Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svarthalsad horndyvel

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Onthophagus gibbulus
Svarthalsad horndyvel Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 8–15 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart. Täckvingarna är ljust gulbruna med oregelbundet spridda svarta fläckar, vilka ibland flyter samman så att täckvingarna blir nästan helt svarta.
Utbredning
Länsvis förekomst för svarthalsad horndyvel Observationer i  Sverige för svarthalsad horndyvel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Arten är endast känd från Skåne och med säkerhet endast belagd från en lokal: Esperöd nära Kivik i östra Skåne. Arten har inte återfunnits under 1900-talet och är uppenbarligen försvunnen. Arten är närmast funnen i Finland och Baltikum. Världsutbredningen omfattar åtminstone Östeuropa och de östra delarna av Mellaneuropa. Arten är rödlistad i Finland som Akut hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Lever i spillning på torr, öppen och sandig betesmark. Endast känd från Skåne, och med säkerhet endast belagd från en lokal (nära Kivik). Inga fynd under 1900-talet. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark, och den är i Sverige påträffad tillsammans med bl.a. den likaledes försvunna O. vacca. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen m.el.m. grunda gångar i marken under spillningshögen, vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen. Larvutvecklingen sker under sommaren, och de fullbildade skalbaggarna påträffas främst i maj–juni.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Onthophagus, Art Onthophagus gibbulus (Pallas, 1781) - svarthalsad horndyvel Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Lever i spillning på torr, öppen och sandig betesmark. Endast känd från Skåne, och med säkerhet endast belagd från en lokal (nära Kivik). Inga fynd under 1900-talet. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En 8–15 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart. Täckvingarna är ljust gulbruna med oregelbundet spridda svarta fläckar, vilka ibland flyter samman så att täckvingarna blir nästan helt svarta.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för svarthalsad horndyvel

Länsvis förekomst och status för svarthalsad horndyvel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svarthalsad horndyvel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är endast känd från Skåne och med säkerhet endast belagd från en lokal: Esperöd nära Kivik i östra Skåne. Arten har inte återfunnits under 1900-talet och är uppenbarligen försvunnen. Arten är närmast funnen i Finland och Baltikum. Världsutbredningen omfattar åtminstone Östeuropa och de östra delarna av Mellaneuropa. Arten är rödlistad i Finland som Akut hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Onthophagini  
  • Släkte
    Onthophagus  
  • Art
    Onthophagus gibbulus(Pallas, 1781) - svarthalsad horndyvel

Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark, och den är i Sverige påträffad tillsammans med bl.a. den likaledes försvunna O. vacca. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen m.el.m. grunda gångar i marken under spillningshögen, vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen. Larvutvecklingen sker under sommaren, och de fullbildade skalbaggarna påträffas främst i maj–juni.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Svarthalsad horndyvel hör tillsammans med O. vacca, Geotrupes mutator och Heptaulacus testudinarius till de dynglevande skalbaggar som redan under 1800-talet försvann ur den svenska faunan. Om anledningen till denna tidiga tillbakagång kan vi blott spekulera. Det skånska landskapet var dock som allra hårdast utnyttjat under 1800-talet, och möjligen kan det minskande betestrycket ha slagit särskilt hårt mot de mest värmekrävande arterna. Ett lägre betestryck leder nämligen till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Minskningen av arealen betesmark har dessutom huvudsakligen drabbat de magra, sandiga markerna.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten är med all säkerhet redan försvunnen från landet.

Landin, B.-O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Ljungberg, H. 2002b. Notes on North European Onthophagus Latr. (Coleoptera: Scarabaeidae). Ent. Tidskr. 123: 35–49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Onthophagini  
  • Släkte
    Onthophagus  
  • Art
    Onthophagus gibbulus, (Pallas, 1781) - svarthalsad horndyvel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.