Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  talltaggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Bankera fuligineoalba
Talltaggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt stor och köttig taggsvamp med något knölig hatt som är ca 5-10 (-15 cm) bred, först fint luden sedan glatt. Som ung är den nästan vit, men blir med åldern ljusbrun-läderfärgad-smutsbrun-rödbrun. Hattkanten förblir länge ljus. Vid tillväxten bäddas sand, förna och växtrester in i hatten, då hyferna delvis växer oberoende av varandra, vilket skiljer arten från den närstående grantaggsvampen B. violascens som har slät, ljust violettgrå hatt utan inväxta förnarester. Foten är ljusbrun, upp till 10 cm lång och 3 cm tjock. Taggarna är vita eller svagt rosa, något nedlöpande på foten och sporerna är ofärgade (vitt sporpulver). Svampen har en säregen doft som påminner om curry eller buljong och doften blir särskilt framträdande vid torkning.
Utbredning
Länsvis förekomst för talltaggsvamp Observationer i  Sverige för talltaggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är tämligen sällsynt eller lokalt mindre allmän och förekommer spridd på lämpliga växtplatser i hela landet. Flest växtplatser finns i norra Sverige där den i vissa trakter fortfarande är en karaktärsart i gammal tallskog. Många lokaler i södra och sydvästra Sverige är av äldre datum och arten förefaller ha minskat påtagligt under senare decennier. Svampen är rapporterad från stora delar av Europa men den uppges på många håll ha minskat eller försvunnit och den är idag rödlistad i många europeiska länder.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall, oftast på sandig mark i äldre tallskog. Förekommer även i dimensionsavverkad skog och yngre skogar med enstaka äldre tallar. Mycel kan vara mycket långlivade och arten förefaller ha svårt att återetablera sig efter en kalavverkning. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsätter att minska p.g.a. avverkning av äldre tallar och att arealer av äldre tallskog utanför skyddande områden minskar i högre grad än lämpliga miljöer nyskapas. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (2000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (150-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Arten förekommer i torra tallskogar där den bildar mykorrhiza med tall. Särskilt frekvent är den i sandtallskogar med inslag av gamla träd, t.ex. på grusåsar, stränder och sandhedar. Den förekommer framförallt på näringsfattig och torr mark med inslag av renlavar och lingon. Troligen missgynnas arten av igenväxning som leder till att tjocka förna- och vegetationsmattor bildas och den kan därigenom vara indirekt gynnad av skogsbrand och renbete.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Bankera, Art Bankera fuligineoalba (Schmidt : Fr.) Pouzar - talltaggsvamp Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall, oftast på sandig mark i äldre tallskog. Förekommer även i dimensionsavverkad skog och yngre skogar med enstaka äldre tallar. Mycel kan vara mycket långlivade och arten förefaller ha svårt att återetablera sig efter en kalavverkning. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsätter att minska p.g.a. avverkning av äldre tallar och att arealer av äldre tallskog utanför skyddande områden minskar i högre grad än lämpliga miljöer nyskapas. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (2000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (150-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
En relativt stor och köttig taggsvamp med något knölig hatt som är ca 5-10 (-15 cm) bred, först fint luden sedan glatt. Som ung är den nästan vit, men blir med åldern ljusbrun-läderfärgad-smutsbrun-rödbrun. Hattkanten förblir länge ljus. Vid tillväxten bäddas sand, förna och växtrester in i hatten, då hyferna delvis växer oberoende av varandra, vilket skiljer arten från den närstående grantaggsvampen B. violascens som har slät, ljust violettgrå hatt utan inväxta förnarester. Foten är ljusbrun, upp till 10 cm lång och 3 cm tjock. Taggarna är vita eller svagt rosa, något nedlöpande på foten och sporerna är ofärgade (vitt sporpulver). Svampen har en säregen doft som påminner om curry eller buljong och doften blir särskilt framträdande vid torkning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för talltaggsvamp

Länsvis förekomst och status för talltaggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för talltaggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är tämligen sällsynt eller lokalt mindre allmän och förekommer spridd på lämpliga växtplatser i hela landet. Flest växtplatser finns i norra Sverige där den i vissa trakter fortfarande är en karaktärsart i gammal tallskog. Många lokaler i södra och sydvästra Sverige är av äldre datum och arten förefaller ha minskat påtagligt under senare decennier. Svampen är rapporterad från stora delar av Europa men den uppges på många håll ha minskat eller försvunnit och den är idag rödlistad i många europeiska länder.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Bankera  
  • Art
    Bankera fuligineoalba(Schmidt : Fr.) Pouzar - talltaggsvamp

Arten förekommer i torra tallskogar där den bildar mykorrhiza med tall. Särskilt frekvent är den i sandtallskogar med inslag av gamla träd, t.ex. på grusåsar, stränder och sandhedar. Den förekommer framförallt på näringsfattig och torr mark med inslag av renlavar och lingon. Troligen missgynnas arten av igenväxning som leder till att tjocka förna- och vegetationsmattor bildas och den kan därigenom vara indirekt gynnad av skogsbrand och renbete.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Hotas främst av skogsavverkning. Arten tycks försvinna efter slutavverkning, markberedning och plantering. Svampen förekommer främst i tallnaturskogar eller tallskogar av kontinuitetsskogskaraktär där tidigare avverkningar kvarlämnat ett trädskikt med levande tall. Många mycel kan vara mycket gamla och nyetablering sker troligen bara sällsynt på självsådd tall. Då arten är knuten till näringsfattig mark missgynnas den av ökad näringsstatus som följd av kvävenedfall eller skogsmarksgödsling. Ett betydande hot är även igenväxning med täta fält- och bottenskikt i tallskogar som lämnas för fri utveckling utan brand- eller betespåverkan. I nordligaste Sverige är detta hot mindre påtagligt då igenväxningssuccessionerna där går långsammare på grund av ett kärvare klimat.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
I skyddade områden bör naturvårdande skötsel med bränning eller renbete tillämpas för att vidmakthålla lavrika och lågvuxna vegetationstäcken, gärna med skapande av fläckvisa sandblottor. Viktigt är att bibehålla en ljusöppen beståndsstruktur och ibland kan det vara aktuellt med gransanering. I brukad skog där arten förekommer bör hyggesfria metoder tillämpas med självföryngring och inte plantering. Markberedning bör ske med bränning, inte harvning. All form av skogsmarksgödsling måste helt undvikas.
I trädslagsrena tallskogar i norra Sverige har påträffats ljusbruna-rödbruna former med helt slät hatt utan inväxta förnarester, vilka ibland benämnts grantaggsvamp (B. violascens) ibland talltaggsvamp (B. fuligineoalba). Detta kan var felaktigt och röra sig om en ännu obeskriven art knuten till tall liksom talltaggsvamp men med likartad hatthud (hyftillväxt) som hos grantaggsvamp. Detta bör närmare undersökas och utredas med moderna molekylära metoder.

Breitenbach, J. Kränzlin, F. 1986. Pilze der Schweiz. Band 2. Luzern. (BILD)

Gulden, G. & Hanssen, E. W. 1992. Jordboende piggsopper i Norge. Del 4. Arter med vitt sporpulver. Blekksoppen 56: 26-35.

Maas Geesteranus, R. A. 1975. Die terrestrischen Stachelpilze Europas. Amsterdam-London. (BILD)

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm. (BILD)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Bankera  
  • Art
    Bankera fuligineoalba, (Schmidt : Fr.) Pouzar - talltaggsvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2012