Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallmovägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Arachnospila westerlundi
Tallmovägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 6–10 mm, hane 5–8 mm. Tallmovägstekel liknar mest släktingen ögonvägstekel Arachnospila anceps. Två framträdande egenskaper hos honan är dels den tydliga ytstrukturen på efterryggen som ger dess yta ett matt återsken, dels det breda fasettögat som sett framifrån är minst lika bred som halva ansiktet. Metapostnotum är, liksom hos ögonvägstekel A. anceps, ovanligt lång, tydligt insvängd och kortare mot kanterna. Den bästa skiljekaraktären mot denna art är pannans ytstruktur, studerad i hög förstoring (minst 40×) är den skrovlig. Efterryggen saknar oftast de spridda, utstående längre hår baktill mot utsidan, som brukar finnas hos ögovägstekel A. anceps. Klornas basala sidotand är ofta svagare utvecklad hos tallmovägstekel än hos ögonvägstekel A. anceps.

Hanen liknar till stor del honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten har en iögonfallande lång hårpensel och dess form är arttypisk.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallmovägstekel Observationer i  Sverige för tallmovägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallmovägstekel är spridd men förekommer utpräglat lokalt i flera delar av Sverige. I sydöst finns lokala populationer i Blekinge, norra Öland, Södermanland, Uppland, Värmland och Dalarna. I landets nordöstra del finns lokaler i norra Västerbotten, Norrbotten och angränsande delar av lappmarkerna. I Norge finns en nyupptäckt lokal i Hedmark som ansluter till de värmländska på svenska sidan och i Finland förekommer arten i sydvästra delen, i ett område i Satakunda. Världsutbredningen är begränsad till Europa där arten förekommer från Nederländerna genom Mellaneuropa och Norditalien till Polen, Estland (Abenius opubl.) och typlokalen i ryska Karelen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Vitt utbredd genom östsverige från Blekinge och Öland över Sörmland-Värmland till Norrbotten. Uppenbart nogräknad i sitt habitatval, men kan på rätt typ av sandmarker förekomma i stora populationer, framför allt vid Östersjökusten. Många till synes lämpliga områden undersökta utan fynd under 2000-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Tallmovägstekel är en sandmarks- och värmeälskande art med till stora delar okänt levnadssätt. Den förekommer på nakna och glest bevuxna kustnära flygsanddyner och på kustdyner. Framför allt på de nordligaste lokalerna verkar arten vara beroende av eller gynnas av lämpliga antropogena miljöer som sydexponerade delar av grustag och vägskärningar. Valet av bytesspindel är okänt.

Aktivitetsperioden sträcker sig från maj till augusti. Arten har förmodligen två generationer i Norden, eftersom till synes nykläckta djur förekommer såväl i månadsskiftet maj–juni som i slutet av juli.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Arachnospila (sandvägsteklar), Art Arachnospila westerlundi (Morawitz, 1893) - tallmovägstekel Synonymer Westerlunds vägstekel, Pompilus westerlundi Morawitz, 1893, Pompilus guentherianus Dalla Torre, 1897, Pompilus guentheri Morawitz, 1893

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Vitt utbredd genom östsverige från Blekinge och Öland över Sörmland-Värmland till Norrbotten. Uppenbart nogräknad i sitt habitatval, men kan på rätt typ av sandmarker förekomma i stora populationer, framför allt vid Östersjökusten. Många till synes lämpliga områden undersökta utan fynd under 2000-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Längd hona 6–10 mm, hane 5–8 mm. Tallmovägstekel liknar mest släktingen ögonvägstekel Arachnospila anceps. Två framträdande egenskaper hos honan är dels den tydliga ytstrukturen på efterryggen som ger dess yta ett matt återsken, dels det breda fasettögat som sett framifrån är minst lika bred som halva ansiktet. Metapostnotum är, liksom hos ögonvägstekel A. anceps, ovanligt lång, tydligt insvängd och kortare mot kanterna. Den bästa skiljekaraktären mot denna art är pannans ytstruktur, studerad i hög förstoring (minst 40×) är den skrovlig. Efterryggen saknar oftast de spridda, utstående längre hår baktill mot utsidan, som brukar finnas hos ögovägstekel A. anceps. Klornas basala sidotand är ofta svagare utvecklad hos tallmovägstekel än hos ögonvägstekel A. anceps.

Hanen liknar till stor del honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten har en iögonfallande lång hårpensel och dess form är arttypisk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallmovägstekel

Länsvis förekomst och status för tallmovägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallmovägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallmovägstekel är spridd men förekommer utpräglat lokalt i flera delar av Sverige. I sydöst finns lokala populationer i Blekinge, norra Öland, Södermanland, Uppland, Värmland och Dalarna. I landets nordöstra del finns lokaler i norra Västerbotten, Norrbotten och angränsande delar av lappmarkerna. I Norge finns en nyupptäckt lokal i Hedmark som ansluter till de värmländska på svenska sidan och i Finland förekommer arten i sydvästra delen, i ett område i Satakunda. Världsutbredningen är begränsad till Europa där arten förekommer från Nederländerna genom Mellaneuropa och Norditalien till Polen, Estland (Abenius opubl.) och typlokalen i ryska Karelen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila westerlundi(Morawitz, 1893) - tallmovägstekel
    Synonymer
    Westerlunds vägstekel
    Pompilus westerlundi Morawitz, 1893
    Pompilus guentherianus Dalla Torre, 1897
    Pompilus guentheri Morawitz, 1893

Tallmovägstekel är en sandmarks- och värmeälskande art med till stora delar okänt levnadssätt. Den förekommer på nakna och glest bevuxna kustnära flygsanddyner och på kustdyner. Framför allt på de nordligaste lokalerna verkar arten vara beroende av eller gynnas av lämpliga antropogena miljöer som sydexponerade delar av grustag och vägskärningar. Valet av bytesspindel är okänt.

Aktivitetsperioden sträcker sig från maj till augusti. Arten har förmodligen två generationer i Norden, eftersom till synes nykläckta djur förekommer såväl i månadsskiftet maj–juni som i slutet av juli.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Såväl spontan igenväxning som återställning genom igenplantering av grustäkter med barrträd efter avslutad täktverksamhet är ett hot mot de kända populationerna. De större dynområdena (Kristianopel, Byerum, Bödabukten) i södra Sverige är i dag troligen tillräckligt stora och variationsrika för att underhålla livskraftiga populationer av arten. På längre sikt kan dock inte uteslutas att spontan igenväxning kan utgöra ett hot även i dessa områden. Arten uppträder inte på de mest frekventerade delarna av havsstrandslokalerna varför badturism sannolikt inte utgör något hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Uppföljning av i första hand de nordliga populationernas utveckling samt om möjligt studier av artens levnadssätt. Aktiva röjningsåtgärder (utglesning av tallplantor) för att fördröja spontan igenväxning av grustag kan vara nödvändigt.
Morawitz beskrivning av artens morfologi är inte tillräckligt detaljerad för att säkerställa en entydig tolkning, vilket har lett till att arten tidigare har förväxlats med andra arter.

Etymologi: westerlundi = genitiv av den latinska formen Westerlundus, en hedersbetygelse till den finske entomologen Aulis Westerlund (1870–1898).

Uttal: [araknóspila vesterlúndi].

Abenius, J. 1997. Vägstekeln Arachnospila westerlundi (Hymenoptera: Pompilidae) i Sverige. Ent. Tidskr. 118(2-3): 125–129.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr. Ent. 37(2): 279–390.

Smissen, Jane. v.d. 1996. Zur kenntnis einzelner Arachnospila-weibchen – mit Bestimmungsschlüssel für die geringbehaarten, kammdorntragenden Weibchen der Gattung Arachnospila KINCAID, 1900 (Hymenoptera: Pompilidae). Drosera 96 (2/2): 73–102.

Vikberg, V. 1986. Notes on some Finnish taxa of Hymenoptera Apocrita Aculeata. Notulae Entomol. 66: 61–64.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2001 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila westerlundi, (Morawitz, 1893) - tallmovägstekel
    Synonymer
    Westerlunds vägstekel
    Pompilus westerlundi Morawitz, 1893
    Pompilus guentherianus Dalla Torre, 1897
    Pompilus guentheri Morawitz, 1893
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2001 & 2013.