Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sydspärgel

Organismgrupp Kärlväxter Spergula arvensis subsp. arvensis
Sydspärgel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sydspärgel är en underart av åkerspärgel Spergula arvensis. Arten är ettårig och kan bli upp till 30 cm hög. Den har smala blad som sitter samlade i kransar. Blommorna har fem vita kronblad och de är utslagna ett kort stund runt middagstid. Vanligen är arten rikt glandelhårig och känns därför klibbig. Varje kapsel innehåller maximalt 20 frön som är smalt vingkantade. Fröna kan behålla sin grobarhet under lång tid i marken. Hos sydspärgel är fröna försedda med ett 80-tal tydligt klubblika, vita papiller. Med tiden blir papillerna röda. Underarten foderspärgel Spergula arvensis ssp. sativa har släta frön som helt saknar papiller, i allt annat liknar den sydspärgel. Tidigare förekom i vårt land två storväxta underarter som var anpassade till att växa i linåkrar: jättespärgel Spergula arvensis ssp. maxima, som är sparsamt hårig till kal, och vars frön är något större än sydspärgelns och har papiller, och linspärgel Spergula arvensis ssp. linicola, som är nästan kal (saknar glandelhår), och vars frön är något större än foderspärgelns och saknar papiller.
Utbredning
Länsvis förekomst för sydspärgel Observationer i  Sverige för sydspärgel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sydspärgel har en sydlig utbredning i Sverige. Fröna gror snabbare i ett varmt och torrt klimat, till skillnad från foderspärgelns som gror bättre i ett kallare och fuktigare. Förekomsten av åkerspärgelns underarter är dåligt känd, eftersom de inte konsekvent uppmärksammats under de avslutade landskapsinventeringarna. I Danmark är sydspärgel den vanligaste underarten, i Finland är den mer sparsam. Island har några äldre fynd, och i Norge är den inte eftersökt. Sydspärgel är vanlig i de södra och centrala delarna av Europa men är mer sällsynt i de norra och västra delarna. Den är inkommen i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Sydspärgel är känd från samtliga landskap i Götaland och Svealand, sporadiska fynd även längre norrut. Aktuell förekomst och utbredning oklar i hela utbredningområdet. Det finns åtskilligt med gamla fynd men mycket få moderna trots att den eftersökts. Riktade eftersök under 2010-talet i främst Blekinge och på Öland har visat att den är vanligare än man tidigare har befarat. Kvantitativa herbarieuppgifter från Skåne visar dock att underarten har gått tillbaka mycket kraftigt sedan mitten av 1900-talet (drygt -99% under ca 40 år!). Den morfolgiska variationen är stor och enda säkra skiljekaraktären från den närstående och vanligare underarten ssp. sativa (foderspärgel) är frönas utseende. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1000 (125-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-75) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Ekologi
Sydspärgel är kalkskyende och växer på torr till frisk sandjord som är näringsfattig till måttligt näringsrik. Den uppträder i sandiga åkrar, vägkanter, trädgårdar, på grusplaner, industrimark och liknande miljöer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Spergula (spärglar), Underart Spergula arvensis subsp. arvensis - sydspärgel Synonymer Spergula arvensis var. vulgaris (Boenn.) Mert. & W. D. J. Koch, Spergula vulgaris, Spergula arvensis var. oligogonata Holmb., Spergula arvensis ssp. arvensis

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Sydspärgel är känd från samtliga landskap i Götaland och Svealand, sporadiska fynd även längre norrut. Aktuell förekomst och utbredning oklar i hela utbredningområdet. Det finns åtskilligt med gamla fynd men mycket få moderna trots att den eftersökts. Riktade eftersök under 2010-talet i främst Blekinge och på Öland har visat att den är vanligare än man tidigare har befarat. Kvantitativa herbarieuppgifter från Skåne visar dock att underarten har gått tillbaka mycket kraftigt sedan mitten av 1900-talet (drygt -99% under ca 40 år!). Den morfolgiska variationen är stor och enda säkra skiljekaraktären från den närstående och vanligare underarten ssp. sativa (foderspärgel) är frönas utseende. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1000 (125-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-75) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Sydspärgel är en underart av åkerspärgel Spergula arvensis. Arten är ettårig och kan bli upp till 30 cm hög. Den har smala blad som sitter samlade i kransar. Blommorna har fem vita kronblad och de är utslagna ett kort stund runt middagstid. Vanligen är arten rikt glandelhårig och känns därför klibbig. Varje kapsel innehåller maximalt 20 frön som är smalt vingkantade. Fröna kan behålla sin grobarhet under lång tid i marken. Hos sydspärgel är fröna försedda med ett 80-tal tydligt klubblika, vita papiller. Med tiden blir papillerna röda. Underarten foderspärgel Spergula arvensis ssp. sativa har släta frön som helt saknar papiller, i allt annat liknar den sydspärgel. Tidigare förekom i vårt land två storväxta underarter som var anpassade till att växa i linåkrar: jättespärgel Spergula arvensis ssp. maxima, som är sparsamt hårig till kal, och vars frön är något större än sydspärgelns och har papiller, och linspärgel Spergula arvensis ssp. linicola, som är nästan kal (saknar glandelhår), och vars frön är något större än foderspärgelns och saknar papiller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sydspärgel

Länsvis förekomst och status för sydspärgel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sydspärgel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sydspärgel har en sydlig utbredning i Sverige. Fröna gror snabbare i ett varmt och torrt klimat, till skillnad från foderspärgelns som gror bättre i ett kallare och fuktigare. Förekomsten av åkerspärgelns underarter är dåligt känd, eftersom de inte konsekvent uppmärksammats under de avslutade landskapsinventeringarna. I Danmark är sydspärgel den vanligaste underarten, i Finland är den mer sparsam. Island har några äldre fynd, och i Norge är den inte eftersökt. Sydspärgel är vanlig i de södra och centrala delarna av Europa men är mer sällsynt i de norra och västra delarna. Den är inkommen i Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Spergula - spärglar 
  • Art
    Spergula arvensis - åkerspärgel 
  • Underart
    Spergula arvensis subsp. arvensis - sydspärgel
    Synonymer
    Spergula arvensis var. vulgaris (Boenn.) Mert. & W. D. J. Koch
    Spergula vulgaris
    Spergula arvensis var. oligogonata Holmb.
    Spergula arvensis ssp. arvensis

Sydspärgel är kalkskyende och växer på torr till frisk sandjord som är näringsfattig till måttligt näringsrik. Den uppträder i sandiga åkrar, vägkanter, trädgårdar, på grusplaner, industrimark och liknande miljöer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Sydspärgel föredrar mer öppen sandjord och missgynnas när vegetationen sluter sig. Varje individ kan ge upphov till 10 000 frön som kan ligga i frövila i jorden ett 50-tal år. När betingelserna åter blir de rätta kan fröna gro. Där sydspärgel uppträder i åkermiljöer missgynnas den av kemiska bekämpningsmedel.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Åkerspärgel och dess underarter bör eftersökas framför allt i de sydligaste delarna av Sverige för att få en aktuell utbredningsbild av dem.
Utländska namn - DK: Almindelig Spergel, FI: Etelänpeltohatikka
Åkerspärgel har tidigare odlats som foderväxt på sandiga, kalkfattiga marker.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Jonsell, B. (red.) 2001. Flora Nordica 2. Stockholm.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulla-Britt Andersson 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-14

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Spergula - spärglar 
  • Art
    Spergula arvensis - åkerspärgel 
  • Underart
    Spergula arvensis subsp. arvensis, - sydspärgel
    Synonymer
    Spergula arvensis var. vulgaris (Boenn.) Mert. & W. D. J. Koch
    Spergula vulgaris
    Spergula arvensis var. oligogonata Holmb.
    Spergula arvensis ssp. arvensis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulla-Britt Andersson 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-14