Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svinrotsvecklare

Organismgrupp Fjärilar, Vecklare Eucosma scorzonerana
Svinrotsvecklare Fjärilar, Vecklare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten har ett vingspann på 14-22 mm, hanarna är genomsnittligt större än honorna. Framvingen är långsmal med för släktet Eucosma typisk vingspegel i framvingens utkant. Vingspegeln är vitaktig med på sidorna silverglänsande vingfjäll. Över och under det vita fältet ligger svarta vingfjäll bildande en punktrad som även kan gå utanför fläcken bildad av de silverfärgade vingfjällen. Framvingen är ljusgrå i den inre och bakre delen och mörkt brungrå i mitten och vid framvingekanten. Hanen har även rostbruna vingfjäll mot vingspetsen. Huvud och palper är gråa. Bakvingarna är ljusgrå och mörkare mot utkanten av vingarna. Arten är avbildad i Razowski (2003) och Svensson (2006). Av släktet frövecklare Eucosma, i Sverige med 18 kända arter, kan svinrotvecklaren närmast förväxlas med fettistelfrövecklare Eucosma obumbratana särskilt om exemplaren är slitna. Den sistnämnda arten har ett vingspann mellan 13-21 mm. Framvingarna är längs mitten och mot framkanten mörkt bruna-rostbruna och den bakre delen är blekt ockragul. Vingspegeln är ockragul-grågul, aldrig vit och kantas som hos svinrotvecklaren av silverfärgade och svarta vingfjäll. Bakvingarna är mörkare gråa. Därtill är huvud och mellankropp ockragula och inte gråaktiga som hos svinrotvecklaren. Fettistelfrövecklaren flyger normalt 2-3 veckor senare än svinrotvecklaren, varför dessa två arter knappast påträffas samtidigt.
Utbredning
Länsvis förekomst för svinrotsvecklare Observationer i  Sverige för svinrotsvecklare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svinrotvecklaren beskrevs 1942 av Per Benander. Vid ett besök på Öland, närmare bestämt i Algutsrum den 11 juni 1941 reagerade han på som han trodde tidigt flygande exemplar av fettistelfrövecklaren på en slåtteräng. Senare jämförelser visade dock att det rörde sig om en art skild från denna. I sin samling hade Benander också svinrotvecklare insamlade på Gotland, Öja 1919 och 1931, också infångade på frodiga slåtterängar i början av juni. Benander fann också arten den 19 juni 1942 då han vid Högsrum på Öland insamlade ett antal exemplar. På Öland har arten efter det inte gått att återfinna trots att många sökt den där under årens lopp. På Gotland har dock senare efterforskningar under åren 2001-2009 visat att arten förekommer spridd med följande förekomstområden: 1) efter väg 143 några km efter Sjonhems kyrka söderut till strax innan avfart till Ardre, 2) från Lojsta änge till Russparken och i en del av naturreservatet Botes källmyr, 3) efter väg 141 efter Klinte mot Levide, 4) efter väg nära Austris och 5) i Hall-Hangvars naturreservat, 6) Visby, Gudmyrskog och 7) vid Hellvi. På de tidigare kända lokalerna i Öja (de refererade fynden ovan) och Träkumla (endast funnen 1985) har arten inte gått att återfinna under senare års inventeringar. På fastlandet är svinrotvecklaren funnen i Närke, strax utanför Garphyttans nationalpark, vid en vägkant 1971. I det närbelägna Älvhyttans naturreservat i Västmanland i Örebro län upptäcktes överraskande arten 2008. I Norge förekommer svinrotvecklaren mycket lokalt i fylkena Akershus, Telemark och Hedmark, totalt på fem lokaler. Arten är uppgiven från sydvästra Finland, men det anses numera vara mycket osäkert om uppgifterna är riktiga. Svinrotvecklarens utbredning i övrigt är begränsad till Estland, Lettland, Tjeckien, Slovakien, Transural i Ryssland och Kazakhstan. Åtminstone i Baltikum är artens förekomster mycket lokala. Svinrotvecklarens tillbakagång kan troligen förklaras av svinrotens tillbakagång. Värdväxten svinrot var tidigare mycket allmän på syd- och mellansvenska slåtterängar. Svinroten har gynnats av långvarig slåtterhävd som medfört god solinstrålning. I halvskugga blommar svinroten endast sparsamt och tynar snart bort om buskar och träd skuggar ut den. Växten är konkurrenssvag utanför slåttermarkerna utom i glesa ljusa ängstallskogar där svinroten är en karaktärsart förutsatt att skogen inte tätnar. Tidigare var extensivt skogsbete vanligt, vilket säkerligen gynnade förutsättningarna för svinroten i skogsmiljö. Svinrotvecklaren är i Sverige helt knuten till svinrotängar, skogsgläntor och vägkanter där svinroten växer. På Gotland är gläntor i de glesa ljusa ängstallskogarna med ett rikt fältskickt av svinrot ett viktigt habitat och förmodligen en ursprungsmiljö för arten innan ängsbrukets tid. Med tanke på den oerhört stora minskningen av antal slåttermarker och den fragmentering som skett blir spridningsförmågan hos de isolerade populationerna begränsade. Som exempel kan nämnas att på Gotland har antalet slåttermarker minskat med 99% sedan 1800- talets mitt (Croneborg 2001). De blomrika vägkanterna, åtminstone på Gotland, kan dock fungera som ersättningsmiljöer och spridningskorridorer. Den enda nu kända fastlandslokalen, Älvhyttans naturreservat är en årligen hävdad slåtteräng med kontinuitet sedan kanske 1300-talet och som därför hyser rika bestånd av svinrot. Även internationellt måste man anta att artens livsmiljöer har minskat genom ökad exploatering och ändrade brukningsformer inom jordbruket.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten som lever på svinrot (Scorzonera humilis) på gamla kulturmarker är numera endast känd från ett par lokaler på mellersta Gotland. I takt med jordbrukets ”rationalisering” har artens livsmiljöer reducerats kraftig och möjligen har arten försvunnit på flertalet av sina gamla lokaler. På Öland har arten eftersökts på sin typlokal vid många tillfällen utan resultat. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (13-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (14352-32000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (52-120) km². 16(2005). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv)).
Ekologi
Benander (1942) antar i sin beskrivning av arten att den är knuten till svinrot och anger att larven troligen lever i blomhuvudena, ett levnadssätt som är vanligt i släktet Eucosma. Den tidiga flygtiden hos svinrotvecklare skulle vara en anpassning till den tidiga blomningen som svinrot har. Förväxlingsarten fettistelfrövecklaren, som lever på bitterfibbla Picris hieracoides, rödklint Centaurea jacea och åkermolke Sonchus arvensis, är växter med senare blomningstid som passar in på fettistelfrövecklarens flygtid. Svinrotvecklaren har en kort flygtid från de sista veckorna i maj till mitten av juni, undantagsvis senare beroende på vädret under våren och försommaren. Svinrotvecklarens utvecklingsbiologi har kunnat studeras i Älvhyttans naturreservat, där arten förekommer rikligt. Arten flyger under sen eftermiddag och under kvällen men också i gryningen. Den har också vid tillfällen observerats attraherad till ljus särskilt varma nätter. Under kvällarna flyger honorna till blomkorgarna av svinrot, både sådana som skall blomma och sådan som slutit sig för fröbildning. Därefter verkar honan undersöka blomkorgen med antennerna innan hon bestämmer sig för äggläggning. Denna sker vid basen av stjälken där ett ägg placeras. Larverna utvecklas senare i blomkorgen och lever av fröna. Larvutvecklingen tar inte mer tid än 2-3 veckor. Larverna spinner sedan en spånad i vegetationen eller i den avfallande blomkorgen och övervintrar i denna. Data från Älvhyttan visar att redan i slutet av juni-början av juli har larven lämnat svinroten. Intressant i sammanhanget är att i Norge och Lettland har svinrotvecklaren hittats på lokaler där svinroten saknas men där slåtterfibblan Hypochoeris maculata växer och som där ansetts vara värdväxt. Där svinroten finns i Sverige växer oftast också slåtterfibbla men om denna är en alternativ värdväxt är för närvarande inte känt.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· slåtterfibbla
· slåtterfibbla
· svinrot
· svinrot
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tortricidae (vecklare), Släkte Eucosma, Art Eucosma scorzonerana (Benander, 1942) - svinrotsvecklare Synonymer svinrotvecklare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten som lever på svinrot (Scorzonera humilis) på gamla kulturmarker är numera endast känd från ett par lokaler på mellersta Gotland. I takt med jordbrukets ”rationalisering” har artens livsmiljöer reducerats kraftig och möjligen har arten försvunnit på flertalet av sina gamla lokaler. På Öland har arten eftersökts på sin typlokal vid många tillfällen utan resultat. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (13-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (14352-32000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (52-120) km². 16(2005). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv)).

Åtgärdsprogram Avslutat
Arten har ett vingspann på 14-22 mm, hanarna är genomsnittligt större än honorna. Framvingen är långsmal med för släktet Eucosma typisk vingspegel i framvingens utkant. Vingspegeln är vitaktig med på sidorna silverglänsande vingfjäll. Över och under det vita fältet ligger svarta vingfjäll bildande en punktrad som även kan gå utanför fläcken bildad av de silverfärgade vingfjällen. Framvingen är ljusgrå i den inre och bakre delen och mörkt brungrå i mitten och vid framvingekanten. Hanen har även rostbruna vingfjäll mot vingspetsen. Huvud och palper är gråa. Bakvingarna är ljusgrå och mörkare mot utkanten av vingarna. Arten är avbildad i Razowski (2003) och Svensson (2006). Av släktet frövecklare Eucosma, i Sverige med 18 kända arter, kan svinrotvecklaren närmast förväxlas med fettistelfrövecklare Eucosma obumbratana särskilt om exemplaren är slitna. Den sistnämnda arten har ett vingspann mellan 13-21 mm. Framvingarna är längs mitten och mot framkanten mörkt bruna-rostbruna och den bakre delen är blekt ockragul. Vingspegeln är ockragul-grågul, aldrig vit och kantas som hos svinrotvecklaren av silverfärgade och svarta vingfjäll. Bakvingarna är mörkare gråa. Därtill är huvud och mellankropp ockragula och inte gråaktiga som hos svinrotvecklaren. Fettistelfrövecklaren flyger normalt 2-3 veckor senare än svinrotvecklaren, varför dessa två arter knappast påträffas samtidigt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svinrotsvecklare

Länsvis förekomst och status för svinrotsvecklare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svinrotsvecklare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svinrotvecklaren beskrevs 1942 av Per Benander. Vid ett besök på Öland, närmare bestämt i Algutsrum den 11 juni 1941 reagerade han på som han trodde tidigt flygande exemplar av fettistelfrövecklaren på en slåtteräng. Senare jämförelser visade dock att det rörde sig om en art skild från denna. I sin samling hade Benander också svinrotvecklare insamlade på Gotland, Öja 1919 och 1931, också infångade på frodiga slåtterängar i början av juni. Benander fann också arten den 19 juni 1942 då han vid Högsrum på Öland insamlade ett antal exemplar. På Öland har arten efter det inte gått att återfinna trots att många sökt den där under årens lopp. På Gotland har dock senare efterforskningar under åren 2001-2009 visat att arten förekommer spridd med följande förekomstområden: 1) efter väg 143 några km efter Sjonhems kyrka söderut till strax innan avfart till Ardre, 2) från Lojsta änge till Russparken och i en del av naturreservatet Botes källmyr, 3) efter väg 141 efter Klinte mot Levide, 4) efter väg nära Austris och 5) i Hall-Hangvars naturreservat, 6) Visby, Gudmyrskog och 7) vid Hellvi. På de tidigare kända lokalerna i Öja (de refererade fynden ovan) och Träkumla (endast funnen 1985) har arten inte gått att återfinna under senare års inventeringar. På fastlandet är svinrotvecklaren funnen i Närke, strax utanför Garphyttans nationalpark, vid en vägkant 1971. I det närbelägna Älvhyttans naturreservat i Västmanland i Örebro län upptäcktes överraskande arten 2008. I Norge förekommer svinrotvecklaren mycket lokalt i fylkena Akershus, Telemark och Hedmark, totalt på fem lokaler. Arten är uppgiven från sydvästra Finland, men det anses numera vara mycket osäkert om uppgifterna är riktiga. Svinrotvecklarens utbredning i övrigt är begränsad till Estland, Lettland, Tjeckien, Slovakien, Transural i Ryssland och Kazakhstan. Åtminstone i Baltikum är artens förekomster mycket lokala. Svinrotvecklarens tillbakagång kan troligen förklaras av svinrotens tillbakagång. Värdväxten svinrot var tidigare mycket allmän på syd- och mellansvenska slåtterängar. Svinroten har gynnats av långvarig slåtterhävd som medfört god solinstrålning. I halvskugga blommar svinroten endast sparsamt och tynar snart bort om buskar och träd skuggar ut den. Växten är konkurrenssvag utanför slåttermarkerna utom i glesa ljusa ängstallskogar där svinroten är en karaktärsart förutsatt att skogen inte tätnar. Tidigare var extensivt skogsbete vanligt, vilket säkerligen gynnade förutsättningarna för svinroten i skogsmiljö. Svinrotvecklaren är i Sverige helt knuten till svinrotängar, skogsgläntor och vägkanter där svinroten växer. På Gotland är gläntor i de glesa ljusa ängstallskogarna med ett rikt fältskickt av svinrot ett viktigt habitat och förmodligen en ursprungsmiljö för arten innan ängsbrukets tid. Med tanke på den oerhört stora minskningen av antal slåttermarker och den fragmentering som skett blir spridningsförmågan hos de isolerade populationerna begränsade. Som exempel kan nämnas att på Gotland har antalet slåttermarker minskat med 99% sedan 1800- talets mitt (Croneborg 2001). De blomrika vägkanterna, åtminstone på Gotland, kan dock fungera som ersättningsmiljöer och spridningskorridorer. Den enda nu kända fastlandslokalen, Älvhyttans naturreservat är en årligen hävdad slåtteräng med kontinuitet sedan kanske 1300-talet och som därför hyser rika bestånd av svinrot. Även internationellt måste man anta att artens livsmiljöer har minskat genom ökad exploatering och ändrade brukningsformer inom jordbruket.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tortricoidea  
  • Familj
    Tortricidae - vecklare 
  • Underfamilj
    Olethreutinae  
  • Släkte
    Eucosma  
  • Art
    Eucosma scorzonerana(Benander, 1942) - svinrotsvecklare
    Synonymer
    svinrotvecklare

Benander (1942) antar i sin beskrivning av arten att den är knuten till svinrot och anger att larven troligen lever i blomhuvudena, ett levnadssätt som är vanligt i släktet Eucosma. Den tidiga flygtiden hos svinrotvecklare skulle vara en anpassning till den tidiga blomningen som svinrot har. Förväxlingsarten fettistelfrövecklaren, som lever på bitterfibbla Picris hieracoides, rödklint Centaurea jacea och åkermolke Sonchus arvensis, är växter med senare blomningstid som passar in på fettistelfrövecklarens flygtid. Svinrotvecklaren har en kort flygtid från de sista veckorna i maj till mitten av juni, undantagsvis senare beroende på vädret under våren och försommaren. Svinrotvecklarens utvecklingsbiologi har kunnat studeras i Älvhyttans naturreservat, där arten förekommer rikligt. Arten flyger under sen eftermiddag och under kvällen men också i gryningen. Den har också vid tillfällen observerats attraherad till ljus särskilt varma nätter. Under kvällarna flyger honorna till blomkorgarna av svinrot, både sådana som skall blomma och sådan som slutit sig för fröbildning. Därefter verkar honan undersöka blomkorgen med antennerna innan hon bestämmer sig för äggläggning. Denna sker vid basen av stjälken där ett ägg placeras. Larverna utvecklas senare i blomkorgen och lever av fröna. Larvutvecklingen tar inte mer tid än 2-3 veckor. Larverna spinner sedan en spånad i vegetationen eller i den avfallande blomkorgen och övervintrar i denna. Data från Älvhyttan visar att redan i slutet av juni-början av juli har larven lämnat svinroten. Intressant i sammanhanget är att i Norge och Lettland har svinrotvecklaren hittats på lokaler där svinroten saknas men där slåtterfibblan Hypochoeris maculata växer och som där ansetts vara värdväxt. Där svinroten finns i Sverige växer oftast också slåtterfibbla men om denna är en alternativ värdväxt är för närvarande inte känt.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· slåtterfibbla - Hypochaeris maculata (Har betydelse)
· svinrot - Scorzonera humilis (Viktig)
Ändrade brukningsformer med övergång från småskaligt till rationellt jordbruk får anses vara det största hotet. De nya brukningsformerna har medfört konstgödsling av markerna och upphörd ängshävd som ersatts av vallodling och igenplantering av slåtter- och ängsmarker. Det senare beroende på kravet från staten att trädplantera outnyttjad mark. Stora ytor har också vuxit igen spontant utan aktiva insatser från markägare. Stora delar av de kvarvarande naturbetesmarkerna har under lång tid gödslats och i stället för utökad stängsling av fler beteshagar har stödutfodring med ett större antal djur i befintliga hägnader ökat.På Gotland har också upphörandet av det extensiva skogsbetet blivit ett hot pga. ökad igenväxning. Undantagen, med ogödslade extensivt betade områden, finns ännu men de ligger mycket glest och fragmenterat i landskapet. Detta gäller generellt i Västeuropa att jordbruket lagts om så att naturliga störningsregimer som extensivt bete och slåtter ersatts av mer storskaliga och industriella brukningsformer som påverkat den biologiska mångfalden negativt. I det perspektivet är svinrotvecklaren hotad i hela sitt utbredningsområde. Ett hot som också kan bli aktuellt för svinrotvecklaren i Älvhyttans naturreservat är ökningstakten och spridningen av vildsvin. Svinrot är som namnet antyder mycket eftertraktad av vildsvin. Det hotet gäller inte populationerna på Gotland då vildsvin saknas där.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Fortsatt hävd av de slåtterängar som ännu brukas och där så är möjligt även restaurering av nedlagda sådana. Stopp för skogsplantering på betesmarker där svinroten fortfarande växer och svinrotvecklaren flyger. I frånvaro av skogsbete blir avverkning och röjning viktiga inslag för att hålla de glesa ljusa tallskogarna öppna. Följande exempel får belysa betydelsen av sådana åtgärder. Ett tidigare skogsbetat område vid Lojsta, delvis inne i naturreservatet Botes källmyr, hade nyligen skogsavverkats. På den skogsavverkade ytan i tidig successionfas med små tallplantor hade ett stort uppslag av svinrot skett och svinrotvecklaren flög där rikligt. På dessa ytor fanns svinroten kvar 6-8 år innan de planterade tallplantorna vuxit upp så pass mycket att svinroten minskat alltför kraftigt för att hålla en population av svinrotvecklare. Det betyder också att glesa gläntor och öppningar mot omgivande skog från vägkanter som hyser arten är särskilt vikiga att hålla öppna. Med kunskap om artens utvecklingsbiologi bör slåtter inte ske innan första veckan i juli. Vad gäller hot som vildsvin skulle kunna orsaka är ökad avskjutning av vildsvinsstammen och elstängsling av Älvhyttans naturreservat aktuella som åtgärder. Fortsatta inventeringar efter arten är nödvändiga för att få en bättre kunskap om utbredning och status på Gotland och i landet. Mer kunskap behövs också om slåtterfibbla kan vara en alternativ värdväxt i Sverige. Ett återinförande av arten i Garphyttans nationalpark med djur från Älvhyttans naturreservat skulle också kunna vara en åtgärd, nu när nationalparken restaurerats och hyser fina bestånd av svinrot. För en mer detaljerad genomgång av åtgärder hänvisas till Björklund & Palmqvist (2007).

Åtgärdsprogram Avslutat
En taxonomisk studie pågår f.n. om de norska och lettiska populationerna av arten skiljer sig från de svenska förutom att de har olika värdväxter (Sulcs in prep.).

Per Sjökvist har bidragit med information till detta artfaktablad.

ArtDatabanken 2005. Faktablad: Eucosma scortzonerana – svinrotvecklare. Förf. Ingvar Svensson 1997.

Björklund, J.,O. & Palmqvist, G. 2007. Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng 2007-2011 (Coleophora albella, Digitivalva arnicella och Eucosma scorzonerana). Naturvårdsverket. Rapport 5732.

Benander, P. 1942. Drei Paar durcheinander gemischte Schmetterligsarten. Opusc. Ent. 7: 41-47.

Benander, P. 1960. Vecklarfjärilar, Tortricina. Svensk Insektsfauna, rek nr. 39.

Croneborg, H. 2001. Gotländska ängar. En katalog över slåttermarkerna i hävd på Gotland år 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län- Livsmiljöenheten. Visby.

Klemich, S. 2007. Ecology and conservation of the moth Eucosma scorzonerana on Gotland. Degree project in conservation biology. Rapporter om nature och miljö nr 2007:19. Länsstyrelsen i Gotlands län

Palmqvist, G. & Sjökvist, P. Svinrotvecklarens biologi och utbredning i Sverige (in prep.)

Razowski, J. 2003. Tortricidae of Europe. Volume 2. Olethreutinae. Bratislava.

Sjökvist, P. 2010 års rapport om fynd av svinrotvecklare (Eucosma scorzonerana). Rapport till Länsstyrelsen i Örebro län.

Svensson, I. 2002. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123: 1-11.

Svensson, I. 2006. Nordens vecklare. Entomologiska sällskapet. Lund

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2007. Rev. Göran Palmqvist 2012 © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tortricoidea  
  • Familj
    Tortricidae - vecklare 
  • Underfamilj
    Olethreutinae  
  • Släkte
    Eucosma  
  • Art
    Eucosma scorzonerana, (Benander, 1942) - svinrotsvecklare
    Synonymer
    svinrotvecklare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2007. Rev. Göran Palmqvist 2012 © ArtDatabanken, SLU 2007.