Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sydfladdermus

Organismgrupp Däggdjur Eptesicus serotinus
Sydfladdermus Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sydfladdermusen är en stor släkting till nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii. Den har bredare vingar än stor fladdermus Nyctalus noctula. Pälsen är brun med olika nyanser och kan variera en hel del. Ansiktpartiet är svartbrunt och öronen medellånga och rundade. Underarmen 48-58 mm, femte fingret 59-69 mm och vikten 18-25 g. Sonarpulser har ofta högst amplitud kring 25 kHz och en rytm som är snabbare än nordisk fladdermus E. nilssonii.
Utbredning
Länsvis förekomst för sydfladdermus Observationer i  Sverige för sydfladdermus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredningen i Europa täcker en stor del av kontinenten med en nordgräns genom södra England, Danmark, södra Sverige och Lettland. Det första fyndet i Sverige gjordes 1982 i Skåne. Sedan dess har arten observerats på många ställen. Förutom i Skåne är den påträffad i Blekinge, på Öland och Gotland, i Småland, Halland, Östergötland, Västergötland och Södermanland. Arten observeras numera regelbundet i Skåne, Blekinge, på Öland och i Småland. En nyupptäckt förekomst finns i norra Västergötland (Skaraborg), något som troligen är världens nordligaste förekomst av arten. Ännu har ingen yngelkoloni hittats, men det får nu anses som sannolikt att den reproducerar sig i landet. Populationen i Sverige kan antas bestå av 30 (20-40) individer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN°)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN°)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Sydfladdermus observerades 1982 för första gången i Sverige då ett mer eller mindre fast tillhåll för en grupp fladdermöss upptäcktes i nordöstra Skåne. Denna förekomst försvann 1987, men arten observeras nu årligen på olika håll i detta landskap. Fynd finns även från Öland, Gotland, Södermanland, Östergötland, Västergötland, Småland, Blekinge och Halland. Inga yngelkolonier är ännu funna men artens uppträdande tyder på fast förekomst. Arten finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Sydfladdermus är en migrerande art. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (25-45). Sydfladdermus är eftersökt på ett stort antal lokaler i Götaland och Svealand och allt tyder på att mörkertalet är litet. Arten har möjligen svårt att etablera sig ordentligt i landet p.g.a. konkurrens den mycket allmänna Nordiska fladdermusen. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (10-50) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Sydfladdermusen är en flyttande art och har nära kontakt med den danska populationen som är stor och livskraftig. (D).
Ekologi
Sydfladdermusen finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Den jagar såväl nära mark och vegetation som i öppet luftrum på högre höjd. Den är observerad under insektjakt till havs i Kalmarsund, utanför Blekinges kust, i Öresund och i Kattegatt. Födan består av många olika slags insekter såsom skalbaggar, tvåvingar och steklar. Den tar inte bara flygande insekter utan ibland också byten på marken.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Sötvatten
Sötvatten
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Hav
Hav
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Sjöar
Sjöar
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Ved och bark
Ved och bark
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Eptesicus, Art Eptesicus serotinus (Schreber, 1774) - sydfladdermus Synonymer Vespertilio serotinus Schreber, 1774

Kategori Starkt hotad (EN°)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN°)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Sydfladdermus observerades 1982 för första gången i Sverige då ett mer eller mindre fast tillhåll för en grupp fladdermöss upptäcktes i nordöstra Skåne. Denna förekomst försvann 1987, men arten observeras nu årligen på olika håll i detta landskap. Fynd finns även från Öland, Gotland, Södermanland, Östergötland, Västergötland, Småland, Blekinge och Halland. Inga yngelkolonier är ännu funna men artens uppträdande tyder på fast förekomst. Arten finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Sydfladdermus är en migrerande art. Antalet reproduktiva individer skattas till 40 (25-45). Sydfladdermus är eftersökt på ett stort antal lokaler i Götaland och Svealand och allt tyder på att mörkertalet är litet. Arten har möjligen svårt att etablera sig ordentligt i landet p.g.a. konkurrens den mycket allmänna Nordiska fladdermusen. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (10-50) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från CR till EN. Sydfladdermusen är en flyttande art och har nära kontakt med den danska populationen som är stor och livskraftig. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, EuroBats
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Sydfladdermusen är en stor släkting till nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii. Den har bredare vingar än stor fladdermus Nyctalus noctula. Pälsen är brun med olika nyanser och kan variera en hel del. Ansiktpartiet är svartbrunt och öronen medellånga och rundade. Underarmen 48-58 mm, femte fingret 59-69 mm och vikten 18-25 g. Sonarpulser har ofta högst amplitud kring 25 kHz och en rytm som är snabbare än nordisk fladdermus E. nilssonii.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sydfladdermus

Länsvis förekomst och status för sydfladdermus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sydfladdermus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredningen i Europa täcker en stor del av kontinenten med en nordgräns genom södra England, Danmark, södra Sverige och Lettland. Det första fyndet i Sverige gjordes 1982 i Skåne. Sedan dess har arten observerats på många ställen. Förutom i Skåne är den påträffad i Blekinge, på Öland och Gotland, i Småland, Halland, Östergötland, Västergötland och Södermanland. Arten observeras numera regelbundet i Skåne, Blekinge, på Öland och i Småland. En nyupptäckt förekomst finns i norra Västergötland (Skaraborg), något som troligen är världens nordligaste förekomst av arten. Ännu har ingen yngelkoloni hittats, men det får nu anses som sannolikt att den reproducerar sig i landet. Populationen i Sverige kan antas bestå av 30 (20-40) individer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Eptesicus  
  • Art
    Eptesicus serotinus(Schreber, 1774) - sydfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio serotinus Schreber, 1774

Sydfladdermusen finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Den jagar såväl nära mark och vegetation som i öppet luftrum på högre höjd. Den är observerad under insektjakt till havs i Kalmarsund, utanför Blekinges kust, i Öresund och i Kattegatt. Födan består av många olika slags insekter såsom skalbaggar, tvåvingar och steklar. Den tar inte bara flygande insekter utan ibland också byten på marken.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Sötvatten, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Lövskog, Ädellövskog, Inomhusmiljöer

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Löv-/barrblandskog, Hav, Trädbärande gräsmark, Exploaterad miljö, Sjöar, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Ved och bark (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Sydfladdermusen är inte utsatt för några hot vad vi vet. Den begränsade förekomsten i Sverige innebär dock att överlevnaden lätt kan äventyras av mindre ingrepp eller störningar.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Inga särskilda åtgärder föreslås för närvarande. Det är dock angeläget att artens status följs upp av ett nationellt övervakningsprogram för fladdermöss och att kolonier lokaliseras.
Utländska namn: NO: Sørflaggermus, DK: Sydflagermus, FI: Etelänlepakko, GB: Serotine. Enligt IUCN:s kriterier kvalificerar sydfladdermusen för placering under Akut hotad (CR). Arten har ansetts vara stationär men nya undersökningar till havs och vid kusterna visar att den är ganska rörlig och den svenska förekomsten torde därför inte vara isolerad från den danska och kontinentala. Av den anledningen nedgraderas rödlistekategorin till Starkt hotad (EN). Sydfladdermus är upptagen bland arterna i EU:s habitatdirektiv bilaga 4. Vidare är den fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) 4 § och 5 §, samt är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Alla europeiska fladdermöss omfattas av ”Fladdermusavtalet” EUROBATS, the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, vilket lyder under Bonnkonventionen.

Ahlén, I. 2008. Nya fynd i Skånes fladdermusfauna. Fauna och Flora 103(1):28-34. [Summary: New discoveries in the bat fauna of Skåne, Sweden.]

Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.

Ahlén, I., H. J. Baagøe & L. Bach. 2009. Behavior of Scandinavian bats during migration and foraging at sea. Journal of Mammalogy 90 (6):1318-1223.

Baagøe, H. J. 2001. Eptesicus serotinus. I: F. Krapp (ed.). Handbuch der Säugetiere Europas 4/I: 519-559. Aula Verlag.

Catto, C., A. M. Hutson & P.A.Racey. 1994. The diet of Eptesicus serotinus in southern England. Folia Zoologica 45:307-314.

Catto, C., A. M. Hutson, P.A.Racey & P.J. Stephenson. 1996. Foraging behaviour and habitat use of the serotine bat (Eptesicus serotinus) in southern England. Journal of Zoology 238:623-633.

Dietz, C., O. von Helversen, & D. Nill. 2007. Handbuch der Fledermäuse Europas und Nordwestafrikas. Franckh-Kosmos Verlags GmbH & Co. KG. Stuttgart.

Gerell, R., Ivarsson, A. & Lundberg, K. 1983. Sydfladdermus, Eptesicus serotinus Schreber 1774, ny fladdermusart i Sverige. Fauna och Flora 78: 38-40.

Robinson, M. F. & R. E. Stebbings. 1993. Food of the serotine bat, Eptesicus serotinus - is fecal analysis a valid qualitative and quantitative technique? Journal of Zoology 231:239-248.

Robinson, M. F. & R. E. Stebbings. 1997. Homerange and habitat use by the serotine bat, Eptesicus serotinus, in England. Journal of Zoology 243:117-136.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Ingemar Ahlén 2011. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Eptesicus  
  • Art
    Eptesicus serotinus, (Schreber, 1774) - sydfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio serotinus Schreber, 1774
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Ingemar Ahlén 2011. © ArtDatabanken, SLU 2010.