Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallharticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Onnia triquetra
Tallharticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tallharticka är en ticka med kort, central- eller sidställd fot och upp till 5 cm tjock hatt. Ibland kan fot saknas. Fruktkropparna är sega till hårda. Hattens översida är flat, filthårig och gulvit till rödbrun. Porlagret är gulbrunt. I fruktkroppen finns rödbruna, spetsiga, oftast böjda cystider (setae). Hyferna saknar söljor. Sporerna är små och elliptiska. Det finns ytterligare två arter i släktet som kan ha en kort fot. Harticka (Inonotus leporinus) skiljer sig genom att växa på gran och genom en tunnare hatt. Luddticka (Inonotus tomentosus) skiljer sig genom att de flesta setae är raka.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallharticka Observationer i  Sverige för tallharticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallharticka är mycket sällsynt och inrapporterad ett fåtal gånger från Gotland till Västerbotten. Tyngdpunkten i artens utbredning ligger i de östra delarna av landet. Den är funnen i såväl Norge som Finland men är också där sällsynt och i Finland bara sedd på en plats. Utbredningen sträcker sig vidare genom hela Europa och arten uppges vara ej ovanlig lokalt i Centraleuropa. Uppgifter från Asien saknas. Arten förekommer också i Nordamerika men nomenklaturen är besvärlig och litteraturuppgifter kan därför inte utan vidare utnyttjas.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare som växer på eller vid levande och döda tallar, främst stubbar och trädbaser. Påträffas i gammal tallskog med hög bonitet och har en östlig utbredning i landet. Kan vara svår att upptäcka eftersom den inte bildar fruktkroppar årligen. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. att äldre tallskog med träd av hög ålder blir ovanligare. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (120-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (30-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Tallharticka är en vedsvamp som orsakar vitröta hos levande tallar. I Nordamerika förekommer den även på representanter för andra barrträdssläkten. Fruktkropparna bildas i regel vid basen av trädstammar men kan också sitta på marken en bit från trädet och utgår då från rötter nere i marken. Fruktkroppar påträffas ibland på murkna stubbar. Det är en sydlig art som kanske gynnas av höga sommartemperaturer. Härjedalen tillhör de mest kontinentala delarna av landet med varma, torra somrar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Levande träd
Levande träd
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Onnia, Art Onnia triquetra (Lenz) Imazeki - tallharticka Synonymer Inonotus triqueter (Fr.) P. Karst.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare som växer på eller vid levande och döda tallar, främst stubbar och trädbaser. Påträffas i gammal tallskog med hög bonitet och har en östlig utbredning i landet. Kan vara svår att upptäcka eftersom den inte bildar fruktkroppar årligen. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. att äldre tallskog med träd av hög ålder blir ovanligare. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (120-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (30-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Tallharticka är en ticka med kort, central- eller sidställd fot och upp till 5 cm tjock hatt. Ibland kan fot saknas. Fruktkropparna är sega till hårda. Hattens översida är flat, filthårig och gulvit till rödbrun. Porlagret är gulbrunt. I fruktkroppen finns rödbruna, spetsiga, oftast böjda cystider (setae). Hyferna saknar söljor. Sporerna är små och elliptiska. Det finns ytterligare två arter i släktet som kan ha en kort fot. Harticka (Inonotus leporinus) skiljer sig genom att växa på gran och genom en tunnare hatt. Luddticka (Inonotus tomentosus) skiljer sig genom att de flesta setae är raka.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallharticka

Länsvis förekomst och status för tallharticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallharticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallharticka är mycket sällsynt och inrapporterad ett fåtal gånger från Gotland till Västerbotten. Tyngdpunkten i artens utbredning ligger i de östra delarna av landet. Den är funnen i såväl Norge som Finland men är också där sällsynt och i Finland bara sedd på en plats. Utbredningen sträcker sig vidare genom hela Europa och arten uppges vara ej ovanlig lokalt i Centraleuropa. Uppgifter från Asien saknas. Arten förekommer också i Nordamerika men nomenklaturen är besvärlig och litteraturuppgifter kan därför inte utan vidare utnyttjas.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Onnia  
  • Art
    Onnia triquetra(Lenz) Imazeki - tallharticka
    Synonymer
    Inonotus triqueter (Fr.) P. Karst.

Tallharticka är en vedsvamp som orsakar vitröta hos levande tallar. I Nordamerika förekommer den även på representanter för andra barrträdssläkten. Fruktkropparna bildas i regel vid basen av trädstammar men kan också sitta på marken en bit från trädet och utgår då från rötter nere i marken. Fruktkroppar påträffas ibland på murkna stubbar. Det är en sydlig art som kanske gynnas av höga sommartemperaturer. Härjedalen tillhör de mest kontinentala delarna av landet med varma, torra somrar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten hotas av att äldre tallskog med träd av hög ålder har blivit allt ovanligare.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Fler av de individrikaste lokalerna bör skyddas. På övriga växtplatser är det viktigt att lämna enstaka träd eller grupper av träd vid en avverkning och låta dessa stå kvar även under nästa skogsgeneration. Arten bör eftersökas och detaljinventeras på några av sina lokaler.
Rödlistad 2005 under namnet Inonotus triqueter.
Utländska namn – FI: Männynpihkakääpä.

Jahn, H., 1978. Die Gattung Onnia P. Karst., Filzporlinge. Westfäl. Pilzbriefe 11: 79–93.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1994. European Polypores 1. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Onnia  
  • Art
    Onnia triquetra, (Lenz) Imazeki - tallharticka
    Synonymer
    Inonotus triqueter (Fr.) P. Karst.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.