Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svavelspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius splendens
Svavelspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svavelspindling är en lätt igenkännbar småväxt Phlegmacium med varmt lysande gul färg som gurkmeja. Den slemmiga hatten är 3-6 cm bred, först rundad och sedan välvd. Den är gul men blir med åldern ockrabrun och får rödbruna fläckar i hattens centrum. Lallellerna är täta och har en mättat gul färg som länge behåller färgen. Unga skivor har svavelgul färg. Foten är 3–6 cm hög och cirka 1cm tjock med kraftigt kantad bulb, upp till 3 cm bred. Mycelet som växer från fotbasen och ner i marken är gulaktigt. Kött är oföränderligt gult i hela fruktkroppen och färgas olivbrunt med kaliumhydroxid (KOH). Obetydlig lukt. Sporerna är citron-mandelformiga 10–12 x 5–6,5 µm och medelstarkt till starkt vårtiga. Möjliga förväxlingsarter är saffransspindling, C. olearioides, och fläckig saffransspindling, C. alcalinophilus, som båda är vanligare och har större fruktkroppar. Saffransspindlingen är som namnet antyder saffransfärgad och har ett betydligt ljusare gult kött som färgas rödbrunt till vinrött med 3 % kaliumhydroxid (KOH). Ett bra kännetecken på saffransspindling är att den yttre delen av hatten intensivt lyser saffransgult. Den växer mer öppet och solexponerat medan svavelspindling är en mer utpräglad skogsart. Saffransspindlingen bildar mykorrhizza med ek, bok, hassel lind och förmodligen också avenbok. Den fläckiga saffransspindling är mörkare färgad, har oftast tydliga hattplättar och saknar gult kött. Den växer huvudsakligen med bok, men även avenbok, hassel och ek. En ytterligare förväxlingsart är citronspindling, C. citrinus, som har gulgön hatt, kött och mycel. Den har dessutom en oangenäm maltlikande doft. Den är knuten till bok men mer vanlig och mindre krävande än svavelspindling.
Utbredning
Länsvis förekomst för svavelspindling Observationer i  Sverige för svavelspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är relativt sällsynt i sitt hela utbredningsområde i Väst-, Mellan- och Sydeuropa. Det första fyndet i Sverige gjordes troligen i Degeberga i Skåne 1988 och för närvarande är arten känd från 4 lokaler i landet, alla i Skåne. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 50, vilket motsvarar ungefär 100 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1 000 individer enligt IUCN:s definitioner). De svenska ädellövskogsmiljöer som svavelspindlingen förekommer i har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån artens få fynd att bedöma hur artens faktiska förekomster minskat under de senaste 50 åren. Bilden kompliceras ytterligare av att äldre fynd med namnet C. splendens oftast handlar om den närstående barrskogsarten, C. meinhardii. I Norden är den förutom från Sverige även känd från Danmark.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med bok, möjligen även med lind. Påträffas i ängsbokskog på kalkrik mark. Total population i landet liten, inskränkt till Skåne. Svårt att bedöma ev. minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (80-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Svavelspindling är bara rapporterad att bilda mykorrhiza med bok. Den har påträffats i ängsbokskog på kalkrik mark. Fruktkropparna uppträder framförallt på mark där det finns fältskikt, djupare och mullrik lövförna. På de svenska lokalerna finns det som regel bara några enstaka mycelindivider per lokal som var för sig bildar flera fruktkroppar. Fruktkropparna växer ofta i ringar eller knippen. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius splendens Rob. Henry - svavelspindling Synonymer lövsvavelspindling

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok, möjligen även med lind. Påträffas i ängsbokskog på kalkrik mark. Total population i landet liten, inskränkt till Skåne. Svårt att bedöma ev. minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (80-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Svavelspindling är en lätt igenkännbar småväxt Phlegmacium med varmt lysande gul färg som gurkmeja. Den slemmiga hatten är 3-6 cm bred, först rundad och sedan välvd. Den är gul men blir med åldern ockrabrun och får rödbruna fläckar i hattens centrum. Lallellerna är täta och har en mättat gul färg som länge behåller färgen. Unga skivor har svavelgul färg. Foten är 3–6 cm hög och cirka 1cm tjock med kraftigt kantad bulb, upp till 3 cm bred. Mycelet som växer från fotbasen och ner i marken är gulaktigt. Kött är oföränderligt gult i hela fruktkroppen och färgas olivbrunt med kaliumhydroxid (KOH). Obetydlig lukt. Sporerna är citron-mandelformiga 10–12 x 5–6,5 µm och medelstarkt till starkt vårtiga. Möjliga förväxlingsarter är saffransspindling, C. olearioides, och fläckig saffransspindling, C. alcalinophilus, som båda är vanligare och har större fruktkroppar. Saffransspindlingen är som namnet antyder saffransfärgad och har ett betydligt ljusare gult kött som färgas rödbrunt till vinrött med 3 % kaliumhydroxid (KOH). Ett bra kännetecken på saffransspindling är att den yttre delen av hatten intensivt lyser saffransgult. Den växer mer öppet och solexponerat medan svavelspindling är en mer utpräglad skogsart. Saffransspindlingen bildar mykorrhizza med ek, bok, hassel lind och förmodligen också avenbok. Den fläckiga saffransspindling är mörkare färgad, har oftast tydliga hattplättar och saknar gult kött. Den växer huvudsakligen med bok, men även avenbok, hassel och ek. En ytterligare förväxlingsart är citronspindling, C. citrinus, som har gulgön hatt, kött och mycel. Den har dessutom en oangenäm maltlikande doft. Den är knuten till bok men mer vanlig och mindre krävande än svavelspindling.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svavelspindling

Länsvis förekomst och status för svavelspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svavelspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är relativt sällsynt i sitt hela utbredningsområde i Väst-, Mellan- och Sydeuropa. Det första fyndet i Sverige gjordes troligen i Degeberga i Skåne 1988 och för närvarande är arten känd från 4 lokaler i landet, alla i Skåne. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 50, vilket motsvarar ungefär 100 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1 000 individer enligt IUCN:s definitioner). De svenska ädellövskogsmiljöer som svavelspindlingen förekommer i har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån artens få fynd att bedöma hur artens faktiska förekomster minskat under de senaste 50 åren. Bilden kompliceras ytterligare av att äldre fynd med namnet C. splendens oftast handlar om den närstående barrskogsarten, C. meinhardii. I Norden är den förutom från Sverige även känd från Danmark.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius splendensRob. Henry - svavelspindling
    Synonymer
    lövsvavelspindling

Svavelspindling är bara rapporterad att bilda mykorrhiza med bok. Den har påträffats i ängsbokskog på kalkrik mark. Fruktkropparna uppträder framförallt på mark där det finns fältskikt, djupare och mullrik lövförna. På de svenska lokalerna finns det som regel bara några enstaka mycelindivider per lokal som var för sig bildar flera fruktkroppar. Fruktkropparna växer ofta i ringar eller knippen. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas eller att man har en långt gången naturvårdshänsyn. Hälften av de kända svenska lokalerna är skyddade. Avverkning med efterföljande markberedning och gallring utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner. Arten är ytterst känslig eftersom den är sällsynt, endast uppträder med ett fåtal mycel per lokal som inte klarar kalavverkning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler. Artens sällsynthet motiverar att alla stora ingrepp på artens kända växtplatser bör undvikas. Kalavverkningar måste helt undvikas. Tillåts avverkningar bör dessa ske med förstärkt naturvårdshänsyn där ett stort antal äldre träd lämnas kvar för att säkerställa artens fortbestånd och med stor försiktighet för att undvika markskador. Markberedande och vattenavledande åtgärder får inte förekomma.
Svavelspindling innehåller orellanin är starkt giftig och har rapporterats orsaka svåra förgiftningar i Sydfrankrike, några med dödlig utgång. Den har då förväxlats med riddarmusseron.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1992. Cortinarius, Flora Photographica. Blad B57. Härnösand. .

Holmberg, P., Marklund, H, Muskos, S. & Persson, S. 1990. Plocka svamp! Del 4: Giftsvampar och svampgifter. Brevskolan.

Stjenegaard Jeppesen T & Frøslev T. 1991. Gule knoldslørhatte i Danmark. Svampe 40: 13–27.

Stjerngaard T & Frøslev T. 1999-2006. The Phlegmacium Website. www.cortinarius.com

Vesterholt, J 2004. Danmarks svampe. Gyldendal

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius splendens, Rob. Henry - svavelspindling
    Synonymer
    lövsvavelspindling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.