Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sydlig bronia

Organismgrupp Mossor Fossombronia pusilla
Sydlig bronia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sydlig bronia är en liten bladlevermossa som till utseendet har likheter med en flikig bållevermossa. Den bildar små, ljusgröna kolonier. Skotten är fågreniga och upp till 1 cm långa. Karaktäristiskt för släktet är de violetta rothåren och de höga lamelliknande åsarna på sporerna. Åsarna har olika utseende hos olika arter. Bladen är ganska oregelbundet formade och mer utbredda åt sidorna än hos lerbronia F. wondraczekii som den mest liknar. Den är praktiskt taget alltid fertil.
Utbredning
Länsvis förekomst för sydlig bronia Observationer i  Sverige för sydlig bronia
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten är i Sverige endast funnen 1984 i södra Halland. Lokalen var vid återbesök igenväxt 1986 och arten kunde inte återfinnas (T. Johansson muntl). I Danmark har arten blivit funnen på flera platser och tycks inte vara så ovanlig (T. Johansson muntl). Den saknas i Norge och Finland. Sydlig bronia är relativt vitt spridd i Väst-, Central- och Sydeuropa där den tycks vara relativt allmän. Dessutom förekommer arten i Sydafrika, Nordamerika och Chile. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Växer på fuktig lerjord. Känd från endast en lokal i Sverige (Laholm) senast år 1984. Eftersökt men utan resultat. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1984.
Ekologi
Mossan växte på den svenska lokalen på bar, konstant fuktig lerjord i ett öppet landskap. I Storbritannien förekommer den ungefär som lerbronia, bl.a. bredvid åar, i vägkanter, diken, åkerkanter och på stigar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Metzgeriales, Familj Codoniaceae, Släkte Fossombronia (bronior), Art Fossombronia pusilla (L.) Nees - sydlig bronia Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Växer på fuktig lerjord. Känd från endast en lokal i Sverige (Laholm) senast år 1984. Eftersökt men utan resultat. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1984.
Sydlig bronia är en liten bladlevermossa som till utseendet har likheter med en flikig bållevermossa. Den bildar små, ljusgröna kolonier. Skotten är fågreniga och upp till 1 cm långa. Karaktäristiskt för släktet är de violetta rothåren och de höga lamelliknande åsarna på sporerna. Åsarna har olika utseende hos olika arter. Bladen är ganska oregelbundet formade och mer utbredda åt sidorna än hos lerbronia F. wondraczekii som den mest liknar. Den är praktiskt taget alltid fertil.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för sydlig bronia

Länsvis förekomst och status för sydlig bronia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sydlig bronia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast funnen 1984 i södra Halland. Lokalen var vid återbesök igenväxt 1986 och arten kunde inte återfinnas (T. Johansson muntl). I Danmark har arten blivit funnen på flera platser och tycks inte vara så ovanlig (T. Johansson muntl). Den saknas i Norge och Finland. Sydlig bronia är relativt vitt spridd i Väst-, Central- och Sydeuropa där den tycks vara relativt allmän. Dessutom förekommer arten i Sydafrika, Nordamerika och Chile. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Metzgeriales  
  • Familj
    Codoniaceae  
  • Släkte
    Fossombronia - bronior 
  • Art
    Fossombronia pusilla(L.) Nees - sydlig bronia

Mossan växte på den svenska lokalen på bar, konstant fuktig lerjord i ett öppet landskap. I Storbritannien förekommer den ungefär som lerbronia, bl.a. bredvid åar, i vägkanter, diken, åkerkanter och på stigar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
De viktigaste faktorerna som har lett till artens försvinnande var troligen igenväxningen av det öppna landskapets fuktiga småbiotoper samt övergödning av små vattendrag med påföljande igenväxning av stränder med vass. Därtill minskar antalet möjliga växtplatser genom igenläggning av öppna diken.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Sydlig bronia bör eftersökas på lämpliga lokaler i södra Sverige. Om den blir återfunnen bör dess ståndortskrav undersökas grundligt. Eventuella nya lokaler måste vid behov skötas med lämpliga åtgärder så att populationen kan återhämta sig till en livskraftig nivå.
En del av de fynd av sydlig bronia som omtalas i äldre litteratur syftar på andra arter, vilket beror på att det vetenskapliga namnet täckte nästan alla europeiska arter av detta släkte fram till 1877, då S.O. Lindberg begränsade det till ovanstående. Utländska namn - GB: Common Frillwort.

Arnell, H. W. 1928. Levermossor. I: O. R. Holmberg (red), Skandinaviens flora 2a. Stockholm.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Johansson, T. 1984. Fossombronia pusilla funnen i Sverige. Mossornas Vänner 22: 6-7.

Lindberg, S. O. 1877. Monographia Metzgeriae. Acta Soc. Fauna Fl. Fenn. 1: 1-48.

Paton, J. A. 1973. Taxonomic studies in the genus Fossombronia Raddi. J. Bryol. 7: 243-252.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Metzgeriales  
  • Familj
    Codoniaceae  
  • Släkte
    Fossombronia - bronior 
  • Art
    Fossombronia pusilla, (L.) Nees - sydlig bronia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.