Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tapetmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Trichophaga tapetzella
Tapetmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mal med karakteristiskt utseende. Numera är tapetmal förmodligen försvunnen från Sverige, men vid enstaka tillfällen har den påträffats som tillfällig besökare.

Vingspann 15–22 mm. De hårlika fjällen på huvudet är vita på hjässan men ibland finns en del bruna, hårlika fjäll vid sidorna. Framvingen är i de inre två femtedelarna mörkbrun med svag vattring. Gränsen till det yttre, ljusa partiet är skarp och sned, något mindre distinkt vid vingens framkant där det mörka är utdraget utåt. Det vitaktiga fältet är genomsatt av svaga, gulvita eller vitgrå strimmor och fläckar, varav en rund skuggfläck på diskfältets ytterkant är tydligast. Vid spetsen finns oftast ett teckningsmönster i form av tre punkter som bildar en liksidig triangel. Den yttersta av punkterna är stor och suddig medan de båda inre är mindre, står snett över varandra och är distinkta. Mitt på framvingens bakkant syns vanligen också en liten, mörkbrun punkt. Teckningen i det vita området kan variera en del. Fransarna är gräddfärgade men kring spetsen gråbruna. Bakvingen är brungrå, ljusare mot basen, och fransarna är ­tydligt kortare än bakvingens största bredd. I allmänhet är arten svår att skilja från spybollsmal Trichophaga scandi­naviella, men genitalierna är olika. 

Larven är vit med brunt huvud och brun nackplåt.

Genitalier: Både han- och hongenitalierna är mycket lika dem hos T.?scandinaviella. Hos hanen skiljer sig tapetmal från T.?scandinaviella genom att genitalklaffen avslutas i en trubbig spets och saknar utbuktning på undersidan. Vinculum har en långt utdragen, kraftig saccus som är längre än ­genitalklaffen. Hos honan är sterigma som en tunn hinna utan ­någon tydlig struktur. Antrum är sklerotiserat och har ­formen av ett långsträckt champagneglas eller en på mitten utvidgad cylinder. 
Utbredning
Länsvis förekomst för tapetmal Observationer i  Sverige för tapetmal
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Tapetmal var förr förmodligen en trogen följeslagare till människan. Wallengren (1875) rapporterade den från Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Västergötland, Öland, Gotland, Uppland och Lappland. Han nämnde också fynd i Finnmark i Norge. Alla dessa fynd gjordes troligen inomhus då insamling med ljus ute i naturen inte förekom på 1800-talet. Benander (1946) angav arten från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Gotska Sandön, Östergötland, Västergötland, Södermanland, Uppland, Dalarna och Torne lappmark. Flera av dessa fynd, åtminstone de i norr, var tro­ligen egentligen spybollsmal Trichophaga scandinavella. De senaste, svenska fynden gjordes på Gotska Sand­ön 1972 och 1973, men redan 1932 hade arten upptäckts på ön, även om detta kan ha varit en individ av T.?scandi­naviella, då beläggexemplar inte har ­kunnat kontroll­eras. Det sista fastlandsfyndet härrör från Guldheden i Göteborg, där en individ hittades 1954. I samband med upptäckten av T.?scandinavella finns det skäl att ifrågasätta en del av de äldre fynden, och kvar står då bara säker förekomst från sju olika platser/områden i Sverige. Populationerna i övriga Europa har på samma sätt som i Sverige kollapsat under det senaste halvseklet. I Danmark är arten känd från större delen av landet, dock inte västra Jylland. Under 1980- och 90-talet ”odlades” den där i ett rävskinn, som vandrade från samlare till samlare. I Norge har den sammanlagt rapporterats från sju olika distrikt medan den i Finland bara har påträffats i Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland och Åland. Arten är i ­övrigt spridd i den nordliga tempererade zonen runt hela jorden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Arten dog troligen ut på Sveriges fastland under 1950 talet. Senaste fyndet i Sverige gjordes på Gotska sandön i början av 1970 talet. Arten är från början knuten till fågelbon, spillning och dylikt, företrädesvis i gamla träd. Arten har även anpassat sig till att leva i mänskliga boningar, men tycks inte klara sig i moderna bostäder med centralvärme. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
I norra Europa finner man tapetmal uteslutande inomhus, dock sällan i normalt uppvärmda utrymmen utan i måttligt varma uthus o.d. Den kan där påträffas som fullbildad fjäril under sommaren (maj–augusti). Larven livnär sig av olika animaliska material som hår, fjädrar, pälsverk och ylle samt möjligen vegetabiliska material. Förr angrep den textiltapeter av ylle, därav namnet tapetmal. Liksom övriga äkta malars larver lever larven i ett rör, som den har vävt av silkestrådar och klätt med exkrementer.

Tapetmalen är i Sverige beroende av inomhusklimat och var förr en mänsklig följeslagare. Den har i andra europeiska länder påträffats i djurpälsar, lagrade ullvaror och i fågelbon, bl.a. i bo av tornuggla Tyto alba. Den har också setts i lagrad fågelguano. 
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· fåglar
· fåglar
· rödmyror
· rödmyror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Trichophaga, Art Trichophaga tapetzella (Linnaeus, 1758) - tapetmal Synonymer Phalaena tapetzella Linnaeus, 1758

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Arten dog troligen ut på Sveriges fastland under 1950 talet. Senaste fyndet i Sverige gjordes på Gotska sandön i början av 1970 talet. Arten är från början knuten till fågelbon, spillning och dylikt, företrädesvis i gamla träd. Arten har även anpassat sig till att leva i mänskliga boningar, men tycks inte klara sig i moderna bostäder med centralvärme. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En mal med karakteristiskt utseende. Numera är tapetmal förmodligen försvunnen från Sverige, men vid enstaka tillfällen har den påträffats som tillfällig besökare.

Vingspann 15–22 mm. De hårlika fjällen på huvudet är vita på hjässan men ibland finns en del bruna, hårlika fjäll vid sidorna. Framvingen är i de inre två femtedelarna mörkbrun med svag vattring. Gränsen till det yttre, ljusa partiet är skarp och sned, något mindre distinkt vid vingens framkant där det mörka är utdraget utåt. Det vitaktiga fältet är genomsatt av svaga, gulvita eller vitgrå strimmor och fläckar, varav en rund skuggfläck på diskfältets ytterkant är tydligast. Vid spetsen finns oftast ett teckningsmönster i form av tre punkter som bildar en liksidig triangel. Den yttersta av punkterna är stor och suddig medan de båda inre är mindre, står snett över varandra och är distinkta. Mitt på framvingens bakkant syns vanligen också en liten, mörkbrun punkt. Teckningen i det vita området kan variera en del. Fransarna är gräddfärgade men kring spetsen gråbruna. Bakvingen är brungrå, ljusare mot basen, och fransarna är ­tydligt kortare än bakvingens största bredd. I allmänhet är arten svår att skilja från spybollsmal Trichophaga scandi­naviella, men genitalierna är olika. 

Larven är vit med brunt huvud och brun nackplåt.

Genitalier: Både han- och hongenitalierna är mycket lika dem hos T.?scandinaviella. Hos hanen skiljer sig tapetmal från T.?scandinaviella genom att genitalklaffen avslutas i en trubbig spets och saknar utbuktning på undersidan. Vinculum har en långt utdragen, kraftig saccus som är längre än ­genitalklaffen. Hos honan är sterigma som en tunn hinna utan ­någon tydlig struktur. Antrum är sklerotiserat och har ­formen av ett långsträckt champagneglas eller en på mitten utvidgad cylinder. 

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för tapetmal

Länsvis förekomst och status för tapetmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tapetmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tapetmal var förr förmodligen en trogen följeslagare till människan. Wallengren (1875) rapporterade den från Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Västergötland, Öland, Gotland, Uppland och Lappland. Han nämnde också fynd i Finnmark i Norge. Alla dessa fynd gjordes troligen inomhus då insamling med ljus ute i naturen inte förekom på 1800-talet. Benander (1946) angav arten från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Gotska Sandön, Östergötland, Västergötland, Södermanland, Uppland, Dalarna och Torne lappmark. Flera av dessa fynd, åtminstone de i norr, var tro­ligen egentligen spybollsmal Trichophaga scandinavella. De senaste, svenska fynden gjordes på Gotska Sand­ön 1972 och 1973, men redan 1932 hade arten upptäckts på ön, även om detta kan ha varit en individ av T.?scandi­naviella, då beläggexemplar inte har ­kunnat kontroll­eras. Det sista fastlandsfyndet härrör från Guldheden i Göteborg, där en individ hittades 1954. I samband med upptäckten av T.?scandinavella finns det skäl att ifrågasätta en del av de äldre fynden, och kvar står då bara säker förekomst från sju olika platser/områden i Sverige. Populationerna i övriga Europa har på samma sätt som i Sverige kollapsat under det senaste halvseklet. I Danmark är arten känd från större delen av landet, dock inte västra Jylland. Under 1980- och 90-talet ”odlades” den där i ett rävskinn, som vandrade från samlare till samlare. I Norge har den sammanlagt rapporterats från sju olika distrikt medan den i Finland bara har påträffats i Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland och Åland. Arten är i ­övrigt spridd i den nordliga tempererade zonen runt hela jorden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Trichophaga  
  • Art
    Trichophaga tapetzella(Linnaeus, 1758) - tapetmal
    Synonymer
    Phalaena tapetzella Linnaeus, 1758

I norra Europa finner man tapetmal uteslutande inomhus, dock sällan i normalt uppvärmda utrymmen utan i måttligt varma uthus o.d. Den kan där påträffas som fullbildad fjäril under sommaren (maj–augusti). Larven livnär sig av olika animaliska material som hår, fjädrar, pälsverk och ylle samt möjligen vegetabiliska material. Förr angrep den textiltapeter av ylle, därav namnet tapetmal. Liksom övriga äkta malars larver lever larven i ett rör, som den har vävt av silkestrådar och klätt med exkrementer.

Tapetmalen är i Sverige beroende av inomhusklimat och var förr en mänsklig följeslagare. Den har i andra europeiska länder påträffats i djurpälsar, lagrade ullvaror och i fågelbon, bl.a. i bo av tornuggla Tyto alba. Den har också setts i lagrad fågelguano. 

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
· fåglar - Aves (Har betydelse)
· rödmyror - Myrmica (Har betydelse)
Populationer av tapetmal kan lätt försvinna vid städning av ullvaror och pälsverk som hängt eller legat länge i ett uppvärmt utrymme.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Om arten på nytt påträffas i landet bör man försöka bevara beståndet genom att låta den få lämpligt substrat på lämpligt ställe.
Namngivning: Trichophaga tapetzella (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Phalaena (Tinea) tapetzella. Systema Naturae, 10:e upplagan. 1: 536.

Etymologi: tapetzella = oklar etymologi – möjligen ung. den lilla tapetseraren; tapete, tapetum (lat.) = tapet, kanske tillverkade av djurfibrer, ett av larvens födoval; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Trikófaga tapetsélla]

Buhl, O., et al. 1995. Fund af småsommefugle fra Danmark i 1994. – Ent. Meddr. 63(3): 61–74.

Faucheux, M.J. 1996. Sensilla on the ovipositor of the carpet moth, Trichophaga tapetzella L. (Lepidoptera: Tineidae). – Nota lepid. 18(3/4): 193–201.

Jalava, J. & Kyrki, J. 1980. Notes on the taxonomy and distribution of western Palaearctic Trichophaga species (Lepidoptera, Tineidae). – Notulae Entomologicae 60: 107–110.

Petersen, G. 1969. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Lepidoptera – Tineidae. – Beitr. Ent. Bd 19, H. 3/6: 311–388.

Svensson, I. 1980. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1979. – Ent. Tidskr. 101: 75–86.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi). 

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Trichophaga  
  • Art
    Trichophaga tapetzella, (Linnaeus, 1758) - tapetmal
    Synonymer
    Phalaena tapetzella Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Åke Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2002 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi).