Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartvit säckmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Coleophora albella
Svartvit säckmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna är mörkbruna med en dragning åt svart och med en bred vit framkantsstrimma. Huvudet är vitt. Antenner är ringade i vitt och beige, basalt med hårlika fjäll. Bakvingar är mörkgrå liksom de långa vingfransarna. Arten bör inte kunna förväxlas med någon annan svensk säckmal. Fjärilen och larvsäcken finns avbildad i Emmet (1996).
Vingspann 16-18 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för svartvit säckmal Observationer i  Sverige för svartvit säckmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den svartvita säckmalen är beskriven av Carl Peter Thunberg 1788 och som typlokal anges Europa. I Sverige upptäcks arten år 1935 på Öland utan lokalangivelse men mycket talar för att det bör vara i närheten av Vickleby. Därefter påträffas den på Gotland 1937 vid Roma och senare Visby 1956 och 1969, Ireviken 1978, Hejnum hällar 1986 och Ardre 1996. Från fastlandet är arten endast känd från en grusåslokal utmed Emån i Högsby i Kalmar län, där den blev funnen vid några tillfällen mellan 1970 och 1975. I uppland i Stockholms södra skärgård på Kroksö vid Djurö har den påträffats en gång 1958. I samband med att ett åtgärdsprogram togs fram för arten och inventeringar genomfördes på Gotland under åren 2005- 2011, har den senast blivit funnen i Hörsne vid Dibjärs, Filehajdar, Hejnum hällar, Bunne Västerbjärs och Hau, samtliga lokaler är belägna på norra delen av ön (Börklund & Palmqvist 2007, Palmqvist 2009, Palmqvist 2011). I Norden förekommer den också i Norge på en handfull lokaler från Arendal längs Oslofjorden norrut till Oslo. I Finland är arten sammanlagt rapporterad från tolv lokaler i södra landsänden, men under senare och liksom ii Sverige minskande och med mycket lokala förekomster och nu bara påträffad på tre av dessa lokaler. I Europa i övrigt finns arten i Baltikum, Mellaneuropa och Sydeuropa men med stora luckor i utbredningen. Därtill är svartvit säckmal känd från Nordafrika och Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Svartvit säckmal är under sen tid endast känd från Gotlands och Kalmar län. Arten är tidigare även funnen på Öland och i Småland (Högsby) men där sannolikt utdöd. Larven lever av och i frökapslar av nejlikväxter (Silene, Lychnis etc) och i takt med att bl.a. slåttermarker försvinner minskar förutsättningarna för artens överlevnad. Påträffas även i solstekta sydbranter och skärningar. Antalet lokalområden i landet skattas till 9 (6-12). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5632 (112-7424) km² och förekomstarean (AOO) till 36 (24-48) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Arten anges ha s.k. vivipari dvs. äggen kläcks redan i samband med äggläggningen. Honan placerar de kläckta larverna direkt på värdväxten backglim Silene nutans eller tjärblomster Viscaria vulgaris. De små larverna lever först inuti blommans frökapseln och senare gör larven en spånad inuti denna och den tomma frökapseln fungerar då som en säck åt larven som därefter kryper till en ny frökapsel och där minerar värdväxtenfrån mitten av juni till juli och vissa år ända in i augusti. Fjärilarna har påträffats från mitten av maj till slutet av juni på främst naturbetesmarker på alvarmark och sandjordar, liksom vägkanter med skärningar av grus och sand där värdväxterna kan finnas utan alltför stark konkurrens från andra växter. På Gotland har arten uteslutande påträffats i anslutning till förekomster av backglim. I Finland är flertalet observationer av arten kopplade till tjärblomster. Arten tycks ha stora krav på små eller medelstora habitat som är vetta mot söder med glesa bestånd av buskar och träd som ger skydd mot kyliga nordvindar, uttorkning och direkt solsken (Välimäki 2007).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backglim
· backglim
· gökblomstersläktet
· gökblomstersläktet
· tjärblomster
· tjärblomster
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Coleophoridae (säckmalar), Släkte Coleophora, Art Coleophora albella (Thunberg, 1788) - svartvit säckmal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Svartvit säckmal är under sen tid endast känd från Gotlands och Kalmar län. Arten är tidigare även funnen på Öland och i Småland (Högsby) men där sannolikt utdöd. Larven lever av och i frökapslar av nejlikväxter (Silene, Lychnis etc) och i takt med att bl.a. slåttermarker försvinner minskar förutsättningarna för artens överlevnad. Påträffas även i solstekta sydbranter och skärningar. Antalet lokalområden i landet skattas till 9 (6-12). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5632 (112-7424) km² och förekomstarean (AOO) till 36 (24-48) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Avslutat
Framvingarna är mörkbruna med en dragning åt svart och med en bred vit framkantsstrimma. Huvudet är vitt. Antenner är ringade i vitt och beige, basalt med hårlika fjäll. Bakvingar är mörkgrå liksom de långa vingfransarna. Arten bör inte kunna förväxlas med någon annan svensk säckmal. Fjärilen och larvsäcken finns avbildad i Emmet (1996).
Vingspann 16-18 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartvit säckmal

Länsvis förekomst och status för svartvit säckmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartvit säckmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den svartvita säckmalen är beskriven av Carl Peter Thunberg 1788 och som typlokal anges Europa. I Sverige upptäcks arten år 1935 på Öland utan lokalangivelse men mycket talar för att det bör vara i närheten av Vickleby. Därefter påträffas den på Gotland 1937 vid Roma och senare Visby 1956 och 1969, Ireviken 1978, Hejnum hällar 1986 och Ardre 1996. Från fastlandet är arten endast känd från en grusåslokal utmed Emån i Högsby i Kalmar län, där den blev funnen vid några tillfällen mellan 1970 och 1975. I uppland i Stockholms södra skärgård på Kroksö vid Djurö har den påträffats en gång 1958. I samband med att ett åtgärdsprogram togs fram för arten och inventeringar genomfördes på Gotland under åren 2005- 2011, har den senast blivit funnen i Hörsne vid Dibjärs, Filehajdar, Hejnum hällar, Bunne Västerbjärs och Hau, samtliga lokaler är belägna på norra delen av ön (Börklund & Palmqvist 2007, Palmqvist 2009, Palmqvist 2011). I Norden förekommer den också i Norge på en handfull lokaler från Arendal längs Oslofjorden norrut till Oslo. I Finland är arten sammanlagt rapporterad från tolv lokaler i södra landsänden, men under senare och liksom ii Sverige minskande och med mycket lokala förekomster och nu bara påträffad på tre av dessa lokaler. I Europa i övrigt finns arten i Baltikum, Mellaneuropa och Sydeuropa men med stora luckor i utbredningen. Därtill är svartvit säckmal känd från Nordafrika och Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora albella(Thunberg, 1788) - svartvit säckmal

Arten anges ha s.k. vivipari dvs. äggen kläcks redan i samband med äggläggningen. Honan placerar de kläckta larverna direkt på värdväxten backglim Silene nutans eller tjärblomster Viscaria vulgaris. De små larverna lever först inuti blommans frökapseln och senare gör larven en spånad inuti denna och den tomma frökapseln fungerar då som en säck åt larven som därefter kryper till en ny frökapsel och där minerar värdväxtenfrån mitten av juni till juli och vissa år ända in i augusti. Fjärilarna har påträffats från mitten av maj till slutet av juni på främst naturbetesmarker på alvarmark och sandjordar, liksom vägkanter med skärningar av grus och sand där värdväxterna kan finnas utan alltför stark konkurrens från andra växter. På Gotland har arten uteslutande påträffats i anslutning till förekomster av backglim. I Finland är flertalet observationer av arten kopplade till tjärblomster. Arten tycks ha stora krav på små eller medelstora habitat som är vetta mot söder med glesa bestånd av buskar och träd som ger skydd mot kyliga nordvindar, uttorkning och direkt solsken (Välimäki 2007).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backglim - Silene nutans (Viktig)
· gökblomstersläktet - Lychnis (Har betydelse)
· tjärblomster - Viscaria vulgaris (Har betydelse)
Nedläggning av naturbetesmarker med alltför kraftig igenväxning som följd eller skogsplantering. Fragmentering av artens habitat. Alltför intensivt fårbete kan också vara negativt vilket tydligt märks på Hejnum hällar på Gotland, där naturvårdsbete sker i en stor del av området, och backglim i dessa betade områden minskat kraftigt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Skogsplantering, igenväxning och exploatering på lokaler där arten förekommer bör förhindras. Måttlig betning är däremot sannolikt gynnsamt, gärna med fållor som flyttar runt djuren i naturbetesmarken. Fortsatta inventeringar behövs för att fastställa artens förekomster i landet och om arten går att återfinna på Öland och i Småland. För mer information om arten hänvisas till åtgärdsprogrammet, ”Småfjärilar på slåtteräng ”

Åtgärdsprogram Avslutat

Benander, P. 1939. Die Coleophoriden Schwedens. Opusc. Ent. 4: 64.

Benander, P. 1942. Några för Sverige nya småfjärilar. Opusc. Ent. 7: 117.

Björklund, J-O. & Palmqvist, G. 2007. Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng 2007- 2011 (Coleophora albella, Digitivalva arnicella och Eucosma scorzonerana). Rapport 5732. Naturvårdsverket. Stockholm.

Eliasson, C. U., Palmqvist, G., Björklund, J-O., Källander, C., Lindeborg, M. & Ryrholm, N. 2009. Sällsynta fjärilsarter på nordöstra Gotland, Hejnum, Othem och Bäl socknar- Rådgivande instrument för Life- projektet i Natura 2000- området Hejnum Kallgate samt för Hejnum hällar och Filehajdar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Visby

Emmet, A. M., Langmaid, J. R., Bland, K. P., Corley, M.F.V., Razowski, J. Coleophoridae in Emmet, A. (ed.). 1996. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Volume 3.

Palmqvist, G. 2009. Fältstudier 2009 på Gotland av fjärilar i pågående ÅGP- arbeten gällande arterna svartvit säckmal, svinrotvecklare, gotlandssäfferotplattmal, gråbenkrisslefjädermott, snedstreckad lövmätare, krisslesorgmott, skarplinjerad säckmal och ängsväddantennmal. Rapport till Gotlands länsstyrelse.

Palmqvist, G. 2011. Fältstudier av Coleophora albella 2011 på Gotland. Rapport till Gotlands länsstyrelse.

Välimäki, P. 2007. Valkoreunapussikon , Coleophora albella (Thunberg, 1788) esiintyminen ja elinympäristöt Suomessa. Baptria vol. 32(4): 130- 137.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994. Rev. Göran Palmqvist 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora albella, (Thunberg, 1788) - svartvit säckmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994. Rev. Göran Palmqvist 2012