med kalavverkning missgynnar troligen arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens ståndortskrav behöver utredas bättre. I väntan på mer kunskap bör artens kända växtplatser hävdas försiktigt och eventuella avverkningar bör ske skonsamt med bibehållande av ett slutet trädskikt.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1992. Cortinarius, Flora Photographica. Blad B27. Härnösand. (BILD)

Dähncke, R.M. & Dähncke, S.M. 1979. 700 Pilze in Farbfotos. AT Verlag, Aarau. (BILD)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius atrovirens, Kalchbr. - svartgrön spindling
    Synonymer
    mörkgrön spindelskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.