Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  taggsimpa

Organismgrupp Fiskar Micrenophrys lilljeborgii
Taggsimpa Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Taggsimpa förekommer sällsynt i Skagerrak. Hela fisken är småtaggig, och den har dessutom en särskilt lång tagg på vardera förgällocksbenet.

Totallängd 9 cm, vanligen 7,5 cm. Kropp vid främre ryggfenans bas, därefter jämnt avsmalnande mot den slanka och korta stjärtspolen. Huvud stort och relativt brett med stor, bred och framåtriktad mun. Överkäken når framför underkäken, och längst bak på mellankäksbenet sitter ett litet mjukt, knappt skönjbart hudutskott. Mellankäksbenet når bakåt till, men inte förbi ögat. På hjässan löper ett par längsgående åsar från ögonen och bakåt, var och en med tre knölar i form av trubbiga taggar. Framför vardera ögat sitter ett par skarpa taggar. Förgällocksbenet har fyra tydliga taggar längs bakkanten, av vilka den översta är längst. Den är vass, nålformig och påfallande lång men når inte till spetsen av gällocksbenets tagg. Gälmembranen är sammanvuxna med gälnäset utan att bilda något veck. Hanen har en välutvecklad, konisk urogenitalpapill.
På sidorna finns kraftiga, bakåtriktade taggar. Taggarna sitter ordnade i rader på ryggen, mer oregelbundet längre ned på sidan, så att hela fisken känns sträv. Sidolinjen, som är utmärkt av taggförsedda benplåtar, börjar högt på sidan och löper i en jämn linje ned till sidans mittlinje och fram till stjärtfenbasen.
Ryggfenorna är smalt men tydligt åtskilda. Den främre är bred och kort, den bakre obetydligt bredare än den främre, och båda har rundad ytterkant. Analfenan är påfallande smal och kort. Bröstfenorna är långa, breda och rundade, och bukfenorna är smala och långa med kraftiga fenstrålar. Stjärtfenan har en svagt rundad bakkant.
Färgteckningen är både variabel och kontrastrik. Undersidan är vitaktig. Fyra oregelbundna tvärband går över ryggen ned på de i övrigt vitaktiga sidorna. Liksom det upptill mörka huvudet varierar tvärbandens färg från gråbrunt till brunrött. Fenorna är oregelbundet tvärbandade eller fläckiga. Hanar i lekdräkt är mörkröda över större delen av huvudet.
Fenstrålar och fjäll: D1 VIII-IX, D2 11-12, A 6-9, P 15-16, V I.2. Fjäll saknas.
Utbredning
Länsvis förekomst för taggsimpa Observationer i  Sverige för taggsimpa
Svensk förekomst
Tillfällig förekomst (alt. kvarstående)
Taggsimpa har påträffats ett fåtal gånger i Kosterfjorden och Gullmarsfjorden, och den förekommer sällsynt i den danska delen av Skagerrak. I övrigt finns den i nordvästra Atlanten längs hela Norges, Islands och Brittiska öarnas kuster.
Någon abundans eller trend har inte kunnat fastställas, men arten är mycket sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Taggsimpa har en begränsad utbredning i vattnen runt den norra delen av de Brittiska öarna, vid Färöarna samt längs norska kusten söderut från Nordland till nordligaste Bohuslän. Arten är av allt att döma mycket sällsynt i norra Bohuslän. Totalt sett är arten funnen vid ett femtontal tillfällen i Gullmaren och Kosterfjorden, senast år 1923, samt vid Soteskär i augusti 2006. Larverna är pelagiska vilket gör att arten kan förväntas uppträda tillfälligt även långt utanför sitt normal reproduktionsområde. Taggsimpa har dessutom påträffats vid ett tillfälle i Skagerrak i samband med bottentrålsundersökningar - dock utanför svensk ekonomisk zon. Det finns ingen information som kan vägleda beträffande beståndstrender. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Taggsimpa är en bottenlevande, uteslutande marin art. Den förekommer längs kusten från grunda och strandnära områden ned till 100 meters djup, företrädesvis på hårdbottnar. Födan utgörs främst av små fiskar och kräftdjur. Leken sker under våren. Det är oklart om taggsimpa har inre eller yttre befruktning. Hanen vaktar äggen, som ligger i klumpar på bottnen och är 2 mm i diameter. Larverna är pelagiska.
Lever bland alger på hårdbottnar som klipp-, grus- eller skalgrusbottnar. De ca 4 mm stora nykläckta larverna lever pelagiskt tills de uppnått en längd av 10–14 mm då de övergår till bottenliv.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande djur
Levande djur
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Scorpaeniformes (kindpansrade fiskar), Familj Cottidae (simpor), Släkte Micrenophrys, Art Micrenophrys lilljeborgii (Collett, 1875) - taggsimpa Synonymer Cottus lilljeborgii Collett, 1875

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Taggsimpa har en begränsad utbredning i vattnen runt den norra delen av de Brittiska öarna, vid Färöarna samt längs norska kusten söderut från Nordland till nordligaste Bohuslän. Arten är av allt att döma mycket sällsynt i norra Bohuslän. Totalt sett är arten funnen vid ett femtontal tillfällen i Gullmaren och Kosterfjorden, senast år 1923, samt vid Soteskär i augusti 2006. Larverna är pelagiska vilket gör att arten kan förväntas uppträda tillfälligt även långt utanför sitt normal reproduktionsområde. Taggsimpa har dessutom påträffats vid ett tillfälle i Skagerrak i samband med bottentrålsundersökningar - dock utanför svensk ekonomisk zon. Det finns ingen information som kan vägleda beträffande beståndstrender. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Taggsimpa förekommer sällsynt i Skagerrak. Hela fisken är småtaggig, och den har dessutom en särskilt lång tagg på vardera förgällocksbenet.

Totallängd 9 cm, vanligen 7,5 cm. Kropp vid främre ryggfenans bas, därefter jämnt avsmalnande mot den slanka och korta stjärtspolen. Huvud stort och relativt brett med stor, bred och framåtriktad mun. Överkäken når framför underkäken, och längst bak på mellankäksbenet sitter ett litet mjukt, knappt skönjbart hudutskott. Mellankäksbenet når bakåt till, men inte förbi ögat. På hjässan löper ett par längsgående åsar från ögonen och bakåt, var och en med tre knölar i form av trubbiga taggar. Framför vardera ögat sitter ett par skarpa taggar. Förgällocksbenet har fyra tydliga taggar längs bakkanten, av vilka den översta är längst. Den är vass, nålformig och påfallande lång men når inte till spetsen av gällocksbenets tagg. Gälmembranen är sammanvuxna med gälnäset utan att bilda något veck. Hanen har en välutvecklad, konisk urogenitalpapill.
På sidorna finns kraftiga, bakåtriktade taggar. Taggarna sitter ordnade i rader på ryggen, mer oregelbundet längre ned på sidan, så att hela fisken känns sträv. Sidolinjen, som är utmärkt av taggförsedda benplåtar, börjar högt på sidan och löper i en jämn linje ned till sidans mittlinje och fram till stjärtfenbasen.
Ryggfenorna är smalt men tydligt åtskilda. Den främre är bred och kort, den bakre obetydligt bredare än den främre, och båda har rundad ytterkant. Analfenan är påfallande smal och kort. Bröstfenorna är långa, breda och rundade, och bukfenorna är smala och långa med kraftiga fenstrålar. Stjärtfenan har en svagt rundad bakkant.
Färgteckningen är både variabel och kontrastrik. Undersidan är vitaktig. Fyra oregelbundna tvärband går över ryggen ned på de i övrigt vitaktiga sidorna. Liksom det upptill mörka huvudet varierar tvärbandens färg från gråbrunt till brunrött. Fenorna är oregelbundet tvärbandade eller fläckiga. Hanar i lekdräkt är mörkröda över större delen av huvudet.
Fenstrålar och fjäll: D1 VIII-IX, D2 11-12, A 6-9, P 15-16, V I.2. Fjäll saknas.

Svensk förekomst Tillfällig förekomst (alt. kvarstående)
Länsvis förekomst för taggsimpa

Länsvis förekomst och status för taggsimpa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för taggsimpa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Taggsimpa har påträffats ett fåtal gånger i Kosterfjorden och Gullmarsfjorden, och den förekommer sällsynt i den danska delen av Skagerrak. I övrigt finns den i nordvästra Atlanten längs hela Norges, Islands och Brittiska öarnas kuster.
Någon abundans eller trend har inte kunnat fastställas, men arten är mycket sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Scorpaeniformes - kindpansrade fiskar 
  • Underordning
    Cottoidei  
  • Familj
    Cottidae - simpor 
  • Släkte
    Micrenophrys  
  • Art
    Micrenophrys lilljeborgii(Collett, 1875) - taggsimpa
    Synonymer
    Cottus lilljeborgii Collett, 1875

Taggsimpa är en bottenlevande, uteslutande marin art. Den förekommer längs kusten från grunda och strandnära områden ned till 100 meters djup, företrädesvis på hårdbottnar. Födan utgörs främst av små fiskar och kräftdjur. Leken sker under våren. Det är oklart om taggsimpa har inre eller yttre befruktning. Hanen vaktar äggen, som ligger i klumpar på bottnen och är 2 mm i diameter. Larverna är pelagiska.
Lever bland alger på hårdbottnar som klipp-, grus- eller skalgrusbottnar. De ca 4 mm stora nykläckta larverna lever pelagiskt tills de uppnått en längd av 10–14 mm då de övergår till bottenliv.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Arten är bara observerad vid sammanlagt 15 tillfällen i Gullmaren och Kosterområdet, med det senaste belägget från 1923. Taggsimpans ringa storlek gör den svår att få i traditionella fiskeredskap. Det är osäkert om arten reproducerar sig i svenska vatten, eller ens förekommer permanent här; eventuellt kan man betrakta den som utdöd. Det är tänkbart att den svenska förekomsten regleras av den talrikare norska populationen.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Undersökningar av abundans och precis förekomst behövs, särskilt med avseende på den norska populationens betydelse för rekryteringen i svenska vatten. En sammanställning av artens svenska utbredning gjordes av Naturhistoriska riksmuseet 2000.
Namngivning: Micrenophrys lilljeborgii (Collett, 1875). Originalbeskrivning: Cottus lilljeborgii. Norges Fiske: 25.
Etymologi: lilljeborgii = efter Wilhelm Lilljeborg (1816-1908), professor i zoologi vid Uppsala Universitet, författare till bland annat ”Sveriges och Norges fiskar” (1881-1891).
Uttal: [Mikrénofrys liljebórgïi]
Namn på andra språk. Norska: Piggulke, danska: Dvaergulk, engelska: Norway Bullhead.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm.

Fedorov, V.V. 1986 Micrenophrys lilljeborgii. s. 1252–1253 I: Whitehead, P.J.P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J. & Tortonese, E. (red.). Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean, Volume III. Unesco, Paris.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Neudecker, T., Haidn, H., Kehlert, T. & Becker, K.-H. 2006. Occurence of the Norway bullhead (Micrenophrys lilljeborgii, Collett 1875) in the southeastern North Sea. Journal of Applied Ichtyology 22(1): 89–90.

Norsk Marin Fauna. 2001. http://www.marinbi.com

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Sven O. Kullander & Henrik Dahlgren 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Scorpaeniformes - kindpansrade fiskar 
  • Underordning
    Cottoidei  
  • Familj
    Cottidae - simpor 
  • Släkte
    Micrenophrys  
  • Art
    Micrenophrys lilljeborgii, (Collett, 1875) - taggsimpa
    Synonymer
    Cottus lilljeborgii Collett, 1875
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Sven O. Kullander & Henrik Dahlgren 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).