Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tofsäxing

Organismgrupp Kärlväxter Koeleria glauca
Tofsäxing Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tofsäxing är ett flerårigt, tätt tuvat gräs med smala, blågröna blad. De 15–60 cm höga, finludna stråna är lökformigt uppsvällda vid basen och omgivna av grågula, tvärrynkiga slidor. De 4–6 mm långa småaxen har 2–3 blommor och sitter i en tät, 4–10 cm lång, silverglänsande vippa som är utspärrad under blomningen men annars axlikt hopdragen. I Sverige finns ytterligare några arter av släktet Koeleria. Dessa är alla sällsynta gräsfröinkomlingar med spetsiga tomfjäll och rent gröna blad med hårig kant. Vår inhemska tofsäxing har trubbiga tomfjäll och bladskivor utan kanthår.
Utbredning
Länsvis förekomst för tofsäxing Observationer i  Sverige för tofsäxing
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tofsäxing är känd från Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Därtill kommer några få äldre adventivfynd i hamnar i Norrland. I Skåne är den ganska vanlig i sandområdena i den östra delen av landskapet. Här har den under 1990-talet noterats från drygt 275 lokaler. I Blekinge växer den på en lokal i Mjällby socken på Listerlandet. På Öland är den tämligen sällsynt (15-tal lokaler) men finns kvar på flertalet av sina gamla lokaler och förekommer framför allt i några socknar på den mellersta delen av ön. På Gotland är den endast känd från Gotska Sandön. I Danmark växer tofsäxing på Jylland där den är knuten till havsnära dynområden framför allt på den norra delen av halvön. I övrigt är tofsäxing en sydöstlig art med en totalutbredning som sträcker sig från Tyskland till Svarta havs-området och österut genom de centrala delarna av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i Skåne och på Öland samt sällsynt i Blekinge och på Gotland. Tofsäxing växer på sanddyner, sandfält, sandstäpp, i sandtag och i glesa tallskogar. Lokaler med tofsäxing hotas framför allt av att växa igen till följd av upphörd hävd, men även av att bli bebyggda eller på annat sätt exploaterade. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för sandstäpp som håller på att revideras. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20292 km² och förekomstarean (AOO) till 312 (275-450) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Tofsäxing växer på sanddyner, sandfält, i sandtag och i glesa tallskogar. I östra Skåne är den en karaktärsart för sandstäpp; en vegetationstyp som är ovanlig på torra, varma, öppna marker med kalkrik sand. På sådana lokaler växer tofsäxing gärna tillsammans med flera andra rödlistade växter som sandsvingel Festuca polesica, sandtimotej Phleum arenarium, grådådra Alyssum alyssoides, sandvedel Astragalus arenarius, sandnejlika Dianthus arenarius och stor sandlilja Anthericum liliago. Även om man kan finna tofsäxing i tallskog och i mer sluten vegetation än många andra sandstäppsarter, trivs den bäst på mark där vegetationstäcket är glest och hålls öppet genom bete och tramp eller annan mekanisk påverkan. Tidigare skedde detta främst genom ett ambulerande jordbruk på de magra sandmarkerna där några års uppodling följes av långa trädesperioder.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Koeleria (tofsäxingar), Art Koeleria glauca (Spreng.) DC. - tofsäxing Synonymer Vanlig tofsäxing

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne och på Öland samt sällsynt i Blekinge och på Gotland. Tofsäxing växer på sanddyner, sandfält, sandstäpp, i sandtag och i glesa tallskogar. Lokaler med tofsäxing hotas framför allt av att växa igen till följd av upphörd hävd, men även av att bli bebyggda eller på annat sätt exploaterade. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för sandstäpp som håller på att revideras. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20292 km² och förekomstarean (AOO) till 312 (275-450) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 6120 Sandstäpp (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Åtgärdsprogram Fastställt
Tofsäxing är ett flerårigt, tätt tuvat gräs med smala, blågröna blad. De 15–60 cm höga, finludna stråna är lökformigt uppsvällda vid basen och omgivna av grågula, tvärrynkiga slidor. De 4–6 mm långa småaxen har 2–3 blommor och sitter i en tät, 4–10 cm lång, silverglänsande vippa som är utspärrad under blomningen men annars axlikt hopdragen. I Sverige finns ytterligare några arter av släktet Koeleria. Dessa är alla sällsynta gräsfröinkomlingar med spetsiga tomfjäll och rent gröna blad med hårig kant. Vår inhemska tofsäxing har trubbiga tomfjäll och bladskivor utan kanthår.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tofsäxing

Länsvis förekomst och status för tofsäxing baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tofsäxing

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tofsäxing är känd från Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Därtill kommer några få äldre adventivfynd i hamnar i Norrland. I Skåne är den ganska vanlig i sandområdena i den östra delen av landskapet. Här har den under 1990-talet noterats från drygt 275 lokaler. I Blekinge växer den på en lokal i Mjällby socken på Listerlandet. På Öland är den tämligen sällsynt (15-tal lokaler) men finns kvar på flertalet av sina gamla lokaler och förekommer framför allt i några socknar på den mellersta delen av ön. På Gotland är den endast känd från Gotska Sandön. I Danmark växer tofsäxing på Jylland där den är knuten till havsnära dynområden framför allt på den norra delen av halvön. I övrigt är tofsäxing en sydöstlig art med en totalutbredning som sträcker sig från Tyskland till Svarta havs-området och österut genom de centrala delarna av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Koeleria - tofsäxingar 
  • Art
    Koeleria glauca(Spreng.) DC. - tofsäxing
    Synonymer
    Vanlig tofsäxing

Tofsäxing växer på sanddyner, sandfält, i sandtag och i glesa tallskogar. I östra Skåne är den en karaktärsart för sandstäpp; en vegetationstyp som är ovanlig på torra, varma, öppna marker med kalkrik sand. På sådana lokaler växer tofsäxing gärna tillsammans med flera andra rödlistade växter som sandsvingel Festuca polesica, sandtimotej Phleum arenarium, grådådra Alyssum alyssoides, sandvedel Astragalus arenarius, sandnejlika Dianthus arenarius och stor sandlilja Anthericum liliago. Även om man kan finna tofsäxing i tallskog och i mer sluten vegetation än många andra sandstäppsarter, trivs den bäst på mark där vegetationstäcket är glest och hålls öppet genom bete och tramp eller annan mekanisk påverkan. Tidigare skedde detta främst genom ett ambulerande jordbruk på de magra sandmarkerna där några års uppodling följes av långa trädesperioder.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Lokaler med tofsäxing hotas framför allt av att växa igen till följd av upphörd hävd, plantering av skog, men även av att bli bebyggda eller på annat sätt exploaterade (många av lokalerna är attraktiva för exempelvis fritidsbebyggelse). Gamla trädesåkrar som hyser tofsäxing kan lätt förstöras om åkrarna överföres till kontinuerlig drift genom konstgödning och bevattning. Gödsling genom kvävenedfall är ett idag ökande hot mot sandstäppen och dess arter.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Sandstäpp är en mycket sällsynt biotop i Sverige, med en total areal på endast cirka 50 hektar. Den hyser inte enbart ett flertal rödlistade kärlväxter, utan även många andra hotade organismer. All sandstäpp måste därför få ett varaktigt skydd och en ändamålsenlig skötsel där en fortsatt hävd är en oundgänglig åtgärd på många lokaler. På lokaler där tofsäxing växer, men som inte är att betrakta som sandstäpp, måste hänsyn tagas vid exploateringsföretag av olika slag. Arten bör övervakas av floraväktarna.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Kambunke, DK: Klit-kambunke.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands Botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Ingmansson, G. & Petersson, J. 2006: Gotska Sandöns flora.. Rindi 26: 5–118.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2 uppl. Utgiven av Å. Lundqvist. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Koeleria - tofsäxingar 
  • Art
    Koeleria glauca, (Spreng.) DC. - tofsäxing
    Synonymer
    Vanlig tofsäxing
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.