Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svedjenäva

Organismgrupp Kärlväxter Geranium bohemicum
Svedjenäva Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svedjenävan är en ett- eller ibland tvåårig, upp till 50 cm hög ört. Om den är tvåårig utvecklas första året endast en bladrosett. Bladen är djupt flikade och växten är tätt långhårig och körtelhårig samt har en stark och obehaglig lukt. Blommorna är blåvioletta och 5-taliga. Kronbladen är något längre än foderbladen. Den blommar i juli-september och dess frön, som är jämna och gråa med mörka fläckar, gror först när de blir uppvärmda. Vid vanlig rumstemperatur sker praktiskt taget ingen groning, men efter upphettning till 40–50°C gror de bra. Fröna kan bevara sin livsduglighet i minst 130 år, troligen mycket längre. Den skiljs från den liknande brandnävan G. lanuginosum på de vita märkena (röda hos brandnäva), kronblad saknar vit bas, bredare bladflikar samt de släta fröna.
Utbredning
Länsvis förekomst för svedjenäva Observationer i  Sverige för svedjenäva
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svedjenävan förekommer sällsynt i västra Sverige från Göteborg till Värmland. I Jämtland hittades den 2000, ej sedd där sedan 1930-talet innan dess. I östra Sverige från Blekinge till Ångermanland. Antalet fynd har minskat under senare tid på grund av brist på lämpliga ståndorter, men inom områden där den är känd sedan tidigare förekommer den ofta i samband med skogsbrand. Arten saknas i Danmark men finns i södra och mellersta Norge och Finland. Världsutbredningen omfattar Östeuropa och enstaka lokaler i Mellaneuropa, på Balkanhalvön och i delar av Främre Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer i sydöstra Sverige med utposter norrut till Jämtland. Ettårig art med långlivad fröbank. Minskar främst genom en sakta minskande fröbank. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (500-100000). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (50-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (200-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v); C2a(i)).
Ekologi
Svedjenävan växer på brandplatser, vid kolbottnar och på annan vegetationsfri mark som nyligen omrörts och blivit uppvärmd av solen, t ex hyggen, markberedningsfläckar och vägkanter. Karaktäristiskt är att arten uppträder plötsligt och sedan försvinner, vilket kan förklaras med dess speciella miljökrav och att fröna kan behålla sin livsduglighet under lång tid. Den spreds troligen förr delvis med människan, bl a genom det då vanliga svedjebruket.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Geraniales (näveordningen), Familj Geraniaceae (näveväxter), Släkte Geranium (nävor), Art Geranium bohemicum L. - svedjenäva Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer i sydöstra Sverige med utposter norrut till Jämtland. Ettårig art med långlivad fröbank. Minskar främst genom en sakta minskande fröbank. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (500-100000). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (50-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (200-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v); C2a(i)).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR))
Svedjenävan är en ett- eller ibland tvåårig, upp till 50 cm hög ört. Om den är tvåårig utvecklas första året endast en bladrosett. Bladen är djupt flikade och växten är tätt långhårig och körtelhårig samt har en stark och obehaglig lukt. Blommorna är blåvioletta och 5-taliga. Kronbladen är något längre än foderbladen. Den blommar i juli-september och dess frön, som är jämna och gråa med mörka fläckar, gror först när de blir uppvärmda. Vid vanlig rumstemperatur sker praktiskt taget ingen groning, men efter upphettning till 40–50°C gror de bra. Fröna kan bevara sin livsduglighet i minst 130 år, troligen mycket längre. Den skiljs från den liknande brandnävan G. lanuginosum på de vita märkena (röda hos brandnäva), kronblad saknar vit bas, bredare bladflikar samt de släta fröna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svedjenäva

Länsvis förekomst och status för svedjenäva baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svedjenäva

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svedjenävan förekommer sällsynt i västra Sverige från Göteborg till Värmland. I Jämtland hittades den 2000, ej sedd där sedan 1930-talet innan dess. I östra Sverige från Blekinge till Ångermanland. Antalet fynd har minskat under senare tid på grund av brist på lämpliga ståndorter, men inom områden där den är känd sedan tidigare förekommer den ofta i samband med skogsbrand. Arten saknas i Danmark men finns i södra och mellersta Norge och Finland. Världsutbredningen omfattar Östeuropa och enstaka lokaler i Mellaneuropa, på Balkanhalvön och i delar av Främre Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Geraniales - näveordningen 
  • Familj
    Geraniaceae - näveväxter 
  • Släkte
    Geranium - nävor 
  • Art
    Geranium bohemicumL. - svedjenäva

Svedjenävan växer på brandplatser, vid kolbottnar och på annan vegetationsfri mark som nyligen omrörts och blivit uppvärmd av solen, t ex hyggen, markberedningsfläckar och vägkanter. Karaktäristiskt är att arten uppträder plötsligt och sedan försvinner, vilket kan förklaras med dess speciella miljökrav och att fröna kan behålla sin livsduglighet under lång tid. Den spreds troligen förr delvis med människan, bl a genom det då vanliga svedjebruket.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Kolningen och svedjebrukets upphörande, liksom minskad areal av skogsmark som utsätts för skogsbrand eller hyggesbränning har medfört att antalet lämpliga lokaler för svedjenäva starkt minskat. Den svaga ökning av hyggesbränning som skett i Norrland under senaste åren kan möjligen ge arten en chans till ökad förekomst i norra delen av dess utbredningsområde.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
På lokaler där svedjenäva förekommit finns säkerligen levande frön kvar i jorden. Dessa kan aktiveras genom avbränning av större eller mindre ytor eller genom omrörning av markytan. På skogsmark där svedjenävan tidigare funnits är hyggesbränning eller markberedning önskvärd efter en slutavverkning.
Hybriden med brandnäva G. lanuginosum, tidigare enbart framställd på konstlad väg, blev 1985 påträffad i naturen i Småland och 1994 i Västergötland. Svedjenävan är lättodlad och kan gro i högprocent utan uppvärmning. Utländska namn – NO: Bråtestorkenebb, DK: Bøhmisk Storkenæb, FI: Huhtakurjenpolvi.

Andersson, A. & Christoffersson, I. 1993. Skogsbränderna 1992–1993. Parnassia 6 (2): 15–19.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bohlin, A. 1997. En möjlig hybrid mellan svedjenäva och brandnäva. Svensk Bot. Tidskr. 90: 273–276.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Delin, A. 1992. Kärlväxter i taigan i Hälsingland - deras anpassningar till kontinuitet eller störning. Svensk Bot. Tidskr. 86: 147–176.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Granström, A. & Schimmel, J. 1993. Heat effects on seeds and rhizomes of a selection of boreal forest plants and potential reaction to fire. Oecologia 94: 307–313.

Johansson, U. 1991. Iaktagelser av brandnäva och svedjenäva. Daphne 2: 17–20.

Johansson, U. 2000. Brand- och svedjenäva i Tyresta åren 1999 och 2000. Daphne 11: 63–70.

Milberg, P. 1994. Germination of up to 129-year old, dry-stored seeds of Geranium bohemicum (Geraniaceae). Nordic Journal of Botany 14: 27–29.

Risberg, B. 1991. Några fynd av svedjenäva i Torsåker. Svensk Bot. Tidskr. 85: 169–170.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1984. Rev. Per Milberg 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Geraniales - näveordningen 
  • Familj
    Geraniaceae - näveväxter 
  • Släkte
    Geranium - nävor 
  • Art
    Geranium bohemicum, L. - svedjenäva
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1984. Rev. Per Milberg 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2006.