Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  thomsonkägelbi

Organismgrupp Steklar, Bin Coelioxys obtusispina
Thomsonkägelbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Thomsonkägelbiet är ett stort och kraftigt (12–14 mm) vildbi. Kroppen är svart med mycket kort brunaktig behåring på mellankroppens översida och med längre, mer vitaktig behåring på dess undersida och sidor. På det första bakkroppssegmentets bakkant finns på sidorna ett par vita triangulära hårfransar. På de resterande ryggplåtarna finns liknande vita fransar som mestadels bildar kompletta, tunna band. Honans bakkroppsspets är utdragen i ett spatelliknande utskott medan hanen, som bär liknande färg och hårbeklädnad, på samma ställe är försedd med sex prominenta, tagglika utskott. Arten är mycket snarlik storkägelbiet Coelioxys conoidea som thomsonkägelbiet tidvis synonymiserats med. Arterna skiljs delvis åt genom att de sporrar thomsonkägelbiets bakskenben är försedda med i spetsen är trubbigt avrundade. Storkägelbiet finns dessutom troligen endast kvar på Öland.
Utbredning
Länsvis förekomst för thomsonkägelbi Observationer i  Sverige för thomsonkägelbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i nutid endast känd från Sverige och aktuella förekomster föreligger endast från Gotland, inklusive Stora och Lilla Karlsö samt Fårö. Äldre fynd finns också från Östergötland samt Uppland. Arten är idag känd från knappt ett tjugotal aktuella platser på öarna. Flera tidigare förekomster på Gotland liksom samtliga fastlandsförekomster är idag utslagna, vilket indikerar en dramatisk tillbakagång utbredningsmässigt samtidigt som populationens genetiska status troligen försämrats avsevärt. En inventering av Gotlands täkter kunde inte påvisa thomsonkägelbiet på ett flertal platser som det bara ett par år dessförinnan observerats på, vilket kan vara en varningssignal på att arten står inför en nära förestående populationskrasch. De lokala populationerna består vanligtvis av endast ett fåtal honor (<10 individer) och är således ytterst känsliga.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är endast känd från Sverige men har misstänkts ha även östliga förekomster i Europa. Frånvaron av senare belägg i Uppland, Östergötland och Skåne tyder på att arten är utdöd på fastlandet. Dess värdart, stortapetserarbi Megachile lagopoda är även den i det närmaste försvunnen från fastlandet. Thomsonkägelbi har möjligen också minskat under senare decennier på Gotland, men finns fortfarande kvar på flera håll. Arten besöker liksom värdarten storblommiga arter av korgblommiga växter, tistlar och väddklint för nektarsök. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3900 (3800-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (132-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Thomsonkägelbi är en artspecifik boparasit på det likaledes sällsynta och hotklassade stortapetserarbiet Megachile lagopoda. Detta innebär att honan av thomsonkägelbi lägger sitt ägg i boceller av stortapetserarbi på dess ihopsamlade förråd av pollen och nektar. Utvecklingen liknar sedan den hos göken, där värdbiets avkomma dödas av kägelbilarven som förser sig med dess födoförråd.

Stortapetserarbiet samlar endast pollen på korgblommiga växter (Asteraceae) med stora blommor och tycks framför allt beroende av att rika förekomster av väddklint Centaurea scabiosa finns i det omgivande landskapet. Thomsonkägelbiet och dess värdart uppträder på torra ängsmarker som dynområden, alvarmark och sandtäkter. Bägge könen av thomsonkägelbi är ivriga blombesökare och ses ofta i blommor av väddklint vilket indikerar att mörkertalet inte är särskilt stort. Troligen fluktuerar populationerna kraftigt mellan år och kan därför periodvis vara svåra att påvisa. Flygtiden överlappar den för stortapetserarbi och varar från början av juli till början av september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Coelioxys (kägelbin), Art Coelioxys obtusispina Thomson, 1872 - thomsonkägelbi Synonymer trubbkägelbi

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är endast känd från Sverige men har misstänkts ha även östliga förekomster i Europa. Frånvaron av senare belägg i Uppland, Östergötland och Skåne tyder på att arten är utdöd på fastlandet. Dess värdart, stortapetserarbi Megachile lagopoda är även den i det närmaste försvunnen från fastlandet. Thomsonkägelbi har möjligen också minskat under senare decennier på Gotland, men finns fortfarande kvar på flera håll. Arten besöker liksom värdarten storblommiga arter av korgblommiga växter, tistlar och väddklint för nektarsök. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3900 (3800-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (132-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Åtgärdsprogram Fastställt
Thomsonkägelbiet är ett stort och kraftigt (12–14 mm) vildbi. Kroppen är svart med mycket kort brunaktig behåring på mellankroppens översida och med längre, mer vitaktig behåring på dess undersida och sidor. På det första bakkroppssegmentets bakkant finns på sidorna ett par vita triangulära hårfransar. På de resterande ryggplåtarna finns liknande vita fransar som mestadels bildar kompletta, tunna band. Honans bakkroppsspets är utdragen i ett spatelliknande utskott medan hanen, som bär liknande färg och hårbeklädnad, på samma ställe är försedd med sex prominenta, tagglika utskott. Arten är mycket snarlik storkägelbiet Coelioxys conoidea som thomsonkägelbiet tidvis synonymiserats med. Arterna skiljs delvis åt genom att de sporrar thomsonkägelbiets bakskenben är försedda med i spetsen är trubbigt avrundade. Storkägelbiet finns dessutom troligen endast kvar på Öland.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för thomsonkägelbi

Länsvis förekomst och status för thomsonkägelbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för thomsonkägelbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i nutid endast känd från Sverige och aktuella förekomster föreligger endast från Gotland, inklusive Stora och Lilla Karlsö samt Fårö. Äldre fynd finns också från Östergötland samt Uppland. Arten är idag känd från knappt ett tjugotal aktuella platser på öarna. Flera tidigare förekomster på Gotland liksom samtliga fastlandsförekomster är idag utslagna, vilket indikerar en dramatisk tillbakagång utbredningsmässigt samtidigt som populationens genetiska status troligen försämrats avsevärt. En inventering av Gotlands täkter kunde inte påvisa thomsonkägelbiet på ett flertal platser som det bara ett par år dessförinnan observerats på, vilket kan vara en varningssignal på att arten står inför en nära förestående populationskrasch. De lokala populationerna består vanligtvis av endast ett fåtal honor (<10 individer) och är således ytterst känsliga.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Coelioxys - kägelbin 
  • Art
    Coelioxys obtusispinaThomson, 1872 - thomsonkägelbi
    Synonymer
    trubbkägelbi

Thomsonkägelbi är en artspecifik boparasit på det likaledes sällsynta och hotklassade stortapetserarbiet Megachile lagopoda. Detta innebär att honan av thomsonkägelbi lägger sitt ägg i boceller av stortapetserarbi på dess ihopsamlade förråd av pollen och nektar. Utvecklingen liknar sedan den hos göken, där värdbiets avkomma dödas av kägelbilarven som förser sig med dess födoförråd.

Stortapetserarbiet samlar endast pollen på korgblommiga växter (Asteraceae) med stora blommor och tycks framför allt beroende av att rika förekomster av väddklint Centaurea scabiosa finns i det omgivande landskapet. Thomsonkägelbiet och dess värdart uppträder på torra ängsmarker som dynområden, alvarmark och sandtäkter. Bägge könen av thomsonkägelbi är ivriga blombesökare och ses ofta i blommor av väddklint vilket indikerar att mörkertalet inte är särskilt stort. Troligen fluktuerar populationerna kraftigt mellan år och kan därför periodvis vara svåra att påvisa. Flygtiden överlappar den för stortapetserarbi och varar från början av juli till början av september.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten hotas på Gotland framför allt av återställning av täktmiljöer. Återförande av näringsrika jordmassor och skogsplantering medför en snabb igenväxning av dessa värdefulla biologiska oaser. Ett hot utgörs också av vägkantsslåtter under väddklintens blomningstid eftersom detta drabbar värdbipopulationerna negativt. Minskad jordbruksaktivitet i de gotländska sanddynsområdena har medfört upphörande vinddrift och igenväxning som också drabbar thomsonkägelbiet och dess värdart hårt. Ökad exploatering av sanddyner för semesterverksamhet utgör på sikt också ett hot. Artens förekomster vid Gnisvärd, Holmhällar och Ireviken utsätts för alltmer påtaglig konkurrens från sommarstugebebyggelse. På Stora och Lilla Karlsö föreligger ett hot från det periodvis hårda betestrycket som under torrperioder kan medföra svält hos värdbipopulationerna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Eftersom stortapetserarbi återfunnits i Östergötland inom thomsonkägelbiets forna utbredningsområde bör arten eftersökas där. Åtgärder för förstärkande av befintliga populationer på Gotland inbegriper ett säkrande och förstärkande av artens värd stortapetserarbi. Vägkanter med rika förekomster av väddklint bör slåttras sent. Thomsonkägelbiets förekomster på Tofta skjutfält kan säkras genom att den militära övningsverksamheten med tunga bandfordon får fortgå. Denna aktivitet tycks skapa en typ av markstörning som gynnar områdets blomresurser, däribland väddklint.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten ingår tillsammans med storkägelbi och stortapetserarbi i ett nationellt åtgärdsprogram för hotade arter.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4 Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Banaszak, J. & Romasenko, L. 1998. The Megachilid Bees of Europe. Pedagogical University of Bydgoszcz.

Ivarsson, T. 2010. Insekter vid Kungsladugårdshällarna. Visby.

Johansson, N. 2013. Skyddsvärda insekter i gotländska sanddyner. Inventering och förslag på skötsel. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapport 2013:1.

Johansson, N. 2013. Gaddsteklar på Stora Karlsö. Rapport till Länsstyrelsen i Gotlands län.

Nilsson, L.A. 2007. Stora bin på stora blomster. En bevarandeinventering av stortapetserarbi Megachile lagopoda (Linné) och dess parasitiska kägelbin Coelioxys conoidea (Illiger) och C. obtusispina Thomson i Sverige. Rapport till Länsstyrelsen i Södermanlands län. EkoBi Natur, Uppsala.

Nilsson, L.A. 2010. Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi 2010–2014 (Megachile lagopoda, Coelioxys conoidea, Coelioxys obtusispina). Naturvårdsverket, rapport 6332.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band II: Megachilidae – Melittidae. Andra, utökade upplagan. Scheuchl & Apollo Books.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Coelioxys - kägelbin 
  • Art
    Coelioxys obtusispina, Thomson, 1872 - thomsonkägelbi
    Synonymer
    trubbkägelbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013.