Eptesicus serotinus
Sydfladdermus
Däggdjur
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Eptesicus, Art Eptesicus serotinus (Schreber, 1774) - sydfladdermus Synonymer Vespertilio serotinus Schreber, 1774
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Starkt hotad (EN°)
-
2005 Ej tillämplig (NA)
-
2000 Ej bedömd (NE)
Dokumentation Sydfladdermus observerades 1982 för första gången i Sverige då ett mer eller mindre fast tillhåll för en grupp fladdermöss upptäcktes i nordöstra Skåne. Denna förekomst försvann 1987, men arten observeras nu årligen på olika håll i detta landskap. Fynd finns även från Öland, Gotland, Södermanland, Östergötland, Västergötland, Småland, Blekinge och Halland. Inga yngelkolonier är ännu funna men artens uppträdande tyder på fast förekomst. Arten finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Sydfladdermus är en migrerande art. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (25-45). Sydfladdermus är eftersökt på ett stort antal lokaler i Götaland och Svealand och allt tyder på att mörkertalet är litet. Arten har möjligen svårt att etablera sig ordentligt i landet p.g.a. konkurrens den mycket allmänna Nordiska fladdermusen. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (10-50) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Sydfladdermusen är en flyttande art och har nära kontakt med den danska populationen som är stor och livskraftig. (D).
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Länsvis förekomst och status för sydfladdermus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Utbredningen i Europa täcker en stor del av kontinenten med en nordgräns genom södra England, Danmark, södra Sverige och Lettland. Det första fyndet i Sverige gjordes 1982 i Skåne. Sedan dess har arten observerats på många ställen. Förutom i Skåne är den påträffad i Blekinge, på Öland och Gotland, i Småland, Halland, Östergötland, Västergötland och Södermanland. Arten observeras numera regelbundet i Skåne, Blekinge, på Öland och i Småland. En nyupptäckt förekomst finns i norra Västergötland (Skaraborg), något som troligen är världens nordligaste förekomst av arten. Ännu har ingen yngelkoloni hittats, men det får nu anses som sannolikt att den reproducerar sig i landet. Populationen i Sverige kan antas bestå av 30 (20-40) individer.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösSynapsida - synapsider
-
KlassMammalia - däggdjur
-
InfraklassPlacentalia - högre däggdjur
-
RanglösBoreoeutheria
-
ÖverordningLaurasiatheria
-
OrdningChiroptera - fladdermöss
-
UnderordningVespertilionoidea
-
FamiljVespertilionidae - läderlappar
-
SläkteEptesicus
-
ArtEptesicus serotinus(Schreber, 1774) - sydfladdermusSynonymerVespertilio serotinus Schreber, 1774
Sydfladdermusen finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Den jagar såväl nära mark och vegetation som i öppet luftrum på högre höjd. Den är observerad under insektjakt till havs i Kalmarsund, utanför Blekinges kust, i Öresund och i Kattegatt. Födan består av många olika slags insekter såsom skalbaggar, tvåvingar och steklar. Den tar inte bara flygande insekter utan ibland också byten på marken.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö
Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Sötvatten, Havsstrand
Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Lövskog, Ädellövskog, Inomhusmiljöer
Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Löv-/barrblandskog, Hav, Trädbärande gräsmark, Exploaterad miljö, Sjöar, Öppen fastmark
Substrat/Föda:Påverkan
- Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
- Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Ahlén, I. 2008. Nya fynd i Skånes fladdermusfauna. Fauna och Flora 103(1):28-34. [Summary: New discoveries in the bat fauna of Skåne, Sweden.]
Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.
Ahlén, I., H. J. Baagøe & L. Bach. 2009. Behavior of Scandinavian bats during migration and foraging at sea. Journal of Mammalogy 90 (6):1318-1223.
Baagøe, H. J. 2001. Eptesicus serotinus. I: F. Krapp (ed.). Handbuch der Säugetiere Europas 4/I: 519-559. Aula Verlag.
Catto, C., A. M. Hutson & P.A.Racey. 1994. The diet of Eptesicus serotinus in southern England. Folia Zoologica 45:307-314.
Catto, C., A. M. Hutson, P.A.Racey & P.J. Stephenson. 1996. Foraging behaviour and habitat use of the serotine bat (Eptesicus serotinus) in southern England. Journal of Zoology 238:623-633.
Dietz, C., O. von Helversen, & D. Nill. 2007. Handbuch der Fledermäuse Europas und Nordwestafrikas. Franckh-Kosmos Verlags GmbH & Co. KG. Stuttgart.
Gerell, R., Ivarsson, A. & Lundberg, K. 1983. Sydfladdermus, Eptesicus serotinus Schreber 1774, ny fladdermusart i Sverige. Fauna och Flora 78: 38-40.
Robinson, M. F. & R. E. Stebbings. 1993. Food of the serotine bat, Eptesicus serotinus - is fecal analysis a valid qualitative and quantitative technique? Journal of Zoology 231:239-248.
Robinson, M. F. & R. E. Stebbings. 1997. Homerange and habitat use by the serotine bat, Eptesicus serotinus, in England. Journal of Zoology 243:117-136.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Ingemar Ahlén 2011. © ArtDatabanken, SLU 2010.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösSynapsida - synapsider
-
KlassMammalia - däggdjur
-
InfraklassPlacentalia - högre däggdjur
-
RanglösBoreoeutheria
-
ÖverordningLaurasiatheria
-
OrdningChiroptera - fladdermöss
-
UnderordningVespertilionoidea
-
FamiljVespertilionidae - läderlappar
-
SläkteEptesicus
-
ArtEptesicus serotinus, (Schreber, 1774) - sydfladdermusSynonymerVespertilio serotinus Schreber, 1774
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Ingemar Ahlén 2011. © ArtDatabanken, SLU 2010.