Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sydlig sotticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Ischnoderma resinosum
Sydlig sotticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sydlig sotticka bildar brett konsolformade hattar, ofta flera tillsammans. Fruktkropparna är vanligen ca 15 cm långa, 12 cm breda och 2 cm tjocka vid basen, men de kan bli betydligt större. De är saftiga men sega, och i fuktigt väder får de ofta vätskedroppar i hattkanten och på porlagret. I färskt tillstånd är hattöversidan först jämnt och fint hårig och vackert rödbrun till mörkbrun, men med åldern blir den tjärsvart med glänsande glatta zoner. Som gammal kan hatten bli helt glatt. Porlagret är 2–10 mm tjockt, först vitgrått och mörknar vid beröring, senare nästan svart. Poröppningarna är tjockväggiga och runda, 4–6 per mm. Fruktköttet är vitt, med tiden smutsigt gult, och är något tjockare än hos den andra arten i släktet - sotticka Ischnoderma benzoinum, som den kan förväxlas med. Den vanligare sottickan I. benzoinum, lever dessutom normalt i barrved.
Utbredning
Länsvis förekomst för sydlig sotticka Observationer i  Sverige för sydlig sotticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är ca 40 lokaler av sydlig sotticka kända, alla från Skåne, förutom två fynd på Gotland och ett fynd från vardera Blekinge och Västergötland. Arten är rödlistad i Danmark där det finns ett fynd. Den är vitt spridd i Europas lövskogsregion, men är överallt sällsynt. Den finns också i Nordamerika, samt i västra Sibiriens bergsskogar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i grov död ved av bok i gammal ädellövskog. Sällsynt även påträffad på alm, lind och björk. Sydlig art med sin utbredningsgräns i sydligaste Skandinavien. Total population i landet mycket liten. Svårt att bedöma ev. minskning. Bedöms missgynnad av den pågående almsjukan men omfattningen är svår att bedöma då arten också går på andra trädslag. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (160-1600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (40-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (240-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Sydlig sotticka är en vednedbrytare som orsakar vitröta. I Sverige finns den i sydliga ädellövskogar på grova liggande lövvedsstammar och stubbar. Den växer främst på bok och alm, men även lind och björk.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bok
· bok
· skogsalm
· skogsalm
· skogslind
· skogslind
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Ischnodermataceae, Släkte Ischnoderma (sottickor), Art Ischnoderma resinosum (Schrad. : Fr.) P. Karst. - sydlig sotticka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i grov död ved av bok i gammal ädellövskog. Sällsynt även påträffad på alm, lind och björk. Sydlig art med sin utbredningsgräns i sydligaste Skandinavien. Total population i landet mycket liten. Svårt att bedöma ev. minskning. Bedöms missgynnad av den pågående almsjukan men omfattningen är svår att bedöma då arten också går på andra trädslag. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (160-1600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (40-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (240-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Sydlig sotticka bildar brett konsolformade hattar, ofta flera tillsammans. Fruktkropparna är vanligen ca 15 cm långa, 12 cm breda och 2 cm tjocka vid basen, men de kan bli betydligt större. De är saftiga men sega, och i fuktigt väder får de ofta vätskedroppar i hattkanten och på porlagret. I färskt tillstånd är hattöversidan först jämnt och fint hårig och vackert rödbrun till mörkbrun, men med åldern blir den tjärsvart med glänsande glatta zoner. Som gammal kan hatten bli helt glatt. Porlagret är 2–10 mm tjockt, först vitgrått och mörknar vid beröring, senare nästan svart. Poröppningarna är tjockväggiga och runda, 4–6 per mm. Fruktköttet är vitt, med tiden smutsigt gult, och är något tjockare än hos den andra arten i släktet - sotticka Ischnoderma benzoinum, som den kan förväxlas med. Den vanligare sottickan I. benzoinum, lever dessutom normalt i barrved.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sydlig sotticka

Länsvis förekomst och status för sydlig sotticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sydlig sotticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är ca 40 lokaler av sydlig sotticka kända, alla från Skåne, förutom två fynd på Gotland och ett fynd från vardera Blekinge och Västergötland. Arten är rödlistad i Danmark där det finns ett fynd. Den är vitt spridd i Europas lövskogsregion, men är överallt sällsynt. Den finns också i Nordamerika, samt i västra Sibiriens bergsskogar.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Ischnodermataceae  
  • Släkte
    Ischnoderma - sottickor 
  • Art
    Ischnoderma resinosum(Schrad. : Fr.) P. Karst. - sydlig sotticka

Sydlig sotticka är en vednedbrytare som orsakar vitröta. I Sverige finns den i sydliga ädellövskogar på grova liggande lövvedsstammar och stubbar. Den växer främst på bok och alm, men även lind och björk.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Sydlig sotticka hotas av brist på lämpliga kvalitéer av död ved. Ingrepp som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. En slutavverkning, skoglig gallring eller annat uttag av virke på växtplatsen som ger ett förändrat lokalklimat innebär ett direkt hot. Olika former av markberedning och körskador som effektivt kan förstöra lågor och gammal ved kan vara ödesdigert för svampen.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
För att säkerställa artens fortlevnad bör man se till att artens växtplatser hålls intakta, att de inte omförs till barrskog och att ny död ved tillkommer, gärna i omedelbar anslutning. Befintliga vindfällen, döende träd, torrakor och lågor lämnas intakta. Ett långsiktigt tillförsäkrande om framtida tillgång till ved är en förutsättning för artens fortlevnad.
Utländska namn – NO: Tjærekjuke.

Hansen, L. & Knudsen, H. (Ed.) 1997. Nordic Macromycetes, Vol. 3. sid. 224 Nordsvamp, Copenhagen.

Olofsson, D. 1996. Tickor i Sverige, Projektrapport, sid. 58.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R. L. 1993. European Polypores, Part I. sid. 357 Fungiflora. Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Ischnodermataceae  
  • Släkte
    Ischnoderma - sottickor 
  • Art
    Ischnoderma resinosum, (Schrad. : Fr.) P. Karst. - sydlig sotticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.