Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallsvampmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Agnathosia sandoeensis
Tallsvampmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En brokig mal med ljusgul mittstrimma som ­löper ut från framvingens bas. Den är ytterst sällsynt och har i hela världen bara hittats på Gotska Sandön och i Lettland. 

Vingspann 12–14 mm. Huvudet har ljusgula eller ockragula, hårlika fjäll på hjässan och bruna på sidorna. Antennen är ljust grågul och ca tre fjärdedelar av framvingens längd. Mellankroppen är brun med en stor, ljusgul fläck på mitten. Framvingen är smal, 3–4 gånger så lång som bred, svagt glänsande och dess grundfärg är mörkbrun med ljusgul teckning, i form av en klubbformig längsstrimma som löper i vingvecket från vingbasen till mitten och två diffusa motstående fläckar i höjd med vingens bakhörn samt en del mindre fläckar vid spetsen. Resten av vingen är oregelbundet beströdd med ljusa fjäll. Fransarna är grågula utanför en tydlig delningslinje. Bakvingen är mörkt blygrå. Den ljusa längsstrimman (i vingvecket) skiljer tallsvampmalen från tiggarsvampmal, som har en längsstrimma längs bakkanten av framvingen.

Genitalier: Hos hanen saknas uncus och gnathos. Tegumen har formen av en trekantig, ­membranartad, buktig skiva. Genitalklaffen är nästan jämnbred men i yttre delen avsmalnande och i spetsen kluven. ­Sacculus är ungefär lika stor som genitalklaffen. Vinculum är långt utdraget, smalt Y-formigt med betydligt bredare saccus än hos tiggarsvampmal Agnathosia mendicella. Aedeagus är rak, smalast på mitten och med ett avlångt område med små cornuti i spetsen. Hos honan finns ostium i en skåra på undersidan av åttonde segmentet och bakkanten på segment 8 är tydligare sklerotiserad än hos A.?mendicella. De främre apofyserna är förgrenade invid bakanten på segment åtta. Signum har formen av ett T.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallsvampmal Observationer i  Sverige för tallsvampmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallsvampmal är ytterst sällsynt och beskrevs 1977 med utgångspunkt från några individer som hade hittats på Gotska Sandön. Den 2 ­augusti 1978 hittades ytterligare en individ i Lettland. Hittills är dessa båda platser de enda kända i världen, men sannolikt bör arten också finnas längre österut i Ryssland.

Arten är namngiven efter sin typlokal Gotska Sandön norr om Gotland, där den insamlades första gången 17/7 1972. Senare under 1970-talet påträffades ytterligare ett 20-tal exemplar av arten på ön, några som färdiga fjärilar men flertalet som larver eller puppor. Arten finns med all säkerhet kvar på ön men inget målmedvetet sökande efter den har utförts under de senaste decennierna. De enda fynden av tallsvampmal utanför Gotska Sandön har gjorts i Lettland, Kurzeme, Slitere, där totalt tre exemplar påträffats under perioden 1978–2002.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Tallsvampmal är endast känd från en svensk lokal, Gotska Sandön. I övrigt i världen endast känd från en lokal i Lettland. Larven lever i rötad tallved. Arten är svårfunnen och har ett fördolt levnadssätt. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 40 km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Skogen på Gotska Sandön har förtätats och ökat i areal under senare decennier vilket troligen ökat mängden substrat för arten. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ac(iv)+2ac(iv)).
Ekologi
Tallsvampmal har hittats i tallskog på äldre sanddyner. Den flyger i juli till en bit in i a­ugusti. Larven lever i citrontickan Antrodia xantha, på nedfallna tallar. Den förpuppar sig i ett centimeter­långt rör som sticker ut en bit över svampytan.

 

På Gotska Sandön har tallsvampmalen vid flera tillfällen kläckts från murken tallved, angripen av den gulvita resupinata (vidväxta) tickan Antrodia xantha. Svampen växer huvudsakligen på undersidan av sedan en tid döda, kullfallna tallstammar på sandig ljungmark. Flertalet fynd har gjorts inom ett stort stormfälleområde på öns norra del. Även i Lettland är artens förekomst begränsad till ett reservat av urskogskaraktär, som drabbats av kraftig stormfällning och innehåller talrika kullfallna träd med omfattande svamppåväxt. Larven är troligtvis fullvuxen i slutet av juni. Fullbildade fjärilar kan påträffas från ett par veckor in i juli till någon vecka in i augusti. Som imago verkar dock tallsvampmalen föra ett ytterst tillbakadraget liv och har påträffats flygande i skymningen vid bara ett enda tillfälle. De lettiska exemplaren har alla fångats på ljus.

Som följearter i samma svampangripna stampartier påträffas ofta några andra sällsynta/hotade insekter, t.ex. skrovlig flatbagge Calitys scabra (VU) samt mörk och ljus vedstrit Cixidia confinis och C. lapponica.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· citronticka
· citronticka
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Agnathosia, Art Agnathosia sandoeensis Jonasson, 1977 - tallsvampmal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Tallsvampmal är endast känd från en svensk lokal, Gotska Sandön. I övrigt i världen endast känd från en lokal i Lettland. Larven lever i rötad tallved. Arten är svårfunnen och har ett fördolt levnadssätt. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 40 km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Skogen på Gotska Sandön har förtätats och ökat i areal under senare decennier vilket troligen ökat mängden substrat för arten. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ac(iv)+2ac(iv)).
En brokig mal med ljusgul mittstrimma som ­löper ut från framvingens bas. Den är ytterst sällsynt och har i hela världen bara hittats på Gotska Sandön och i Lettland. 

Vingspann 12–14 mm. Huvudet har ljusgula eller ockragula, hårlika fjäll på hjässan och bruna på sidorna. Antennen är ljust grågul och ca tre fjärdedelar av framvingens längd. Mellankroppen är brun med en stor, ljusgul fläck på mitten. Framvingen är smal, 3–4 gånger så lång som bred, svagt glänsande och dess grundfärg är mörkbrun med ljusgul teckning, i form av en klubbformig längsstrimma som löper i vingvecket från vingbasen till mitten och två diffusa motstående fläckar i höjd med vingens bakhörn samt en del mindre fläckar vid spetsen. Resten av vingen är oregelbundet beströdd med ljusa fjäll. Fransarna är grågula utanför en tydlig delningslinje. Bakvingen är mörkt blygrå. Den ljusa längsstrimman (i vingvecket) skiljer tallsvampmalen från tiggarsvampmal, som har en längsstrimma längs bakkanten av framvingen.

Genitalier: Hos hanen saknas uncus och gnathos. Tegumen har formen av en trekantig, ­membranartad, buktig skiva. Genitalklaffen är nästan jämnbred men i yttre delen avsmalnande och i spetsen kluven. ­Sacculus är ungefär lika stor som genitalklaffen. Vinculum är långt utdraget, smalt Y-formigt med betydligt bredare saccus än hos tiggarsvampmal Agnathosia mendicella. Aedeagus är rak, smalast på mitten och med ett avlångt område med små cornuti i spetsen. Hos honan finns ostium i en skåra på undersidan av åttonde segmentet och bakkanten på segment 8 är tydligare sklerotiserad än hos A.?mendicella. De främre apofyserna är förgrenade invid bakanten på segment åtta. Signum har formen av ett T.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallsvampmal

Länsvis förekomst och status för tallsvampmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallsvampmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallsvampmal är ytterst sällsynt och beskrevs 1977 med utgångspunkt från några individer som hade hittats på Gotska Sandön. Den 2 ­augusti 1978 hittades ytterligare en individ i Lettland. Hittills är dessa båda platser de enda kända i världen, men sannolikt bör arten också finnas längre österut i Ryssland.

Arten är namngiven efter sin typlokal Gotska Sandön norr om Gotland, där den insamlades första gången 17/7 1972. Senare under 1970-talet påträffades ytterligare ett 20-tal exemplar av arten på ön, några som färdiga fjärilar men flertalet som larver eller puppor. Arten finns med all säkerhet kvar på ön men inget målmedvetet sökande efter den har utförts under de senaste decennierna. De enda fynden av tallsvampmal utanför Gotska Sandön har gjorts i Lettland, Kurzeme, Slitere, där totalt tre exemplar påträffats under perioden 1978–2002.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Meessiinae - dvärglavmalar 
  • Släkte
    Agnathosia  
  • Art
    Agnathosia sandoeensisJonasson, 1977 - tallsvampmal

Tallsvampmal har hittats i tallskog på äldre sanddyner. Den flyger i juli till en bit in i a­ugusti. Larven lever i citrontickan Antrodia xantha, på nedfallna tallar. Den förpuppar sig i ett centimeter­långt rör som sticker ut en bit över svampytan.

 

På Gotska Sandön har tallsvampmalen vid flera tillfällen kläckts från murken tallved, angripen av den gulvita resupinata (vidväxta) tickan Antrodia xantha. Svampen växer huvudsakligen på undersidan av sedan en tid döda, kullfallna tallstammar på sandig ljungmark. Flertalet fynd har gjorts inom ett stort stormfälleområde på öns norra del. Även i Lettland är artens förekomst begränsad till ett reservat av urskogskaraktär, som drabbats av kraftig stormfällning och innehåller talrika kullfallna träd med omfattande svamppåväxt. Larven är troligtvis fullvuxen i slutet av juni. Fullbildade fjärilar kan påträffas från ett par veckor in i juli till någon vecka in i augusti. Som imago verkar dock tallsvampmalen föra ett ytterst tillbakadraget liv och har påträffats flygande i skymningen vid bara ett enda tillfälle. De lettiska exemplaren har alla fångats på ljus.

Som följearter i samma svampangripna stampartier påträffas ofta några andra sällsynta/hotade insekter, t.ex. skrovlig flatbagge Calitys scabra (VU) samt mörk och ljus vedstrit Cixidia confinis och C. lapponica.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Svampar och lavar (Har betydelse)
· citronticka - Antrodia xantha (Har betydelse)
Inga direkta hot mot tallsvampmalen verkar föreligga på Gotska Sandön. Urskogsartad tallskog har lång kontinuitet på ön och med rådande nationalparksskydd torde inga större förändringar av naturförhållandena på ön ske under överskådlig framtid. Små populationer är dock sårbara och slumpartade händelser, t.ex. skogsbrand, kan vara ödesdigra. Arten verkar dock gynnas av sådana naturliga störningar som stormfällning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Inga direkta åtgärder är aktuella. Arten borde eventuellt eftersökas på Gotland (Fårön), även om livsbetingelserna för den i de gotländska kulturskogarna inte förefaller vara de bästa.
Namngivning: Agnathosia sandoeensis Jonasson, 1977. Entomol. scand. 8: 49.

Etymologi: sandoeensis = sandöns, efter typlokalen (den plats där de djur fångats som originalbeskrivningen baseras på), i detta fall Gotska Sandön.

Uttal: [Agnatósia sandöénsis]

Jonasson, J.Å., 1977. Agnathosia sandoeensis n.sp., a new tineid moth from the Baltic island of Gotska Sandön (Lepidoptera: Tineidae). –  Ent. Scand. 8: 49–54.

Sulcs, A., 1979. Agnathosia sandoeensis und Acrolepiopsis ursinella neu für Lettland (Lepidoptera, Tineidae & Acrolepiidae). – Notulae Entomol. 59: 43–45.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Jan Å. Jonasson 2007 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi och Utbredning). 

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Meessiinae - dvärglavmalar 
  • Släkte
    Agnathosia  
  • Art
    Agnathosia sandoeensis, Jonasson, 1977 - tallsvampmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Jan Å. Jonasson 2007 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi och Utbredning).