Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sydsvensk lindborre

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Ernoporicus caucasicus
Sydsvensk lindborre Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 1,5–2 mm lång, svartgrå skalbagge med gulbruna antenner och ben. Täckvingarna är försedda med fina punktstrimmor. Mellanrummen mellan dem är beklädda med korta gulbruna hår glest blandade med ljusa, långovala skal. Framtill på halsskölden finns koncentriska rader av snett uppåtstående kitintaggar. Pannan har en halvcirkleformig urgröpning.
Utbredning
Länsvis förekomst för sydsvensk lindborre Observationer i  Sverige för sydsvensk lindborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotska Sandön och Östergötland. Arten är även känd från Danmark, Finland (enstaka fynd, upptäckt så sent som 1975), Norge (flera lokaler), norra Tyskland, Polen, Mellaneuropa och södra Ryssland. I Norden förekommer arten endast inom de södra delarna av lindens utbredningsområde.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larvutvecklingen sker under barken på 2-5 cm tjocka grenar i nyligen döda, stående eller liggande lindar, men också i grenar som ligger på marken. Arten är i Sverige knuten till gamla lindar i blandad ädellövskog, alléer, parker, trädgårdar och liknande miljöer. Påträffad i Skåne, Blekinge, Småland, Öland samt på Gotska Sandön. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (160-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under barken på 2-5 cm tjocka grenar i nyligen döda, stående eller liggande lindar, men också i grenar som ligger på marken. I Frankrike även på alm. Arten är hos oss knuten till gamla lindar i blandad ädellövskog, alléer, parker, trädgårdar och liknande miljöer. E. caucasicus är en monogam art som gör en oregelbunden längsgående modergång i basten. Arten övervintrar som imago eller larv. Flygtiden infaller i maj-juni.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
· skogslind
· skogslind
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
· lindar
· lindar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Ernoporicus, Art Ernoporicus caucasicus (Lindemann, 1876) - sydsvensk lindborre Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under barken på 2-5 cm tjocka grenar i nyligen döda, stående eller liggande lindar, men också i grenar som ligger på marken. Arten är i Sverige knuten till gamla lindar i blandad ädellövskog, alléer, parker, trädgårdar och liknande miljöer. Påträffad i Skåne, Blekinge, Småland, Öland samt på Gotska Sandön. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (160-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En 1,5–2 mm lång, svartgrå skalbagge med gulbruna antenner och ben. Täckvingarna är försedda med fina punktstrimmor. Mellanrummen mellan dem är beklädda med korta gulbruna hår glest blandade med ljusa, långovala skal. Framtill på halsskölden finns koncentriska rader av snett uppåtstående kitintaggar. Pannan har en halvcirkleformig urgröpning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sydsvensk lindborre

Länsvis förekomst och status för sydsvensk lindborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sydsvensk lindborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotska Sandön och Östergötland. Arten är även känd från Danmark, Finland (enstaka fynd, upptäckt så sent som 1975), Norge (flera lokaler), norra Tyskland, Polen, Mellaneuropa och södra Ryssland. I Norden förekommer arten endast inom de södra delarna av lindens utbredningsområde.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Cryphalini  
  • Släkte
    Ernoporicus  
  • Art
    Ernoporicus caucasicus(Lindemann, 1876) - sydsvensk lindborre

Larvutvecklingen sker under barken på 2-5 cm tjocka grenar i nyligen döda, stående eller liggande lindar, men också i grenar som ligger på marken. I Frankrike även på alm. Arten är hos oss knuten till gamla lindar i blandad ädellövskog, alléer, parker, trädgårdar och liknande miljöer. E. caucasicus är en monogam art som gör en oregelbunden längsgående modergång i basten. Arten övervintrar som imago eller larv. Flygtiden infaller i maj-juni.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· lindar - Tilia (Viktig)
Arten hotas generellt av den minskande mängden lövskog och bristen på död ved. Särskilt påtaglig är bristen på gamla lindar i vars kronor det kontinuerligt dör grenar. Skötsel av parker, alléer, hagmarker och även i vissa reservat gör att döda grenar och träd städas bort. Ett ökat intresse för ved till energiändamål då grenar och stammar flisas innebär också en minskad mängd lämpligt yngelsubstrat.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Avstå från slutavverkning av linddominerade bestånd, och bedriv en extensiv parkvård, där alla gamla lindar sparas. Lämna grenar som på olika sätt kapats från levande lindar liggande kvar i högar på marken, gärna under träden för att undvika total uttorkning av barken.

Bakke, A. 1963. Distribution of Ernoporus tiliae (Panz.) and E. caucasicus (Lindem.) (Col. Scolytidae) in Norway. Norsk Ent. Tidskr. 12: 121–123.

Baranowski, R. 1977. Intressanta skalbaggsfynd 1 (Coleoptera). Ent. Tidskr. 98: 11–28.

Muona, J. 1976. [Ernoporus caucasicus Lindem.] Com. At the meetings, of the Ent. Society in Finland. Ann. Ent. Fenn. 42: 146.

Pfeffer, A. 1995. Zentral- und westpaläarktische Borken- und Kernkäfer. Pro Entomologica/Naturhistoriska Muséet i Basel. 310 sid.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 1999. Rev. Bengt Ehnström 1999, Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Cryphalini  
  • Släkte
    Ernoporicus  
  • Art
    Ernoporicus caucasicus, (Lindemann, 1876) - sydsvensk lindborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 1999. Rev. Bengt Ehnström 1999, Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.