Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallvaxskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Hygrophorus latitabundus
Tallvaxskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tallvaxingen har en mycket stor hatt, upp till 15 cm bred, med länge inrullad hattkant och en välvd puckel. Den är grå – olivbrun, mycket slemmig och glänsande, hattens kant är ljusare. Skivorna är vita till gräddvita, vidvuxna till svagt nedlöpande. Foten är mycket kraftig, 7–12 cm hög och ca 4,5 cm tjock, tappformad, slemmig till klibbig, den är olivbrunt vattrad nedanför den obetydliga ringen och fint vitflockig ovanför den. Köttet är vitt och fast, med mild till något fadd smaken och har svagt aromatisk lukt. Svampen har stora sporer, 12–14 x 7–8 µm, hyalina, släta, ellipsoida. Tallvaxskingen påminner om en mycket stor olivvaxing.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallvaxskivling Observationer i  Sverige för tallvaxskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är den funnen i för första gången 1998 på Gotland, i dag finns endast ett fåtal kända lokaler i landet, på Gotland. Det verkliga antalet lokaler i Sverige bedöms inte överstiga 50. På grund av att svampen så nyligen konstateras i landet är det svårt att bedöma ev. minskning. Svampen är en klimatiskt begränsad sydlig art. Arten förekommer sällsynt i tallskogar på kalk i lägre bergsområden i Syd-, Mellan- och Nordeuropa. Arten finns även i USA och Kanada. Arten är rödlistad i Tyskland, norra Italien och norra Frankrike
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall i tallskog på kalkrik mark, gärna i lite sluttande lägen med rörligt grundvatten. Först konstaterad i landet 1998 och är i Sverige enbart funnen på ett fåtal lokaler på Gotland. En klimatiskt begränsad, sydlig art. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (60-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (3-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (32-3000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (12-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Svampen bildar mykorrhiza med tall, men även med gran i Mellaneuropa. Den är även funnen i ek- bok- avenbokskogar på kontinenten. I Sverige växer svampen i tallskogar på kalkrik mark, gärna där marken är lite slutande och med rörligt grundvatten, även på strandängar. Svampen framkommer under september till oktober.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Hygrophoraceae, Släkte Hygrophorus (skogsvaxskivlingar), Art Hygrophorus latitabundus Britzelm. - tallvaxskivling Synonymer tallvaxing

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall i tallskog på kalkrik mark, gärna i lite sluttande lägen med rörligt grundvatten. Först konstaterad i landet 1998 och är i Sverige enbart funnen på ett fåtal lokaler på Gotland. En klimatiskt begränsad, sydlig art. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (60-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (3-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (32-3000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (12-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Tallvaxingen har en mycket stor hatt, upp till 15 cm bred, med länge inrullad hattkant och en välvd puckel. Den är grå – olivbrun, mycket slemmig och glänsande, hattens kant är ljusare. Skivorna är vita till gräddvita, vidvuxna till svagt nedlöpande. Foten är mycket kraftig, 7–12 cm hög och ca 4,5 cm tjock, tappformad, slemmig till klibbig, den är olivbrunt vattrad nedanför den obetydliga ringen och fint vitflockig ovanför den. Köttet är vitt och fast, med mild till något fadd smaken och har svagt aromatisk lukt. Svampen har stora sporer, 12–14 x 7–8 µm, hyalina, släta, ellipsoida. Tallvaxskingen påminner om en mycket stor olivvaxing.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallvaxskivling

Länsvis förekomst och status för tallvaxskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallvaxskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är den funnen i för första gången 1998 på Gotland, i dag finns endast ett fåtal kända lokaler i landet, på Gotland. Det verkliga antalet lokaler i Sverige bedöms inte överstiga 50. På grund av att svampen så nyligen konstateras i landet är det svårt att bedöma ev. minskning. Svampen är en klimatiskt begränsad sydlig art. Arten förekommer sällsynt i tallskogar på kalk i lägre bergsområden i Syd-, Mellan- och Nordeuropa. Arten finns även i USA och Kanada. Arten är rödlistad i Tyskland, norra Italien och norra Frankrike
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrophoroideae  
  • Släkte
    Hygrophorus - skogsvaxskivlingar 
  • Art
    Hygrophorus latitabundusBritzelm. - tallvaxskivling
    Synonymer
    tallvaxing

Svampen bildar mykorrhiza med tall, men även med gran i Mellaneuropa. Den är även funnen i ek- bok- avenbokskogar på kontinenten. I Sverige växer svampen i tallskogar på kalkrik mark, gärna där marken är lite slutande och med rörligt grundvatten, även på strandängar. Svampen framkommer under september till oktober.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Arten är troligen känslig för skogsbruk men arten känslighet och hotbild är dåligt känd

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
De få kända lokalerna för arten bör undantas från skogsbukåtgärder som kan skada arten eventeullt bör skydd övervägas. Arten bör eftersökas på lämpiga lokaler, främst på Gotland.
I Europa är tallvaxingen en uppskattad matsvamp och därför välkänd på sina lokaler i Frankrike bl. a. i Bourgogne, Champagne och Normandie. Svampen växer fortfarande i närheten av Augsburg, där den först blev funnen och har neotypifierats på material därifrån. I Bo Nyléns Svampar i Norden kallar han arten för Stor olivvaxskivling.

Bon, M. 1987. Svampar. Sid. 118

Kriegelsteiner, G.J. Ed. 2001. Die Großpilze Baden Württenbergs, Band 3. sid.103. Stuttgart 2001.

Nylén, B. 2000. Svampar i Norden och i Europa. Sid. 193. NoK/LT.2000.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrophoroideae  
  • Släkte
    Hygrophorus - skogsvaxskivlingar 
  • Art
    Hygrophorus latitabundus, Britzelm. - tallvaxskivling
    Synonymer
    tallvaxing
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2005.