Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  timjanskäckmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Klimeschia transversella
Timjanskäckmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska sällsynt art där båda könen har mörkbrunt bronsglänsande framvingar, som hos honan har en tydlig, vit tvärlinje vid mitten. Hanens framvingar har på sin höjd en svag, otydlig tvärlinje. Fjärilen uppehåller sig på timjanmattor.

Vingspann 6–8 mm hos hanen, 5,5–6,5 mm hos honan. Hane: Huvudet, labialpalperna, antennerna, mellankroppen och framvingarna är mörkbrunt bronsglänsande. I framvingens yttre halva finns ett stort antal fjäll med mörk spets och vitaktig bas. Mitt på bakkanten finns en smal, ljus fläck, vilken hos de flesta individer är förlängd till ett svagt, smalt tvärband som oftast når framkanten. Bakvingen är gråbrun. Hona: Framvingen är mer intensivt färgad, och dess framkant har en tydligare inbuktning än hos hanen. Strax utanför mitten finns ett smalt och distinkt, vitt tvärband som på insidan är svartkantat. Även bakvingen har en tydligt insvängd framkant. Hos bägge könen är båda vingparens fransar brungrå, och framvingens fransar har två mörka delningslinjer innanför vilka det finns ganska regelbundet spridda fjäll med svartbruna spetsar.

Genitalier: Uncus är en svagt sklerotiserad, knoppformig förlängning av den trekantiga tegumen. Gnathos saknas. Anellus är ganska liten och utgörs av ett ovalt band. Vinculum är ett enkelt band utan markerad saccus. Genitalklaffarna är i den inre delen så gott som symmetriska. Vid spetsen på den vänstra klaffen finns dock en liten platta med tänder, medan den högra har en mycket stor, penselformig, spetsig utväxt. Aedeagus är rak eller svagt svängd, mot spetsen avsmalnande, och innehåller en liten samling svagt sklerotiserade, nålformiga cornuti. Hos honan finns en liten, konformig sklerit mellan de främre apofyserna på åttonde segmentet. Antrum är sklerotiserat, brett trattformigt och på sidorna svagt sågtandat. Längre ned i ductus bursae finns ett område med mikrotaggar (ej synliga på bilden). I nedersta delen av ductus bursae, där den ansluter till corpus bursae, finns en rad sklerotiserade, korta tornar. Signum har ca 20 olik­långa, grova och i spetsen avrundade strålar.
Utbredning
Länsvis förekomst för timjanskäckmal Observationer i  Sverige för timjanskäckmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer timjanskäckmal endast i den sydligaste delen, där den företrädesvis påträffas nära kusten. Den är känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gotland (Svensson et. al. 1994). Den räknas som ganska sällsynt och lokal. Få fynd är inrapporterade till Artportalen på denna art, men fynd under 2000-talet finns från östra Skåne och Öland (Artportalen 2015) och sannolikt finns den på Gotland. Timjanförekomster i Småland har starkt gått tillbaka och där skulle timjanskäckmalen kunna vara utgången. I Danmark har den rapporterats från Bornholm och en lokal på nordöstra Jylland samt från några få lokaler på nordöstra Själland. I Finland är den funnen längs med Finska viken. Den är funnen i de flesta länderna i Europa, men inte i Norge, Storbritannien eller på Medelhavets öar (Razowski 1996).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Timjanskäckmal har bara påträffats i Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gotland, men är väl bara någorlunda vanlig på Öland och Gotland, om än ganska lokal. I övriga landskap är arten ytterligt fragmenterad och habitatet är där starkt hotat. Fjärilen hör hemma på täta timjanmattor på sandmark och är inte lätt att observera då den sällan ses flyga utan sitter på plantorna och solar sig. Larven lever av timjan (Thymus serpyllum). Ett uppenbart hot är igenväxning av sandmarkerna och exploatering av sådana områden. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39000 (26000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Timjanskäckmalen är helt knuten till värdväxten backtimjan Thymus serpyllum. Den förekommer främst på timjanmarker på sandgrund, men är även funnen på alvarmark där det kan förmodas att den mest förekommer på torrängsalvar med lite tjockare jordtäcke istället för på de grusiga och steniga områdena. Den flyger från mitten av juni till mitten av juli. Fjärilen sitter mest på timjanplantorna men kan även krypa eller flyga korta sträckor mellan timjantuvorna. Enstaka exemplar kan även ljusfångas nattetid. Larven lever övervintrande på backtimjan fram till förpuppningen i början på juni (Svensson 1993, Bengtsson & Johansson 2011).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Douglasiidae (skäckmalar), Släkte Klimeschia, Art Klimeschia transversella (Zeller, 1839) - timjanskäckmal Synonymer Tinagma transversella Zeller, 1839

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Timjanskäckmal har bara påträffats i Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gotland, men är väl bara någorlunda vanlig på Öland och Gotland, om än ganska lokal. I övriga landskap är arten ytterligt fragmenterad och habitatet är där starkt hotat. Fjärilen hör hemma på täta timjanmattor på sandmark och är inte lätt att observera då den sällan ses flyga utan sitter på plantorna och solar sig. Larven lever av timjan (Thymus serpyllum). Ett uppenbart hot är igenväxning av sandmarkerna och exploatering av sådana områden. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39000 (26000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En ganska sällsynt art där båda könen har mörkbrunt bronsglänsande framvingar, som hos honan har en tydlig, vit tvärlinje vid mitten. Hanens framvingar har på sin höjd en svag, otydlig tvärlinje. Fjärilen uppehåller sig på timjanmattor.

Vingspann 6–8 mm hos hanen, 5,5–6,5 mm hos honan. Hane: Huvudet, labialpalperna, antennerna, mellankroppen och framvingarna är mörkbrunt bronsglänsande. I framvingens yttre halva finns ett stort antal fjäll med mörk spets och vitaktig bas. Mitt på bakkanten finns en smal, ljus fläck, vilken hos de flesta individer är förlängd till ett svagt, smalt tvärband som oftast når framkanten. Bakvingen är gråbrun. Hona: Framvingen är mer intensivt färgad, och dess framkant har en tydligare inbuktning än hos hanen. Strax utanför mitten finns ett smalt och distinkt, vitt tvärband som på insidan är svartkantat. Även bakvingen har en tydligt insvängd framkant. Hos bägge könen är båda vingparens fransar brungrå, och framvingens fransar har två mörka delningslinjer innanför vilka det finns ganska regelbundet spridda fjäll med svartbruna spetsar.

Genitalier: Uncus är en svagt sklerotiserad, knoppformig förlängning av den trekantiga tegumen. Gnathos saknas. Anellus är ganska liten och utgörs av ett ovalt band. Vinculum är ett enkelt band utan markerad saccus. Genitalklaffarna är i den inre delen så gott som symmetriska. Vid spetsen på den vänstra klaffen finns dock en liten platta med tänder, medan den högra har en mycket stor, penselformig, spetsig utväxt. Aedeagus är rak eller svagt svängd, mot spetsen avsmalnande, och innehåller en liten samling svagt sklerotiserade, nålformiga cornuti. Hos honan finns en liten, konformig sklerit mellan de främre apofyserna på åttonde segmentet. Antrum är sklerotiserat, brett trattformigt och på sidorna svagt sågtandat. Längre ned i ductus bursae finns ett område med mikrotaggar (ej synliga på bilden). I nedersta delen av ductus bursae, där den ansluter till corpus bursae, finns en rad sklerotiserade, korta tornar. Signum har ca 20 olik­långa, grova och i spetsen avrundade strålar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för timjanskäckmal

Länsvis förekomst och status för timjanskäckmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för timjanskäckmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer timjanskäckmal endast i den sydligaste delen, där den företrädesvis påträffas nära kusten. Den är känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gotland (Svensson et. al. 1994). Den räknas som ganska sällsynt och lokal. Få fynd är inrapporterade till Artportalen på denna art, men fynd under 2000-talet finns från östra Skåne och Öland (Artportalen 2015) och sannolikt finns den på Gotland. Timjanförekomster i Småland har starkt gått tillbaka och där skulle timjanskäckmalen kunna vara utgången. I Danmark har den rapporterats från Bornholm och en lokal på nordöstra Jylland samt från några få lokaler på nordöstra Själland. I Finland är den funnen längs med Finska viken. Den är funnen i de flesta länderna i Europa, men inte i Norge, Storbritannien eller på Medelhavets öar (Razowski 1996).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Douglasioidea  
  • Familj
    Douglasiidae - skäckmalar 
  • Släkte
    Klimeschia  
  • Art
    Klimeschia transversella(Zeller, 1839) - timjanskäckmal
    Synonymer
    Tinagma transversella Zeller, 1839

Timjanskäckmalen är helt knuten till värdväxten backtimjan Thymus serpyllum. Den förekommer främst på timjanmarker på sandgrund, men är även funnen på alvarmark där det kan förmodas att den mest förekommer på torrängsalvar med lite tjockare jordtäcke istället för på de grusiga och steniga områdena. Den flyger från mitten av juni till mitten av juli. Fjärilen sitter mest på timjanplantorna men kan även krypa eller flyga korta sträckor mellan timjantuvorna. Enstaka exemplar kan även ljusfångas nattetid. Larven lever övervintrande på backtimjan fram till förpuppningen i början på juni (Svensson 1993, Bengtsson & Johansson 2011).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Viktig)
Främst tillbakagången av backtimjan på grund av upphörd eller minskad beteshävd samt kvävenedfallet som tillför näring i marken. Detta bidrar till igenväxning med vedartad vegetation samt höga gräs och örter som tränger ut timjan som är konkurrenssvag mot hög omgivande vegetation. Den minskade hävden bidrar även till utebliven eller svag markstörning som gör det svårare för backtimjan att föryngra sig. Även exploatering av sandmarker och torrängar, bland annat genom bebyggelse, är ett hot. Den lilla fjärilen håller mest till i timjantuvorna och fragmentering av lokalerna kan bidra till att den har svårt att sprida sig långa sträckor. Vid utdöenden på lokaler finns det risk för att den kan få svårt att återetablera sig.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Skydd av sandmarker samt skötsel av dessa genom upprepade markstörningar samt bete eller slåtter, eventuellt även bränning. Vid de båda senare åtgärderna är markstörningar extra viktigt om det inte finns tillgång till betesdjur som kan trampa upp markytan och skapa föryngringsytor för groende frön. Många torrängar och alvarmarker växer igen med buskvegetation, exempelvis slån och en. Återkommande röjningar är därför ofta nödvändiga. Blir röjningen för hård kan dock röjgödslingseffekt av multnande rotdelar skapa en kraftig sly- och gräs-/örttillväxt och därför kan det vara nödvändigt att röja varsamt. Vid betesdrift är det viktigt att denna inte blir för intensiv, även om den lågväxande timjanplantan är bra på att klara hårt bete. Överlag så minskar insektsrikedomen vid intensivt bete, därför måste det hållas under kontroll.
Namngivning: Klimeschia transversella (Zeller, 1839). Originalbeskrivning: Aechmia (Tinagma) transversella. Isis, Leipzig 1839: 204. Synonym: Douglasia transversella.

Etymologi: transversellus = den lilla med tvärgående […]; transversus (lat.) = tvärgående; anspelar på tvärlinjen på (framför allt) honans framvinge; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Kliméshia transversélla]

Bengtsson, B.Å & Johansson, R. 2011. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar–rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae–Lyonetidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe: A distribunal checklist. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Förlag Hans Hellberg, Kista.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmquist, G. 1994. Catalogus lepidopterorum suecicae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011 (Kännetecken och Utbredning) och Mats Lindeborg 2015 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och Ekologi och tillägg till Utbredning).

 

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Douglasioidea  
  • Familj
    Douglasiidae - skäckmalar 
  • Släkte
    Klimeschia  
  • Art
    Klimeschia transversella, (Zeller, 1839) - timjanskäckmal
    Synonymer
    Tinagma transversella Zeller, 1839
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011 (Kännetecken och Utbredning) och Mats Lindeborg 2015 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och Ekologi och tillägg till Utbredning).