Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallgråticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Boletopsis grisea
Tallgråticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ettårig, köttig ticka med upp till 15 cm bred, gråvit till gråbrun hatt och med kort, grå till ljusbrun fot. Hattkanten är först inrullad och ofta ljusare än hattens mitt. Porerna är först vita, senare grå och tämligen små. Fruktköttet är vitt men grånar vid luftkontakt. Arten kan förväxlas med den närstående grangråtickan, Boletopsis leucomelaena som har mörkare hatt och växer i örtrik granskog.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallgråticka Observationer i  Sverige för tallgråticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallgråticka tillhör den boreala barrskogens flora och är vanligast norr om ekens nordgräns. Söder om den biologiska norrlandsgränsen förekommer den sällsynt och är bl.a. funnen på Öland, i Småland, Västergötland, Dalsland och Södermanland. 100 kända aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. En väl känd och lättidentifierad art. Arten är rödlistad i Norge och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med tall. Arten påträffas på torr och mager sandig mark i gles tallskog, och är möjligen brandgynnad. Förekommer huvudsakligen i äldre ännu inte kalavverkad skog, såväl naturskogsartad som tidigare dimensionsavverkade skogar. Väl känd och uppmärksammad art. Som regel finns bara enstaka till ett fåtal mycel per lokal. Mycel kan vara mycket långlivade och arten förefaller ha svårt att återetablera sig efter en kalavverkning. Förekommer sparsamt i yngre tallbestånd och planteringar. Gynnas med all säkerhet av lämnade frötallar, och grupper av hänsynsträd. Har missgynnats och missgynnas fortsatt av avverkning och minskande arealer av äldre tallskog som inte kalavverkats utanför skyddande områden. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (150-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1000-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
Tallgråticka bildar mykorrhiza med tall. Den växer främst i ljusöppna skogar på torr, sandig/grusig mark. Den tycks vara känslig för avverkning och har endast i undantagsfall påträffats i planterade skogar. Torra tallskogar är ofta starkt brandpräglade och brand är troligen gynnsamt för alla arter som trivs i denna skogstyp. Tallgråticka är en god indikator på lång skoglig kontinuitet. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på omkring fem platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Boletopsis, Art Boletopsis grisea (Peck) Bondartsev & Singer - tallgråticka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall. Arten påträffas på torr och mager sandig mark i gles tallskog, och är möjligen brandgynnad. Förekommer huvudsakligen i äldre ännu inte kalavverkad skog, såväl naturskogsartad som tidigare dimensionsavverkade skogar. Väl känd och uppmärksammad art. Som regel finns bara enstaka till ett fåtal mycel per lokal. Mycel kan vara mycket långlivade och arten förefaller ha svårt att återetablera sig efter en kalavverkning. Förekommer sparsamt i yngre tallbestånd och planteringar. Gynnas med all säkerhet av lämnade frötallar, och grupper av hänsynsträd. Har missgynnats och missgynnas fortsatt av avverkning och minskande arealer av äldre tallskog som inte kalavverkats utanför skyddande områden. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (150-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1000-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
En ettårig, köttig ticka med upp till 15 cm bred, gråvit till gråbrun hatt och med kort, grå till ljusbrun fot. Hattkanten är först inrullad och ofta ljusare än hattens mitt. Porerna är först vita, senare grå och tämligen små. Fruktköttet är vitt men grånar vid luftkontakt. Arten kan förväxlas med den närstående grangråtickan, Boletopsis leucomelaena som har mörkare hatt och växer i örtrik granskog.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallgråticka

Länsvis förekomst och status för tallgråticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallgråticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallgråticka tillhör den boreala barrskogens flora och är vanligast norr om ekens nordgräns. Söder om den biologiska norrlandsgränsen förekommer den sällsynt och är bl.a. funnen på Öland, i Småland, Västergötland, Dalsland och Södermanland. 100 kända aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. En väl känd och lättidentifierad art. Arten är rödlistad i Norge och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Boletopsis  
  • Art
    Boletopsis grisea(Peck) Bondartsev & Singer - tallgråticka

Tallgråticka bildar mykorrhiza med tall. Den växer främst i ljusöppna skogar på torr, sandig/grusig mark. Den tycks vara känslig för avverkning och har endast i undantagsfall påträffats i planterade skogar. Torra tallskogar är ofta starkt brandpräglade och brand är troligen gynnsamt för alla arter som trivs i denna skogstyp. Tallgråticka är en god indikator på lång skoglig kontinuitet. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på omkring fem platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, med mer än 30 % över de senaste 50 åren, p.g.a. avverkning och minskande arealer av äldre tallskog utanför skyddande områden och av den successiva omvandling till blandskog med gran som sker i tallskogar där naturliga bränder bekämpats under lång tid. Nyckelbiotopinventering och andra naturvårdsinsatser i skog har inte fokuserat på mager tallhed. Ytterst få sådana skogar undantas från trakthyggesbruk. Minskningen bedöms fortgå framöver.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Lokaler med tallgråticka bör inte slutavverkas medan gallring, plockhuggning och blädning kan tillåtas om detta är lämpligt med hänsyn till eventuella andra hotade arter på platsen. Markberedning får inte förekomma. I större, skyddade områden bör reglerad bränning övervägas.
Utländska namn – NO: Furugråkjuke, FI: Sudenkääpä.

Dahlberg, A. & Croneborg, H. 2003. 33 threatened fungi in Europe - Complementary and revised information on candidates for listing in Appendix I of the Bern Convention. (www.artdata.slu.se/Bern_Fungi/Bern_Fungi.htm)

Niemelä, T. & Saarenoksa, R. 1989. On Fennoscandian polypores 10. Boletopsis leucomelaena and B. grisea described and illustrated. Karstenia 29: 12–28.

Nitare J. 2000. Signalarter, indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Jönköping

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 1995 & Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Boletopsis  
  • Art
    Boletopsis grisea, (Peck) Bondartsev & Singer - tallgråticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 1995 & Karl-Henrik Larsson 1997.