Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svarttandad maskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum duplidentifrons
Svarttandad maskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svarttandad maskros hör möjligen till gruppen kärrmaskrosor, sektionen Celtica, men sektionstillhörigheten är osäker. Stjälken hos denna art är ca 25–30 cm hög. Bladen är håriga och ofta starkt tandade. Flikspetsarna är mycket vassa. Korgarna är små, i regel högst 4 cm breda. Blommornas tänder är svarta. Ytterholkfjällen är korta och står ut i en båge från holken. Arten går lätt att förväxla med vanligare arter. Blomningen sker i maj-juni. Förökningen sker med frön bildade på könlös väg, s k apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för svarttandad maskros Observationer i  Sverige för svarttandad maskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är svarttandad maskros känd från Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Västergötland. Moderna fynd finns endast från Skåne, Halland och Småland. Vanligast är den i Skåne där den är känd från 15 lokaler, i Småland finns 8 aktuella lokaler. I Halland är den känd från sex lokaler. Arten förekommer i alla de övriga nordiska länderna (utom Island och Färöarna) samt i England, Holland, Tyskland och Frankrike. Arten bedöms ha minskat under 1900-talet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Svarttandad maskros, i sektionen kärrmaskrosor, är en sydlig art med sina flesta förekomster i Skåne (även i Blekinge, Halland och Småland). Arten förekommer idag i huvudsak på naturliga fodermarker. Genom att de naturliga fodermarkerna stadigt minskar i Sydsverige och att kvävepåverkan drabbar många tidigare magra marker, bedöms arten befinna sig i svag minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (200-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (70-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (256-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Några av de äldre fynden av svarttandad maskros är från gårdsplaner, vägkanter och parker. Idag är arten strikt knuten till äldre fodermarker.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum duplidentifrons Dahlst. - svarttandad maskros Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Svarttandad maskros, i sektionen kärrmaskrosor, är en sydlig art med sina flesta förekomster i Skåne (även i Blekinge, Halland och Småland). Arten förekommer idag i huvudsak på naturliga fodermarker. Genom att de naturliga fodermarkerna stadigt minskar i Sydsverige och att kvävepåverkan drabbar många tidigare magra marker, bedöms arten befinna sig i svag minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (200-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (70-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (256-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Svarttandad maskros hör möjligen till gruppen kärrmaskrosor, sektionen Celtica, men sektionstillhörigheten är osäker. Stjälken hos denna art är ca 25–30 cm hög. Bladen är håriga och ofta starkt tandade. Flikspetsarna är mycket vassa. Korgarna är små, i regel högst 4 cm breda. Blommornas tänder är svarta. Ytterholkfjällen är korta och står ut i en båge från holken. Arten går lätt att förväxla med vanligare arter. Blomningen sker i maj-juni. Förökningen sker med frön bildade på könlös väg, s k apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svarttandad maskros

Länsvis förekomst och status för svarttandad maskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svarttandad maskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är svarttandad maskros känd från Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Västergötland. Moderna fynd finns endast från Skåne, Halland och Småland. Vanligast är den i Skåne där den är känd från 15 lokaler, i Småland finns 8 aktuella lokaler. I Halland är den känd från sex lokaler. Arten förekommer i alla de övriga nordiska länderna (utom Island och Färöarna) samt i England, Holland, Tyskland och Frankrike. Arten bedöms ha minskat under 1900-talet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Celtica - kärrmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum duplidentifronsDahlst. - svarttandad maskros

Några av de äldre fynden av svarttandad maskros är från gårdsplaner, vägkanter och parker. Idag är arten strikt knuten till äldre fodermarker.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Svarttandad maskros bedöms ha gått starkt tillbaka i Sverige eftersom de nutida fynden är förvånande få jämfört med vad som tidigare var känt. Naturligtvis har igenväxningen av naturbetesmarkerna spelat stor roll för tillbakagången, liksom spridningen av handelsgödsel. Hotbilden är emellertid oklar eftersom arten är svår att känna igen.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
En kartläggning av svarttandad maskros nutida förekomster bör göras liksom en kontroll av växtplatserna för att bedöma hotsituationen på de aktuella markerna. För några av de individrikaste lokalerna, bör markägare och länsstyrelse informeras, så att man kan planera den framtida skötseln så att arten gynnas.
Svarttandad maskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför den naturligtvis kan vara till viss del förbisedd. Växten är dessutom endast möjlig att bestämma under blomningstid.

Christiansen, M. P. 1936. Nye Taraxacum-Arter af Gruppen Vulgaria. Dansk Bot. Ark. 9:2.

Dahlstedt, H. 1929. T. duplidentifrons Dahlst. Rep. Bot. Exch. Club. Brit. Isles nr 8.

Kallen, H.W. & C., Sackwitz & Öllgaard, H. 2003. Die Gattung Taraxacum Wiggers in Norddeutchland, 1 teil.. Botanischer Rundbrief 37: 5–89.

Raunkiaer, C. 1934. Dansk Ekskursions-Flora. 5 udgave. Köbenhavn.

Öllgaard, H. 1980. I. Hansen, K. (red.) Dansk feltflora. s. 536–578. Gyldendal.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 1996. Rev. Hans Rydberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Celtica - kärrmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum duplidentifrons, Dahlst. - svarttandad maskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 1996. Rev. Hans Rydberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.